Författararkiv: Cilla

Om Cilla

Personlig tränare, hälsocoach och inspirationsföreläsare med författardrömmar. Gillar träning, god mat, Siribarnet och Mr.

Fredagspeppen yao!

Sista dagen på kostrådgivarutbildningen idag. Jag är fylld till bredden men nya intryck och kunskaper. Myter har slagits hål på. Insikter har landat mjukt och hårt på samma gång. Jag tar med mig så mycket. Så mycket. Från hela året i Bromma. Människorna. Atmosfären. Nivån på utbildningen. Känslan att få leva sitt liv, precis så som det är menat.

Året har också varit en kamp i tillräcklighet för mig. Som den prestationsprinsessa jag är (jag jobbar ständigt med att inte bara vara det men ni vet; en utmaning for life) har det ideligen handlat om att balansera. Balansera viljan och drivet att vara bäst. Balansera känslan av att utvecklas och utmanas tillsammans med att landa här och nu. Att prestera i kombination med att vara nöjd. Att utvecklas och sträva framåt i kombination med att veta att jag kan så mycket. Att jag är en person och inte enbart mina prestationer. Att jag är tillräcklig, precis som jag är. 

Det är lätt att bli blind. Att missa allt som finns precis där en redan befinner sig. Det är lätt att sluta gräva där en står och bara koncentrera sig på mer och mer och mer. Det är alltid min livslånga utmaning; att inte bli spretig och för mycket. Det handlar inte om att jag inte gör saker med kvalitet, för boy! det gör jag. Det handlar snarare en dosfråga; att sänka kraven på kvantitet. Om något ska ha kvalitet behöver det få ta tid. Arbetas igenom och testas. Utvecklas och finjusteras. Då behöver en (jag) vara ödmjuk inför felsteg. För att testa igen och igen och igen. Då behöver en vara ödmjuk inför att misstag inte är misslyckande utan att det snarare handlar om att utvecklas och lära känna sig själv. Det är ett livslångt lärande.

För mig är det viktigt att leva som jag lär. Jag predikar för andra om att vara nöjda med sig själva och inte ta i för mycket; åtminstone inte på en och samma gång. Det har varit en utmaning för mig i år. För det bubblar i mig. Det bubblar i mig av kreativitet och av all ny kunskap jag besitter. Jag vill bara ut och lära alla som kommer i min väg. Jag vill göra avtryck och intryck. Visa att en kan förändra livet till precis det en vill att det ska bli. Välja riktning. Att en litet trångsynt och smått cynisk tjej med låg självkänsla och enormt höga krav på sig själv kan vända tillvaron till något bättre. Att allt är så möjligt som en vill att det ska bli.

När jag ser tillbaka på mitt liv de senaste fem åren ser jag en otroligt målmedveten person i mig själv. 2012 – ett år som vände hela tillvaron upp och ner. Missnöjd. Ledsen. På bristningsgränsen. På väg mot en vägg som var alldeles ogenomtränglig och stenhård. Kraschen som väntade mig hade tagit hårt. Så, så hårt. På något sätt hamnade jag inte där. Jag bromsade något som hade verkat oundvikligt i många, många år. Om jag inte hade insett, där och då, att jag behövde byta riktning i livet och att jag själv var den som behövde göra jobbet hade jag inte suttit här idag. Inte på Centralstationen i Stockholm med fjärilar i magen på väg ut i det stora livet som personlig tränare och kostrådgivare med eget företag. Jag hade varit någon helt annanstans. Det är jag säker på.

Oavsett, tillräcklig. Det häftiga med livet är ju att det inte går att veta vad som hade varit. Med oss på vägen behöver vi påminna oss att vi är tillräcklig bra så som vi är här och nu. Jag gör så gott jag kan. Du gör så gott du kan. Faktiskt hela tiden. Ibland blir det himla bra precis så där direkt och ibland kommer belöningen lite längre fram. Det är häftigt när en tänker på det: att livet liksom ställer allt till rätta med tiden.

Happy fredag kompisar! 

img_0038

September blev november

September blev november. Helt galet, faktiskt.

Jag har haft en höst som också varit helt galen. Galen som i rolig, utmanande, utvecklande och lite smått hysterisk. Veckorna har sprungit förbi och jag har jobbat mycket. LEVA LÄNGE som företag har peakat och jag har haft äran att träffa många olika människor. Jag lever, andas och arbetar med träning och hälsa, hela dagarna. Jag har snart arbetat på Body Gym & Relax som riktig anställd och inte enbart träningsinstruktör i ett år. Ett år! Det är också himla galet när en tänker på det. Det känns som att jag alltid har jobbat där och att jag aldrig har varit språklärare. Nästan tio år av mitt liv som känns så långt borta. Märklig känsla det där när en hittar rätt i livet.

