Om mustaschen och näshåret

Jag har tidigare skrivit en del om behåring på kroppen som en följd av hormonell obalans och PCOS. Jag vet att det är många kvinnor som har behåring som symtom på hormonell obalans i kroppen och kanske i synnerhet när det kommer till PCOS. För mig har det varit en sådan där grej som jag skämts över och verkligen försökt att gömma. Jag menar, skägg är ju inte så himla fräsigt om en är kvinna.

De gånger någon (vanligtvis en man) har kommenterat att jag har mustasch eller att det börjar bli dags att raka mustaschen har jag liksom velat sjunka genom jorden och hittas i Kina till midnatt. Fast sedan kom jag till en punkt där jag tänkte: fuck it! Varför ska jag skämmas över något som jag inte kan styra över? V a r f ö r ska jag be om ursäkt för något som min kropp producerar som jag inte själv kan kontrollera? Nej tack, jag tänker i n t e skämmas över att min kropp och mina kroppsassessoarer inte är på ett visst sätt. Nu.Räcker.Det.

Jag tar ju bort den ibland. Mustaschen alltså. Det gör jag. Numera går jag till Aina på Hudvårskompaniet och så vaxar hon bort den på två sekunder. När hon ändå är igång brukar jag be henne att vaxa mina näsborrar också eftersom jag har helt sjukligt mycket hårväxt just i näsan. Troligen för att jag började klippa mitt näshår redan som tioåring. Jag minns nämligen att jag såg en farbror i skidbacken vid något tillfälle som hade hysteriskt mycket näshår och jag galopperade raka vägen hem och letade upp en sax i skåpet och liksom rensade rent. Tio år, det är ändå tidigt att börja ansa kroppen på kroppshår. Sedan dess har mitt näshår växt och växt och växt och klipper jag det inte kan det nästan börja växa ihop med den där mustaschen som jag har.

Men vet ni? Kan vi inte bara, snälla en gång för alla, komma överens om att inte skämmas för hur vi ser ut? Kan vi inte bara acceptera att vi är olika och att olika kroppar kommer med olika former och färger och olika mycket hår? Och kan vi inte bara, på riktigt, låta bli att kommentera varandras kroppar så förbaskat mycket? Det vore så himla mycket enklare att acceptera sig själv om vi inte ideligen möts av bilder på hur vi förväntas se ut. Bra så.

img_1800

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s