Månadsarkiv: november 2017

Ge dig själv julklappen att börja skapa en tillvaro du trivs med redan nu

Sista dagarna av november står för dörren. Det är helt galet att det snart är december och stundande julmånad. Kanske känns det så här varje år i slutet av året; men boy vad fort året har gått. Crazy!

Status på mig är en kombination av trött och sliten och samtidigt jäkligt pepp! Höst och mörker kan göra mig lite gnällig men medicinen mot det stavas fysisk aktivitet. Jag märker att vi är många som är lite trötta så här i mörkret och slutet av året. Det är okej att vara trött. Vi har ju ett helt år bakom oss och vi har jobbat hårt. Fast, jag tänker också att det finns så himla mycket härligt med årets sista månad. Ljuset, gemenskapen och längtan efter allt det nya som kommer med årsskiftet. Det är okej att vara trött, men det känns som att vi ibland förkortar året med en hel månad om vi lägger av med livet redan nu.

För mig är det viktigt att varva ner och återhämta. Det ligger i min personlighet att jobba på och hålla fokus på målet. Det går liksom av sig självt. Men, jag vill inte att årets sista månad ska vara en superstressig månad där jag inte njuter av tillvaron. Jag tycker att det är minst lika viktigt att hålla i med mina vardagliga vanor och rutiner: bra käk och fysisk aktivitet. Att hela tiden tänka på och gnälla över hur trött jag är, är inte vägen för mig. Det gör mig bara trött och gnällig. Att lägga av för att en är trött, för att det är höst och mörkt gör inte tillvaron bättre. Tvärtom. Det är inte mitt sätt att fungera som människa.

Därför planerar jag mina kommande decemberdagar lite mer noggrant. Jag unnar mig att bestämma vad jag ska äta och när jag ska träna. Vissa dagar unnar jag mig att träna på arbetstid för att inte prioritera bort träningen. För jag vet att det är mycket som kan komma i vägen den här månaden och då känns det extra viktigt att hålla fokus på vad som är viktigt: mitt välmående. Framgångsfaktorer: vad jag stoppar i munnen påverkar hur jag mår. Fysisk aktivitet påverkar hur jag mår. Detta i kombination med återhämtning och vila. Givetvis.

img_0672

Och ja: motivationen och glöden kan lätt försvinna den här sista tiden. Jag vet det. Vi pressar in så mycket annat i tillvaron. Många får kämpa med motivationen. Det är bara det att den lilla rackaren sällan är där precis när vi behöver den. Vi får jobba för att hålla gnistan vid liv genom att fokusera på det som tänder oss. På det som håller oss varma. Då tror jag på två saker: följsamhet och rutiner. Att framgångsfaktorn är att göra det vi brukar göra. Att hela tiden bygga vanor som håller över tid. Lite i taget. För ärligt: jag är då sällan så motiverad som när jag på söndagar planerar veckans träning, men när klockan ringer måndag morgon kan det kännas som att motivationen är gone with the wind. Då behöver rutiner och viljan sitta där i ryggraden och göra mig till en agerande person. För när allt kommer omkring är det själva görandet som kommer att göra skillnad. Planeringen är grunden och tidvis förutsättningen, men görandet och följsamheten är det som ger oss resultat och ökat välmående.

Jag tänker så här: du behöver inte vänta på januari för mer energi. Du behöver inte vänta på januari för att komma igång med fysisk aktivitet. Du kan lika gärna börja nu. Du kan lika gärna fortsätta med de rutiner du har skapat under hösten. Det krävs inga stordåd för att börja. Det enda du behöver är att plocka fram viljan och träningskläderna och handla hem bra käk som kompletterar upp decembermaten som går lite utanför ramarna. Ett första pass. En första promenad. Lite bättre käk. Istället för att inleda året med en rivstart kan avsluta året som en vinnare. Det är att skapa goda förutsättningar för det nya året.

