Månadsarkiv: december 2016

Ett bokslut på 2016

Ytterligare ett år har passerat. Och boy vilket år det har varit. Ett otroligt utvecklande och givande år men också utmanande. Det har varit ett år när jag har agerat och tagit flera steg mot den person jag vill vara och det liv jag vill leva. Det har krävts hårt arbete, men det har också gett mig ofantligt mycket; glädje, uppfinningsrikedom, självförtroende och självkänsla. Min kreativitet har blomstrat. Ju mindre jag tänker och bryr mig om vad en ska och inte ska göra går min hjärna igång på tusen idéer. Jag älskar min hjärna och min kreativa förmåga. Jag älskar att vara kvinna. 

Jag har utmanat mina rädslor. Jag har fått tillbaka en stark kropp efter graviditeten. Jag har sovit extremt dåligt och extremt lite men på något sätt ändå hittat energin att göra det jag drömmer om och brinner för. Jag har hittat på en rad spännande grejer och anordnat träningsevent. Startat eget företag. Tagit tjänstledigt från mitt människojobb. Fått ett annat spännande jobb. Förlovat mig. Sett Siribarnet växa ytterligare 365 dagar och älskat henne mer och mer för varje dag som går. Träffat och lärt känna nya människor. Jag har lärt mig massor om snippor och bäckenbotten och vill ägna livet åt att fylla på med viktig fittfakta. För mig är kvinnors hälsa det absolut viktigaste att ägna mig åt.

För mig har 2016 varit ett fantastiskt år. Ändå tror jag att 2017 kommer att bli årets år. Det är så mycket som bubblar i mig och jag känner mig helt crazy bananas redo för att utvecklas ännu mer. Jag är precis där jag vill vara.

Det som har varit mest utmanande har varit sömnbristen och vi sover fortfarande inte helt bra. Fy Fabian vad det har tärt på oss. Trots det tycker jag att Mr och jag har gjort det här året riktigt bra. Vi har varandra i mot- och medgång även om vi absolut ibland har fått kämpa för kärleken.

Kom håg; andras framgång är aldrig ditt fall. Alla människor har förmågan, möjligheten och en inneboende kraft att göra det bästa av livet. Du kan göra precis vad du vill. Det är bara dina egna tankar om vad som är möjligt som sätter stopp för vad du kan göra. Just den insikten tar jag med mig in i 2017 och arbetar vidare på: att det är mina egna tankar och föreställningar som påverkar vem jag är och hur mitt liv blir.

Och då tänker jag inte så mycket på att tänka negativa eller positiva tankar för stunden utan snarare det faktum att jag tänker. Att inse att tankar kommer och går och att jag aldrig kan styra vad jag tänker är den absolut viktigaste insikten för mig. Att bara släppa taget och inte värdera så mycket utan att bara göra ändå har varit en stor framgångsfaktor för mig. Att inte bry mig så förbannat mycket är något jag har jobbat med i flera år, men just det här året har jag verkligen brutit igenom gränser och släppt taget om väldigt mycket. Att var Cecilia Stålhandske är egentligen ganska enkelt. Det är när jag försöker vara något annat som det blir så förbaskat svårt.

Tack för att du läser det jag skriver. Vare sig du läser ofta eller ibland. Det här året har inte varit det år när jag har kunnat skriva så mycket som jag önskar och vill, men jag tror och hoppas att jag under 2017 kommer att kunna ägna mig åt mitt skrivande mycket mer.

Tack 2016. Nu blickar vi alldeles snart fram mot det nya året. Endast en dag återstår.

Kram Cilla

God fortsättning

God fortsättning kompisar!

Min jul har varit intensiv. Fyra julaftnar och en kalkonmiddag (årets höjdpunkt!) och det tog sannerligen på krafterna. Samtidigt gav det energi på det där sättet som det gör att vara tillsammans med människor en tycker om.

Jag har känt mig rik. Inte för att jag har fått en massa fina julklappar (för det har jag också fått) utan för att jag har så mycket fina människor omkring mig. En stor familj, många vänner och fantastiska människor som bryr sig. Det är det inte alla som har.

