Att somna utan gråt del II

Jag har fått många frågor på Instagram om boken Somna utan gråt. Jag tänkte att jag skulle berätta lite mer. Av upphovsrättsliga skäl kan jag inte gå igenom allt, men jag tänkte berätta lite hur det har gått för oss och vad vi har förändrat.

Den stora anledningen till att jag ville läsa boken och ge den en chans var att Siri vaknade många gånger på nätterna. Ibland en gång i timmen hela natten. Ibland var tjugonde minut under ett par timmar. Ibland ville hon amma. Ibland ville hon prata och busa. Jag var helt slut. Urlakad. Sömnbrist är sannerligen något som tär och efter ett par vakennätter blir en allt annat än charmig. Bristen på sömn påverkade hela mitt liv. Jag var helt fixerad vid sömn och det faktum att jag i n t e sov. Dessutom har Siri sovit otroligt lite dagtid och tillfälle för mig att sova när barnet sover finns sällan. De få tillfällen hon sover behöver jag ofta gå på toaletten, ta på mig kläder, slänga i mig något att äta osv. Dessutom känner jag att Siri är så pass stor att det är dags för rutiner.

IMG_2679

Först och främst rekommenderar jag dig att läsa boken och ta till dig det som passar dig. Våra barn är olika och det som fungerar för mig fungerar nödvändigtvis inte för dig. Vad jag framför allt tog till mig var införandet av rutiner. Genom att läsa boken insåg jag att vi egentligen inte hade rutiner alls utan att dagarna och kvällarna var tämligen olika. Författaren lägger särskilt stor vikt vid rutiner vid läggning och där har vi gjort den största förändringen.

Det blev tydligt för oss att vi inte gav Siri goda förutsättningar för att bli avslappnad och redo för att somna. Vi lagade mat, tittade på teve, hade starka lampor tända och busade med henne när vi bytte pyjamas. Från det tillståndet kvällsammade jag och det tog lång tid för henne att komma till ro. Att lägga henne för natten kunde ta mellan 1-1,5 timmar per kväll. Om Mr la henne gav han henne ersättning i teverummet och gick sedan upp i sovrummet för att försöka söva henne. Det var ofta något motstridigt hon somnade.

Vad vi istället har gjort på kvällen är att ha samma gå och lägga-rutin varje kväll. Samma sak varje kväll, vid ungefär samma tid. 30-60 minuter före läggning dämpar vi ljus och ljud. Vissa kvällar badar vi och därefter börjar själva kvällsrutinen. Vi byter till pyjamas. Rummet är ljusdämpat och vi pratar lugnt. Inget bus och inga sånger. Därefter läser vi bok i Siris rum där enbart en kvällslampa är tänd. Då har vi en filt och ett gosedjur som enbart används vid mys och sömn. Siri får sin kvällsmat (ersättning eller amning) i rummet och som sista steg går vi in i vårt sovrum som är nedsläckt. Hon sover fortfarande i vårt sovrum – i sin egen säng och i vår säng. I det mörka rummet söver vi henne och använder nyckelord som schh schh. Tanken är att hon inte ska amma sig till sömns för att kunna somna om bättre på egen hand när hon vaknar under natten. Detta behöver du läsa mer om i boken för att det ska bli bra för er.

Läggningen tar ungefär 30 minuter sammanlagt från det att vi byter pyjamas till det att barnet sover. Inget skrik och inget gråt. Vi har varit överens från början om att vi inte vill låta Siri skrika sig till sömns och vi vill inte tillämpa några skrikmetoder. Faktum är att genom att skapa en rutin som är likadan varje kväll verkar hon inse att det är natt och hon somnar. Det är jättemärkligt, men det fungerar.

Att få barnet att somna på kvällen har varit den lätta delen. Det är när hon vaknar på natten som insatsen har krävts. Jag antar att om ni har barn som sover dåligt är själva insomningen på kvällen inte det stora problemet utan att barnet är vaken på natten – flertal gånger. De första nätterna var riktigt jobbiga och jag fick kliva ur sängen för att söva om barnet flera gånger. Det är lite det som är poängen: söv om barnet och lär barnet att inte suga sig till sömns. De första nätterna tog det cirka en och en halv timme innan Siri somnade vid tidpunkten där hon vanligtvis hade sin vakenperiod. Hon somnade i min famn men varje gång jag la ner henne i sängen vaknade hon.

Efter ett par nätter gick det bättre och hon sov längre och längre pass – när hon vaknade kunde jag söva om henne direkt och för det mesta somnar hon om och sover ytterligare några timmar. Vissa nätter har det inte fungerat lika bra. Siri har vaknat en del och jag har varit så trött och därmed blivit lat och inte klivit ur sängen för att söva om henne. Då har jag försökt att liggamma och det gör mest att hon ligger och suttar på bröstet utan att riktigt somna till. Det är då hon får för sig att hon inte kan somna på egen hand utan att hon måste amma sig till sömns. Det finns en metod i boken som innebär att vänja av barnet vid bröstet på natten på ett skonsamt sätt och jag tycker att det fungerar. Men, mycket ligger på mig. Jag får inte ge upp och sticka till henne bröstet för att jag inte orkar. Då blir det en sämre natt. Därför handlar det om tålamod, tålamod och mera tålamod.

