Månadsarkiv: maj 2016

Att ta beslut som känns rätt i magen

Hej kompisar!

Den här helgen försvann i ett svep. Det blir ju så när en gör roliga saker. Och boy vad roligt jag har haft i helgen. Jag har tränat och träffat vänner och varit på vinprovning och umgåtts med familjen och träffat härliga mammor över konsultationer. Vips så var helgen över! Liten börjar att få ytterligare tänder och sömnen är tjorvig. Igen. Ni vet; never ending story. Vi är familjen som inte sover så bra och som inte har ett städat hem men vi tycker om varandra alldeles jättemycket.

I helgen har jag också tagit en beslut som känns så himla bra i magen: bloggen ska få semester. Jag har tusen och åter tusen saker att skriva men har svårt att tänka sammanhängande tankar. Det gör att jag har svårt att få till ett skrivande som känns bra och rolig och rätt eftersom dagarna går i ett väldans tempo och då känns det så tillrättalagt när jag väl skriver. Som att jag försöker krysta fram ord. Det blir liksom varken hackat eller malet. Ju närmare sommaren kommer desto mer känner jag att semester och tid för familjen är det jag behöver och vill ha. Jag längtar efter det enkla. Och jag vill längta efter att skriva igen. På det där sättet som gör att det bubblar i mig och som gör att jag bara måste få ur mig ord och känslor. Mina planer finns kvar. Jag finns kvar. Men nu känns det skönt att ha landat i att jag vill njuta av den här sista Siritiden på riktigt. Utan en känsla av att jag har måsten på att göra-listan. 

Det här beslutet har vuxit fram och nu känns det rätt fullt ut. Under sommaren ska jag ladda för allt som hösten erbjuder och förbereda mig inför det. Till hösten väntar ny design här på bloggen och fräsiga bilder av min superduktiga kompis Ylva Sandström. Fast jag ska också ge mig tid att sålla bland tankar och idéer för att inte hamna i ett nytt prestationsträsk. Jag hamnar där lätt. Det har sannerligen det här första året som förälder bevisat mig. Jag är inte fri från prestationsångest och en strävan efter att duga som jag är. Tvärtom. Jag drivs av att få vara en sån som presterar men det handlar om att hitta balansen: att inte vara ett hundra procent på livets alla området på en och samma gång.

Fram till dess finns jag på Instagram där jag numera heter ceciliastaalhandske. Där uppdaterar jag mycket och ofta.

Hej semester och ha en härlig sommar kompisar!

Kram Cilla

Åtta veckors coachning av Ren Styrka – check!

Hej finfredag!

Sömnen har blivit litet bättre för oss den sista tiden. Vi lägger barnet något senare och hon sover något bättre. Jag tycker att det känns på min energi och hoppas hoppas hoppas att den positiva sömntrenden håller i sig. Det är nästan så att Mr och jag börjar fantisera om att skaffa oss ett liv på kvällarna. O boy!

Jag är på strålande humör idag. Det är premiäröppning på Astrid Lindgrens Värld som jag tänkte dra med Siribarnet på. Det känns som att vi kommer att hänga en del där i sommar och som så många andra Vimmerbybor har vi införskaffat oss årskort. Jag är helt förväntansfull inför hur Siri reagerar.

Nå väl.

Idag bockar jag av åtta veckor med fantastiska Maria som coach. Crazy bananas vad nöjd jag är. Jag hade kommit en bra bit på vägen när jag tog kontakt med henne, men ville minska ytterligare lite i fettvikt efter graviditeten. Jag ville ha någon som peppade och vägledde på ett sätt som passade mig. Åtta veckor senare känns kroppen himla fräsch och jag känner mig himla fräsig. De flesta av mina gamla kläder passar fint igen (och vissa byxor har jag till och med fått lägga på hyllan pga för stora) och det känns givetvis kanonbra.

img_1072

Fram till midsommar kommer jag att fortsätta skala av ytterligare lite fettvikt. Lite i taget helt enligt plan. Därefter kommer jag att gegga lite över sommaren – vilket inte innebär att jag släpper allt för att äta och dricka allt som är onyttigt för att sedan börja om från början när semestern är slut. Jag vill helst inte värdera ätande i bra eller dåligt, rätt eller fel utan tänker att jag äter bra schysst käk i bra mängder. Ibland äter jag sådant som är gott och som jag längtar efter men som kanske inte hör hemma i min vardagskost. Och träna! Jag ska givetvis träna så mycket jag kan under sommaren. Utomhus och inomhus. På gymmet, i hemmagymmet, i skogen och i trädgården. Och hålla en rackarns många roliga pass på Bodygymmet. Jag ska nöta nöta nöta aktiveringsövningar för bål och säte, läsa på om diastas, bli riktigt grym på det och klara min certifiering till mammamagetränare för att kunna bygga på ytterligare utbildning om träning för gravida. Till hösten ska jag börja bygga upp kroppen igen. Jag är i nuläget inte särskilt stark, men har ändå lyckats behålla viss muskelmassa under graviditet och det här första året efter förlossning. Till hösten kommer jag att vända mig till Maria igen för coachning. För ni vet: även en bra coach behöver en bra coach.

