Veckans inspirationskälla: Victoria

Då var det dags för höstens andra inlägg i motivationsserien Människor som inspirerar. Den här veckan är det Victoria som står för inspirationen. Jag kom i kontakt med Victoria genom YOGAMOM365 och inspirerades otroligt mycket av hur hon en dag bestämde sig för att flytta till Barcelona. Jag tyckte att hon var så frän för att hon gjorde det där jag drömde om när jag var yngre. Jag drömde om att bli reseledare och ville upptäcka världen, men jag vågade aldrig resa ensam och hade en pojkvän som alltid hotade med att göra slut om jag drog iväg. Jag borde ha dumpat honom, så klart, men det gjorde jag inte. Och inte blev jag reseledare heller. Idag är jag modigare och mer självständig – därmed motiveras jag mycket av Victorias sätt att ta sig an livet efter mottot: vad skulle du göra om du inte var rädd? Läs och fundera på vad du skulle göra i livet om du inte var rädd. Mycket nöje!

vic_campnou

Heje! Victoria Bätz heter jag och blev larvigt smickrad när snälla Cecilia frågade om jag ville vara med som inspirationskälla på hennes blogg. Jag brukar säga att om jag kan inspirera en enda person att våga lite mer så är det väl spenderad tid! Jag är 36 år (finns de som tycker att ålder är viktigt) och jag bor sedan ett och ett halvt år i Barcelona, Spanien. Här driver jag en egen webbshop: corazonyzanahoria med superfoods samt ett gäng andra projekt. Jag skriver bland annat artiklar om hälsa och inspiration och kör food tours med turister.

Men hur hamnade jag här? Det är en bra fråga. Å ena sidan har jag alltid varit en duktig flicka som hela sitt liv har gjort det man ”ska”; åkt utomlands och pluggat efter gymnasiet, pluggat på universitet och skaffat bra fasta jobb och haft några hyfsat vettiga killar under vägen. Å andra sidan är jag en person som på senare tid har valt att försöka leva livet lite mer till fullo. Inte hela tiden längta till helgen, till semestern, tills jag får ett nytt jobb… Att göra mer av det j a g vill och leva i nuet. Utan att veta det har jag i hela mitt liv varit en trygghetsnarkoman. Inte på något extremt sätt, jag har alltid sett mig som ganska modig och stark och vågat en hel del. Men någon måtta har det ju fått vara. Säga upp sig från ett arbete man inte trivs på (och gråter innan man går till varje morgon) utan att ha ett nytt jobb? Aldrig i livet! Inte ha en fast inkomst? Är du galen?! Eget företag? Låter kul men gud så osäkert!

Jag tror att alla våra val på ett eller annat sätt styrs av rädsla. Rädsla för att bli ensam. För att inte bli älskad För att inte ha pengar, för ovissheten och för att förlora sin ekonomiska standard. Detta begränsar oss något enormt och håller oss tillbaka från att utvecklas och uppleva livet fullt ut här och nu. Jag menar inte att man ska strunta i allt, men för det mesta är vi så fast i hur allt ”ska” vara och hur farligt och läskigt det skulle vara om det blev på ett annat sätt. Men vet ni? Jag har lärt mig att det ordnar sig! Det kanske inte blir som man har tänkt sig, men det löser sig! Och många gånger till det bättre. För det finns en mening med allt som sker och det förstår man bara man är villig att uppmärksamma det.

För många, många år sedan åkte jag tåg till Sälen och såg då ett vykort som fångade min uppmärksamhet; ”Njut av livet det går inte i repris!” stod det. Orden talade till mig och jag köpte vykortet, satte det på min anslagstavla och hade orden lite som ett motto. De fick mig inte att våga mer, men de fick mig nog att uppskatta livet lite mer. Femton år senare såg jag orden ”What would you do if you weren’t afraid?” i en ram på min kollegas skrivbord. Det var som att orden gick rakt in i mitt hjärta! Det var så många saker jag hade velat göra om jag inte var ”rädd”. Ända sedan mitt år utomlands hade jag tänkt att jag skulle åka tillbaka till Spanien och arbeta och leva men på något märkligt sätt kom hela tiden livet i vägen. Jag fick jobb, en pojkvän, ett nytt jobb, en annan pojkvän, osv. Det var alltid något som höll mig kvar. Min egen rädsla och trygghetsnarkomani förstår jag idag, men det kunde jag inte se då.

