Månadsarkiv: november 2016

Låt inte det du inte kan göra hindra dig från att göra det du faktiskt kan

Många människor vill börja träna, ta bättre hand om sig själv och öka sitt välmående. Många längtar efter en förändring. Trots det är tröskeln till att börja träna ofta ganska hög. Det finns bortförklaringar om tid och ointresse men ofta tror jag att det handlar om rädsla och ibland också krav på prestation.

Du vill må bättre, men tar inte steget för att du är rädd. Du kanske är rädd för att bli uttittad och utskrattad. Du kanske är rädd för att du inte vet vad du ska göra. Vilken träning ska jag utföra? Vilken utrustning är mest lämplig? Vilka pass är bäst att gå på? Du kanske är rädd för att göra fel och verka annorlunda. Du kanske är rädd för att känna dig bortkommen. Att inte passa in. Att inte bli en i gänget. Ja, alla möjliga saker faktiskt.

Jag känner igen mig. Min tröskel var ofta hög och dörren var tung när jag skulle sätta igång att träna. Förmodligen för att jag hade satt väldigt höga krav på mig själv redan jag ens började. Kravet på att prestera var så högt att varje gång jag skulle ”börja mitt nya liv” och ta tag i träningen orkade jag inte hålla i särskilt länge eftersom målsättningen blev för hög. Jag pallade inte.

Jag skulle gå från noll träningspass till att träna varje dag. Utöver det skulle kostens skötas perfekt. Alla dagar i veckan. Hej på mig här kommer jag och presterar. Därmed hade jag svårt att hålla motivationen vid liv. Träning fick liksom aldrig bli något roligt för mig. Den största anledningen där och då var ju inte att bli stark och glad utan snarare för att bli smal. Träning var ett straff för min oduglighet. Träning fick heller aldrig bli glädjefylld och något jag gjorde för mig själv för att bara må bra eftersom jag alltid skapade krav på att prestera. Trots att det inte fanns några krav på prestation skapade jag det. Det var ju knappast någon idé att över huvud taget börja träna eftersom det skulle sluka precis all min fritid och vem pallar det?

B ö r j a. Bara börja med någon fysisk aktivitet. Ett, två pass i veckan. Ut och rör på dig. Vad som helst.Bara ta steget. Det spelar inte särskilt stor roll vad du gör bara du gör någonting. Det är ofantligt stor skillnad på att göra ingenting och på att göra någonting. Testa olika grejer och upptäck vad du tycker är roligt. För det blir inte lättare för att du väntar: på måndag, på det nya året, efter semestern, när det har lugnat sig lite. Det blir inte lättare.

December månad behöver inte bli en fullständig sockerorgie där du släpper allt bara för att. För att det är stressigt och uppbokat och full rulle. Du behöver inte vänta till det nya året för att skapa lite schysstare vanor för att du ska må litet bättre. Du behöver inte det. Du kan börja nu med det du har. Låt inte det du inte kan göra hindra dig från att göra det du faktiskt kan. Sänk istället kravet på dig själv att du ska prestera från ditt första träningspass. Gör det för din egen skull. För att må bättre, få endorfiner i kroppen, för att bli starkare. Inte för att prestera.

 

img_0969-1

Skäm bort en mamma

Snart december kompisar! Jag tänkte under de kommande veckorna puffa för ett par julklappstips från mig. Först ut är i skäm bort en mamma. 

Du kan önska dig eller ge bort MammaMageträning till en mamma du tycker om och som behöver komma igång med djup kontrollträning efter graviditet och förlossning. Det finns två alternativ:

Personlig träning för nybliven mamma. Ett första besök med konsultation (60 min) och två återbesök (45 min) för 1350 kronor. Ordinarie pris är 1550 kronor. Enstaka timmar går givetvis också att ge bort.

PT Small Group MAMMA BABY. I februari börjar nya Small Groups med fokus på träning efter graviditet. Perfekt julklapp till någon som vill träna med personlig tränare men som också vill träna med andra. Vecka 3-8 kör jag igång med nya grupper. Syftet med gruppen MAMMA BABY är att du som deltar ska få kunskap, inspiration och motivation till att stärka upp kroppen efter den påfrestning som en graviditet innebär. Vi arbetar med att stärka upp bäckenbotten och djupa magen, sätesaktivering och optimera hållningen – sådant som du som nybliven mamma behöver återfå styrka och kontroll av.

