Månadsarkiv: januari 2017

Uppladdning inför inspirationsafton med ögoninfektion

Igår vaknade jag med rödsprängda ögon som inte blev bättre under natten. Idag har jag gått omkring med ett vampire glow i ögonen och fick tag på en läkartid på eftermiddagen. Jag behövde i princip bara kliva innanför dörren på hälsocentralen för att läkaren kunde konstatera ögoninfektion. Tydligen är det ovanligt att få infektion i båda ögonen samtidigt och att det lägger sig över hela ögat. Perfekt uppladdning inför torsdag tänker jag, men å andra sidan är det bara yta och det är ju den vi ska slipa på under kvällen. Vi ska prata om det som är på riktigt, om det som är svårt och lite tabubelagt. Vi ska inte enbart fokusera på att vara snygga och fräsiga även om jag givetvis vill visa mig från min bästa sida.

Nå väl.

Vi är otroligt laddade inför torsdag och personalen på Hotell Ronja har gjort fint i flera dagar för att vi ska leverera en härlig och givande kväll. I morse gled jag och Thomas omkring med varsin kaffe i handen och bara insöp atmosfären och den härliga känslan. För mig är det ett stort mål som checkas av på torsdag. Det känns riktigt fint. Jag är precis där jag vill vara. 

I morgon jobbar jag hemifrån utan smink (doctor’s order) och filar på de sista detaljerna inför min föreläsning och kvällen i stort. Så: nu saknas ett 120-tal gäster, en vällagad buffé, fjärilar i magen, tre eminenta personer på scenen och en fräsig publik. Vi är redo för att bjuda in till den här första satsningen av event på Mässhallarna i Vimmerby, och jag hoppas att ni som kommer är lika taggade, förväntansfulla och pirriga som vi är. Jag l ä n g t a r.

16443973_10157896414555538_846596909_o

Förutom att den här salongen är riktigt fin känns det bra i magen att jag och Mr ska hålla vår bröllopsfest på Mässhallarna nästa sommar. Jag kan riktigt se framför mig hur magiskt det kommer att bli ❤

16409655_10157891335640538_687375783_o16442985_10157891346220538_39071409_o16443849_10157891366160538_146934168_o

En lugn och fin helg

Den här helgen har varit så himla fin. Och lugn. Vi har inte haft något särskilt planerat utan har umgåtts med varandra, tränat och gjort i ordning hemma. Mr fick rycket igår att vi nog skulle ta och möblera om på nedervåningen och jag gick igång på idén. Vi har pratat om det ett tag, men liksom inte kommit till skott. Nu hade vi tid och energi och hela kvällen igår flyttade vi möbler och städade och det blev alldeles jättefint. Vi fick mer ljus och mer ytan av att bara flytta möblerna på annat sätt. En salong att njuta av. Så himla bra!

img_1600

img_1603img_1601img_1602

Den här veckan har Siribarnet sovit i princip hela nätterna för första gången i sitt liv. Vi har varit trötta på att gå mellan sängar och bestämde oss för att börja ta in henne i vår säng. Vi har gjort det ibland, men hon har liksom bara bökat runt och ingen har fått sova. Av någon anledning har det fungerat den här gången och nu bär vi in henne till oss när vi ska sova och de flesta kvällarna har hon inte ens hunnit vakna. Så bra och så mycket som jag har sovit den här veckan har jag inte gjort sedan innan jag blev gravid. En sov ju inte sitt bästa när en var gravid med den där stora magen och därefter ammade jag i 10 månader och tja, vi har direkt inte välsignats med god sömn i det här huset.

