Att sakta ner och återhämta sig

Den här helgen har verkligen varit ett andningshål för mig. Välbehövligt. Jag har jobbat otroligt mycket den senaste månaden i allmänhet och i synnerhet den gångna veckan. Att andas, återhämta mig och vila har känts viktigt de senaste dagarna. Jag har sovit middag, tränat, umgåtts med familjen och egentligen inte gjort något särskilt. Fantastiskt njutbart.

img_1674

 

Efter en period när jag har haft många bollar i luften ser jag till att sakta ner. Livet går i perioder, men det är viktigt att inte köra på för hårt. Jag mår bra av att få prestera och leverera mellan varven, men däremellan behöver jag också sänka kraven och göra saker jag mår bra av. Det brukade jag inte göra. Jag tuggade på och pressade mig, lite hårdare för varje gång. Det var inte så att jag mådde bra av det och glädjen i att göra många roliga saker på en och samma gång försvann undan för undan. Jag körde nästan slut på mig själv och bromsade precis framför kanten.

Att jag inte saktade ner tempot och kände en enorm prestationsångest var för att jag var rädd för att misslyckas och för att jag var rädd för att inte leva upp till vare sig mina egna eller andras förväntningar. Jag försökte desperat leva upp till förväntningar som jag trodde att andra  hade på mig. Det var inte mitt bästa liv att leva och när en tänker på det är det sorgligt hur mycket vi låter andra människors åsikter påverka våra liv.

Vi kan inte prestera ett hundra procent på livets alla området på en och samma gång. Det tar för mycket energi och vi skapar aldrig de där stunderna när vi saktar ner och bara fokuserar på att vara oss själva. Då finns det krav på prestation vart vi än vänder oss och kroppen kommer, förr eller senare att säga ifrån. Det är då vi blir sjuka. Och trötta. En trötthet som inte försvinner hur mycket vi vilar. Vi upplever ändå brist på energi och lust.

Idag lever vi i ett samhälle där det är status att prestera och leverera. Vi fyller våra liv till bredden. Det är fint att vara upptagen och ha förmåga att ha många bollar i luften. Vart vi än vänder oss ser vi människor som inte verkar ha några som helst problem med att få ihop livet på alla plan. Det är som att alla andra (vilka det nu är?) har förmåga att vårda sina relationer, träna, laga mat från grunden, åka på semester, renovera och inreda sina hem, göra karriär, ta hand om barnen (och är hemma länge utan att ha barnen på förskolan), umgås, fikar och dricker vin.

Faktum är att de flesta människor inte har rum för allt det där i tillvaron, åtminstone inte på en och samma gång. Jag tror att det är bilden av att a l l a andra lever ett lättare liv än vad vi själva gör som ställer till det för oss. Som gör att vi inte vågar sakta ner tempot, sänka kraven och bara fokusera på sådant vi mår bra av. Och när vi hela tiden jämför oss med vad andra gör och vad andra har blir vi så satans missnöjda med våra egna liv. Men mitt liv är ju värt att levas på mitt sätt och på mina villkor. Det är inte viktigt hur andra lever sina liv för andra människor kan inte leva mitt liv och jag kan inte leva andra människors liv. När vi saktar ner, gör rum i tillvaron för återhämtning och fokuserar på sådant vi själva mår bra ökar vi också vårt välmående. Då behöver vi inte ställa så där förbannat höga krav på oss själva genom hela livet utan kan fokusera på att leva livet på egna villkor. Då mår vi bättre och trivs bättre med livet.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s