På nyårsdagen för nästan två år sedan satt jag med min bästa vän på en magisk strand i Brasilien, beundrade solnedgången och talade om livet. Det var ett samtal som rymde skratt och gråt och allt däremellan och jag kommer att minnas det för evigt. Mitt nyårslöfte var att vid alla beslut fråga mig själv ”What would you do if you weren’t afraid?”. Just där och då kom jag till insikt om att jag har så många ”bra” ursäkter till varför jag inte lever mitt liv fullt ut. Det finns ju alltid något att skylla på. Men hur skulle det vara om jag tog slutade se problem och tog tillvara på alla möjligheter som livet ger mig? Vad skulle jag göra om jag inte var rädd? Jo, jag skulle bo i Spanien igen. Två månader senare hade jag fått godkänt på ett halvårs tjänstledighet och en månad efter det satt jag på planet ner till Barcelona, en stad där jag inte kände en enda själ. Helt ensam och helt utan en aning om vad jag skulle göra eller vad som väntade mig. Jag visste vart jag skulle bo den första veckan men det var ungefär det enda jag visste. Och den känslan var helt fantastisk. Och fruktansvärd och hemskt skrämmande. Men jag gjorde det! Jag gjorde det jag skulle gjort om jag inte var rädd!

Sedan den dagen har jag i grunden förändrats som människa. Sex månader blev 18 månader och de tickar fortfarande på. Jag har fått uppleva så mycket saker som jag inte kunde drömma om i mitt trygga ”gamla” inrutade liv i Stockholm. Jag vill tillägga att jag inte på något sätt var missnöjd med mitt liv i Stockholm. Jag älskar mina vänner och jag var lycklig, jag flydde inte från något eller någon. Men jag kände ”Is this it?”. Ska mitt liv vara så här from nu tills jag trillar av pinn så småningom? Under min tid i Barcelona har jag mött så många intressanta, märkliga och härliga människor och jag har fått uppleva så många fantastiska saker, stora som små. Min vardag är full av nya upplevelser och jag lär mig och utvecklas varje dag. Plötsligt vågade jag starta ett eget företag. I ett land där jag inte kan ett skvatt om dess byråkrati, lagar och regler. Bara sådär.

vic_yoga

Min största lärdom är tacksamhet. Jag har blivit så otroligt tacksam för allt jag har i mitt liv. Min hälsa, mitt liv, min familj, mina vänner, att jag fötts i Sverige och hundra saker till. Och för att jag har fått möjligheten att göra detta. Att jag faktiskt vågade och att jag nu lever mitt liv på ett helt annat sätt. Jag är otroligt stolt över mig själv. Självklart är inte alla dagar en dans på rosor och det finns verkligen saker här som gör mig fullständigt skogstokig (och då menar jag skogstokig). Vissa dagar saknar jag min familj och mina älskade vänner i Sverige så mycket att jag gråter. Ibland känner jag mig liten, svag och ensam och undrar vad jag egentligen har gjort och lämnat. Och min ekonomiska situation ser onekligen annorlunda ut, men jag har samtidigt insett att jag inte behöver alla de där sakerna som var så livsnödvändiga förr. Det ligger verkligen något i uttrycket ”Mycket vill ha mer”! Efter ett tag brukar det gå upp för mig att det inte är ett dugg synd om mig! Jag har förmånen att välja vart jag vill bo. Jag har tak över huvudet, god, hälsosam mat att äta och jag har massa människor i min omgivning som älskar mig. Och jag kan, om jag väljer det, få tillbaka mitt ”gamla” liv när jag vill. Sverige, familj och mina riktiga vänner finns kvar och kommer alltid att finnas där för mig. Skillnaden är att jag isåfall kommer tillbaka tusen gånger rikare på upplevelser och insikter. Och då inser jag hur lyckligt lottad jag är!

vic_hoppet

Mina tre bästa tips för någon som har en kliande känsla av att en förändring nog skulle vara spännande:

  • Se möjligheterna och inte problemen! Vi är så otroligt duktiga på att måla upp alla problem som kan uppstå. Kan uppstå, inte kommer att uppstå. Oftast är vi så upptagna med det att vi inte ser alla möjligheter som finns runt oss, hela tiden, varje dag. Och kom ihåg att varje problem har en lösning.
  • Våga! Det måste inte vara så stora saker. Gå en kurs, våga hälsa på den där snygga främlingen eller ta i från tårna och säg upp dig från ett arbete du verkligen inte tycker om. Fråga dig vad du skulle ha gjort om du inte hade massa måsten och var fri från rädsla.
  • Allt ordnar sig! Tro mig, jag vet att det inte alltid känns så men ha tilltro även när det är tufft. Det kommer att lösa sig och det finns en mening med allt. Du kommer att se tillbaka på de tuffa tiderna och förstå varför du gick igenom det. När du vågar göra val utan rädslor kommer du att bli stolt över dig själv, och det kommer att starta flera postiva spiraler i ditt liv. Lycka till! Och: ”What would you do if you weren’t afraid?

vic_lindas

One thought on “Veckans inspirationskälla: Victoria

  1. Ping: Veckans Inspirationskälla (!) | VAVAWOOM

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s