Söndag och ett paket kaffe

God morgon söndag!

Siribarnet och jag har varit vakna sedan tidig morgon. Natten har inte varit särskilt bra och jag känner att jag ligger efter på sömnkontot. Tidigare i veckan låg jag vaken till halv fyra en natt innan jag kunde somna pga försent kaffedrickande. En sprängfylld hjärna på högvarv efter intensiva utbildningsdagar på det och jag känner mig litet sliten. Uppskattad förbrukning av kaffe idag: ett paket ungefär. 

img_0541

Jag har precis återhämtat mig från den tredje förkylningen den här hösten. Jag verkar dra på mig alla baciller som barnet drar hem från förskolan. Hon har inte varit sjukt särskilt mycket, men jag däremot har angripits av det mesta. Jag fattar ju att det hör de här ljuva småbarnsåren till, men det är ändå frustrerande. Och utmanande. Dels får jag stuva om i ett redan intensivt arbetsschema för att få ihop det med mina åtaganden. Dels påverkar det träningen – vilket ändå landar som den största utmaningen. Det blir mycket ofrivillig vila och en känsla av att börja och börja om med sina satsningar. Det är inte mycket en kan göra åt det, och jag försöker leva som jag lär: känner vi oss slitna tränar vi efter förmåga och dagsform. Är vi sjuka tränar vi inte alls. Punkt.

Nå väl. Idag ska jag köra mitt första styrkepass på närmare två, tre veckor. Jag gjorde en ambitiös och kulkul träningsplanering i början av hösten som jag inte riktigt har kunnat följa (pga sjukdom, inte ovilja). Det fungerar bra för mig att ha en grundplan för hur jag ska få till progression i träningen, men som skomakarens barn har jag ibland svårt att följa något under längre perioder – allra helst om jag får avbrott i planen. Idag börjar jag lugnt och fint och känner på kroppen. Jag ser fram emot endorinpåslag och troligen en del träningsvärk de kommande dagarna (yeey!). Därefter bestämmer jag hur träningen ska se ut den kommande tiden. Jag tänker lekfullt och spontant ett par veckor så justerar jag upplägget framåt. Först och främst behöver jag bestämma mig för vad jag vill med träningen. 2018 har ingen bra plan, än så länge. Något inom mig säger löpsatsning till våren, men det återstår att se. Ambivalenskors på den biten under julledigheten och sen är jag nog hemma.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s