Månadsarkiv: mars 2016

Fokusveckor: starten på kostschemat

I måndags började jag med mitt kostschema från Maria som driver Ren Styrka. Som förväntat var det proffsigt och genomtänkt och innehåller bara rent schysst käk precis som jag vill ha det. Jag är nöjd med vad jag har åstadkommit på egen hand med min post gravida kropp, men för att nå nästa nivå känner jag att jag behöver lite ny input och någon som peppar och ger lite nya perspektiv. Som kostrådgivare kan jag mycket om käk, men nu behöver jag helt enkelt någon annan som styr. Det är väl investerade pengar att anlita någon som kan sin sak – alla borde göra det mellan varven tycker jag. 

img_0252

Jag blev direkt medveten om att det slinker ner sådant jag inte tänker på att jag äter – allra helst när jag förbereder mat åt Siri. En ostskiva här. En riskaka där. En banan i förbifarten. Att inse och reflektera över ett sådant ätbeteende är superviktigt eftersom det över tid blir massor av onödigt kök som intas. För mig är det viktigt att vara medveten om vad och hur jag äter. Dels för att jag har en känslig IBS-mage och dels för att jag har haft en skev relation till att äta. För mig är balansen nyckeln till att må bra.

Jag brukar förespråka och rekommendera dem jag arbetar med att skriva matdagbok då och då. Det är ett bra verktyg för utvärdering och ofta kan en inse saker med sitt sätt att äta – sådant som är bra eller mindre bra. Jag träffar många som har en bild av hur de äter, men när de börjar föra matdagbok inser de saker om sitt sätt att äta; någon äter saker de inte tänker på (precis om jag!), någon inser att man äter alldeles för lite och någon inser att det äts lite för mycket. Att skriva kostdagbok eller att följa ett kostschema för en tid gör att det går att bli mer medveten om hur du äter, vad du äter, när du blir sugen, vad du triggar på och så vidare. Är du ute efter att skapa förändring behöver du ju ta reda på vad som ligger till grund för ditt sätt att äta . Det är inte alltid lätt, men att bli medveten är alltid det första steget till att kunna utvecklas och i förlängningen må bättre och få bättre resultat av sin träning.

 

Laddar för Spin of Hope

Hej kompisar!

Jag känner mig helt dagvill efter påskdagarna. Det blev ju måndag på en tisdag fast ibland tror jag att det är torsdag idag. Hej virrpanna! Jag är ensam med Liten igen ett par dagar och lovar er att jag inte ligger på latsidan. Min mamma var barnvakt igår när jag hade mitt spinningpass och i övrigt får jag pussla på med träningen den här veckan. På lördag kör vi Spin of HopeBodygymmet och jag cyklar klockan 9, 10 och 18. Välkomna att köra på drop in-cyklar under dagen. Det finns listor att skriva upp sig på nere på gymmet och i övrigt går det bra att kontakta jessica.sigesbo@lfkalmar.se för mer information. Målsättningen är att hela arrangemanget ska samla in fem miljoner kronor till Barncancerfonden och varje deltagare drar sitt strå till stacken. Häng på och bidra till något så viktigt!

img_0228

Siri har börjat gå med lära gå-vagnen idag. Vips tog hon ett par steg och därefter var det som att hon inte kunde sluta. Jag blir helt stolt i hela kroppen och samtidigt undrar jag när hon blev så galet stor? Om en och en halv månad blir hon ett år. Det känns helt ofattbart.

Glad påsk och nytt tränings- och kostupplägg

 

img_0135

Hej kompisar!

Jag hoppas att ni har haft en lika fin påskledighet som jag har. Eller ledighet – jag är ju alltid ”ledig” eftersom jag är föräldraledig, men så mycket vidare ledig är jag då rakt inte om dagarna. Enligt tradition borde jag ha önskat er glad påsk redan igår, men jag hade fullt upp med att träna och umgås. Faktum är att jag har fått till himla mycket träning den här helgen och jag har dessutom umgåtts mycket. Jag kan checka av fyra pass den här veckan och det har känts riktigt fint i kroppen. Påskafton tillbringade jag i Törnrosdalen där jag åt god mat, drack gott vin och umgicks med hela tjocka släkten ❤

Den kommande veckan sätter jag igång med ytterligare ett styrkeupplägg att köra i sex veckor. Jag fokuserar på baksida för att räta upp mig lite mer: graviditeten har sannerligen gjort mig framåtlutad och jag är otroligt svank av naturen. Amningen gav mig en framfällning i axlarna och det är dags att komma tillbaka med hållningen. Jag är taggad!

