Månadsarkiv: februari 2016

En vecka fylld med sådant som får mig att må bra

Det är måndag och solen skiner. Nu vet jag säkert: solen ger energi. Det är inte svårt att vara på gott humör när det är bra väder. Det kan vi konstatera, och jag är på ett sjukhelsikes bra humör idag.

Den här veckan har jag så mycket inplanerat. Roliga saker. Sådant som får mig att må bra. Det är ju fint att då och då krydda tillvaron lite extra med saker en tycker om för att liva upp stämningen. När jag mår bra, är glad och känner mig tillfreds med min tillvaro är det enklare att hänga i det glada laget. När jag mår bra och känner mig nöjd kan jag vara kreativ och tänka rätt. Dessutom gör det mig till en sju tusen gånger bättre mamma eftersom jag har mer energi att ge. Win win.

Förutom en extra dos träning som väntar den här veckan har jag en inbokad tid hos min favoritfrisör (bäst i stan!) och after work med mina vänner. Inte nog med det ska Liten sova hos mormor på fredag och det innebär att jag har en hel natts sömn att inkassera. Efter den senaste veckan med tortyrmetoden (vakna tio gånger per natt) behöver jag få sova i fatt lite. Prisa Gud för mammorna.

När Siri har somnat ska Mr och jag göra hamburgare och ta ett glas vin. Att det är tjockt med roligheter i veckan innebär att vår tid tillsammans blir lidande och därför ser vi till att skapa ett tillfälle när vi kan äta något gott, umgås och prata om allt mellan himmel och jord. Måndag eller fredag – det är inte särskilt viktigt. Balans peeps!

Ps. Att jag behöver sova mer insåg jag på allvar när jag klev in på Ahead i eftermiddags och fick en blick av min frisör som sa fel dag kompis! Mycket riktigt. Min klipptid är på onsdag. Hej tankspridd tjej!

Jag riktigt känner träningsglädjen i mig

Vad är det för härligt väder vi har haft den här veckan och helgen? D-vitaminboost deluxe! Jag har varit ute på många sköna promenader även i helgen och känner mig fylld med härlig energi. Tänk vad vädret gör med oss hörrni; att något vi inte kan påverka det minsta lilla har sådan stor inverkan på hur vi mår. Det är ju ingen match att vara glad och uppåt när solen skiner. Och barnet fortsätter att sova sött i vagnen. Prima ballerina.

img_4673

Som planerat fick jag till mina tre träningspass plus vad som känns som oändligt mycket aktiveringsövningar för bäcken, mage och säte. Jag ska ärligt säga att det är t r å k i g t att hålla på med detta tragglande, men jag vet att det kommer att betala sig längre fram. Ju bättre kontroll jag har på magmusklerna desto tyngre kan jag lyfta när jag väl kommer igång med styrketräningen på nästa nivå. Det är ju aldrig fel med en stark snippa: en stark snippa är en glad snippa!

Jag har en riktig grisvecka framför mig och jag är riktigt taggad. Förutom mitt fasta spinningpass har vi skolspinning på onsdag där jag kör ett pass och på söndag är det Vasaloppsspinning. Med mina egna styrkepass inräknade blir det hela fem pass som ska genomföras – när hände det senast?

Nästa vecka är också den sista och åttonde veckan i mitt nuvarande styrkeupplägg. Med handen på hjärtat ska det bli skönt med förändring. Jag brottas lite med att följa ett sådant strikt upplägg och har kommit på att jag blir litet uttråkad när jag kör ett upplägg längre än fyra-sex veckor. Därefter behöver jag variation och nya utmaningar. Samtidigt har det varit roligt att känna skillnad i kroppen från vecka till vecka. Jag känner mig betydligt starkare i kroppen och har mycket bättre kontroll på kroppsdelar än när jag började med upplägget. Kontinuitet och att ta lite i taget – det är bra grejer det kompisar! Jag kommer att lägga in en eller två ”friveckor” där jag får göra lite vad jag känner för och bara glädjegegga innan jag går in i ytterligare ett upplägg. Det blir en rolig vår det här och jag riktigt känner träningsglädjen i mig. 

img_4672

Finfredagsbabbel

Käre tid vilken vecka vi har haft. Först feber och tandsprickning i helgen och därefter hosta, snörvlig näsa och utslag för Siri Liten. Stackars! På nätterna har vi sovit i kvartar – runt i olika sängar med barnet i famnen och på dagarna har jag gjort allt för att finnas där. Behöver jag säga att jag är trött?