När jag höll på att bryta ihop som mest pga sömnbristen som rådde i huset och jag försökte läsa in mig på metoder hit och dit sa någon till mig att den enda metod som fungerar är härda ut-metoden. Efter snart två år med ett barn som inte sover är jag helt benägen att hålla med. Vi har funnits där, trots att det har varit riktigt döjobbigt i perioder, men jag har försökt landa i att hon någon gång kommer att bli trygg och lita på att vi finns där. Jag förstår ju så klart att det kommer att komma perioder när Siri inte sover särskilt bra (och vi kliver fortfarande upp tidigt) men just nu är jag otroligt tacksam över att få sova igen. Trots att jag de flesta nätterna inte har mer än ett par centimeter att sova på och att barnet sover i min armhåla är sammanhängande sömn en välsignelse. Och energin som kommer på köpet leder till att vi orkar göra roliga saker tillsammans och tar tag i idéer som vi inte orkade innan. Mer sömn åt småbarnsföräldrarna alltså! Vem vet hur skilsmässostatistiken skulle se ut om föräldrar fick sova.

Ikväll checkar jag av veckans fjärde pass och känner mig rackarns nöjd med träningsveckan. Den kommande veckan handlar helt och fullt om inspirationsaftonen på Mässhallarna på torsdag och jag laddar, laddar, laddar. Vi kommer att leverera en magisk kväll med syftet att få människorna i Vimmerby att må bättre. Det är en ynnest att ha sådana arbetsuppgifter och ansvar på mitt bord.

En skön söndag önskar jag er sötnosar!

Kram C

Vi är inte alltid lyckliga men vi är heller inte alltid ledsna

God morgon kompisar!

Finfredag, igen! Alltså vad är det med veckorna som bara springer förbi. Är det åldern? Eller det faktum att jag har så mycket att göra om dagarna (och har så himla roligt!) att jag inte hinner känna efter. Kanske en kombination av ålder och roligt på jobbet? Jag lever fortfarande på ruset att det känns som ett förlängt jullov där jag jobbar extra på mitt nya jobb. Det är en härlig känsla. Dessutom har Siribarnet sovit riktigt bra den här veckan och det ger utdelning i lite extra bra energi i kroppen. Tack för det!

Nå väl.

Idag jobbar jag från köksbordet med eventplanering och förberedelser inför Inspirationsaftonen nästa vecka. Vi har nått målet med anmälningar (fler än hundra) och jag känner mig laddad och taggad. Som vi ska fira, och som vi ska leverera en magisk afton. Jag känner mig också crazy bananas glad när jag öppnar inkorgen på  mailen och möts av mail från PT-kunder och goa deltagare på våra pass på BODY. Att få börja dagen på det sättet är helt oslagbart.

img_1573

I eftermiddag ska Mr och jag på begravning då hans morfar har gått bort. Sist jag var på begravning var när min farfar gick bort 2010. Begravningen är ett fint minne men också en av de svåraste dagarna i mitt liv. Det var en tung höst av flera anledningar och jag minns egentligen inte så himla mycket. Jag minns att jag sprang långt i skogen, och stickade sockor och mössor och vantar febrilt och att mina kompisar döpte mig till Britt-Marie. Jag minns att jag var arg och ledsen ofta över att mitt liv inte hade blivit som jag hade tänkt mig. Ändå tog det något år ytterligare innan jag hittade kraft och vilja att på riktigt börja jobba med min insida. Idag finns jag med som stöd till Mr, men det är alltid en tryckt känsla i bröstet att vara bland människor i sorg tycker jag. Som att en inte kan säga något som tar bort det som är svårt.

Det innebär att den här dagen bjuder på både lätta känslor att bära men också sådant som är litet svårt. Precis som livet är. Vi är inte alltid lyckliga men vi är heller inte alltid ledsna. Vi mår inte alltid bra men vi mår inte heller alltid dåligt. Livet bjuder på alldeles jättemånga känslor och jag tycker att det är häftigt. Det är ett kretslopp som går runt och när vi kan landa i att det är okej att det är precis på det sättet blir det mycket lättare att vara människa.