Siribarnet har lekt och lekt och lekt och glädjen i hennes ögon har varit helt priceless. Inte så mycket för att hon gillade att få paket utan för att hon har haft otroligt roligt. Hon har varit omringad av människor som älskar henne, som ger henne uppmärksamhet och som har tålamod som aldrig tar slut. Var hon än har vänt sig har det funnits en famn och någon att leka med. Det är väl sådant en vill ge sitt barn mest av allt tänker jag.

För tredje året i rad blev det inget juldagsgalej för min del, men däremot har jag fått till roliga och svettiga träningspass med extra energi. Inte en enda gång har jag klämt i någon kolhydratsfylld kärleksval och tänkt att jag måste straffträna för att kompensera all julmat. Nej. Jag har njutit av god mat och tränat med kvalitet. Precis så som jag vill ha det.

img_1258

Igår kväll träffade jag mina vänner på Bubbel och babbelkväll på Stadshotellet. Vi kom fram till att det var precis vad vi ville göra; en kväll där en får gör sig lite schnygg, dricka lite gott och prata, prata, prata. För oss småbarnsmorsor slog det juldagsgalej med hästlängder även om vi troligen hade kunnat stanna kvar i flera timmar efter stängningsdags.

img_1336img_1338

Inte många dagar kvar på 2016 nu. Jag har planerat ett nyårsinlägg och ett bokslut på 2016. Därefter riktar jag blicken framåt mot 2017 och sätter tänderna i allt det nya som väntar mig. Idag har jag haft överlämning med Tove, som ska ta över min tjänst på skolan, och samlat på mig en hög med rättning som jag behöver ta tag i de kommande dagarna. En sista dans med rättningshögen och därefter är jag helt redo att släppa skolans värld för en tid framöver. En sista ångestfylld stund med rättning och därefter får jag ägna mig åt annat. Jag ska försöka leva som jag lär och se till att göra det jag behöver göra när jag behöver göra det så att jag kan göra det jag vill göra när jag vill göra det. Sen är jag klar och det känns förbaskat bra.

Fortsätt framåt i jul: att fira utan dåligt samvete

Som skilsmässobarn och med en partner som också är skilsmässobarn blir det mycket julfirande. Fyra föräldrar ska få träffa oss och få sin egen julafton. När mina föräldrar separerade när jag var tonåring hade vi ett par år där vi firade julafton två gånger på samma dag och jag avskydde det. Jag avskydde det för att det blev stressigt och för att vi åt precis hela tiden. Precis som många andra barn ville jag vara mina föräldrar till lags och ingen skulle få vara utan oss barn på självaste julafton men det kändes alltid otroligt jobbigt. Efter ett par år gjorde vi om julfirandet och våra föräldrar fick en egen dag istället. Mycket trevligare o c h mycket mindre ångestfyllt.

För många är julen ångestfylld. Det behöver inte handla om att pressa in många julfiranden med många olika människor utan det faktum att vi utsätts för många frestelser och kontinuerligt ätande. I vanliga fall behöver vi (oftast) själva handla det vi stoppar i munnen, men under december månad finns det godis och fika och mat precis över allt. På mitt människojobb har det varit en godisorgie hela veckan och för en missbrukartyp som jag är kan det vara riktigt svårt.

Äter jag då inget godis i december månad?

Det gör jag. Fast jag försöker att välja mina tillfällen och jag äter inte längre bara för att det finns tillgängligt. Framför allt har jag slutat med tänket att jag lika gärna kan skita i allt vad hälsosamma vanor heter bara för att jag ändå kommer att äta så mycket. Många människor verkar hamna där; i fallgropen där man ser julen (eller kanske hela december) som förstörd för att man ändå har ätit så himla mycket och då kan man lika gärna äta lite till. Ät det du tycker är gott men låt det sedan stanna där. Du behöver inte äta tills du mår illa för att det finns godsaker var du än vänder dig. När njutningen övergår i illamående är ju det där som känns gott förbi och då slår istället det dåliga samvetet till med full kraft. Vi äter och får dåligt samvete och äter lite till och får dåligt samvete i en enda stor negativ cirkel.

De tips jag ger mina klienter (och som jag själv försöker efterleva) är att

Välj dina tillfällen. Välj det du gillar och avstå det du inte är sugen på eller faktiskt inte behöver äta.

