Månadsarkiv: december 2015

A walk down the memory lane 2015

Vilket år 2015 har varit. Det snabbaste året någonsin. De första fyra månaderna var jag gravid och inväntade Liten och därefter gick de resterande åtta månaderna i någon form av snabbspolning. Åtminstone är det så det känns i efterhand. Mitt i det är jag tämligen säker på att jag kände att det gick långsamt. Hjärnan var trögtänkt och känslorna uppåt väggarna. Att bli förälder är by far den största utmaningen jag har mött i livet men det är också den bästa upplevelsen någonsin. Utan tvekan.

SiriJocke FullSizeRender (5)

Jag har lärt mig mycket om mig själv det här året. Också. Jag tycker att de senaste åren har erbjudit en del självrannsakan och självinsikt när jag har vågat jobba med mig själv och ställt jobbiga frågor som krävt utvecklade svar. Jag blev liksom trött på att ha en skev självbild och att inte tycka om mig själv. Någonstans i jakten på att hitta mig själv blev jag tämligen bra på att djupdyka inom mig och rota runt i det som är svårt. Jag är otroligt glad för det. Det har förändrat mig som människa. Det har förändrat mitt liv.

Det här året har inte varit någon undantag. Jag fick ställa många frågor som gravid och jag har sannerligen fått ställa många frågor som nybliven mamma. Jag fick en tuff start som förälder och det tog många månader innan jag kunde landa. Om jag var skör som gravid var jag minst lika skör och ängslig som nybliven förälder. Den första tiden med sin lilla bebis är så otroligt bräcklig. Och ljuvlig. Allt på en och samma gång. Jag var ingen bebismamma. Det kan jag erkänna. Jag tyckte att det blev mycket roligare när barnet närmade sig sex månader och faktiskt blev en liten person.

Jag har drömt många drömmar under 2015. Jag har samlat idéer på hög och tänkt framåt. Under den senare delen av året har jag känt mig kreativ och lite mer som vanligt. Tidvis har jag fått kämpa för att våga bromsa för att kunna gasa längre fram. Med så väl idéer och framtidsplaner som den post gravida träningen. Att börja om från början med kroppen var en utmaning. Stundtals kändes det jobbigt. Kanske kändes det så jobbigt just för mig för att jag haft en sådan skev relation till min egen kropp tidigare i livet och jag fick bekämpa många gamla hjärnspöken. Kanske kändes det också jobbigt för att det var så rackarns tråkigt att knipa och andas när allt jag längtade efter var att lyfta tunga vikter på gymmet. Det var också den märkligaste av känslor att det inte fanns någon styrka i magen efter kejsarsnittet. Det fanns liksom inget att fästa i. Samtidigt tyckte jag att det var kalaskul att äntligen få komma igång med träningen och nådde slutligen mitt mål att gå ner 20 kilo till årsskiftet. Jag jobbade fokuserat mot mitt mål och tog en vecka i taget. Jag är nöjd!

IMG_1821

IMG_2616

Jag har varit lycklig i det lilla. Att vara mamma åt Siribarnet ger mig otroligt mycket. Jag är hemskt nöjd när jag får hänga med Mr och behöver inga storslagna gester för att känna mig tillfreds. Att hålla handen och kramas räcker alldeles jättefint. Jag känner mig trygg i vår relation och glädjer mig åt att vår kärlek har varit stark genom en graviditet och den här första tiden tiden som förälder. 2015 har gjort att jag tror på oss enormt mycket. Jag älskar älskar älskar att vi är en familj.

img_3547-2

Det går att sammanfatta 2015 som ett stort år. Det största året i mitt liv. Mr tog körkort, vi fick tillgång till huset och renoverade loss och vi blev föräldrar. Det har varit ett utmanande år på många sätt men jag har många fina minnen att plocka fram under gråa tisdagar och kallar vinterdagar.

Nu vill jag blicka framåt mot 2016. Det ska bli ett år när jag är modig. Jag ska göra saker jag drömmer om och jag ska göra det trots att det känns utmanande och svårt. Jag ska tro på mig själv till varje pris. Jag önskar att du gör detsamma – jag vill och hoppas att du tar med dig allt du har lärt dig under 2015 in i 2016 och tror på dig själv. Låt oss fortsätta att prata om det som är svårt och låt oss också fortsätta att utveckla oss själva. Låt oss älska det som är vårt eget och låt oss strunta i att jämföra oss med andra. Låt oss göra 2016 till ett år när vi börjar med insidan och bryr oss om det som är på riktigt istället för att ständigt jaga yta och bekräftelse.