Jag vill dock poängtera att det går lika bra att samsova som att låta barnet sova i sin egen säng. Författaren tar upp olika sätt att göra oavsett om en vill samsova eller inte. Många gånger har jag hört att barn vaknar oftare vid samsovning med det avfärdar författaren helt. Hon har själv samsovit med sin son och ammat honom under den tid hon fick honom att sova bättre  (och skrev boken). Därmed finns det inget som säger att du måste vare sig sluta amma eller samsova med ditt barn om du vill det. Tanken är dock att barnet slutligen ska sova natten igenom och att du inte ska behöva amma på natten.

Det är ett obeskrivligt faktum att det inte går att få en nattsuddarbebis att sova hela natten utan antingen skrik eller tid. I valet mellan dessa väljer jag tid. En stor portion tålamod behövs också, och nu har du chansen att lära barnet vad tålamod faktiskt innebär.

För att dagsvilan ska fungera skriver författaren om vikten av rutiner även dagtid. Dessa förändras givetvis efter barnets humör, väder och aktiviteter men hon menar att det är viktigt att få barnet att sova ungefär samma tid varje dag. Jag har arbetat för att få detta att fungera och Siri sover någon stund vid ungefär samma tidpunkter dagligen. Jag har infört en slags rutin även för dagsvilan. Vi läser bok, gosar med Kompis och har avslappningsmusik i bakgrunden. För det mesta ammar vi men ibland kan Siri somna ändå. Problemet är sällan att hon inte somnar, för det gör hon, men hon sover inte själv. Får hon däremot sova på mig kan hon sova något längre stunder.

Här känner jag mig dubbel. Jag vill att barnet ska sova sina timmar på dagarna för kvällarna blir tämligen jobbiga med en övertrött bebis, men samtidigt blir jag otroligt låst om hon alltid sover på mig. Samtidigt blir jag ändå låst om hon inte sover – antingen tillbringar jag timmar varje dag med att försöka söva barnet eller så får hon komma upp igen. Då kan jag ju ändå inte göra saker på egen hand. Vissa dagar är det hemskt svårt att inte få barnet att sova och jag känner att jag vill ge upp. Hur svårt ska det vara att få ett barn att sova liksom?

Just nu låter jag det vara som det är. Jag jobbar på våra rutiner dagtid och försöker att få in ett sömnmönster och tar nästa steg när vi är där. För att hålla mig motiverad har jag skrivit en sömnplan: något författaren rekommenderar. Jag har inte kommit på det själv.

Det är ju inte Siris fel att hon inte kan somna på egen hand. Hon hade ju gjort det om hon hade kunnat. Hon gör som hon har gjort sedan födseln och skulle gärna fortsätta på samma sätt om hon fick välja – alltså amma och somna i en varm famn. Målet med sömnplanen är att hon ska känna sig trygg och älskad samtidigt som hon lär sig att somna själv. Jag är väldigt pro amning, men det är osjälvständigt för både mig och barnet att det är det enda sättet hon kan somna på.

IMG_2504

  • Läs boken!
  • Se till att ha bra kväll- och god nattrutiner.
  • Jobba för att barnet inte ska amma/flaska sig till sömns (det står om en snäll metod att vänja av med nattetid i boken: PUP)
  • Jobba för att ha rutiner även dagtid och försök att få barnet att sova ungefär samma tider (försök att ha ungefär samma tider för frukost, lunch och middag).
  • Skriv ner hur barnet sover idag: du behöver ha koll på det!
  • Ha tålamod och ge sömnen tid.
  • Om barnet gråter eller gnäller, ta genast upp det och söv om det (vagga, vyssja, amma – vad som fungerar för er).

Varje vecka har blivit bättre för oss, men det tar också mycket energi att få till sömnen. Precis som författaren skriver handlar det om att välja mellan tid eller skrik och jag väljer utan tvekan tid. Jag tycker att varje vecka har blivit bättre och när det kommer ett bakslag nattetid har jag ändå så pass mycket mer energi att jag orkar det till skillnad från när jag i princip aldrig sov.

2 thoughts on “Att somna utan gråt del II

  1. Klara

    Åh vilka bra tips, tusen tack! Är superpepp på att läsa boken, har reserverat den på bibblan. Låter ju underbart med en nattningsprocess som tar 30 min från start till sovande barn. Känner att jag får en massa hopp av era framsteg! Vi har en 10 månaders tjej och ibland tar nattningen upp mot 1,5 timme… Att ha lite dämpat ljus på kvällen och inte busa i sängen innan läggdags är bra tips för oss att ta med oss 😬

    Gilla

    Svara
    1. Cilla Inläggets författare

      Ja se till att läs boken! Den har hjälpt oss mycket även om det givetvis går mindre bra vissa dagar/nätter. Just nu krånglar Siri mycket på nätterna, men vi tror att det är tänder på G. Jag är glad för framstegen vi gör och försöker att ta lite i taget. Lycka till!

      Gilla

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s