Månadsarkiv: januari 2016

Gör dig själv glad

img_4023

God morgon kompis!

Äntligen måndag igen och även om jag känner mig intill döden trött efter att ha varit uppe med Liten i två och en halv timme i natt känner jag mig på gott humör. Jag vet inte om det är en effekt av att få barn men det är mycket enklare att känna tacksamhet inför livet trots att det stormar tidvis. Jag behöver bara titta på min dotter och min fina man för att inse att jag har mycket att leva för. Vi är ett sådant fint team Mr och jag. Tänk att jag får dela livet med honom. ❤

Jag gillar tanken på måndagar och att helt nya möjligheter står för dörren. Jag tycker inte att en behöver älta det som inte kändes bra under veckan som gick utan jag fokuserar istället på det som kändes bra. Och det tar jag med mig in i den nya veckan och försöker att få till mer av. Det blir en mer positiv snurra i livet. Jag känner träningsvärk i varje liten kroppsdel och just den känslan tar jag med mig in i den här veckan. Hej kroppen vad vi ska göra underverk tillsammans den här våren!

Jag tror på att ägna sig åt saker en mår bra av. Många människor sätter sig själv långt ner på prioriteringslistan och sätter andra människors behov före sina egna. Genom att faktiskt våga sätta sina egna behov högre upp på den där listan tror jag att många skulle må litet bättre. För om du mår bra kan du också få andra människor i din omgivning att må bra. Allt börjar med dig och du är den viktigaste människan i ditt liv. 

Så, vilka positiva inslag erbjöd förra veckan på och vad tar du med dig in i den här veckan? Allt det som inte kändes särskilt bra, det kan du bara ta och skita i. Punkt.

 

Lite allt möjligt på en söndag

Hej kompisar!

Long time no see. Eller typ så. Jag kom ju överens med mig själv att jag kunde ta och tagga ner en smula. Vi har inte sovit särskilt mycket under en längre tid nu, och även om jag trodde att det skulle ha vänt vid det här laget fick jag helt enkelt tänka om. Sömnbrist är inte charmigt och det gör en till en sämre människa på alla plan. Det kan jag skriva under på.

Jag bestämde mig för att försöka följa barnet istället för att försöka erövra världen varje vaken stund. Och tja, det visade sig tämligen njutbart. Att ta dagen lite som den blir, att sova när barnet sover och att läsa skönlitteratur på kvällarna medan jag killar Mr på ryggen har varit fint. Det var vad vi behövde just nu.

img_4012

De senaste veckorna har varit stormiga i Litens liv. Hon verkar gå igenom en separationsfas och värst är det om nätterna. Vi har varit vakna mycket nattetid och jag har varit på vippen till nervsammanbrott både en och tjugofem gånger. Det är när jag börjar skrika mer än jag talar i samtalston som jag inser att tålamodet börjar ta slut. Då får en göra vad en behöver göra för att ta sig över ytan igen och för min del var det att sänka kraven på att leva ett ”vanligt” liv. Lyckligtvis har de senaste dagarna erbjudit något mer sömn. Jag vågar inte hoppas på en vändning för vips är det någon annan fas som ska gås igenom och så börjar vi om från början. Den dagen jag vaknar och har sovit en hel natt ska jag köpa en trisslott.

En kan säga att det tog mig ganska exakt åtta månader innan jag insåg att jag behöver anordna mitt liv efter barnets liv och inte tvärtom. Åtta månader! Det är lång tid. När jag nu har landat lite i den här lite mer stillsamma tillvaron känns det ganska njutbart och liksom självklart. Eller tja. Stillsamt är väl att ta i eftersom det går i ett hela dagarna med ett barn som kryper fort och som reser sig upp mot allt som går att resa sig upp mot. Jag ligger inte på latsidan om någon trodde det.

img_3984

Annars då?

Jag saknar att skriva när jag inte skriver. På något sätt har skrivandet alltid varit kanalen till mina känslor. Jag tycker om att skriva. Om allt som är viktigt och allt det där som inte är särskilt viktigt men som ändå blir det på något sätt. Jag tycker om när ni kommenterar och finns med på vägen även om jag under det senaste året har varit extremt dålig på att svara på kommentarer. Men jag gillar när ni lämnar spår efter, det gör jag verkligen. Och jag tänker att jag kan skriva lite när det passar så där som tanken var från början när jag började blogga efter att Siri kom till världen. Jag behöver inte göra allt på en och samma gång. Det har jag lärt mig den hårda vägen den där hösten när jag kraschade in i nästan-väggen. Kanske skriver jag lite fler inlägg som kan klassas i kategorin Vardagsglädje och Vardagstankar  som kanske inte handlar så mycket om träning och hälsa. Vi får se.

Just nu tränar jag på och kroppen svarar fint. Jag börjar känna mig starkare i kroppen och jag oroar mig inte längre särskilt över delning av magmuskler. Om jag fortfarande har en delning (vilket många kvinnor har) kan jag kontrollera magmuskulaturen på bra sätt både i vardagen och när jag tränar. För säkerhets skull har jag lagt in stabiliserande och stärkande övningar för säte och bål under den här styrkeperioden och nöter på. Jag ser himla mycket fram emot utbildningen till certifierad mammamagetränare och det ska bli roligt att få använda all den kunskap jag får med mig på mig själv och mammisar i min omgivning.