Om du är sådan som ofta väntar på sen kan du ge dig själv julklappen att börja skapa en tillvaro du trivs med redan nu. Göra tvärtom mot vad du brukar göra. Göra tvärtom mot vad många andra gör: börja nu och inte sen.

Söndag och ett paket kaffe

God morgon söndag!

Siribarnet och jag har varit vakna sedan tidig morgon. Natten har inte varit särskilt bra och jag känner att jag ligger efter på sömnkontot. Tidigare i veckan låg jag vaken till halv fyra en natt innan jag kunde somna pga försent kaffedrickande. En sprängfylld hjärna på högvarv efter intensiva utbildningsdagar på det och jag känner mig litet sliten. Uppskattad förbrukning av kaffe idag: ett paket ungefär. 

img_0541

Jag har precis återhämtat mig från den tredje förkylningen den här hösten. Jag verkar dra på mig alla baciller som barnet drar hem från förskolan. Hon har inte varit sjukt särskilt mycket, men jag däremot har angripits av det mesta. Jag fattar ju att det hör de här ljuva småbarnsåren till, men det är ändå frustrerande. Och utmanande. Dels får jag stuva om i ett redan intensivt arbetsschema för att få ihop det med mina åtaganden. Dels påverkar det träningen – vilket ändå landar som den största utmaningen. Det blir mycket ofrivillig vila och en känsla av att börja och börja om med sina satsningar. Det är inte mycket en kan göra åt det, och jag försöker leva som jag lär: känner vi oss slitna tränar vi efter förmåga och dagsform. Är vi sjuka tränar vi inte alls. Punkt.

Nå väl. Idag ska jag köra mitt första styrkepass på närmare två, tre veckor. Jag gjorde en ambitiös och kulkul träningsplanering i början av hösten som jag inte riktigt har kunnat följa (pga sjukdom, inte ovilja). Det fungerar bra för mig att ha en grundplan för hur jag ska få till progression i träningen, men som skomakarens barn har jag ibland svårt att följa något under längre perioder – allra helst om jag får avbrott i planen. Idag börjar jag lugnt och fint och känner på kroppen. Jag ser fram emot endorinpåslag och troligen en del träningsvärk de kommande dagarna (yeey!). Därefter bestämmer jag hur träningen ska se ut den kommande tiden. Jag tänker lekfullt och spontant ett par veckor så justerar jag upplägget framåt. Först och främst behöver jag bestämma mig för vad jag vill med träningen. 2018 har ingen bra plan, än så länge. Något inom mig säger löpsatsning till våren, men det återstår att se. Ambivalenskors på den biten under julledigheten och sen är jag nog hemma.

 

En hälsning till Cilla 2018

Den senaste hälsningen från mig själv var från Cilla 2015 till Cilla 2016. Någon hälsning till Cilla 2017 fick jag nog aldrig ner på pränt. En kan väl säga att mitt skrivande är något som fått lida för att jag blev egenföretagare och bytte jobb. Något som egentligen är bra eftersom prestationsprinsessan som jag brukade vara troligen hade försökt att göra precis allting på en och samma gång. Hade jag inte prioriterat och plockat bort saker under mitt första år som egenföretagare hade det troligen inte varit mycket kvar vid det här laget. Jag hade kraschat rakt in i väggen och legat som en blöt fläck på golvet.

I september 2015 förutspådde jag 2016 skulle bli året när vinden vände. Att jag skulle bana väg och skapa möjligheter. Att jag skulle genomföra mina planer och fortsätta rocka som kapten på min båt. Att jag var cool som vågar jaga mina drömmar. Att en trygghetsnarkoman aldrig vinner. Inte visste jag då att jag ett år senare skulle driva mitt eget företag och än mindre att jag två år senare fortfarande skulle göra det, få det att gå ihop och dessutom bytt läraryrket mot att på heltid på jobba med träning och hälsa – både som egenföretagare och anställd. Jag tror att Cilla 2015 hade behövt nypa sig i armen för att fatta att det är sant. För det är ju sant och det är faktiskt coolt.