Kram C

Låt inte rädslan för vad andra ska tycka hålla dig tillbaka

Prestationsångest. Självkänsla. Oro och osäkerhet. En strävan att vara som alla andra. Att passa in. Att vara till lags. Rädslan för vad andra ska tycka och tro – vilket troligen är den vanligaste rädslan. Vi är så satans rädda för vad andra ska tycka om vilka vi är och vad vi gör. Det har drivit mig i många, många år och just den rädslan har hållit mig tillbaka.

img_1548

Jag brukade vara så otroligt osäker. Orolig. Rädd för att inte passa in, och jag gjorde saker som jag egentligen inte ville för att bli omtyckt och uppskattad. För att jag trodde att det förväntades av mig. Det mådde jag inte särskilt bra av och det hindrade mig från att vara den jag egentligen är.

Ju större steg du tar, desto fler åsikter kommer du att utsättas för. Ibland från andra människor. Ibland från rösterna i ditt eget huvud. Röster som är självkritiska och elaka. Röster som talar om för dig att du inte duger som du är, att du är värdelös och att du inte kan göra allt det där som du drömmer om. Ibland kan det räcka med en liten kommentar från någon i din omgivning för att hela din värld ska börja gunga. Du kan ha bestämt dig för att göra något, ta på dig något, säga något som helst plötsligt känns fullkomligt idiotiskt för att någon ger dig en kommentar. Då blir du liten, feg och rädd. Då gör du inte de där sakerna som du är ämnad för att göra. Du håller tillbaka och du blir något som du egentligen inte är.

För att få vara den du är fullt ut och för att lyckas med det du vill göra behöver du härda dig själv. Håll i, håll ut. Det kan kännas svårt och otäckt, men på andra sidan inser du att det var du själv som skapade känslorna som gjorde att det kändes så. Att det inte var verklighet. Ju större steg du tar, desto mer trygg i dig själv behöver du vara för åsikter kommer aldrig att ta slut. Varken andras åsikter eller dina egna. Ta det inte på så stort allvar. Landa i att du redan är perfekt och att det inte finns något att vara rädd för. Släpp tankarna som du själv skapar i ditt eget huvud. Släpp taget och låt varken dina tankar eller andra människors åsikter hindra dig från att vara den fantastiska människa du redan är.

Börja någonstans. Bara ett första steg. Ett, två. För du vill inte att andras åsikter ska hindra dig, eller hur? Vill du sluta utvecklas och känna dig missnöjd med dig själv för att andra människor tycker någonting om det?

Jag skulle inte tro det. Hitta människorna som stöttar dig och inspireras av dem som har gått vågen före. Ta steget. Ett, två. Vänta inte. Andas och låt foten röra sig framåt. ❤

Det är alltid lite mer galet på torsdagar

Hej kompisar!

Det är alltid lite mer galet på torsdagar och idag har inte varit någon undantag. Jag trodde att det var torsdag redan igår så jag fick liksom en extra Crazy Thursday på köpet. Jag har haft en intervju med en reporter från Vimmerby Tidning, en mammagrupp, en konsultation med en ny klient, personalmöte och väntar på eftermiddagens spinningpass. Ni hör ju, den här dagen har liksom gått precis i ett. Och jag har sådan sjuklig träningsvärk i benen efter cykelpasset med vår nya instruktör Johan som jag var på igår. Det blir en utmaning för benen att jobba på ikväll, det lovar jag! Fast jag gillar utmaningar så jag ska med glädje sätta tänderna i den. img_1503

På ett sätt känns det som att jag fortfarande har jullov och extrajobbar på gymmet och hotellet. Det känns så satans lyxigt att jobba med något som är ren och skär passion. Det ligger mycket arbete i att få göra det, men det är också en ynnest att ha fått den här möjligheten. Det är aldrig svårt att kliva upp på morgonen och även om dagarna går fort får jag på många sätt planera min egen tid. Det är verkligen skönt. Jag visste inte hur mycket jag skulle kunna släppa skolan så här i början, men helt ärligt känns det ofantligt långt borta. Som om jag släppte allt så fort jag verkligen var färdig med allt pappersarbete. Jag antar att det blir så när en är på rätt plats.