Jag ser fram emot ett år tillsammans med dig som följer den här bloggen. Jag hoppas att du vill fortsätta läsa. Jag är säker på att vi har ett magiskt år framför oss. Jag önskar dig ett gott nytt år. Mot 2016!

Några saker jag vill säga till dig som är gravid

Jag har aldrig känt mig så skör som när jag var gravid. För mig som har jobbat med min självkänsla och en negativ självbild under flera år var det som att forslas tillbaka i tiden. Jag var så himla vilsen och ängslig. Jag fick jobba hårt för att inte gå under. Det var som att jag inte längre visste vem jag var. Jag längtade bort.

Jag hade inte riktigt förmåga att ta in att graviditeten var en kort tid av mitt liv. Jag kunde inte helt ta in att det skulle kännas annorlunda efteråt. Lika lite kunde jag glädjas åt att det skulle vara värt det när barnet väl kom eftersom jag inte visste hur fantastiskt det skulle vara att bli mamma. Det var, för mig, helt ogreppbart när människor sa att jag skulle glädjas åt det som en graviditet skulle ge mig: ett barn.

Jag förstod det och jag jobbade med det, men samtidigt kunde jag inte leva som jag önskade. Känslorna var överallt och det gjorde mig otroligt skör. Jag njöt inte särskilt av att vara gravid. Det gjorde mig litet ledsen. Jag tyckte inte om min kropp. Det gjorde mig också ledsen. När människor kommenterade den växande magen fick jag en obehaglig känsla i kroppen och började gå i försvar. Som om jag trodde att jag behövde rättfärdiga att jag inte såg ut som jag brukade. Det var ingens fel att det kändes på det sättet, men jag kände ändå en slags sorg över att jag inte bara kunde njuta. Ibland kändes det till och med som ett misslyckande. Idag accepterar jag att det är så det blev för mig och kan se varför jag inte lyckades landa i gravidbubblan.

När jag nu befinner mig på andra sidan och Liten har hunnit bli nästan åtta månader känns det givetvis annorlunda. Idag kan jag tänka mig att göra om hela resan trots att det var en mental och kroppslig prövning. Idag har jag kommit till den punkt att jag vill ha fler barn. Om det är möjligt. Det vet vi ju inte förstås. Att bli gravid trots PCOS och cystor i ägglådan var ett mirakel, men om det faktiskt är en möjlighet vill jag hemskt gärna ha fler barn. När vi är redo.

img_3656-1

Det finns några saker jag vill säga till dig som är gravid. Jag vill säga dem till mig själv också – för jag vet att en del av mig behöver höra dem. Min självkänsla rubbades enormt under tiden som gravid och jag fick jobba jobba jobba för att inte trilla ner i ett mörkt hål. Jag vet att du kanske inte orkar ta in det jag vill säga till dig, men jag kommer att säga det ändå.

DU DUGER SOM DU ÄR. .

Du.Duger.Som.Du.Är.

Jag vet att det kan vara svårt att känna igen sig själv och att utveckla en negativ självbild. Om du som jag har jobbat med låg självkänsla och en skev självbild tidigare i livet kan det kännas som att din personliga utveckling går bakåt. Du kanske inte känner igen dig själv och du kanske blir arg på dig själv för att du beter dig så märkligt. Så arg för ingenting. Så hård och orättvis mot dig själv. Din kropp växer i alla möjliga vinklar och vrår, och det känns som att du aldrig ska bli dig själv igen.

Och vet du?

Det kanske du aldrig blir på det sätt du längtar efter just nu, men allting kommer att bli bra. Under tiden är det okej att inte älska att vara gravid men du behöver komma ihåg att du duger precis som du är. Du är mer än en växande kropp – och även om det är svårt att förstå och ta in kommer du att utvecklas mer än du trodde var möjligt när du blir mamma.

Jag vet att känslorna åker berg- och dalbana som gravid och att det som känns bra ena stunden kan kännas fel nästa stund. Våga landa i att din graviditet är din graviditet och att du inte behöver jämföra dig med andra. Du behöver inte prestera något som gravid för att duga. Tro mig när jag säger att det kommer att vara värt att vara gravid när barnet kommer, men tro mig också när jag säger att det kan ta lite tid att känna så. Det finns liksom inget rätt eller fel när det kommer till känslor kring graviditet, förlossning och tiden efteråt.