För att hålla traditionen vid liv kommer här en hälsning till Cilla 2018. Brevet publiceras idag för att sedan dyka upp igen som en påminnelse och en hälsning nästa år.

Kära Cilla,

Du har gift dig, så himla häftigt! 34 år har du också hunnit bli. När du var 18 år tyckte du att 34 år var hysteriskt gammalt, men idag vet du att det är ingenting. Du åldras med stil. Livet blir bättre för varje år som går, precis som ett fint vin. Jag hoppas att bröllopet på Mallorca blev precis så som du önskar och att det var en oförglömlig dag och resa. Jag hoppas att dina närmaste vänner, familj och släkt var där för att fira med dig. Jag vet att du alltid har drömt om ett pangstort bröllop med precis alla du känner, men jag tror att du tog rätt beslut som satte Siri främst och valde en dag där hon kunde få vara delaktig. Jag tror att det var alldeles fantastiskt underbart att gifta sig på en strand och att du var en strålande vacker brud. Jag tror att din mamma grät och att din pappa avbröt i talen. Jag tror att dina brudtärnor gjorde en kärleksfull insats. Jag tror att du aldrig någonsin har älskar Mr så mycket som där och då.

2016 och 2017 var två år när det hände mycket. Både privat och jobbmässigt. Tänk att du verkligen tog steget att förverkliga dina drömmar och tänk att det blev så bra. Det ska du vara stolt över. Ta inte den framgång du upplever för givet. Var ödmjuk inför att du har möjlighet att arbeta med det du brinner för. Ibland tror jag att allting snurrar på så fort i din värld att du glömmer bort hur satans lycklig och tacksam du är för att få göra det du gör. Sakta ner lite i bland. Uppmärksamma, ta in och landa. Du är precis där du ska vara.

Jag vet att du ibland tampas med att få ihop allting. Vardagen, familjelivet, kärlekslivet, jobbet, träning och allt annat omkring dig. Det vill otroligt mycket. Det är en fin egenskap att för att få saker gjorda och du bangar inte för utmaningar, men ibland – ibland är det också väldigt viktigt att backa bandet och göra en sak i taget. Du har blivit bättre på det de senaste åren, men tidvis behöver du fortfarande påminna dig om att du inte behöver vara stark och bäst. Du behöver inte alltid säga ja och allting behöver inte alltid göras på ditt sätt. Det finns många andra sätt som också är bra.

 

Det här är mina förhoppningar för 2018.

Blanda och ge med din tid. Det är tillåtet att jobba mycket, grotta ner sig i det en brinner för och ä l s k a det en gör men se till att återhämta dig mellan varven. Intensiva perioder kräver lugnare perioder, återhämtning och vila. För att snurra på behöver en sakta ner och landa.

Pussa din kille, så ofta du kan. Det är normalt med dagar som är tyngre än andra när en lever i en långvarig relation och ibland vill ni vrida nacken av varandra, men för det mesta älskar ni ihjäl er på varandra. Som en god vän sa till dig: det är tur att lusten är större än nöden. Jag tipsar varmt om dejtkvällar. Två vuxna människor på tu man hand är inte alls en dum krydda i vardagen.

Du är ju lite skomakarens barn när det kommer till din egen träning. Fast också skomakaren för andra. Träna sådant du tycker är roligt, men våga testa nya saker. Du gillar ju progression men får lite panik av scheman (trots att du gör himla bra upplägg till andra). Fundera ut något bra rebellplan som du knyter ihop med lite lagom. Cykla, spring och lyft grejer. Och träna lite mer tillsammans med andra. Det ger dig lite extra umf.

Ett köpfritt 2018. Det låter ju lite knasigt med tanke på utgifterna som väntar med bröllopet och hela den karusellen men jag tänker i allmänhet. Jag tänker mig mer genomtänkta köp och mindre spontana infall. Du har en hel garderob med människokläder som du nästan aldrig använder: gör det istället för att köpa nytt. Du har skor, vinterkläder och träningskläder. När du tänker efter är det inte mycket du behöver. Ta tre månader i taget. Kör genomtänkt och inte mer. Jag tror att du kommer att upptäcka att du sparar mycket pengar.