Jag tänkte också att jag skulle puffa för att jag och Thomas Borg kommer att livesända, alternativt filma och lägga upp i efterhand, på Facebook i morgon gällande inspirationsaftonen på Mässhallarna den andre februari. Då tänkte vi berätta lite mer om vad vi kommer att prata om under kvällen och så får ni lära känna oss litet bättre. Vi är så himla tokladdare och ser otroligt mycket fram emot kvällen. För ni kommer väl? Sista anmälningsdag är satt till den 26 januari, men det går bra att anmäla och betala senast 30 januari. Vi är laddade och förbereder en riktigt härlig afton som vi tror och hoppas ska ge er den där extra energikicken som behövs för att göra de här vintermånaderna lite lättare. Du som har tillgång till Facebook kan intressemarkera eventet (som du hittar här) och hålla utkik efter livesändning/film under morgondagen.

Jag hoppas att ni har rockat den här torsdagen och att ni laddar på med lite extra geist inför den stundande helgen.

Kram C

2017 behöver inte vara året när du förändrar allt

Jag har inte skrivit så mycket om det nya året. Jag har inte skrivit så mycket om råd och tips för att komma igång med sin träning, nya vanor och få ett bättre liv. Kanske för att jag själv inte behöver ändra på så mycket numera. För mig spelar det inte särskilt stor roll att det blir ett nytt år. Jag har goda etablerade vanor och jag arbetar hela tiden för att utvecklas och komma framåt. Ibland glömmer jag bort att det inte alltid har varit på det viset. Det är inte så att jag tar mig själv för givet utan att jag inte behöver kämpa lika mycket längre. Kanske för att jag är litet snällare mot mig själv men kanske allra helst för att jag har byggt en stabil grund att stå på. Det är inte mycket som kan rubba den grunden.

Men om jag nu ändå ska säga några saker om det här nya året (som jag by the way tror kommer att bli ett rackarns bra år!) så vill jag börja med att säga att 2017 behöver inte vara det året när du förändrar allt. Jag vet hur lätt det kan vara att se på januari månad som början på något nytt. Det är det ju självfallet, men det är ofta människor sätter upp stora mål som ska uträttas och uppnås under de kommande 12 månaderna vi har framför oss. Problemet är att många verkar missa att ett år har just 12 månader och inte bara två-tre månader. Det är många som går ut hårt, vill göra mycket på en gång och satsar allt de har.

För mig är hållbar hälsa grunden i mitt arbete, och för mig handlar hållbar hälsa om att inte göra allt på en gång. Att våga sänka kraven. Att ta en sak i taget. För mig innebär det att jag äter och tränar och återhämtar mig på ett sätt som både min kropp och min själ mår bra av. Det handlar om att skapa regelbundenhet i det jag gör utan att sätta så satans höga krav på mig själv. För när jag sätter för höga krav på mig själv och försöker förändra precis allt på en gång är risken stor att jag inte orkar hålla i och hålla ut och om någon månad eller två har energin tagit slut.

Så har det åtminstone varit för mig. Många gånger. Och varje gång har jag förbannat mig själv för min oduglighet och lättja.

img_1493

Om jag nu ska ge dig något råd för det här nya året så är det att våga förändra i lugn och ro. Att ta en sak i taget. Att hitta hållbara rutiner i just din vardag som gör att det är möjligt att få till en förändring på sikt. Allt som finns på din lista för året behöver inte förändras och justeras de tre första månaderna. Allt som finns på din lista kanske inte ens ska förändras på ett enda år. Det handlar om att faktiskt investera i sig själv och då gäller det också att skapa förutsättningar för att lyckas istället för att sätta för höga krav på sig själv. Risken är annars stor att du misslyckas eftersom du kör alla växlar på en gång. Om du tänker efter är det inte särskilt hållbart i längden.

Dessutom är det så att när vi upplever att vi misslyckas och måste börja om från börja hela tiden skapas dåliga och negativa känslor. Det blir inte särskilt roligt. Därför är det mycket viktigare att faktiskt tänka igenom vad som är realistiskt att göra och vad du egentligen mår bra av. Finns det över huvud taget förutsättningar i din tillvaro att genomföra de planer som du gör upp? Och gör du det för din egen skull?