Gå inte hungrig till fika. Med middag i magen behöver du inte äta dig mätt på fika vid flera tillfällen under julen. Många sparar sig och utesluter middagen för att kunna fika. Kroppen behöver mat så se till att ge den det och se tillfällen med fika som sådant du äter utöver dina vanliga måltider. Om du orkar vill säga 😉

Ät inte för att vara andra till lags. Jättesvårt för många för många av oss. En  vill inte vara till besvär. Tacka nej om du är mätt, om du inte är sugen eller om du helt enkelt inte vill äta mer. Vem mår bra av att du äter för andras skull och sedan mår illa?

Fortsätt att träna under mellandagarna/julledigheten. Prioritera att få till någon form av fysisk aktivitet när du är ledig. Ledighet lösgör ofta mer tid än vanligt och att faktiskt prioritera sitt eget välmående är något som borde stå högt upp på listan.

Straffträna inte. Extra mat är extra energi. Använd den för att träna med god kvalitet istället för att försöka pressa in flera pass för att maten ska tränas bort. För att du ska straffa dig själv för att du har ätit för mycket. För ärligt; det är inte vad du äter mellan jul och nyår som spelar särskilt stor roll i det långa loppet. Det är vad du äter mellan nyår och jul som gör skillnad och dina vardagliga rutiner som skapar en hållbar hälsa.

Njut av det du äter utan dåligt samvete. Jag tror inte på att förbjuda och straffa och utesluta. Jag tror på att lyssna på kroppen och ha balans. Ät det du tycker är gott på julbordet men lämna det du ändå inte är så förtjust i eller det som inte känns särskilt festligt. Det går ju att välja bra mat på julbordet också, eller hur? Börja med den maten och fyll sedan på med det som du mest äter för att det är gott men som kanske är mindre hälsosamt. Du behöver inte avstå någonting på julbordet, men jultallriken kan bestå av bra mat i bra mängd och sedan kan du avsluta med det där lilla extra – istället för tvärtom. Har du fokuserat på bra käk kommer du troligen att vara mätt när det sedan kommer till godsakerna. Godis är gott, men du behöver inte äta precis allt som finns bara för att det finns i överflöd. Njut av det du verkligen tycker om, men välj dina tillfällen och låt bli det dåliga samvetet i år.

Mitt julfirande börjar redan ikväll och med tre julbord, en kalkonmiddag och en pajfest fram till annandagen kommer jag att kunna njuta av och äta sådant jag tycker är gott, men jag behöver inte äta precis allt vid ett och samma tillfälle. Kom ihåg att det är du som bestämmer och du gör dina egna val.

Kram Cilla som snart ska åka iväg på julens första julfirande med en stor ny familj

 

 

img_1238

Tack för de här åren Vimmerby Gymnasium

Nu är den här. Min sista arbetsdag på Vimmerby Gymnasium. Det känns spännande och härligt på ett sätt. Samtidigt känns det också märkligt eftersom jag har varit här så länge nu. Sex år närmare bestämt. I åtta år har jag arbetat som lärare.

Idag har jag skålat med mina elever (alkoholfritt självfallet!), lyssnat på deras muntliga framföranden och blivit lite rörd för att de är så duktiga. En av mina elever höll ett väldigt personligt anförande om kriget i Syrien och hur det har påverkat hennes liv. Där och då undrade jag varför jag skulle sluta på skolan – när jag har så fantastiska och modiga elever som vågar tänja på sina gränser på det sättet. I eftermiddag har jag kört ett spinningklass med den klass jag har undervisat mest i. Det kändes roligt att få knyta ihop säcken på ett sätt som leder mig in i mitt nya arbete. Slutet på en era och början på en ny. img_1247

Jag har fortfarande en del arbete framför mig vad gäller rättning och överlämning, men det tar jag under ett par dagar på jullovet. Mitt sista lov för en tid framöver. Jag kommer att sakna mina kollegor ofantligt mycket. Jag har haft äran att arbeta med många otroligt kompetenta människor som verkligen har utmanat mig under åren, fått mig att tänka nytt och se saker ur andra perspektiv. Det är mycket som har hänt med mig som person under de här sex åren. Jag fyllde 27 år den hösten jag började på skolan och nu är jag 32 år, har hus, en Mr och barn. Tänker jag tillbaka på den här åren är det sannerligen de år som mest av min personliga utveckling har skett, och antalet relationer som vi har ältat i mitt arbetsrum kan jag knappt räkna till.