Eftersom Mr jobbar borta på Öland i (minst) två veckor får jag pussla lite med träningen, men jag satsar ändå på att få till tre pass i veckan. Jag vet att det kommer att vara slitigt att vara ensam så jag cuttar mig själv some slack om jag inte får till det som planerat. Jag gör vad jag kan med det jag har och det är gott nog.

Jag har också ett kostfokus de kommande åtta veckorna och har Maria Mollstedt – Ren Styrka – till hjälp. Det ska bli riktigt roligt att jobba med någon som har en sådan bred kunskap som jag kan bolla idéer med. Jag känner att det är dags att lägga i de sista växlarna för att nå den form jag önskar när Liten fyller ett år. Jag är otroligt nöjd med vad jag har åstadkommit med min post gravida kropp på egen hand, men nu behöver jag lite stöttning av någon annan för att nå de mål jag har. Jag tycker att det är väl investerade pengar att faktiskt anlita någon som har de kunskaper som en själv saknar när det kommer till träning och kost. Ja, jag är taggad på nytt träningsupplägg och kostfokus helt enkelt.

Och sommartid hörrni, vi går mot ljusare tider och efterlängtad vår. Älskar!

Tack för förtroendet!

 

img_0078

Tack till alla er som har mailat mig angående konsultation och undersökning av era mammamagar. Tack för förtroendet och möjligheten att utvecklas. Intresset har varit otroligt stort och det har bokstavligen rasslat in mail. Jag kommer att ha fullt upp till augusti när jag planerar att examineras och förhoppningsvis få min certifiering. Därmed sätter jag punkt för den här prova på-omgången av konsultationer och undersökningar eftersom jag inte kommer att hinna träffa fler kvinnor än de jag har på min lista.

Under hösten och våren 2017 kommer det att hända massor med roliga saker med Leva Länge och det kommer att finnas möjlighet till konsultationer, undersökning och enskild träning och coachning. Det ska bli otroligt roligt att få hjälpa kvinnor med deras hälsa.

 

Det bästa jag har gjort för min hälsa är att ge upp allt eller inget-tänket 

Förr var jag mästare på allt eller inget-tänket. Det spelade ingen roll om det handlade om mat och socker, alkohol, träning eller relationer. Det var svårt för mig att vara balanserad i något jag gjorde. På eller av. Antingen eller. Dökär eller äcklad. Svälta eller överäta. Jag tror att många människor känner igen sig i att tänka allt eller inget, och många som jag träffar har svårt att hitta balansen i tillvaron – kanske allra helst när det gäller att göra kosthållning och träning och hälsotänket till en hållbar livsstil. Det är svart eller vitt. Allt eller inget. Antingen eller.

För mig handlar livet om mer än kvarg och stenhård träning, och jag tror att det är alldeles nödvändigt att hitta den där balansen för att tillvaron ska bli både rolig och hållbar. Risken är annars att en tröttnar och då står de ohälsosamma valen bakom hörnet och väntar när motivationen börjar tryta. Bakom nästa hörn står alla snabba resultat, bantningskurer och quick fixes och lurpassar. Reptilhjärnan är alltid redo för ytterligare en kortsiktig lösning. Och så går det runt runt runt i en ohälsosam och destruktiv mischmasch.

Som på och av-are hade jag svårt att upprätthålla den mängd träning och den strikta kost som krävdes när jag var i en period när jag gick all in. Jag körde slut på mig själv – min kropp, min motivation, min ork och slutade ofta tvärt. Ibland blev jag sjuk, men för det mesta försvann lusten och min geist. Och självkänslan var ju inte där. Jag fick börja om från början så många gånger och det höll på att fullständigt dränera mig.

Att tänka allt eller inget stjälpte mig så många gånger. Eftersom jag inte lyckades hitta ett sätt att leva och äta och träna som höll i längden fick jag för mig att allting ändå var förstört om jag hamnade utanför ramen. Jag kanske åt något som inte ingick i planen och då kunde jag lika gärna fucka up allting och börja om igen på måndag (alla dessa måndagar!) Ofta skulle jag träna som straff för vad jag ätit och allt blev bara en enda ond cirkel av att vilja ta hand om sig, men att faktiskt göra motsatsen. Det var ett ofantligt självdestruktivt beteende som bottnade i att vilja vara andra till lags. Och jag kom aldrig i mål. Aldrig, aldrig.

När vi ser hälsa som ett tillfälligt projekt och något vi enbart ska göra under en tid satsar vi lite då och då. Det leder till allt eller inget-tänket. Svart eller vitt. På eller av. Antingen eller. Vi börjar och börjar om. Vi går ner och upp och ner och upp i vikt. Vi börjar träna och slutar träna och börjar igen. Det mår inte kroppen bra av. Det mår inte själen bra av.