Jag saknar att skriva. Det är bara det att skrivande för mig är en kreativ process som tar tid. Jag har aldrig varit den som kan få ner sammanhängande ord och meningar i farten utan måste alltid smaka på formuleringar, tankar och känslor innan jag jag kan publicera. Kanske har jag också kommit förbi stadiet då jag gillar idag har jag-inlägg eller så är jag bara ovan numera. Jag vet faktiskt inte. Oavsett saknar jag att skriva.

Nå väl.

Under november månad går jag en utbildning till licensierad kostrådgivare genom The Academy. Jag har varit i Stockholm stora delar av det här året (också galet!). Precis som vårens utbildning får jag med mig sjukt mycket bra kunskaper. Att ta steget och gå ytterligare utbildning inom personlig träning och kostrådgivning har varit fantastiskt. Kostsamt och energikrävande, absolut, men ofantligt utvecklande. Jag kan landa i en helt annan kunskap, en helt annan säkerhet och trygghet. Jag kan utbilda, lära och hjälpa mina kunder på en helt annan nivå. Och om det är något som jag brinner för och drivs av är det att hjälpa människor: att bli friskare, starkare och gladare. Att tycka bättre om sig själva, att må bättre och leva ett längre liv. Därför är den här utbildningen så otroligt viktig för mig: för jag utmanas hela tiden ju fler människor jag träffar.

Om det är något jag har insett de senaste dagarna är det att det finns många människor som behöver mig. Som behöver alla oss som jobbar med fysisk aktivitet, hälsa och välmående. Det var inte så att jag inte visste det tidigare; jag har bara sett det från en annan vinkel. Det är väl det som är det fina med att utbilda sig – forskning, insikter och djupare förståelse. Jag har kunskapen och ni har behovet. Ännu en stor anledning till att drivas av att jobba med det jag älskar: det finns många som behöver mig. Jag gör skillnad på ofantligt många plan.

img_0609

By the way; har ni sett vilket långt hår jag har fått? Och då har jag ändå nio månader på mig att spara till the Big Bröllopsdag.

Det blir inte lättare för att du väntar

Jag har precis landat i soffan efter en intensiv arbetsdag och ett sjuhelsikes cykelpass. Idag behövde jag rensa ur kroppen och bästa sättet är en riktig svettfest. Att ta i, anstränga mig och göra av med energi är, för mig, det absolut bästa sättet att ladda batterierna. När jag har tränat känner jag mig som ny. Det är en boostande känsla, men fördelarna är givetvis många. Vi stärker kroppen: leder, ligament, skelett och muskler. En starkare kropp är mer hållbar för livet. Bokstavligt talat är en stark kropp hållbar längre; vi begränsas mindre och får mindre ont av att åldras.  Hjärtats kapacitet ökar och vår uthållighet förbättras. Att orka göra saker med kroppen är en fördel  för hela livet: att orka jobba, leka och vara obegränsad ger bättre livskvalitet. Vi blir piggare och gladare. Energi in och energi ut. Det är ett vackert litet kretslopp.

Att bry sig om sin hälsa borde vara en självklarhet för alla. När vi mår bra kan vi också prestera bra. Ofta vänder vi på det: vi fokuserar på att prestera och leverera först och sätter mycket annat i framkant. Låter vårt välmående komma i efterhand. För mig blir det felaktig ordning eftersom allting börjar med hur vi mår. Om jag inte mår bra kommer det att påverka människor i min omgivning och det kommer också att påverka min förmåga att prestera. Om jag har dålig energi, känner mig tung i kroppen, trött i huvudet, har ont och känner mig stel och orörlig kommer jag att prestera sämre. På sikt är det mycket som förbättras genom att kroppen är funktionell.

Att vara fysiskt aktiv är ett hjälpmedel och ett verktyg för att öka sitt välmående. Av så många olika anledningar. Stark och välmående är bra, och vi kan aldrig bli för starka. Svag och ohälsosam är det motsatta. Och jag vet: det kan vara en hög tröskel att komma igång med sin träning. Fast jag vet också att det inte blir lättare för att du väntar. Det kommer att vara utmanande och tungt och jobbigt och obekvämt inledningsvis, men det är just sådan investering en får göra för att öka sitt välmående, få bättre hälsa, självkänsla och livskvalitet. Det är en sådan investering en får göra för att vara frisk och stark. Med tiden kommer det att kännas lättare och roligare och det är framgång i sig: att känna att en orkar mer, vågar ta i och utmana sig själv. Det är att ta sig själv, den kropp en ska bo i hela livet och sitt välmående på allvar.

img_3567

Jag tar vad jag vill ha och jag jobbar hårt för det

Hej kompisar!