Mellandagssnack

Jag har haft en fantastisk jul. Det var intensiva dagar med många människor omkring, men som alltid känner jag mig glad och uppåt och fylld med energi när jag har träffat människor jag tycker om. Det är något alldeles särskilt att ha en stor familj – många kramar och mycket skratt. Lycka är att ha en stor familj. 

img_3599

img_3624

Siribarnet som har varit lite tykänslig på sista tiden och blivit ledsen så fort någon annan än Mr och jag har varit i närheten har varit som förbytt. Hon har älskat uppmärksamheten och visat upp sina nästan krypa-konster. Jag tror att det är ett släktdrag från mig. Några nätter har vi sovit lite sämre efter allt ståhej och andra nätter har hon sovit riktigt bra. Det är inte lätt att förstå det här barnets sovmönster. Jag tror att vi befinner oss i den berömda åtta, niomånadersfasen för Siri verkar gå igenom någon form av separationsfas på nätterna. Ibland gråter hon hysteriskt trots att vi samsover och finns där för henne. I natt var hon vaken mellan två och fyra och ögonen står i kors på både Mr och mig efter en natt när ingen tröst och kärlek i världen hjälper.

Jag har kört två av mina prova på-pass på Bodygymmet och kommer att köra ett tredje pass i morgon när Bodygymmet har öppet hus. Om du är sugen på att cykla med mig är det ett pass på 75 minuter (18.30-19.45) och jag utlovar skönt gung och mycket pepp. Jag känner verkligen att jag har fått en nytändning genom att instruera och älskar att peppa och pusha framåt. Min coach har gett godkänt för fortsatt träning och jag har kämpat på fint med stabiliserande övningar för magmuskulatur och bäckenbotten. Det är så tråkigt, men ack så nödvändigt.

De jullediga dagarna har varit njutbara och nu laddar vi för att sluta med flaggan i topp de sista dagarna som återstår av det här året. Jag ska ta med er på en walk down the memory lane 2015, prata om att vara vilsen under en graviditet och sjunga la la la för 150 dagar utan missbruk. Stay tuned kompisar. 

Låt oss fira jul utan ångest, självförakt och destruktiva tankar

img_3577

Julen står för dörren. Både Mr och jag har skilda föräldrar och det blir firande i fyra dagar. Jag tycker att det är bättre att varje förälder får varsin dag än att vi ska försöka klämma in så många firanden på en och samma dag som möjligt. I år försöker vi att skapa lite nya traditioner för att det i längden ska bli hållbart och bra för Siri. Vi började redan igår och avslutar på juldagen med traditionsenlig kalkonmiddag med hela tjocka släkten. Som julfantast gör det mig ingenting, men jag misstänker att vår dotter kommer att vara tämligen trött när hela balunsen är över. I år riktar vi fokus på att det ska bli bra för henne och räknar varken med sena nätter eller särskild mycket alkohol för vår del.

Jag vet att julen också är en tid när många människor mår dåligt, får ångest och känner självförakt. Mitt i alla glans och härlighet finns en känsla av att det kommer att bli fel. Det är mycket mat och ätande under den här högtiden och många firar, precis som vi, flera dagar. Det är lätt att lägga sig platt fall för tanken att allt ändå kommer att bli väl och skjuta upp sitt eget välmående och sitt eget ansvar till det nya året.

Juletider brukade vara en ångestfylld tid för mig. Jag förlorade kontrollen och det var som att jag gav upp allt vad eget ansvar heter och hamnade i träsket där en tänker

Jag kan lika gärna äta allt jag kommer över hela julen för allt är ändå förstört. 

Det ökade inte mitt välmående att tänka så och det ökade sannerligen inte min självkänsla. Jag antar att jag strävade efter en sund känsla inför ätandet och maten och ville inte att julen skulle ge mig vånda, men istället blev allting laddat med ångest, skuld och skam. Jag kände mig skamsen för att jag hade dåligt karaktär när jag hade lovat mig själv innan att inte äta för mycket (phff!) och fick skuldkänslor för att jag trodde att julhelgen skulle leda till viktuppgång. Listan över negativa känslor kan göras lång. Det blev liksom inte bra.

Jag tror att om jag hade kunnat hitta en mer sund inställning till högtider och till den mat som ska förtäras hade det inte blivit lika ångest- och skamfyllt. Tiden efter hade inte behövt att bli så destruktiv; för då ska en viktminska och äta så lite som möjligt och straffa straffa straffa kroppen för att en har så dålig karaktär.