Och mer då?

Jag älskar att instruera. Alltså jag älskar älskar älskar att köra mitt spinningpass. Det är som att jag har blivit pånyttfödd på något sätt. Om jag kunde gå tillbaka i tiden önskar jag att jag kunde krama den där Cecilian som inte vågade tacka ja till erbjudandet om att bli instruktör för att hon var rädd för vad andra skulle tycka om henne och säga:

Ba kör! Gör din grej. Du kommer att älska det. ÄLSKA DET!

img_3980

Hur mår ni då? 

 

Mitt tänkta träningsår 2016

I åtta månader har jag lagt fokus på att träna och äta för viktminskning. Jag har koncentrerat mig på att hitta tillbaka till kroppen och kunna kontrollera säte och bäckenbottenmuskulatur. Jag har försökt att ta en sak i taget utan att stressa över mammakroppen. En del dagar har det känts svårt, men för det mesta har jag hållit huvudet över ytan. Jag är, trots allt, en tämligen klok kvinna.

Mitt mål var att gå ner mina gravidkilon innan årsskiftet och det lyckades jag med. Jag har ägnat nästan hela november och december åt stärkande övningar för säte och mage efter att jag kände mig orolig över delning av magmusklerna och upplever god kontroll över kroppen. Nu börjar en ny period för mig där jag inte längre kommer att fokusera på viktminskning utan istället lägga fokus på att bygga upp kroppen igen.

img_3812

Jag har sagt ihop ett styrkeprogram som jag kommer att följa i åtta veckor. Det är två helkroppspass eftersom jag inte har tid att splitta kroppen i olika muskelgrupper för tillfället. Det ena passet fokuserar jag mer på ben och rumpa och det andra passet lägger jag något mer fokus på rygg, bröst och axlar men det är fortfarande två helkroppspass.

Jag testkörde båda passen förra veckan och fick göra vissa justeringar. Som att jag inte är tillräckligt stark för good mornings än och att i n t e lägga passet med fokus på ben för nära mitt spinningpass. Det är inte raketforskning att komma ihåg förvisso, men träningsvärken jag hade i måndags och igår har inte varit nådig. Åh, härliga känsla att få jobba med kroppen igen.

Målet för 2016 är att bli stark igen. Det är den härligaste av känslor att inte vilja träna för att vara smal längre. Jag vill träna för att bygga en stark kropp som jag kan ha roligt med på gymmet. Lite fluff här och där kan jag leva med. Jag ska cykla och lyfta och intervalla och träna med kompisar. Träningsglädje är honnörsordet under 2016. Jag kommer att lyssna på kroppen under de här följande åtta veckorna och se hur den reagerar på något mer träning igen. Om programmet känns bra och kroppen svarar som jag tänkt kommer jag att sätta ihop ytterligare ett styrkeprogram – hur länge jag ska följa det återstår att se. I sommar vill jag träna något mer utomhus och till  hösten vill jag kliva in på gymmet för att kunna börja träna tungt igen.

Nu ska jag bygga upp, känna mig fab och ha roligt. 

Den här våren ska jag vara föräldraledig med större närvaro

Hej kompisar!

Den senaste veckan har vi slutat nattamma och sömnen har varit lite tjorvig. Vi har varit trötta, men det har varit fint att vara två som hjälps åt både dag och natt. Siri håller på att få tänder vilket jag misstänker gör att hon sover sämre. Inte nog med det verkar hon gå igenom någon slags separationsfas och vill ha närhet dygnet runt. Ni kanske förstår varför jag inte har skrivit de senaste dagarna.

Mr har varit ledig med mig och Liten hela julen. I nästan tre veckor har vi varit hemma tillsammans och det har varit galet lyxigt. Att vara två föräldrar och ta hand om ett barn är plättlätt.  Idag har han börjat igen och vi ska försöka återgå till någon form av vardag igen. Middagar ska lagas och träningspassen ska genomföras på kvällar och helger. No more dra till gymmet lite när det passar. Vi fixar det men det blir lite pilligare igen.

Siri är åtta månader nu och det blir bättre och bättre att vara föräldraledig. Jag har i ärlighetens namn inte tyckt att det har varit så väldans roligt att vara hemma och har liksom längtat bort. Det har nog handlat om att det har tagit tid för mig att hitta mig själv som förälder. På sista tiden har jag landat något mer och börjar känna mig mer tacksam över att få vara hemma med mitt barn. Jag har liksom kämpat emot mycket och har ideligen försökt att återgå till ett liv jag levde innan barn. Fast det är ju inte det livet som är det viktiga längre. Mycket av det är viktigt, så klart, men ändå inte på samma sätt och det har tagit lite tid för mig att inse det. 