Trots att veckan har varit litet upp och ner har jag fått ihop min träning tämligen bra och igår körde jag till och med ett pass i hemmagymmet. Sådana här veckor när energin inte finns till att åka till gymmet är det guld värt att kunna gå ner i källaren och träna. Tröskeln till att träningen ska bli av är inte alls lika hög. Dörren ner till källaren är lättare än dörren ut ur huset. Det är lyxigt, jag vet. Kravet på att träna hemma behöver heller inte vara så stort – det är ju bättre att en gör någonting än ingenting. Mitt veckofokus för veckan låg på att vara utomhus mycket (check!), schysst käk (check so far) och träning (också check med ytterligare minst ett pass i helgen). Vädret har varit helt underbart och jag har varit ute på minst en promenad i solen varje dag. Att vara utomhus har också varit det mest säkra kortet för att få Siri att sova – just nu är vagnen rena sömnpillret. Allra helst eftersom sömnen på natten är rejält uppstyckad.

img_4643

Nå väl.

Jag håller på att sluta amma. Jag hade egentligen inget mål med hur länge jag skulle amma utan tänkte nog att barnet skulle få styra det. På sista tiden har jag dock känt mig färdig med att amma och tycker att det är något som ska vara på både mammans och barnets villkor. När Siri dessutom började bita mig kändes det som rätt läge att skapa amningsavslut och nu när det snart har gått en vecka känns det skönt. Efter nästan tio månader kommer det att kännas skönt att få ha min kropp i fred på ett annat sätt. Tack och hej kära amningsbröst.

I övrigt har jag (redan) gått helt locko på att planera bröllop. Jag vet, jag är ute i god tid, men är inte det lite charmen med att ha ett datum planerat? En får fixa och räkna och längta och styra och fundera och känna in allt som känns viktigt för en av de största dagarna i livet. Om jag känner mig själv rätt kommer jag att ändra mig många gånger innan det blir så som jag (vi!) vill ha det. Det enda jag kommer att se till att boka tämligen snart är var vi ska hänga efter ceremonin i kyrkan. Har ni tips på vad vi absolut inte får missa att tänka på i planeringen? Tell me!

Siri och jag önskar er en finfin helg och hoppas att hosta och snorig näsa ska ge med sig för vår del. Njut av sol och människor ni tycker om den här fina fredagen.

Puss!

img_4636

Modiga 2016: här kommer jag!

Den här helgen har min lilla pussgurka varit febrig och hängig. Livets andra tand har precis spruckit igenom och det verkar ha tagit hårt på Liten. Vi skulle gå på dop för lilla Stella igår men fick stanna hemma. Därmed blev helgen inte alls som vi tänkt oss och varken Siri eller jag kom utanför dörren under gårdagen. Idag har febern varit lite bättre och vi har varit ute på promenad och lekt hos mormor på mammamiddag i Törnrosdalen.

img_4518img_4542Veckan i sig har varit lite rörig. De senaste nätterna har varit lite sisådär igen pga tanden. I torsdags var Mr i väg med jobbet och var borta över natt och helgen blev inte riktigt som tänkt. Det innebär att mina tre inplanerade pass enbart blev två genomförda pass. Det gör ingenting. Varje pass räknas och jag gör vad jag kan med det jag har. Vissa dagar och veckor är det svårt att få ihop planerad träning med verklighet och jag är glad för när det fungerar.

Idag ägnade jag mig främst åt stabiliserande och stärkande övningar för bål och säte samt några benövningar som jag kan hantera och hålla aktiveringen i magen hela tiden. Det är inte det roligaste men jag tycker att det är väl värt att investera i att stärka mammakroppen på rätt sätt. Många kvinnor börjar med löpning eller annan påfrestande träning alldeles för tidigt i hopp om att bli smala av det, men för att minska midjans omkrets handlar det främst om att träna och utveckla magstödet – att kunna aktivera och jobba med bålen på rätt sätt. På vägen har det givetvis också handlat om en viktminskning för mig, men att hitta muskulaturen och träna upp den successivt är otroligt viktigt.