Jag ser över teknik och utförande, peppar och utmanar självfallet. Träningen anpassas efter behov och önskemål i stort. Första tillfället pratar vi om vad som händer i kroppen under graviditeten och varför det är så viktigt med djup kontrollträning. Därefter träffas vi ytterligare fem tillfällen och tränar tillsammans. Minst tre deltagare och max sex stycken per grupp. 1000 kronor. Träningen sker på BODY Gym & Relax. Grupperna kommer att ligga tisdag och torsdag förmiddag.

Välkommen att kontakta mig för hjälp med dina julklappar. För information, bokning eller utförande av presentkort maila cecilia@levalange.com

 

img_1053

Låt oss bara komma överens om att vi duger som vi är

img_1050

Foto: Daniel Nestor

Den här tjejen brukade säga elaka saker till sig själv. Om sig själv. Skämtade alltid på sin egen bekostnad – för att föregå om någon annan kanske skulle göra det. Hon brukade stå framför spegeln och säga till sig själv att hon var tjock och ful. Inte värd att älskas. Hon brukade klämma och dra i volanger och säga till sig själv att hon inte var något värd förrän volangerna var borta. Inte förrän då skulle livet ta fart.

Hon sa till sig själv att hon inte dög som hon var och att människor snart skulle komma på vilket stor bluff hon var. Aldrig nöjd. Aldrig tillfreds. Aldrig färdig. Så hård mot sig själv. Aldrig ren och tam och alltid på väg någon annanstans.

Idag: stark och glad. Jag har fått jobba mycket med mina destruktiva beteenden, min negativa självuppfattning och skeva självbild. Det har tagit tid och jag är inte färdig. Jag får för mig ibland att jag måste bli färdig för att kunna vara en förebild, men det är inte så. Självkänsla är inte något en gör under en tid och sedan blir klar. Det är en never ending story.

Jag har fått jobba med min prestationsångest och känslan av att aldrig duga som jag är. Ibland kör jag lite dikeskörning, men jag kan ta mig upp igen – genom att inte ta mina tankar om mig själv på för stort allvar och genom att fylla på med det som är friskt och stark och energigivande hos mig. Jag duger som jag är. Jag är alldeles jättebra precis som jag är. Precis som du. Du duger precis som du är. ❤

Till alla er som kämpar: låt oss bara komma överens om att vi duger som vi är.

Snart levererar vi årets julklapp till er

Crazy bananas vad den här veckan har gått fort. Jag jobbar mycket just nu och jag börjar bli litet slitet. Det har varit en fantastiskt rolig höst där jag har fått ägna mig åt det jag brinner för, men samtidigt har det varit mycket sena kvällar, en fullbokad kalender och lite för lite tid hemma med Mr. Den här veckan har framför allt inneburit jobb och träning och inte så mycket av något annat.

Samtidigt har jag befunnit mig som i ett flow den här veckan. Det är den största anledningen till att jag inte har skrivit något. Jag har bara tagit till vara på min kreativitet och fantasi och resultatet är ett gäng riktigt spännande idéer. Jag älskar sådana perioder. När jag inte tänker så mycket. När jag bara gör. När saker kommer till mig och det ploppar upp saker utan att jag anstränger mig. Jag har post it-lappar över allt, skriver ner ord, meningar och tankar som jag vill utveckla och göra något mer med. Då blir givetvis skrivandet lidande, men jag har ju lärt mig att prioritera som det så fint heter. En kan inte göra allt på en och samma gång. Det har jag lärt mig den hårda vägen. Ibland glömmer även jag, men då försöker jag tända av och landa igen.

Den här förmiddagen har jag varit på fotografering inför en av de här spännande idéerna som jag har arbetat med på sista tiden. Jag kommer inte att avslöja detaljerna riktigt än, men jag kan avslöja att det kommer att bli inspirerande, energigivande och rackarns roligt. Boka in den andre februari i kalendern redan nu så l o v a r jag att all information kommer inom kort. Snart levererar vi årets julklapp till er och jag ska bli med ny header. Stay tuned.

img_1048

Foto: Daniel Nestor

 

 

Att äga sin egen skit

Igår var jag i Hultsfred på Albäckskolan och pratade med eleverna i årskurs åtta om hälsa, välmående, kost och träning. Rackarns var roligt det var. Efter fyra föreläsningar kände jag mig helt uttömd på energi och åkte raka vägen hem och tog en tupplur. Mr hämtade barnet på förskolan och därefter tillbringade vi en stund i sängen allihopa. Mys!