När jag drog igång LEVA LÄNGE som blogg istället för En träningsblogg och lite till-bloggen kände jag mig som en idéspruta. Jag hade längtat länge efter att få vara kreativ och uppfinningsrik. Jag ville skapa en plattform för mina framtidsdrömmar. Jag kände mig som girl on fire. Det är bra och vågat och inspirerande, men det är också viktigt för mig att våga landa i att jag är föräldraledig. Det är viktigt för mig att våga landa i att jag inte behöver göra allt på en och samma gång. Om jag sorterar och prioriterar och tänker på sådant som känns viktigt för mig handlar det om att familjen ska må bra, om att min träning ska genomföras och att jag ska hinna träffa människor jag tycker om. Därefter kommer skrivtid och sociala medier. Den ordningen behöver jag prioritera så länge jag är hemma med Liten och så länge vi inte sover om nätterna.

Jag har många planer inför året (kommer i separat inlägg) men jag behöver inte ha bråttom. Det är det som är grejen. Jag. Behöver. Inte. Ha. Bråttom. Den här tiden kommer inte igen och det finns inga garantier för att vi kan få fler barn. Jag vill vara närvarande den här våren och njuta av tiden hemma även om jag ibland tycker att det är tråkigt. För jag vet att innan jag hinner blinka fyller barnet året och vips ska hon börja på förskolan. Då kommer jag stå där med stora ögon och undra vad som hände.

Det innebär att jag helt medvetet kommer att dra ner på växeln vad gäller skrivandet något under våren. Och det känns liksom alldeles jättebra i magen. Ibland kommer jag att publicera inlägg varje dag och ibland kommer det att gå flera dagar mellan inläggen. Jag låter det att vara så en tid och hoppas att ni hänger kvar. Min tid att blomstra och få ägna mig åt skrivandet på den nivå jag önskar kommer till hösten. Fram till dess blir det på den nivå som gör att resten av min familj mår sitt bästa jag.

Må bra-kväll på Stadshotellet

För en tid sedan blev jag tillfrågad att föreläsa på Ladies Circles Må bra-kväll. Självfallet! Jag blir alltid lika glad över att få frågan och hoppar på de möjligheter som uppstår. Den 11 februari arrangeras en kväll där intäkterna går till välgörenhet.

För 225 kronor får du välkomstbubbel, middag, kaffe och tilltugg. Dessutom får du lyssna på min föreläsning om självkänsla och motivation och lyssna på inspirerande Inger Sand som föreläser som hur vi når mål med tankens kraft. Jag tycker själv att det ska bli kalaskul att få lyssna till Inger. Hon är en riktig energiinjektion.

img_3640

Ta med en vän och njut av en finfin må bra-kväll som också gör gott för välgörande ändamål. Du som har frågor eller vill anmäla dig kan göra det till LC41vimmerby@hotmail.com. Anmälan är öppen till 28 januari och anmälan är bindande. Jag hoppas att vi ses där!

Redo för vårtermin på Bodygymmet

Under julledigheten har jag bjudit in till ett antal prova på-pass med mig. Det har varit fin uppslutning och jag har fått möjlighet att prova upplägg och låtar, känt på rösten och min roll som instruktör. Det har varit jätteroligt! Nästa vecka drar vårterminen igång på Body Gym & Relax och jag ser verkligen fram emot det. Mitt pass kommer att hållas på tisdagar mellan 18.30 – 19.45. Varmt välkomna på kaptenpasset!

img_3788

155 dagar utan missbruk

På nyårsafton hade jag varit ren i 150 dagar. Det var det första stora målet för mig och vips var jag där. Det var sannerligen jobbigt den första tiden, men när en väl tagit sig igenom de första veckorna blir det bättre. Det är värt att hålla ut. Runt årsskiftet hade jag också lyckats gå ner mina 22 gravidkilon. I skrivande stund har jag varit utan godis i 155 dagar. Jag är så rackarns stolt över mig själv.

img_3778

Under de här 155 dagarna har jag hittat tillbaka till en mer hälsosam vardag. En vardag där det inte råder förbud mot vissa livsmedel och mot allt som är gott utan en vardag som känns balanserad. För det mesta väljer jag käk som gör gott för kroppen och som jag mår bra av att äta, och ibland väljer jag sådant som bara är gott. Helt enkelt.

Under den här tiden har jag insett att jag liksom inte måste lära mig att hantera sådant som jag lätt går igång och missbrukar på. Jag behöver inta lära mig att äta lite smågodis. En alkoholist bör troligen inte lära sig att dricka vin då och då för att det är socialt betingat utan den som har problem med alkohol bör ju avstå det för att må så bra som möjligt. För mig finns det mycket annat att äta och njuta av – både sådant som faktiskt innehåller vanligt raffinerat socker och sådant som innehåller mer naturlig sötma. Jag tror inte på att förbjuda och utesluta allt en tycker är gott, men däremot tror jag på att lära känna sig själv och göra medvetna val. När jag inte missbrukar på smågodis, börjar smygäta, hetsäta, skämmas för mitt beteende, slänga godis för att sedan kort därefter plocka upp det igen mår jag bra. Att välja bort just det som gör att jag i längden inte mår bra är ett medvetet val och det känns rätt långt in i magen.

Nästa mål är 200 dagar. 250 dagar. 300 dagar. Ett år.