Om att inte sova på natten

Det här med att barn inte sover på natten. Vad är det om?

För oss har den osammanhängande sömnen sannerligen varit en stor omställning. Siri är snart ett och ett halv år och det är inte många nätter på den tiden som hon har sovit en hel natt. Kanske tre?  Hon sov bra på nätterna fram till fem månader, och därefter har det varit riktigt kämpigt. I perioder har det varit bättre, men hon sover inte sammanhängande nätter utan uppvak.

Att hon ska sova i egen säng har vi för länge sedan tagit bort. Spjälsängen är inte särskilt använd i vårt hem. Jag hade en period där jag kämpade mig tokig för att hon skulle kunna sova själv på natten, men la ner det ganska omgående eftersom varken hon eller jag mådde bra av det. Jag antar att jag blev påverkad av hur det ska och inte ska vara. Vi samsover antingen alla tre i vår säng eller så sover någon av oss tillsammans med henne i en stor säng utan ben på golvet i ett annat rum. Hon vill ligga nära och jag har vant mig vid det, även om jag innan barn absolut var en sådan som ville ha mitt eget space just på natten.

Hon kan vakna allt från en till ett par gånger per natt, och ibland somnar hon om bara hon känner att någon av oss är där. Då är det inget problem. Sover hon sover vi. Mycket av omstoppandet och kramandet gör jag i sömnen. Andra nätter är det meckigare. Dels för att hon kan vakna många gånger och dels för att hon kan vara vaken längre stunder. Det innebär att jag inte får sammanhängande sömn och det är by far det jobbigaste jag har varit med om. Att inte få sova är tortyr. Tortyr! Numera handlar det oftast inte om 1,5 timmar vakentid men en ledsen Liten, men att vara vaken med någon som bökar runt, sparkar, nyper, slår och leker titt ut är en utmaning. Det är sjukt provocerande och frustrerande. Vad är det som gör att barnet inte sover? Varför blir hon så arg på oss? Varför blir hon så arg på sig själv? Är hon otrygg? Har hon bara svårt att somna om på egen hand? Har vi gjort något som får henne att tro att vi inte finns där för henne på natten – fastän att vi har gjort allt vi kan gör att ge henne den kärlek och närhet som hon behöver? Eller är det bara så enkelt att vissa barn sover gott om natten och andra gör det inte?

Det tär att inte få sova. I morse var jag så trött att jag inte visste hur jag skulle klara av en arbetsdag. Ögonen står i kors men barnet är pigg och glad. Jag vet att en klarar mycket mer än vad en tror – titta bara på hur bra vi ändå har klarat ett år av sömnbrist. Ändå är det jobbigt. Jag älskar ihjäl mig på den där lilla galenpannan, men jag blir också tokig för att hon inte sover. Jag blir tokig. Tokig! Vi har absolut kommit till den punkten där vi härdar ut och drömmer om sammanhängande och lugn sömn. Metoder dit och metoder hit – ingenting har fungerat för oss och jag antar att allt vi kan göra är att finnas där. Men ändå, håll med om att det är sjukt frustrerande!

img_0346

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s