Om jag vill kunna springa och lyfta tungt längre fram, t.ex. pressar över huvudet som ger mycket buktryck och ställer krav på magmuskulaturen är det viktigt att magstödet tränas och utvecklas på rätt sätt – annars kommer magen att läcka energi och det kommer hindra utveckling i träningen. Den jästa degen som magen förvandlades till efter förlossningen minskas faktiskt genom att träna magen/kroppen på rätt sätt. Därför är det väl värt investerad tid på min mammaträning det här första året. Förhoppningsvis reagerar kroppen enligt plan och jag behöver inte vara post gravid i mer än ett år efter barnets ankomst.

Utbildningen till certifierad mammamagetränare är bara tre veckor bort och jag tycker att det ska bli otroligt roligt och spännande. Efter att själv ha experimenterat och tränat min egen post gravida kropp känner jag att jag är på helt rätt spår som väljer att inrikta mig på kvinnokroppen. Det finns så många kvinnor att hjälpa och många är (precis som jag var!) otroligt osäkra på hur en kan träna under graviditet och som nybliven mamma. Extra roligt den här veckan är att jag (äntligen!) har bestämt mig för var jag ska plugga vidare till hösten – på en idrottsfolkhögskola (om jag blir antagen vill säga). Det innebär att jag får tänka, andas och leva träning och förbjuda mig ett år. Alltså ett helt år! Det är så lyxigt att det inte är sant. Modiga 2016: här kommer jag. 

img_4535

Ser jag tjock ut i det här?

Ser jag tjock ut i det här?

Jag vet inte hur många gånger jag har frågat en kompis det. Jag vet inte hur många gånger jag har stått framför spegeln och klämt och känt på kroppsdelar med just den frågan ekande i huvudet: Ser jag tjock ut i det här? Och du måste svara ärligt!

Vad ska en kompis svara på det? Det är inte rättvist eller särskilt schysst att försätta sina kompisar i den situationen. Det är att lägga ansvaret på någon annan att avgöra ens duglighet. Jag vet inte om jag insåg på den tiden att jag jagade bekräftelse från andra människor. Jag vet inte om jag försökte få andras hjälp att tycka att jag dög som jag var. Jag tror faktiskt att det är något jag har insett på vägen och jag tror att den insikten gjorde ont. Oavsett var det en jakt som ständigt pågick och jag antar att jag trodde att människors bekräftelse skulle få mig att må bättre. Det gjorde den ju sällan eftersom jag inte tyckte särskilt bra om mig själv eller min kropp.

Jakten på bekräftelse från andra människor har följt mig från tonåren till vuxen ålder. Jag trodde att jag behövde andra människors beröm  och bekräftelse för att tro att jag duger som jag är. Aldrig verkade beröm och bekräftelse landa där jag förväntade mig och få mig att tycka bättre om mig själv. Tvärtom. En människa med svag självkänsla vill alltid ha mer mer mer. Bilden av mig själv och framför allt min kropp var negativ och det jag tyckte om mig själv var nyckeln. Så länge min uppfattning var skev och negativ skulle jag för alltid tycka illa om mig själv.

Jag minns mycket väl en gång i tonåren när någon sa till mig att jag hade feta lår. Det är tyvärr snällt i jämförelse med vad jag har sagt till mig själv genom åren men jag minns att det gjorde mig hemskt ledsen. Jag minns att det var en av de första gångerna när jag reflekterade över min kropp och tänkte att jag var tjock. När jag började se mig omkring och analysera andras kroppar kände jag mig fel och ful och fet.

Åh vad jag önskar att jag kunde krama min inre tonåring och förklara för henne att självkänsla, acceptans eller lycka inte sitter i låren eller volanger på magen. Det.Sitter.Inte.Där. Självkänsla börjar på insidan och det är ett arbete som är värt att kämpa för. Varje varje varje dag. Min post gravida kropp har tillhörande mjuka lår och fortfarande lite volanger på magen, men jag duger precis som jag är. Jag bor i en kropp jag tycker om och jag tränar just av den anledningen: för att jag tycker om den och för att den förtjänar att må bra. Inte för att jag avskyr den. Att ta hand om min kropp och träna är inte ett straff utan snarare motsatsen.

Du duger också precis som du är. Med eller utan mjuka lår och volanger på midjan. Det viktiga är att vi trivs med oss själva. Andras kroppar är andras kroppar. Du är du och jag är jag. ❤

img_4500

200 dagar utan missbruk

Fredag idag kompisar!

img_4513

För mig är det en speciell fredag dessutom för jag firar 200 dagar utan godis (osv). 200 dagar! Jag tror faktiskt inte att jag någonsin har varit borta från det som triggar mig mest under så lång tid. Jag är så stolt och nöjd och framför allt

JAG MÅR SÅ BRA!