Det var en givande och intressant dag. Det var länge sedan jag undervisade på högstadiet och hade liksom lite glömt av hur mycket energi ungdomar har i den åldern. Mina elever på gymnasiet har också myror i brallan men energin liksom bubblade i de här ungdomarna. Jättehärligt så klart, men också ovant eftersom jag för det mesta föreläser om det här ämnet för vuxna. Jag upplevde att de flesta var intresserade av ämnet och tycker att det hälsoprojekt de ska göra i flertal ämnen skulle bli roligt. En och en annan hade troligen hellre tillbringat fredagen på annat håll, men sådana kollegor har jag också. En kan inte göra alla nöjda och glada.

img_0898

Jag berättade mycket om mig själv och min bakgrund. När jag var i deras ålder var jag raka motsatsen till den person jag är idag och intresserade mig inte för att träna, äta för att må bra eller för att vara mitt bästa jag. Jag var en strulig tonåring under ett par år och började inte bry mig för min hälsa förrän jag var i 20 årsåldern. Där följde ett par ganska tuffa år där jag gick upp och ner i vikt med hjälp av olika metoder och kortsiktiga lösningar. Jag svalt mig själv i perioder och hetsåt i andra – jag var ju hungrig liksom. Min självkänsla var otroligt svag och jag hade en negativ självbild. Jag trodde inte att jag dög som jag var. Och fram till för några år sedan har jag ju haft viktrelaterade problem och en otroligt negativ självuppfattning. Framför allt insåg jag inte att mitt värde inte låg i hur min kropp såg ut. 

När jag funderade på vad jag skulle prata om på föreläsningarna insåg jag att det var viktigt att lyfta det faktum att jag på många sätt skyllde mycket på yttre faktorer till att jag inte mådde bra. Det fanns alltid någonting eller någon att skyllda på. Felet verkade liksom inte komma ifrån mig. Det var också yttre faktorer som jag strävade efter att justera med mig själv. När jag blev smal skulle livet börja på riktigt. När jag blev smal skulle killar gilla mig. När jag blev smal skulle jag våga göra saker jag drömde om.

Vi riktar mycket fokus utåt. Vi hittar anledningar och människor som har påverkat oss mycket. Ibland är det en väg att gå för att ens har möjlighet att sätta ord på sina egna känslor men vad händer om vi stället riktar fokus mot oss själva. Vilket ansvar ligger hos mig och vilket ansvar ligger hos någon annan? Vad gör jag för att få vad jag vill ha? Det är mycket enklare att få skylla på yttre faktorer än att äga sin egen skit. Det är det. Fast jag tror att vi kan komma längre och utvecklas mer när vi börjar ta ansvar för sin egen skit och riktar ljuset på inre faktorer. Vad behöver jag göra för att få vad jag vill ha?

Jag gjorde jämförelsen med att elever tidvis tenderar att skylla på yttre faktorer för att de inte går bra för dem i skolan. Det kan till exempel vara lärarens fel att en elev inte klarade kursen eller inte fick det betyg hen hade förväntat sig på ett prov. Läraren har då kanske inte undervisat tillräckligt bra, inte gått igenom frågorna inför provet tillräckligt noga, inte lärt ut det som kursen ska handla om osv. Däremot verkar det svårare att se till sig själv, till inre faktorer. Vad har jag gjort i den här situationen? Har jag ställt tillräckligt många frågor? Har jag förberett mig och pluggat tillräckligt mycket för att få det jag vill ha? Vilket ansvar ligger hos mig och vilket ansvar ligger hos någon annan?

Heja Hultsfred för ert nytänkande!

God morgon kompisar!

