Jag tar vad jag vill ha och jag jobbar hårt för det

Hej kompisar!

I fredags firade jag födelsedag hela dagen och det var himla fint. Mina cykeldeltagare på morgonpasset sjöng för mig och därefter gick dagen som i ett. Jag gillar att fylla år, indeed. Jag fick en ny cykel. Jag fick min gamla cykel i present när jag började högstadiet 1997 och den har liksom gjort sitt. Det är alltså 20 år sedan men själv känner jag mig knappast 20 år (!) äldre. Fast å andra sedan vet jag inte om 13 år var en walk in the park. De där tonårsåren var inte de bästa åren i mitt liv. 30+ passar mig bättre. Den bästa tiden är nu.

img_3500

Jag tänker ofta på det: att jag har blivit så mycket bättre med åren. Kanske är det så att livet fungerar just så; att precis som ett fint vin blir bättre med åren växer vi människor och blir bättre. För att vi utvecklas, tar steg framåt och får mer erfarenhet. Det vore givetvis orättvist mot Cilla 13 år att behöva jämföras med en vuxen trettiotreåring med livserfarenhet och perspektiv och självkänsla men jag upplever så stora skillnader med mig jämfört med bara för några år sedan.

Jag antar att skillnaden känns så stor för att jag är vuxen nu. Självfallet. Jag är ju en stor flicka nu med livserfarenhet och allt det där. Jag har fått hjärtat krossat. Gått igenom kriser. Utbildat mig flertal gånger. Jobbat. Tränat. Blivit mamma. Utvecklats. Allt sådant hör livet till och det gör att en blir rik i sin personlighet. Samtidigt ser jag vuxna människor som inte tycker om sig själva och är tillfreds med livet de lever. Och det innebär ju att ålder inte är den enda pusselbiten. För min del är en stor skillnad att jag tyckte så illa om mig själv under så många år. Idag gör jag inte det. Att ta steget från att vara osäker på mig själv, självkritisk och liten där på insidan gör givetvis att en växer.  Och jag gillar det så himla mycket: att växa och bli bättre. Att tycka mer och mer om mig själv och det liv jag skapar. Troligen är det den allra största skillnaden: att jag skapar ett liv som jag är tillfreds med. Att jag inte ger det ansvaret till någon annan eller tänker ”tänk om”.

Jag bara gör det. För det blir inte lättare om jag väntar. För att jag förtjänar att leva ett liv som jag trivs med och för att jag förtjänar att vara den bästa versionen av mig själv. Sorgligt kan tyckas att det skulle ta många år innan jag kom till insikt om mitt eget värde men det går inte att bli dum igen. Jag kommer aldrig någonsin bli en person som inte värnar om mitt eget värde och bortprioriterar mig själv igen. Jag tar vad jag vill ha och jag jobbar hårt för det. På vägen växer jag. Lite, lite för varje dag. Det kittlar långt ner i magen och det är en av de härligaste känslor.

I dagarna är det dags för ännu ett årsbrev. Jag har gjort det ett par år nu och tycker att det är en alldeles jättefin grej. Stay tuned om du är lika nyfiken som jag är på vad Cilla 2017 ska hälsa till Cilla 2018.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s