Skämt och sido, men jag minns vad jag sa till min mentorsklass NA11 när de tog studenten i juni 2014. Under de tre åren jag undervisade dem hann jag flytta ihop med en kille, flytta isär, träffa en ny kille, flytta ihop och göra slut och dessutom träffa en ny – som var min Mr. Livet förändras hela tiden och en vet aldrig vad som händer. Det är charmen på något sätt. Våra beslut tar oss vidare i livet, och nu ska jag ta ett steg som kommer att leda mig in på andra spår. Det känns häftigt och spännande och roligt och alldeles jättekonstigt, men jag känner stor tacksamhet att jag ska få möjlighet att jobba med det jag brinner för.

Tack för de här åren Vimmerby Gymnasium. Mot nya mål i livet. For now. En vet aldrig vad som händer.

 

Till dig som alltid går ut för hårt

Idag har jag haft resultat och utvecklingssamtal med min chef på skolan. Ett tämligen annorlunda samtal än det vi brukar ha när vi går igenom ett läsår och gör avstamp i sådant som är bra och tittar på utvecklingsmöjligheter. Ett jättebra samtal. Självfallet annorlunda eftersom jag snart slutar, och vi båda är med på noterna att det kan ha varit ett avslutade samtal för min tid på Vimmerby Gymnasium.

Vi pratade mycket om prestationsångest och en vilja att vara andra till lags. Jag berättade hur jag i år på riktigt känt hur jag har sänkt kraven på mig själv och att ingen, förutom jag själv, har märkt skillnad på att min arbetsinsats har varit något lägre. Jag kunde verkligen sätta ord på hur mycket bättre jag mår av att inte sätta för höga krav på mig själv och hur mycket roligare det har varit med en minskad arbetsbörda. Det var ju jag som skapade ett krav på prestation. Ingen annan.

IMG_0309 (1).jpg

Min prestationsångest har aldrig kommit utifrån att andra människor har satt krav på mig. Det är alltid jag som sätter kraven. För det mesta har det egentligen inte funnits krav på prestation från yttre faktorer men för mig har det alltid fallit sig väldigt naturligt att drivas av att prestera, vara duktig och vara andra människor till lags. Tidvis för att jag har varit osäker på mig själv. Ibland har det varit egenskaper som gör att jag tar kliv framåt och utvecklas, men genom att balansera upp den där viljan att utvecklas med att sänka kraven på prestation har jag kunnat komma längre i min utveckling. Det var inte förrän jag accepterade, helt och fullt, den person jag är här och nu som det började hända saker. Inom mig. Runt omkring mig. Ju mindre jag stressade och pressade och straffade desto lättare blev det. Ju bättre jag tyckte om mig själv desto bättre har det gått för mig.

Jag är säker på att några av er som läser det här också har höga krav på er själva. Du vill till varje pris visa vad du går för, prestera och leverera efter bästa förmåga. Kanske att du ställer så höga krav på det du ska utföra att det blir alldeles för tungt att ens börja. Och om du faktiskt tänder till och hittar drivet går du all in under en period. Du laddar på med allt vad du är värd och inom några veckor har du kört slut på dig själv. Du behöver du ta en paus för hitta motivationen som pyser ur dig som ett däck som tappar luft, men hur du än försöker blir det ändå punka. Stopp. Trött. Sliten. För du läcker energi.

Jag kanske bara är lat och omotiverad? sa en av person till mig för någon vecka sedan under en konsultation. Det tror jag inte, sa jag.

Jag tror att din målsättning har varit för hög. Jag tror att du ställer för höga krav på dig själv. Det är inte din motivation det är fel på utan det faktum att din prestationsångest var för stor. Du tillät dig aldrig att bara börja någonstans och bara vara good enough. För höga krav på sig själv leder till prestationsångest och du får aldrig riktigt möjlighet att lyckas. För på något sätt känns det ändå som att du misslyckas.

Det är ingen härlig känsla. Det känns fan inte bra. 

Att vara den man är, är tämligen enkelt. Att vara bara precis sig själv är egentligen ganska enkelt, men att sluta vara en prestationsprinsessa och någon som alltid tenderar att köra slut på sig själv är det svåra. Slutar vi upp med det, faller vi in i det vi verkligen vill. Att vara precis Cecilia Stålhandske är väldigt enkelt. Det är när jag försöker vara någonting annat som det blir så förbaskat svårt.