En bra plan, eller hur?

Jag önskar er en härlig finfredag kompisar!

HIIT me! – snart i ett gym nära dig

Hej kompisar!

Igår körde jag terminens sista spinningpass. Det var svettigt och roligt som alltid! Jag kommer att sakna mitt gäng på tisdagar, men kör nu HIIT för hela slanten fram till hösten. Det ska bli kanonroligt! Vi kommer att ha, i mitt tyckte, ett schysst sommarschema med spinning, core, HIIT och tabata att träna fram till att vi ökar på inför hösten igen.

img_1028

Förra veckan körde jag igång min egen träning litet smått efter förkylning och trötthet. Det kändes bra och jag känner mig redo för att få in mer träning i vardagen igen. Tre pass är fortfarande basen men blir glad om jag får till fler pass. Jag nöter fortfarande på med aktiveringsövningar och stabiliserande övningar för bålen och sätet. Jag har ju en diastas som begränsar mig något men som jag numera kan kontrollera tämligen bra. Delningen är ungefär lika djup som innan och det innebär att jag måste måste måste lära mig att aktivera och kontrollera djupa magen i så väl vardag som under träning. Jag är snart där, men har en bit kvar innan det sitter utan att jag är medveten.

Jag tänkte återkomma till varför eftervården för förlossningar behöver en uppdatering. Eller ja, informationen kring träning under och efter graviditet behöver uppdateras. Helt enkelt. Jag är glad att jag har gått utbildningen till certifierad mammamagetränare för behovet av hjälp är verkligen stort. Det är mycket som jag har lärt mig på senare tid som jag önskar att jag visste för ett år sedan när Siribarnet kom till världen.

Du kan rocka din egen värld

God morgon sötnosar!

Idag vaknar vi till en regnig, kall och grå majmåndag. Jag fick slänga in barnet i bilen i morse och köra Mr till jobbet. Att få börja arbetsdagen med torra kläder känns värdigt och jag hade hemskt gärna velat slippa cykla när regnet står som spö i backen. Vad gör en inte för den en älskar osv.

Busväder, kallt och grått alltså. Kan du göra något åt det? Nej. Vädret är en sådan konkret sak som du inte kan påverka. Vad du kan göra något åt är din inställning och din attityd. Att det regnar och blåser kan du inte göra något åt, men hur du tänker kan du faktiskt göra något åt. Du kan välja att rocka din egen värld. Så gör det. Rocka den här regniga majmåndagen och skaffa dig en bra dag. Ta de jobbiga och obekväma samtalen som du har dragit på för att du vet att det kommer att kännas bättre efteråt och utveckla dig. Ring och boka den där tandläkartiden. Boka in något roligt i kalendern. Skapa luft i schemat för att få tid att göra ingenting. Fråga en vän du saknar om ni inte kan ses snart. Dra inte på saker som är viktigt för dig. Gör det nu. Inte sen. Inte när det har lugnat sig lite. Gör det nu och rocka din egen värld.

img_1012

Ha en jättehärlig måndag kompisar!

Sista cykelpasset innan sommarschemat

I tisdags körde jag mitt första spinningpass på tre veckor (!). Ett pass har jag hunnit avverka däremellan på gymmet men i övrigt har det varit absolut ingen träning. Jag har varit förkyld och trött och kroppen har varit upp och ner. Jag misstänkte att det skulle kännas jobbigt, men crazy bananas vad jag fick bekänna färg. Jag hade härlig energi i kroppen och även om det var jobbigt gick jag (som alltid!) igång på att peppa de andra deltagarna. Det är något särskilt med att se när andra människor tar steget som gör att de orkar lite, lite till. Det är typ det bästa jag vet.

Den här veckan planerar jag för mer träning, men kommer att lyssna på kroppen för att känna efter vad som är okej. Vissa dagar känner jag mig otroligt matt i kroppen och då låter jag bli att anstränga mig alltför mycket. Ikväll står det dock hemmaträning på schemat med aktiveringsövningar och lek med kettlebells i källaren. Mr har köpt en MBT och har blivit helt besatt av att cykla. Jag tycker att det är jätteroligt och pusslar mer än gärna med min tid för att han ska få plats med sin träning.

img_0944

Nästa vecka är sista gången jag kör mitt pass på ordinarie tid.  Vi kommer successivt att minska på pass eftersom fler och fler tränar utomhus när värmen kommer. Efter midsommar börjar ett sommarschema med rullande pass. Istället för spinning på tisdagar kommer jag att köra HIIT baspass på torsdagar fram till midsommar och det ska bli jätteroligt. På tisdag tänkte jag köra alla mina bästa låtar i härligt ett mischmash och ni är varmt välkomna att cykla med mig en sista gång innan sommaren. Du som är nyfiken på gymmet eller mitt spinningpass får hemskt gärna komma och provträna en gång. Hör av dig till mig så bokar jag in dig som min gäst.

