Mitt liv som tjock

Under stor del av mitt liv har jag sett mig själv som tjock. Fram till för bara några år sedan var det definitionen av vem jag är. En tjock person; som om det skulle vara något dåligt. I nästan 20 år av mitt liv har jag sett på mig själv på det här sättet.

img_1548

Jag har ett tydligt minne när jag var runt 10 år och vi hade gäster på middag. Barnet som jag brukade leka med när just den här familjen kom på besök sa till mig att det var skönt att få vara sig själv för att jag också hade så stora lår. Att hon inte behövde sitta på ett speciellt sätt på stolen för att se smalare ut. Jag tror inte att jag hade tänkt på att jag hade särskilt stora lår innan dess, men jag förstod ju att jag hade det från den dagen. Helt plötsligt öppnade sig en ny värld för mig. En värld där människor hade kroppar som var olik min. Jag var annorlunda med en kropp som inte var smal. Plötsligt såg jag små flickkroppar omkring mig och min kropp såg inte alls ut på det sättet.

Många år passerade och jag tänkte ofta på min kropp. Det var en värdering av kroppen som började tidigt. En nedvärdering. Mina tonår och flera år framåt blev en ängslig tid för mig. Bilden av mig själv som annorlunda och fel och inte tillräckligt smal har varit begränsande på många sätt.

Det har alltid varit svårt för mig att klä av mig inför andra människor. Allt från situationen att tvingas duscha tillsammans med andra på idrotten, att vara på stranden till mer intima situationer med andra. Att vara naken har alltid känts så himla naket. Och onaturligt. Det är ju inte så mycket en kan gömma när en är saken.

Att vara naken som i öppen och ärlig i mitt skrivande (som varumärke) har på något sätt känts viktigt just av den anledningen. Att inte censurera och förfina. Att prata om sådant som vi vanligtvis inte pratar om. Att skrapa på ytan och säga som det är. För min kropp är en helt vanlig kropp. En kropp med brister med skavanker som alla andra kroppar. En kropp som har fått utstå mycket hat och elaka ord. En kropp som har burit och fött ett barn. Men också en kropp som är stark; som kan bära tunga saker, springa och cykla. Jag har en kropp och den definierar inte vem jag är. Mitt utseende definierar inte mig som person.

Och jag är en helt vanlig tjej med känslor och tankar och funderingar precis som alla andra. I min ryggsäck finns saker som har påverkat mitt liv – både positivt och negativt. Det är när vi tror att alla andra är på ett visst sätt som inte samstämmer med vilka vi är som vi är ute på farligt vatten. Då skapar vi klyftor mellan varandra och tror att vi bär allt det som vi bär omkring på alldeles ensamma. Jag mot världen. Det är en tung sten att bära.

Att se mig själv som tjock och aldrig tillräckligt smal har givetvis varit en stor begränsning för mig. När jag började träna tog det flera år innan jag exempelvis vågade mig ut i gymmet bland de tyngre vikterna och stora pojkarna. Jag tänkte ju att alla skulle tänka negativa saker om mig. Det var ett e n o r m t stort steg utanför min bekvämlighetszon den dagen när jag med hög musik i lurarna stegade ut från mitt hörn med ett gäng fria vikter för att träna med människorna som vågade träna på riktigt. Och så väldans många år sedan är det faktiskt inte. Jag minns osäkerheten. Hur jag fick intala mig själv att jag hade lika stor rätt att vara där precis som de som redan var vältränade och smala. Jag hade till och med övat in en fras att säga snabbt som bara den om någon skulle kommentera mitt utseende – bara för att förekomma istället för att förekomas.

Jag har aldrig behövt att använda den frasen för det är ju aldrig någon som har ifrågasatt varför jag tränade. Tvärtom. Om jag nu behövde bli mer fysiskt aktivt var gymmet det absolut bästa stället att hänga på. Men jag var så rädd för vad andra tyckte om mig och eftersom jag värdera min kropp utifrån hur den såg ut snarare vad jag skulle ha den till eller vad den kunde göra blev det en begränsning.

Och sex. Det är ett stort och viktigt ämne och det pratas alldeles för lite om sex. Åtminstone på det sättet jag tänker mig att vi ibland behöver prata om det. Det är alldeles jättehärligt med sex men det är faktiskt ingen självklarhet för alla människor att vara sådär härligt avslappnade och frisläppta som det målas upp att en ska vara. Ett annat perspektiv i den diskussionen kan ju faktiskt också vara att det faktum att alla människor inte har mer sex än vad de har (eller inte njuter mer av det än vad de gör) kan handla om att vi (kanske främst kvinnor?!) inte tror att vi duger som vi är och att vi har komplicerade relationer med våra kroppar. Jag vet så klart inte hur det är med er andra och era fantastiska sexliv, men min kroppsuppfattning har begränsat mig mycket i livet – som ni säkerligen förstås, och blir ju sex inte så himla roligt. Har en som kvinna växt upp med att ständigt jämföra sin kropp med andras kroppar kan det ju vara svårt att njuta av sin egen kropp. Och det blir ju en begränsning.

Idag ser jag min kropp utifrån vad den kan göra: funktion före form. Det har inte varit ett självklart sett att se på min kropp men jag är otroligt glad över att jag idag inte drunknar i jämförelsen i hur andras kroppar ser ut. Och jag stirrar mig inte längre blind på skavanker och brister. Min kropp är stark. Den har muskler. Den kan springa, cykla, bära tunga saker och leka. Och jag kan njuta av den utan att bry mig om vad andra tycker. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s