Gå och lägg dig i tid. Jag vet att det är svårt att komma i säng ibland men eftersom ni inte är förskonade från uppvak på natten och ett barn som behöver mycket närhet och kärlek även på natten behöver du din skönhetssömn. Barnet kan sova i er säng något år till. Det gör faktiskt ingenting (men kom ihåg dejtkvällarna då och då).

Njut av din bröllopsdag men också av att planera den. Förhoppningsvis ska du bara gifta dig en gång (annars får det bli rådhuset för det är för dyrt att göra det flera gånger!) så se till att leva ut vägen dit. Gör det inte till ett stressmoment utan ha roligt på vägen. Du gifter dig med den bästa människan du vet. Tänk, vilken grej!

Det var allt för den här gången. I det stora hela tror jag att 2018 handlar mer om balans och familj och det lilla i livet, snarare än om karriär och utbildning. 2017 var ett utvecklande år, men också ett utmanande år. 2018 kan snurra lite mindre fort. Allt har sin tid. Gå din egen väg, du är sjukt bra på det. Fira dina framgångar. Vi har alla våra haters så lägg inte tid på löst skvaller och skitsnack. Du rockar, kaptenjävel ❤ 

Kram Cilla från 2017

Fredagspeppen yao!

Sista dagen på kostrådgivarutbildningen idag. Jag är fylld till bredden men nya intryck och kunskaper. Myter har slagits hål på. Insikter har landat mjukt och hårt på samma gång. Jag tar med mig så mycket. Så mycket. Från hela året i Bromma. Människorna. Atmosfären. Nivån på utbildningen. Känslan att få leva sitt liv, precis så som det är menat.

Året har också varit en kamp i tillräcklighet för mig. Som den prestationsprinsessa jag är (jag jobbar ständigt med att inte bara vara det men ni vet; en utmaning for life) har det ideligen handlat om att balansera. Balansera viljan och drivet att vara bäst. Balansera känslan av att utvecklas och utmanas tillsammans med att landa här och nu. Att prestera i kombination med att vara nöjd. Att utvecklas och sträva framåt i kombination med att veta att jag kan så mycket. Att jag är en person och inte enbart mina prestationer. Att jag är tillräcklig, precis som jag är. 

Det är lätt att bli blind. Att missa allt som finns precis där en redan befinner sig. Det är lätt att sluta gräva där en står och bara koncentrera sig på mer och mer och mer. Det är alltid min livslånga utmaning; att inte bli spretig och för mycket. Det handlar inte om att jag inte gör saker med kvalitet, för boy! det gör jag. Det handlar snarare en dosfråga; att sänka kraven på kvantitet. Om något ska ha kvalitet behöver det få ta tid. Arbetas igenom och testas. Utvecklas och finjusteras. Då behöver en (jag) vara ödmjuk inför felsteg. För att testa igen och igen och igen. Då behöver en vara ödmjuk inför att misstag inte är misslyckande utan att det snarare handlar om att utvecklas och lära känna sig själv. Det är ett livslångt lärande.

För mig är det viktigt att leva som jag lär. Jag predikar för andra om att vara nöjda med sig själva och inte ta i för mycket; åtminstone inte på en och samma gång. Det har varit en utmaning för mig i år. För det bubblar i mig. Det bubblar i mig av kreativitet och av all ny kunskap jag besitter. Jag vill bara ut och lära alla som kommer i min väg. Jag vill göra avtryck och intryck. Visa att en kan förändra livet till precis det en vill att det ska bli. Välja riktning. Att en litet trångsynt och smått cynisk tjej med låg självkänsla och enormt höga krav på sig själv kan vända tillvaron till något bättre. Att allt är så möjligt som en vill att det ska bli.