 

Redo för vad allt som hösten innebär

Jag är lite dagsvill den här veckan. För mig känns det som tisdag. Söndag och måndag var jag på kick off/konferens med Bodygymmet, Hotell Ronja och Prime på Kolmården. Att komma hem på en måndag gör lätt att det känns som söndag. Det var två otroligt inspirerande och energifyllda dagar. Idéer kläcktes, gemenskap utvecklades och tankar blev till ord. Stort som smått. Högt och lågt. Lättsamt, utvecklande och sanslöst energigivande. Verksamheten växer och det tycker jag är otroligt roligt. Inte bara för min egen skull som instruktör på Body utan också som Vimmerbybo. Jag tycker om människor som vågar satsa och som har drivkraften att utveckla den stad vi bor i. Jag tror att den kommande tiden gömmer mycket spännande i sitt skägg. Tack gänget för nya bekantskaper och härlig energi. Det gav mig massor!

img_0929-1

img_0917-1

Och jag fick klappa en livs levande elefant. Urhäftigt!

img_0945

Sekunden efter fick jag en riktigt kyss av snabeln och tja, det var ganska kladdigt!

Jag ser sjukt mycket fram emot hösten. Det kommer att hända mycket i mitt liv och jag känner sådant enorm längtan i hela kroppen. Jag vet att det kommer att bli en stor omställning att Liten ska börja på förskola och att både Mr och jag ska arbeta/plugga men jag ser så mycket fram emot det. När jag gick in i nästanväggen hösten 2012 vände jag blad och bestämde mig för att arbeta mot nya mål en dag i taget. Jag har följt den planen och den visionen om mig själv varje dag sedan dess. Nu står jag inför något som innebär att jag kommer att få utdelning för det arbetet och det känns magiskt. Först ska vi givetvis ha en härlig sommar och semester tillsammans Mr, barnet och jag men boy vad jag är redo för allt som hösten innebär.

 

 

 

 

Vilket år!

Idag fyller Siribarnet ett år. Det är helt sjukt att det har gått ett år. 365 dagar. Det har varit det längsta året i mitt liv samtidigt som jag aldrig har upplevt ett år som springer förbi så snabbt. Kontrasterna har varit gigantiska. Kärleken enorm. Livskrisen påtaglig.

Hon var så liten när hon kom med sina 2540 g. Precis på gränsen till prematur. Dagarna innan det planerade snittet var fyllda med ångest och förväntan. Vi åkte fram och tillbaka till Västervik för att mäta fostervatten, hjärtljud och uppskatta vikten. I vecka 34 var hon för liten och växte inte som hon skulle. Läkaren sjukskrev mig och utvecklingen blev bättre. Ångesten stannade dock kvar. Jag var fullständigt livrädd för att något var fel. Jag kände mig snuvad på förlossningen när vi fick ett planerat snitt eftersom barnet var fixerat i säte. Av någon anledning fick jag för mig att en kejsarfödsel inte var lika värdig som en vaginal förlossning eftersom jag inte skulle göra jobbet själv.

Och så kom hon äntligen till världen 11 dagar innan beräknat datum och hon var alldeles ljuvlig. Upplevelsen var alldeles för stor att ta in. Jag minns att de visade henne för mig när jag låg på operationsbordet med uppsprättad mage och att Mr grät. Jag grät också och operationssköterskan torkade mina tårar. Äntligen var all ångest och oro över. Nu började ett nytt liv där en ny oro tog vid. Och jag antar att den där oron man känner som förälder följer med resten av livet. I olika perioder. I olika situationer. Alltid redo att gå i clinch och försvara den man älskar allra, allra mest.

Idag har vi haft minikalas med pannkakslunch. I veckan som kommer väntar det stora ettårskalaset för både föräldrar och syskon. Eftersom både Mr och jag är skilsmässobarn ska vi klämma in 15 vuxna människor. Vi får tillämpa devisen om hjärterum och stjärterum.

På något sätt tror jag jag att vi har det värsta bakom oss. Då menar jag inte att det har varit en hemsk tid. Jag menar bara att det första året som förstagångsförälder är en berg- och dalbana. Allting är nytt och färskt och erfarenheterna finns inte. Man kan ingenting. Man provar sig fram. Googlar. Läser på. Provar något annat. Gör vad man kan för att barnet ska må bra, känna sig trygg och älskad. Vänder liksom ut och in på sig själv för någon annans skull helt villkorslöst. En ny identitet växer fram.

Tack till er som har varit med under det här året. Jag har fått nya följare på vägen och det tycker jag är jätteroligt. Andra har slutat att läsa. Innehållet är ju litet annorlunda så här 365 dagar efter förlossning och nästan två år efter att jag fick veta att jag var gravid. Jag är ju annorlunda. Jag hoppas att du som fortfarande läser eller nyligen har börjat läsa är laddad för ytterligare ett år med bloggen med både gammalt och nytt.

Och grattis älskade Siri på födelsedagen. Tänk att just du kom till oss. Det är en ynnest att få vara din mamma ❤