Ska ni inte ha fler barn snart?

Decembers första helg har passerat. Jag har jobbat, tränat och tillbringat tid med min lilla familj. Vi har storstädat hemmet, julpyntat, krattat löv och bara umgåtts väldigt mycket. Siri önskade att vi skulle klä granen och eftersom vi gärna tänjer lite på gränser i den här familjen gjorde vi precis det. Jag får vårkänslor så fort nyårsklockorna har slutat slå och därför njuter jag hellre av gran och pynt och ljusstakar ordentligt i december. Traditionsenligt eller ej.

Och vilken glädje att se henne greja och fixa och hjälpa till. Det slår mig så ofta hur stor hon har blivit och hur omtänksam och snäll hon är som person. Hon har alltid varit så lik Mr, men börjar också bli lik mig. Det lockiga håret och humörsvävningarna är väl sådant som jag får ta på mig. Jag fattar liksom inte hur fort de är 2,5 åren faktiskt har gått. Hon kom ju nyss. Nu pratar och pratar och pratar  hon precis hela tiden och är princip helt blöjfri. Galet!

img_0740img_0735

Ibland tänker jag att det är ett stort steg att börja om igen med småbarnslivet när tillvaron äntligen har blivit mer regelbunden och enklare igen efter allt kaos som graviditet och barnafödande, amning och mjölkstockning, sömnlösa nätter, kladdiga blöjbyten, barnvagnsvägran och evigt vaggande innebar. Samtidigt var det en mysigt tid i livet (eller inbillar jag mig bara det för att jag har glömt?! För visst tyckte jag inte att det var så himla mysigt?) och kanske vill jag uppleva den igen. För det mesta känns det som att vi är en bra trio, och vi har det alldeles jättebra som vi har det. För många verkar det så självklart att skaffa syskon men jag känner inte helt på det viset. Många vill ha det gjort och bara kör på, men jag kan i efterhand säga att Mr och jag har behövt att få vara två vuxna med ett barn.

Jag tyckte inte om att vara gravid. Det gjorde jag inte. Det kändes som världens längsta liv. Jag tyckte heller inte särskilt bra om att inte kunna göra vad jag ville göra med min kropp efter graviditeten. Det är en uppoffring för mig att vara gravid och föda barn (och då var det ändå någon som plockade ut barnet ur min mage). Samtidigt har jag idag en helt annan kunskap i bagaget om graviditet, förlossning och återträning som skulle göra stor skillnad. Jag behöver inte lära allt från början igen. Jag kan ta hand om mig själv på bra sätt under graviditeten och jag vet på vilket sätt jag ska träna för att komma tillbaka till en kropp som kan belastas efteråt. Jag tror så klart att vi skulle göra hela småbarnsgrejen bättre. Det var ju världens största omställning att bli föräldrar och ibland skrattar vi idag åt att vi ofta kändes så otrygga, vilsna och förvirrade när Siri var liten. Som att alla andra föräldrar fattade galoppen bra mycket snabbare än vad vi gjorde. Ändå, inte helt självklart för mig att skaffa fler barn.

Det är inte sällan jag får frågan: ska inte ni ha fler barn snart? Då svarar jag för det mesta:

Alltså jag vet inte om mitt förhållande hade pallat ett gap- och skrikbarn på ett barn som fortfarande inte sover på nätterna och jag gillade inte att vara gravid och det var jobbigt att komma tillbaka efter ett kejsarsnitt och det var inte min grej att amma och jag tyckte inte att det var livets liv att vara föräldraledig och jag vill kunna träna och jag jobbar med träning och jag vet inte.

Jag vet inte. Jag tänker att det märks. Ibland längtar jag efter ett barn till och ibland gör jag det inte. Jag älskar, älskar, älskar ihjäl mig på det barn jag har. Hon är en gåva på så många sätt. Jag trodde inte att jag kunde bli gravid och jag fick henne. Min kropp kan nog bli gravid nu för den är friskare och mer välmående och i balans, men jag är också otroligt tacksam för att jag har ett barn. Otroligt tacksam ❤

6 thoughts on “Ska ni inte ha fler barn snart?

  1. beatatjata

    Det är ingen brådska! Om man dessutom inte bara ”blir gravid, glider fram på en regnbåge, pruttar ut bebisen och livet bara fortgår” så krävs lite större planering för att palla den uppoffringen. Om man vill. Man måste inte ha fler barn. Och man måste sannerligen inte ha dem tätt 🙂

    Liked by 1 person

    Svara
    1. Cilla Inläggets författare

      I hear you sister! Jag tänker att varje familj hittar sitt sätt och utgår ifrån det. Och precis: en ska palla uppoffringen på flera plan. Vi har haft ett tufft år och håller precis på att landa i det. Jag vill njuta av det också och inte bara skynda fram 🙂 Tack för pepp!

      Gilla

      Svara
      1. beatatjata

        Jag tycker att jag ”återfått livet” runt 2,5-årsåldern varje gång. Rutiner sitter. Man slipper kanske blöjor etc. Många saker blir enklare! Då har vi verkligen njutit av den tillvaron ett tag innan vi rustat oss för nästa omgång. Det är jätteskönt med lite mellanrum mellan kidsen tycker jag! När vi sen kört igång igen har vi sagt ”tänk vad fort det går tills man är någorlunda fri igen. Två-tre år swishar förbi och sen är barnet mer självgående och vi har mer tid för oss själva och för varandra igen. Vi pallar det!”

        Gilla

      2. Cilla Inläggets författare

        Vi har ju börjat prata om det. Se en möjlighet. den tanken fanns inte ens innan – du är det ju mest hålla huvudet över ytan för att överleva. Så där är vi nog nu: njuter av tillvaron och tycker att livet är rätt najs. Finns ingen anledning (för oss) att stressa. Det kommer om och när det kommer… 🙂 Men tänket ”vi pallar det” har inte ens funnits innan. Då har det bara varit : nej, nej aldrig! Så landar man lite och ser det ljuva på ett annat sätt.

        Gilla

      3. beatatjata

        Exakt så! Man glömmer :-). Och – det är värt det. Men kanske götta er åt bröllop etc först och sen kan ni ta en tankevända till!
        Just nu förhör min 11-åring min 6-åring på läsläxan och det är underbart. När 2-åringen kommer hem blir det stoj och lek. Alla leker med alla, trots åldersskillnaderna!

        Gilla

  2. Malin

    Jag upplever samma sak. Jag är gravid med mitt första barn just nu och trivs inte alls med att vara gravid. Just nu har jag väldigt svårt för tänka mig att vara gravid igen, det känns som en enorm uppoffring som jag inte vet om jag vill göra. Men det känns som att människor runt omkring en har en förväntning på att vi snabbt ska skaffa fler barn när den första är född. Jag är som sagt väldigt tveksam till om jag vill men det känns lite fult och konstigt att säga.

    Gilla

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s