Men, jag vill inte att högtider eller mat ska vara kopplat till ångest, skuld och skam och lyckligtvis har jag kommit en bit på vägen. Att fira högtider behöver inte bli ett enda stort återfall för mig och det behöver inte vara kopplat till ångest. Jag har, givetvis, fått jobba en hel del med dessa känslor men jag njuter betydligt mer av firandet idag än för några år sedan.

img_3575

Snälla kompisar – kan vi inte bara låta julen vara en tid när vi njuter och firar och umgås med människor vi tycker om? Låt oss fira jul utan ångest, självförakt och destruktiva tankar. Så här tänker jag:

  • Det handlar om ett par dagar. Jag har en schysst kosthållning året om och vad jag äter ett par dagar om året kommer inte att påverka mitt liv i helhet och sett över tid. Om jag äter gott några dagar kommer jag i n t e att gå upp tio kilo i vikt.
  • Det går att göra bra val. Ät och njut av det du faktiskt tycker är gott, men låt bli det andra. Ät som vanligt till frukost och mellanmål men låt lunch/middag styras av firandet. Ät inte tills du mår illa. Om du tänker att du ska avstå precis allt du tycker är gott hela julhelgen men ändå äter lite här och lite där kommer du att få dåligt samvete och känna negativt inför firandet. Fokusera på att göra bra val och njut av det du äter.
  • Fortsätt att röra på dig. Bara för att vi sitter ner och äter mer behöver det inte vara det enda vi gör under jul och nyår (för att sedan börja om och rivstarta året efter årsskiftet). Gå till gymmet, ge dig ut på en löprunda eller ta en promenad precis som du brukar. Du är inte fanatisk för att du rör på dig under julledigheten.

Framför allt tycker jag att vi ska njuta av att få mer tid med våra familjer och att vi ska ta oss tid att riktigt smaka på det vi äter. Tugga. Tagga ner. Smaka på maten. Lägg bort telefonen. Var närvarande.

Jag kommer att ta paus under juldagarna från bloggen men finns som vanligt på Instagram. Det ska bli fanatiskt att fira den första julen som förälder även om Siri är för liten för att förstå något. Hon har blivit så stor på sista tiden – det är så härligt.

God jul önskar jag er!

Kram Cilla

 

Träning är livet

IKVÄLL KÄNNER JAG LIVET I MIG. Jag har premiärkört mitt spinningpass och känner mig hög på endorfiner. Det var länge sedan jag fick köra slut på kroppen på den nivån och det kändes rackarns bra. Jag känner att jag är redo för nästa nivå i min träning och kroppen svarar fint. Ett sådant härligt avslut på veckan!

Jag har bjudit in till prova på-pass för att jag ska få möjlighet att testköra låtar och träna lite innan vårterminen kör igång på riktigt. Jag vill ju kunna leverera och det skulle kännas oproffsigt att inte vara säker på sitt pass när det drar igång. Idag ställde tre tappra själar upp på att cykla med mig (visst låter det bättre med cykla än att säga köra spinning med mig!). Jag fick bra feedback med mig hem och ska stuva om något i låtarna. Annars kändes det kanonbra. Så roligt! I natt kommer jag att sova gott. 

img_3554

Hemma hade Siribarnet skött sig exemplariskt med mormor och Hans, och det känns skönt att kunna lämna några timmar. Jag tror att det är nyttigt för både mig och Mr att komma iväg lite och jag tycker att det är roligt att vi kan träna tillsammans när tillfälle erbjuds.

Julklappstips nr 7: Hårvård från Inecto hos Lifebutiken

Fjärde advent kompisar. Vi har varit ute på en familjepromenad på två timmar och Siribarnet har sovit i vagnen. Jag skrev förra helgen att jag skulle sälja vagnen pga barnet vägrar vagn och vips började barnet acceptera vagnen. Jag vet faktiskt inte vad som hände, men vi har varit på promenader dagligen och nästan varje dag har barnet somnat i vagnen. I sju månader har vi kämpat och helt plötsligt går det bra. Helt skumt.

img_3547-1

Idag är det dags för det sista julklappstipset och fina erbjudandet från mig till er. Jag hoppas att ni har fått inspiration av några tips och att ni har använt något eller några av de fina erbjudanden företagen har deltagit med. Jag fick en fråga om jag tjänade pengar på att marknadsföra detta. Nej är mitt svar. Jag ville att adventskalendern skulle bli ett roligt inslag under december och har valt att boosta företag som jag själv tycker om. Syftet är att ni som läsare skulle få tips på julklappar och kalasfina erbjudanden  – inte att jag ska tjäna pengar. Jag tjänar sällan pengar på att blogga eftersom jag är noga med vad jag skriver om och inte här. Jag väljer mina samarbeten noggrant.

