Månadsarkiv: maj 2017

Jag vill fånga den potential som människor har stoppat ner i små askar och blåsa liv i deras drömmar

Fredag kompisar!

Jag har självfallet funderat mycket på mitt skrivande under de här månaderna när jag knappt har skrivit en enda rad. Mobilen är fylld med meningar och fraser som ploppat upp i hjärnan men jag har tillåtit mig att prioritera och fokusera på vad som är v i k t i g a s t som ett led i att jag inte kan vara ett hundra procent på en och samma gång. Idag känner jag mig on fire. Som om någon har kastat tändvätska på mig. Jag vaknade med en känsla av att det kommer att bli något riktigt bra av det här. Det bubblar inom mig.

Jag har väntat just på den här känslan. Elden. Insikten av att jag har precis allt jag behöver inom mig och att jag är stark och kunnig och precis mig själv. Känslan har funnits där hela tiden, men jag har hållit den tillbaka med (bort)förklaringen att jag inte har tid. Och visst, i en tid där prioriteringarna är många kan brist på tid var ett gott skäl. Det är ju bara det att vi inte lider av tidsbrist utan snarare tidspress; att vi försöker klämma in mycket att göra på begränsat område. Men givetvis vill jag fortsätta leverera kvalitet för er. Jag är gjord för det här. Jag brinner för det här. Att skriva är en kärleksaffär som jag vägar ge upp. Jag är inte klar på långa vägar.

img_2395

Jag tror på att faktiskt koppla ner för att kunna koppla på och prestera. Som prestationsprinsessa har jag alltid haft höga krav på mig själv och velat vara duktig duktig duktig till varje pris. Det har varit viktigt för mig eftersom jag hade kopplat ihop min person, den jag är, med vad jag presterade. Presterade jag inte tillräckligt bra var jag heller inte en tillräckligt bra människa. Det är sorgligt, men det fanns en tid när duktighetshetsen höll på att ta sönder mig och min enda drivkraft handlade om att duga för andra människor.

Så självfallet; att plocka bort och prioritera är en del av det arbetet. Att inte alltid ha kravet att vara bäst och att säga nej. Precis som många av er andra får jag jobba med det hela tiden. Att ta hand om sig själv och värdesätta sig själv är inte något en gör en tid och sedan är arbetet färdigt. Det är for life. Det är att se sina egna mönster och rutiner och bryta dem för att kunna på bättre. Här och nu. På lång sikt.

Men ändå. Jag jobbar hårt för att jag gillar det. Jag gillar mig själv när jag är fett fokuserad. Jag älskar drivet, engagemanget och viljan. Känner livets liv i mig. För att kunna njuta av det och unna mig att leva min dröm behöver jag ibland sålla. Uppdrag. Människor. Idéer. Jag väljer bort det som inte gör mig stark. Och jag gillar att känna mig stark. Fysiskt och psykiskt. Då får jag modet att göra verklighet av mina drömmar. Då plockar jag russinen ur kakan. Njuter bara av den godaste karamellen. Bygger mig stark. Sjunger med all kraft. Tar i. För mig är satsningar och engagemang utan känsla ingenting. Däremot är engagemang med känsla allting. Avgörande.

Därför vill jag peppa mig själv lika mycket som jag vill peppa dig att göra din grej. Att ta din chans. Att ge dig själv möjligheten att lyckas. För jag står hellre upp och ut med mina egna drömmar än ligger lugnt drömmandes. För mig finns det ingen plan B. Vägen till mina mål kommer att se olika ut. Ibland kommer jag att ta i lite mer, ibland lite mindre. Båda tillvägagångssätten är tillräckligt bra. Men, det är det här jag ska ägna mitt liv åt; att växa som människa och få andra människor att växa. Jag vill fånga den potential som människor har stoppat ner i små askar och blåsa liv i deras drömmar och möjligheter. Det är precis det som jag är gjord för. Fifan vilken feeling.

Happy fredag sötnosar!

 

Grattis till mig!

Jag lever!

De här senaste tre månaderna av mitt liv har varit de mest intensiva, roliga, galna, utvecklande och jobbiga månaderna på otroligt länge. Min hjärna och min kropp har jobbat hårt. Ingenting kommer att bli sig likt efter den här resan, och det är väl det som är så häftigt med förändring; en utvecklas, formaterar om sig och uppgraderar alla system.

Som jag har uppgraderats och levlat. Den här utbildningen har varit en av de  b ä s t a investeringarna jag har gjort i livet. Inte bara för att jag har lärt mig ofantligt mycket om träning, företagande och om mig själv utan också för att jag har fått lära känna så fina människor. Människor som kommer att vara en del av mitt kontaktnät och som kommer att fortsätta utmana, peppa och inspirera mig till framgång och utveckling. Alltså livet!

img_2420img_2345img_2335img_2352img_2401

De här månaderna har också varit ett kvitto på hur stark jag är (nej, jag känner absolut ingen jantelagsängslan!). Då tänker jag främst inte på att jag har roddar två jobb, utbildning, familjeliv med allt vad det innebär utan att jag är stark fysiskt. Vi har tränat hårt och mycket. Vi har gjort maxtester och sprungit för glatta livet; både långa och korta intervaller. Och min kropp håller. Den gör vad jag ber den om. Jag har känt mig stark och fräsch och kunnat trycka på i så väl styrketräning som löpning. Den tid jag har lagt ner på att återträna mig stark inifrån och ut efter graviditeten har återbetalat sig i en kropp som håller. Fatta peppen att kunna växla upp min egen träning, börja utmana ännu mer och bygga en stark, stark kropp.

Men självfallet. Jag är sliten. Jag längtar efter kvällar där jag gör klippt ingenting. En sovmorgon. Förmånen att få planera min tid och ett något mer flexibelt schema. Semester. När jag klarade den teoretiska tentan (ödmjuk som jag är väntar jag med att säga det sist) var det en tung sten som lättade från mina axlar. I söndags checkade jag av den praktiska examinationen och sjöng hela vägen hem till Vimmerby. Idag rodde jag båten i hamn genom att fixa tentan. Jag är mao färdig och redo för nästa steg i min karriär.

Puss!