Att inte gå ut för hårt är precis rätt väg att gå. Att våga sänka kraven på prestation och göra en sak i taget kommer att leda dig på precis rätt väg. Det innebär inte att du inte kommer att kunna prestera och leverera på vägen. Det innebär bara att du inte kommer att behöva börja om från början när energin börjar läcka ur dig som ett däck som tappar luft. ❤

Jobbar så att svetten lackar

God morgon sötnosar.

Tisdag och jag har fem arbetsdagar kvar på mitt människojobb. Fem. Det är liksom ingenting. Ändå har jag mycket att uträtta och har en minutiöst planering att hålla. En planering som jag failar på typ dagligen och som måste justeras. Det känns lite typiskt mig som den detaljerade långtidsplanerande person jag är som har lätt för att hamna i att lägga så mycket tid på mina att göra-listor att jag inte ens hinner att göra. Men, jag jobbar på så gott jag kan och landar i att det jag gör är tillräckligt.

Jag behöver inte lämna den här arbetsplatsen med en fjäder i hatten. Jag behöver inte bevisa något om eller för mig själv. Jag vet att jag har gjort ett bra jobb under de här åren jag har arbetat här och jag vet att jag har varit mer omtyckt än inte omtyckt. Det räcker för mig, och det är en riktigt skön känsla. Jag behöver inte bevisa någonting för någon annan för jag v e t att jag har gjort ett alldeles tillräckligt bra jobb. För några år hade den känslan varit svår att uppnå.

Med bara elva dagar kvar till julafton har jag givetvis en hel del att göra med mitt eget företag. Jag träffar inte så mycket nya klienter de här sista veckorna utan arbetar mycket administrativt. Jag skulle behöva en marknadsassistent, men jag antar att det dröjer innan jag kan anställa någon som gör allt mitt dirty work som måste göras. Förutom allt dirty work som en får göra som egenföretagare har jag också träffat otroligt många intressanta och fantastiska människor de här månaderna. Det har varit en ynnest för mig att få vägleda, stötta och peppa. Det är inte bara ni, kära klienter, som utvecklas på vägen utan jag gör det – dagligen. Därför ser jag så otroligt mycket fram emot att få kliva in i det nya där jag med större fokus får ägna mig åt det jag är gjord för: att hjälpa människor att älska sig själva inifrån och ut. Tillvägagångssätten är olika, men målet är detsamma. Stark inifrån och ut. ❤

img_1182

 

PT-träna med en kompis

What a blast!

Jag blev inte förskonad från magsjuka. I torsdags natt drabbade den mig med full kraft. Vet ni vad det värsta är? Att spy nykter. Och att kissa med stjärten. Förutom osammanhängande sömn är det by far det värsta jag vet och jag har ägnat mig åt samtliga tre saker de tre senaste dygnen. Siribarnet har piggnat till och tack vare Mr och mina föräldrar har dagarna flutit på som vanligt. Själv har jag sovit och sovit och mått väldigt illa.

Nå väl. Idag mår jag äntligen bättre och även om matlusten inte finns där än känner jag mig piggare. Jag är inte likblek i hyn och jag kan börja tänka sammanhängande tankar igen. Jag har förberett för ersättare till spinningpasset ikväll eftersom jag inte känner mig helt redo för att ta i med kroppen än. Känns det bra framåt eftermiddagen kommer jag att köra som planerat, men om inte ställer snällaste Annie upp för mig. Ni som är bokade på kvällens pass behöver alltså inte oroa er: det blir spinning!

Men tredje advent hörrni. Hur är det möjligt? Idag tänkte jag tipsa vidare om julklappserbjudanden jag har. Till våren kommer en nyhet från mig: möjligheten att PT-träna tillsammans med en kompis. Perfekt för dig som vill träna med personlig tränare men som också vill träna tillsammans med någon; en kompis, en partner, förälder osv. Ni stöttar och peppar varandra. Jag planerar träningen, vägleder, effektiviserar och kombopeppar. Jag ger er då 75 min för 900 kronor. 

Som julerbjudande erbjuder jag också följande:

  • 5 timmar: 4000 kronor (en timme = 75 min)
  • 10 timmar: 7500 kronor

Delat på två blir det en riktigt schysst deal! För mer information och bokning ta kontakt med mig på cecilia@levalange.com
img_1169