Från och med idag och fram till den 23 december ger Lifebutiken er fin rabatt på hårvård från Inecto. Jag har provat många renare hårvårdsprodukter, men ratat flertalet eftersom håret har blivit strävt och frissigt. Inecto innehåller bättre grejer än många produkter på marknaden och jag gillar! Jag är lite av en kokosjunkie. img_3535

Lifebutiken i Vimmerby har satt ihop tre finfina hårvårdspaket till er och fram till onsdag kan ni shoppa med riktigt schysst rabatt.

  • Schampo och balsam 125 kr (ord. 178 kr)
  • Duschkräm och bodylotion 125 kr (178 kr)
  • Hårolja och hårinpackning 145 kr (225 kr)

img_3334 img_3333

Jag har lämnat perrongen och vågar ge mig ut på äventy

I eftermiddag har jag testkört delar av mitt spinningpass. Det kommer att bli så rackarns bra hörni. Jag är redo för 2016 och nya utmaningar. 365 dagar av möjligheter står snart för dörren. Det spritter i kroppen på mig. 

  
I omgångar har jag drömt om att bli instruktör. Det är liksom något som ligger lite naturligt för mig. Jag gillar att peppa och pusha andra. Det är nog den delen av mig som passar så bra som lärare. Det är nog också mycket det som lockade mig till att utbilda mig till personlig tränare. Jag tycker om att plocka fram det bästa ur människor. Och har jag passion för det jag ska locka fram är det extra bra.  Samtidigt är det ett väldigt åtagande att vara instruktör – en ska infinna sig på sina pass. Som ensamvarg vet jag att det tidvis kan bli en utmaning. Ibland vill jag bara träna för mig själv. Göra min grej och lyfta tunga vikter.

När jag bodde i Kalmar för många år sedan gick jag alltid på dansklasser. Det var rörelseglädje för mig och endorfinkickarna gjorde att jag orkade mig igenom tentaveckorna. Efter några terminer frågade en av instruktörerna mig om jag inte ville gå en instruktörsutbildning och ha någon dansklass. Det strålar om dig när du sjunger med till musiken. Det var ett sånt tillfälle jag aldrig glömmer för jag minns hur extremt glad jag blev som fick frågan. Jag liksom sträckte på mig och blev längre. Det som hände efteråt är så sorligt och kanske är dessa sekunder avgörande för varför jag minns allt så väl. 

Sekunderna efter att jag blivit lyriskt jätteglad sa jag nej. Jag minns exakt: 

NEJ. DET ÄR INTE MIN GREJ. JAG VILL BARA DANSA. 

Det var faktiskt lögn. Jag hade nog tyckt att det var kalaskul att få ha dansklass och sprida rörelseglädje. Jag sa nej för att jag inte vågade. Jag sa nej för att jag fick panik för att stå framför andra kvinnor med min kropp och visa upp mig. Jag sa nej för att jag var rädd. 

I mitt huvud tänkte jag att jag hade sagt ja om jag varit litet smalare. Då hade jag vågat. Då hade jag gjort min grej.Det var inte heller sant men jag intalade mig själv det. Sanningen var helt enkelt att jag inte trodde att jag dög som jag var och jag var fruktansvärt rädd för att bli dömd av andra. 

Många gånger har jag tänkt på det tillfället och jag tycker att det känns lika sorligt varje gång. För jag hade så gärna velat. Och jag vet att jag inte är ensam. Jag vet att många människor tackar nej till utveckling i livet för att de inte vågar. Jag vet att många människor tackar nej till utveckling i livet för att de är så förbannat rädda för vad andra ska tycka. Det är dumt och onödigt och begränsande. Det måste få ett slut. För du är värd att utvecklas och fortsätta växa. 

Jag har växt mycket sedan den dagen, och jag är glad för att få bidra till träningsglädje den här våren. Framför allt är jag glad för min egen skull – för att jag idag hoppar på tågen när de går. Jag har lämnat perrongen och vågar ge mig ut på äventyr. Vågar du?