När vi gör det för svårt för oss själva blir det svårt att hålla kvar det vi börjar med. Därför är det bästa du kan göra för dig själv att inte gå ut för hårt, vad tidningsrubrikerna än säger. Det bästa du kan göra är att få till en (tränings)rutin som fungerar över tid. Att skapa ett sätt att leva som gör att du kan bibehålla förändringen i vardagen. Jag är nämligen helt säker på att hållbara satsningar ger oss mer i längden än kortvariga och tuffa lösningar som kräver för mycket av oss. När vi sänker kraven på oss själva kan vi skapa en kontinuitet i det vi gör. Har du till exempel aldrig prioriterat fysisk aktivitet är det mer troligt att du kan genomföra två träningspass i veckan över tid än om du kör igång med fem pass i veckan. Att gå från noll träningspass i veckan till fem pass i veckan är en tämligen stor förändring.

Börja från början. Oavsett vad det handlar om. Lär dig från grunden. Bygg basen först. Bli stark inifrån och ut. Ta en sak i taget. Det kan tänkas att målet att bli stark i vardagen inte är lika attraherande och upphetsande som beach 2017 men å andra sidan har du större nytta av att vara stark och pigg och rörlig i din vardag än att vara snygg ett par månader om året. Vi behöver göra basen först innan vi kan börja slipa på detaljerna. Jag kan tycka att vi 2017 har kommit längre än att gå på kortsiktiga lösningar och snabba resultat. Om du tänker efter vet du att det i längden ändå inte fungerar. Det är helheten vi behöver lägga fokus på och se till hållbara resultat. Det känns lika givet som att vi 2017 vet att det är helt naturligt att en del killar gillar killar istället för tjejer och att vi alla duger precis så som vi är.

 

Vilken crazy vecka!

God morgon kompisar!

Vilken vecka det här har varit. Jag vet inte om en vecka någonsin har gått så fort. Den första veckan på mitt nya jobb har varit produktiv, rolig och utmanande. Det är mycket att sätta sig in i och mycket nytt att lära men det har också varit ofantligt härligt. Jag är på helt rätt plats. Jag har jobbat järnet på dagarna och på kvällarna har jag och Mr hängt i soffan och tittat på Skam. Jag kan inte minnas när jag blev så uppslukad av en teveserie senast (kanske främst för att jag inte tittar så mycket på teve annars).

Jag vet inte hur det är med er andra som också slukar Skamavsnitt som om det inte fanns en morgondag men jag tänker på norska och pratar norska och vill bli norsk just nu. Allt er norsk! Det känns långt borta till fjärde säsongen men som jag längtar.

img_1466

img_1484img_1454-1

Jag har kommit igång med träningen lite smått efter den förkylning som slog till med all sin kraft dagarna innan nyårsafton. I tisdags tränade jag alltså mitt första pass för året. Det var ett lättare styrkepass för att känna på kroppen men i torsdags kunde jag trycka på bra på spinningpasset och nu hoppas jag att jag ska vara igång igen. Jag har en regelbunden träningsrutin som fungerar i min vardag och för mig spelar det inte så stor roll att bli sjuk. Jag slutar inte träna. Tröskeln att komma igång igen är sällan hög och jag nojar inte så mycket när jag inte kan träna. Jag går tillbaka till träning när kroppen säger att det är okej igen och det känns väldigt bra.

Idag planerar jag att få till ytterligare ett pass på gymmet och jobbar med att förbereda en föreläsning som jag ska hålla för Rotary på Stadshotellet imorgon. Jag är inbjuden på lunch för att prata om mitt företag och det ska bli jättespännande. Jag har en del roliga uppdrag inbokade den kommande tiden och jag känner mig otroligt tacksam för att jag får möjlighet att skapa nya kontakter och berätta om vad jag arbetar med på olika sätt.