Det bästa jag har gjort för min hälsa är att sluta med allt eller inget-tänket. Att aldrig sluta och att aldrig mer behöva börja om från början. Att tänka långsiktigt och att ta en sak i taget istället för att jaga snabba resultat. Jag valde en livsstilsförändring och bestämde mig för att början inifrån och ut: personlig utveckling och ett annat sätt att tänka var det första steget. Jag ville hitta ett sätt att äta och träna och leva som håller for life. Inga strikta förbud mot allt som jag tyckte var gott, men inte heller hetsätande och överätande med skulkänslor som grund för mitt ätande. Det handlade också om att jag inte skulle gå från noll träning till stenhård träning flera dagar i veckan utan att jag istället skulle trappa upp mängd och intensitet i min egen takt. Jag vet att det kan vara svårt att lugna sig lite när en väl har bestämt sig, för en vill ju så mycket, men det var härligt att märka att vilja och motivation och lust stannade längre än en, två, tre månader.

Att vara gravid vad en prövning för mig eftersom min hjärna ville tillbaka till det välkända: allt eller inget-träsket. Att inte kunna använda min kropp och att växa sig större efter flera åt av börja och börja om var svårt för mig. Att tänka långsiktigt var svårt för mig. Med facit i hand hamnade jag litet fel i tanken och resonerade i gamla banor om mig själv, min kropp och min duglighet – men jag tog mig tillbaka. Och att ha gjort den här resan från att vara så självdestruktiv och osäker till att faktiskt tänka fina tankar om mig själv och att sätta the big picture i första hand har ju förändrat hela mitt liv. När jag hamnar lite fel ibland kan det få vara en no biggie – för jag behöver aldrig börja om igen.

img_0069

Om feminism och träning: det ena behöver inte utesluta det andra

På sista tiden har jag lagt märkte till ett tämligen oschysst klimat kvinnor emellan på Instagram och så även på en del bloggar.  Jag tycker att det är märkligt att människor är så småsinta och enkelriktade i sitt synsätt att vi fortfarande 2016 förlöjligar varandra genom att säga att det är antifeministiskt att vilja gå ner i vikt, trivas med sin kropp och vara en sån som tränar. Det behöver förstås inte handla om träning. Camilla Läckberg är ett exempel som otroligt ofta verkar få kommentarer om att hon borde vara på ett eller annat sätt. Varför ger sig kvinnor på kvinnor? Det klingar så fel i mina öron. Vi ska vara medsystrar. Vi ska sporra varandra, peppar varandra och ge varandra det utrymme vi behöver för att växa och vara den person vi vill vara – inte tvärtom.

Mirjiam har skrivit ett superklokt inlägg om sin resa från att inte trivas i sin kropp till att faktiskt göra det. Efter två täta graviditeter har hon gått ner i vikt, kommit igång med träningen, käkat bättre, blivit gladare osv för att hon v i l l och upplever ett behov av det. Inte för att duga för någon annan. På vägen har hon fått pikar och kommentarer om att hon vikthetsar. Om att hon är en dålig feminist för att hon är glad över att gå ner i vikt. Om hur dåligt det är att lägga upp före- och efterbilder eftersom det är tjockmobbing och att gå patriarkatets vägar. Om att det är dubbelmoral att hävda att en gillar sig själv men ändå vill förändra sitt utseende.

Och jag tänker: varför stänga in sig i ett hörn? Varför måste det ena utesluta det andra? Det känns enkelspårigt och litet tråkigt. Vet ni vad jag går igång på? Starka kvinnor. Kvinnor som visar att feminism kan vara så mycket mer än orakade armhålor och osminkad hy. Kvinnor som lyfter fram andra, boostar och peppar andra kvinnor. Kvinnor som vågar ta och vågar ge plats. För mig handlar inte feminism om att jag behöver sluta raka mig eller att jag inte kan använda smink. Det innebär inte att jag inte kan vara smart och snygg och sexig och stark på samma gång som jag också är feminist. Jag tycker snarare att det är fett ofeministiskt att klanka ner på andra kvinnor – oavsett anledning.