Jag har för länge sedan kommit över den tröskeln när det är svårt att avstå eller när det känns som ett problem när andra bjuder. Just nu bor jag i känslan att jag inte är en sån som äter godis. Jag är nämligen ganska säker på att jag skulle börja smygbruka om släppte kontrollen och åt godis. Därför låter jag bli. Precis som att jag låter bli det mesta som är sött och som kan trigga mitt beroende igen. Det innebär inte att jag aldrig mer kommer att äta sådant som är gott för själen och väldigt sockrigt, men det innebär att jag inte kan göra det just nu. För jag är inte där.

200 dagar. Det innebär att det enbart är 165 dagar kvar till ett år. Det känns fantastiskt. Vilken jävla kapten jag är alltså!

Vad kan du göra med din kropp?

För en tid sedan fick jag en fråga som har fastnat hos mig.

Hur förändrade du ditt sätt att tänka att du bara ville vara smal?

Frågan är i allra högsta grad relevant eftersom jag vet att många har haft och har samma problematik som jag; att de lever sitt liv i tro att de behöver vara smala för att vara lyckade.

Jag hade alltid en strävan efter att vara smal. Jag hade en märklig bild av att smala människor var lyckade människor. Jag kämpade och kämpade men lyckades aldrig nå dit där allting kändes bra och tillräckligt. Gränsen för när jag var färdig flyttades alltid och jag blev aldrig nöjd. Jag kunde vända in och ut på mig och skapa de märkligaste av vanor men aldrig nådde jag till slutmålet.

Att vara smal behöver inte vara negativt, men för mig fanns det enbart negativa känslor som drivkraft och när drivkraften kommer från negativa känslor blir det ofta skevt. Jag trodde ju inte att jag dög som jag var och strävade enbart efter att bli någon annan. Och när jag blev någon annan skulle mitt liv, som på ett mirakulöst sätt, bli bra. Jag skulle må bra. Min vilja till förändring bottnade i att jag inte trodde att jag dög som jag var och när vi enbart vill förändras för att passa in – då blir det negativt.

Jag pratade en del om det här under min föreläsning på Må bra-kvällen förra veckan, och efteråt kom en kvinna fram till mig och sa att hon kände igen sig. Hon berättade för mig att hon kände igen sig i att hon alltid fantiserade och tänkte på vad hon skulle göra med sin kropp sen – när hon var färdigt.

MEN MAN BLIR JU ALDRIG FÄRDIG OCH DÅ BLIR MAN JU HELLER ALDRIG NÖJD

sa hon till mig.

Nej, det är det som är grejen. MAN BLIR ALDRIG FÄRDIG. Därför handlar det om att acceptera nuläget och göra vad man kan med det man har. Att jobba med det man har och att faktiskt gilla det för vad det är för att sedan också kunna fokusera till ett önskat läge. Vi behöver börja någonstans och använda det vi har. Annars händer ingenting. Skillnaden mellan att göra någonting istället för ingenting är enorm. 

Därför behöver du flytta fokus till vad du kan göra med din kropp nu. Om du enbart koncentrerar dig på vad du ska göra med din kropp sen och vilka kläder du ska ha på dig sen missar du hela poängen. Livet pågår här och nu och du kan göra en väldans massa saker med din kropp just nu. Förhoppningsvis kommer det att leda till utveckling och att du kan göra ännu fler saker med kroppen sen – men det är inte det som är viktigt. Det är nu som är viktigt och vad du gör med det du har.

Risken är annars att vi enbart fantiserar om vad vi ska göra sen – när vi blir lite smalare eller lite starkare eller lite snyggare eller lite snabbare eller lite mer självsäkra. Att fantisera skapar inte förändring och utveckling. Att göra skapar förändring och utveckling och skillnaden mellan att göra någonting istället för ingenting är enorm. 

Kom ihåg; vad du tänker om dig själv speglar hela din tillvaro.

 

img_4439

Det här är min kropp just nu. Med den kan jag göra saker som får mig att må bra: gå och cykla och lyfta vikter och skratta och kramas och umgås och bära mitt barn. Bland annat. Och jag tycker om den – precis som den är just nu! ❤