Torsdag igen och jag har bockat av ännu en vecka på gymnasiet. Jag räknar ner. Inte bara till det efterlängtade jullovet utan också till allt som kommer efter det. Torsdag och fredag för mig den här veckan är två intensiva dagar. Jag har en av mina MAMMA BABY-grupper på förmiddagen, ett spännande lunchmöte och förberedelser inför föreläsning i Hultsfred som jag håller på Albäckskolan i morgon. Eleverna i årskurs åtta arbetar med ett hälsotema och jag är inbjuden för att prata om hälsa och träning i allmänhet och om bloggar i synnerhet. Det ska bli jätteroligt.

img_0891

För mig är det första året på många år som jag faktiskt inte kommer att ha ett regelrätt jullov. Jag kommer självfallet att ha julledigt som alla andra men den där extraveckan när jag är van att ha ledigt kommer jag att jobba. Men jag ser fram emot det. För mig är snart lov ett minne blott, men däremot kommer jag att jobba när jag jobbar och vara ledig när jag är ledig på ett annat sätt. Det känns som ganska bra förutsättningar.

Har ni sett The Hultsfred Anthem by the way? Jag tycker att det är en innovativ satsning som det ryker framåtanda om. Däremot förstod jag att kommentarsfältet gällande filmen visade på delade meningar. Jag tänker så här: den här filmen kommer att bli, om det inte redan är, en digital succé. Den kommer att spridas på sociala medier som en löpeld och möjligheten att locka nya invånare till Hultsfred är mycket större än med någon torftig annons. Låt den nya tiden vara riktmärke för vad sociala medier kan ge. Dessutom: andras framgång än inte ditt fall. Vi ska stärka varandra och peppa till framgång. Inte tvärtom. Så klappa någon på axeln idag och visa att du är en människa som mår bra av att andra lyckas. Heja Hultsfred för ert nytänkande! 

Hellre en grym bäckenbotten än en stor biceps

Förra veckan tränade jag inte särskilt mycket. Det var sannerligen en fullspäckad vecka och jag märker att det är min egen träning som det tummas på när det blir för mycket. Jag tror att alla människor som jobbar med hälsa och träning kommer till en punkt där den egna träningen måste planeras ordentligt för att bli av. Jag tillbringar många timmar i veckan på gymmet med att träna andra och inspirera till hälsa, men det innebär sannerligen inte att jag enkelt hinner med att träna själv.

Planering. Planering. Planering. Planering is the magiska ordet. 

I söndags hade jag ett HIIT-pass istället för Ingela och tränade själv sedan efteråt. Det blir självfallet lite sent när jag stannar längre på gymmet, men det är priset jag får betala för att kunna träna. Mr och jag har delat upp veckan i träningsdagar och turas sedan om på helgen. Eftersom jag har varit förkyld lite fram och tillbaka har jag också tagit det lite lugnt med träningen en tid. Mitt spinningpass på torsdagar har varit det enda stående passet, men i söndags hade jag energi och umf i kroppen och kände att det var dags att utmana lite.

Som jag har pratat om tidigare har jag tagit en sak i taget när det kommer till att träna styrketräning efter graviditeten. Siribarnet är 18 månader och ganska exakt så lång tid har det också tagit för mig att stärka upp kroppen igen. Jag har, medvetet, varit återhållsamt med att lyfta tunga vikter och istället lagt fokus på att med progression stärka kroppen inifrån och ut. Jag har dessutom en delning som jag har behövt att ta hänsyn till och har behövt lära mig att kontrollera. För mig har det också känts viktigt att genomföra den träning som jag rekommenderar andra. Att träna upp bålen ordentligt innan jag belastar kroppen med mottot

HELLRE ÄN GRYM BÄCKENBOTTEN ÄN EN STOR BICEPS.

Det innebär inte att jag inte vill ha en stor biceps, men det första steget är att stärka upp och återträna bäckenbotten och djupa magen ordentligt innan en kan börja belasta tungt. Nu har jag fokuserat på basövningarna knäböj, marklyft och bänkpress ett par veckor samt assisterande övningar till dem och har känt att jag har blivit starkare. Jag har mer att ge, men jag tar ett steg i taget. I söndags hade jag bestämt mig för att testa att lyfta min egen kroppsvikt i marklyft och tja, det var liksom inga som helst problem. Jag har mer att ge men jag behöver kunna hålla aktiveringen i bålen samt utföra lyftet med god teknik. Jag grisar inte upp några vikter utan tar en sak i taget.

img_0854

Och jag fick mersmak. Ikväll ska jag köra bänkpress och ett gäng assisterande övningar till bänkpress och bara längtar efter att få ta ut mig så svetten rinner. Så pepp!