Att ta hand om sin kropp är inte fult. Att vilja se bra ut är i n t e ofeministiskt. Att vara feminist innebär inte att jag behöver välja bort att vara attraktiv utan jag kan vara både och. Det ena behöver inte utesluta det andra. Det handlar väl snarare om för vems skull jag gör det. Att vara feminist handlar om att värna om och sträva efter jämställdhet. Det är människan som ska värderas – inte våra kön. Det innebär att jag som kvinna aldrig ska behöva känna mig nedtonad eller nertystad för att jag råkar ha en snippa och inte en snopp. Det innebär att jag som kvinna har rätt att få den lön som min kompetens berättigar mig till. Det innebär också att jag som kvinna inte ska behöva tänka på att vara något för någon annan för att hålla mig till de normer som samhället har tilldelat mig som kvinna. Det handlar om att få bestämma över sin egen kropp oavsett vad samhällets normer säger. Den som vill träna och känna sig bekväm i sin kropp får göra det. Den som hellre låter kroppshåret växa fritt och förespråkar naturlighet får göra det. Det ena behöver inte utesluta det andra. Det blir otroligt färglöst och onyanserat.

Jag köper inte att att träning och att vara mån om sitt utseende är att gå patriarkatets vägar. Jag köper heller inte att det är tjockmobbing att själv vilja gå ner i vikt för att trivas med sig själv. Det måste få ligga hos varje människa och varje människa har rätt till sin egen kropp. Du behöver inte vara smal för att duga som människa men du behöver heller inte vara motsatsen för att få vara feminist. Det är väl det som är grejen: vi behöver inte vara någonting för att duga för andra. Det handlar om egenvärde, att trivas i sin egen kropp och att älska sig själv för den en är. Varje människa har rätt till sin egen kropp. Varken kvinna eller man bestämmer hur jag ska se ut.

Det har blivit mycket laddat att vilja vara snygg idag. Förstå mig rätt: jag förespråkar att vi ska lägga fokus på vad vi kan göra med våra kroppar snarare än att stirra oss blinda på utsidan. Fast det innebär inte att jag inte vill se bra ut och bo i en kropp som jag trivs i. För det vill jag. Och jag vill det för min egen skull. Inte för att duga för någon annan. När skälen till att träna och äta enbart handlar om att vilja se ut på ett särskilt sätt för att passa in, för att tillfredsställa andra och när självkänslan och egenvärdet sviktar kan det bli problematiskt. Att äta och träna och värna om sin hälsa för att se bra ut, trivas i sin kropp o c h kunna använda sin kropp till fysiska utmaningar är inget fult. Det ena behöver inte utesluta det andra.

Piffig mamma som bryr sig om hur hon ser ut = en bra feminist. En osminkad och nytränad mamma = en bra feminist. Det ena behöver inte utesluta det andra. Lev och låt leva.

 

 

 

 

Laddar för gymmet

God morgon kompisar!

Äntligen helg. Den här veckan har Mr tagit ansvaret v a r j e natt och jag har fått mer sömn än på mycket länge. Vet ni vad som händer när en får börja sova lite mer? En blir zombietrött! Jag antar att det är i sin lilla ordning och att det kommer att ta lite tid innan kroppen kommer i fatt. Jag har ju trots allt klarat mig på väldigt få timmar sömn (ej sammanhängande) i flera månader. På Instagram ställe jag frågan om fler familjer kände igen sig att barnet sov och somnade om bättre när pappan tog nätterna och många svarade: ja! Siri vaknar fortfarande två gånger och vill äta, men hon somnar om utan protest när Mr lägger ner henne i sängen till skillnad från allt bökande och gråtande och vill inte sova utan dig mamma-beteendet som hon håller på med när jag tar nätterna.

Den här veckan har det inte blivit någon särskild träning förutom barnvagnspromenader och aktiveringsövningar för bålen. Det gör liksom inget. Det är så livet är mellan varven och jag har lagt in två friveckor innan jag drar igång med ett något mer strukturerat upplägg igen. Eftersom jag är en människa med ett enormt frihetsbehov tycker jag att det är skönt med lite friare tyglar mellan varven. Det gör att jag blir mer motiverad att träna genomtänkta upplägg med syfte och målsättning. När kaffet är uppdrucket ska jag dock smita iväg till gymmet för första gången på över en vecka och det ska bli galet roligt.

img_0016

Det har kommit in många mail angående konsultation av diastas, svårigheter att hitta magmusklerna och aktivera bäckenbotten. Superkul! Någon ställe frågan vad kriterierna egentligen är: all sådan info tar vi på mail. Du mailar intresset till mig och jag mailar dig tillbaka och ber dig beskriva lite mer ingående. Därefter återkommer jag till så många jag kan. Med bålen menar jag bäckenbotten, djupa magen och djupa ryggen eftersom det hänger ihop. Så fortsätt att maila. Konsultationen kommer att vara helt kostnadsfri och jag kommer att försöka beta av så många konsultationer som möjligt fram till slutet av sommaren. Så passa på!