När jag ser tillbaka på mitt liv de senaste fem åren ser jag en otroligt målmedveten person i mig själv. 2012 – ett år som vände hela tillvaron upp och ner. Missnöjd. Ledsen. På bristningsgränsen. På väg mot en vägg som var alldeles ogenomtränglig och stenhård. Kraschen som väntade mig hade tagit hårt. Så, så hårt. På något sätt hamnade jag inte där. Jag bromsade något som hade verkat oundvikligt i många, många år. Om jag inte hade insett, där och då, att jag behövde byta riktning i livet och att jag själv var den som behövde göra jobbet hade jag inte suttit här idag. Inte på Centralstationen i Stockholm med fjärilar i magen på väg ut i det stora livet som personlig tränare och kostrådgivare med eget företag. Jag hade varit någon helt annanstans. Det är jag säker på.

Oavsett, tillräcklig. Det häftiga med livet är ju att det inte går att veta vad som hade varit. Med oss på vägen behöver vi påminna oss att vi är tillräcklig bra så som vi är här och nu. Jag gör så gott jag kan. Du gör så gott du kan. Faktiskt hela tiden. Ibland blir det himla bra precis så där direkt och ibland kommer belöningen lite längre fram. Det är häftigt när en tänker på det: att livet liksom ställer allt till rätta med tiden.

Happy fredag kompisar! 

img_0038

September blev november

September blev november. Helt galet, faktiskt.

Jag har haft en höst som också varit helt galen. Galen som i rolig, utmanande, utvecklande och lite smått hysterisk. Veckorna har sprungit förbi och jag har jobbat mycket. LEVA LÄNGE som företag har peakat och jag har haft äran att träffa många olika människor. Jag lever, andas och arbetar med träning och hälsa, hela dagarna. Jag har snart arbetat på Body Gym & Relax som riktig anställd och inte enbart träningsinstruktör i ett år. Ett år! Det är också himla galet när en tänker på det. Det känns som att jag alltid har jobbat där och att jag aldrig har varit språklärare. Nästan tio år av mitt liv som känns så långt borta. Märklig känsla det där när en hittar rätt i livet.

Jag saknar att skriva. Det är bara det att skrivande för mig är en kreativ process som tar tid. Jag har aldrig varit den som kan få ner sammanhängande ord och meningar i farten utan måste alltid smaka på formuleringar, tankar och känslor innan jag jag kan publicera. Kanske har jag också kommit förbi stadiet då jag gillar idag har jag-inlägg eller så är jag bara ovan numera. Jag vet faktiskt inte. Oavsett saknar jag att skriva.

Nå väl.

Under november månad går jag en utbildning till licensierad kostrådgivare genom The Academy. Jag har varit i Stockholm stora delar av det här året (också galet!). Precis som vårens utbildning får jag med mig sjukt mycket bra kunskaper. Att ta steget och gå ytterligare utbildning inom personlig träning och kostrådgivning har varit fantastiskt. Kostsamt och energikrävande, absolut, men ofantligt utvecklande. Jag kan landa i en helt annan kunskap, en helt annan säkerhet och trygghet. Jag kan utbilda, lära och hjälpa mina kunder på en helt annan nivå. Och om det är något som jag brinner för och drivs av är det att hjälpa människor: att bli friskare, starkare och gladare. Att tycka bättre om sig själva, att må bättre och leva ett längre liv. Därför är den här utbildningen så otroligt viktig för mig: för jag utmanas hela tiden ju fler människor jag träffar.

Om det är något jag har insett de senaste dagarna är det att det finns många människor som behöver mig. Som behöver alla oss som jobbar med fysisk aktivitet, hälsa och välmående. Det var inte så att jag inte visste det tidigare; jag har bara sett det från en annan vinkel. Det är väl det som är det fina med att utbilda sig – forskning, insikter och djupare förståelse. Jag har kunskapen och ni har behovet. Ännu en stor anledning till att drivas av att jobba med det jag älskar: det finns många som behöver mig. Jag gör skillnad på ofantligt många plan.

img_0609

By the way; har ni sett vilket långt hår jag har fått? Och då har jag ändå nio månader på mig att spara till the Big Bröllopsdag.