I fredags firade jag födelsedag hela dagen och det var himla fint. Mina cykeldeltagare på morgonpasset sjöng för mig och därefter gick dagen som i ett. Jag gillar att fylla år, indeed. Jag fick en ny cykel. Jag fick min gamla cykel i present när jag började högstadiet 1997 och den har liksom gjort sitt. Det är alltså 20 år sedan men själv känner jag mig knappast 20 år (!) äldre. Fast å andra sedan vet jag inte om 13 år var en walk in the park. De där tonårsåren var inte de bästa åren i mitt liv. 30+ passar mig bättre. Den bästa tiden är nu.

img_3500

Jag tänker ofta på det: att jag har blivit så mycket bättre med åren. Kanske är det så att livet fungerar just så; att precis som ett fint vin blir bättre med åren växer vi människor och blir bättre. För att vi utvecklas, tar steg framåt och får mer erfarenhet. Det vore givetvis orättvist mot Cilla 13 år att behöva jämföras med en vuxen trettiotreåring med livserfarenhet och perspektiv och självkänsla men jag upplever så stora skillnader med mig jämfört med bara för några år sedan.

Jag antar att skillnaden känns så stor för att jag är vuxen nu. Självfallet. Jag är ju en stor flicka nu med livserfarenhet och allt det där. Jag har fått hjärtat krossat. Gått igenom kriser. Utbildat mig flertal gånger. Jobbat. Tränat. Blivit mamma. Utvecklats. Allt sådant hör livet till och det gör att en blir rik i sin personlighet. Samtidigt ser jag vuxna människor som inte tycker om sig själva och är tillfreds med livet de lever. Och det innebär ju att ålder inte är den enda pusselbiten. För min del är en stor skillnad att jag tyckte så illa om mig själv under så många år. Idag gör jag inte det. Att ta steget från att vara osäker på mig själv, självkritisk och liten där på insidan gör givetvis att en växer.  Och jag gillar det så himla mycket: att växa och bli bättre. Att tycka mer och mer om mig själv och det liv jag skapar. Troligen är det den allra största skillnaden: att jag skapar ett liv som jag är tillfreds med. Att jag inte ger det ansvaret till någon annan eller tänker ”tänk om”.

Jag bara gör det. För det blir inte lättare om jag väntar. För att jag förtjänar att leva ett liv som jag trivs med och för att jag förtjänar att vara den bästa versionen av mig själv. Sorgligt kan tyckas att det skulle ta många år innan jag kom till insikt om mitt eget värde men det går inte att bli dum igen. Jag kommer aldrig någonsin bli en person som inte värnar om mitt eget värde och bortprioriterar mig själv igen. Jag tar vad jag vill ha och jag jobbar hårt för det. På vägen växer jag. Lite, lite för varje dag. Det kittlar långt ner i magen och det är en av de härligaste känslor.

I dagarna är det dags för ännu ett årsbrev. Jag har gjort det ett par år nu och tycker att det är en alldeles jättefin grej. Stay tuned om du är lika nyfiken som jag är på vad Cilla 2017 ska hälsa till Cilla 2018.

Träning och mens

Mens alltså. Sannerligen ett ämne som vi pratar alldeles för lite om. Som om det vore något dåligt. But, it’s not. Mens är en signal på att kroppen fungerar som den ska. De år jag inte hade mens var min kropp helt ur balans och jag l ä n g t a d e innerligt över att den skulle komma tillbaka. And so it did, och sedan dess är jag mest bara tacksam trots att det kan vara obekvämt och opraktiskt.

Femtio nyanser av mens

Illustration: Ylva Sandström

Efter min graviditet har jag reflekterat otroligt mycket över hur min kropp fungerar och hur den fungerar i olika perioder av min menscykel. Efter att ha börjat arbeta med kvinnor i synnerhet har det blivit än mer naturligt för mig att reflektera över hur våra kvinnliga hormoner fungerar och hur det påverkar oss. Våra hormoner varierar från dag till dag, varje månad så länge vi är fertila (sen också förstås, men lite annorlunda). Vissa perioder är det mer rörigt än andra och vissa kvinnor märker givetvis av det mer än vad andra gör. Lär vi känna vår kropp kan en ganska snart inse att det är en cykel som hjälper. Detta är något jag pratar om med mina kvinnliga kunder eftersom deras cykel kan påverka träningen. Ibland behöver träningen justeras efter menscykeln men det allra viktigaste är så klart att lyssna på sin egen kropp. Många verkar dessutom uppleva att träning vid PMS eller mens har viss smärteffekt och att då helt undvika att röra på sig för att en har ont behöver inte vara det bästa alternativet. Träning är ofta den bästa medicinen. Individuellt här också, självfallet.

Nå väl. De senaste åren har det blivit alltmer tydligt för mig att mitt humör påverkas av var i min cykel jag befinner mig, och jag misstänker att ni är många som känner igen er. Det tog mig dock närmare 30 år innan jag lärde mig att analysera perioderna och förstå på vilket sätt de påverkade mig. Perioden mellan mens och ägglossning har jag flow; jag har energi och kraft i kroppen (hej östrogenparty!). Jag är kreativ och glad. Forskning av kvinnliga könshormoner visar att vi har bäst muskelutveckling mensens första dag och fram till ägglossning (så kallad follikelfas). Nivåerna av östrogen ökar successivt från mensens början och fram till ägglossning, vilket många upplever som en ökad känsla av energi i kroppen. Dagarna innan mens känner jag mig oftare låg i humöret utan särskild anledning, känner mig svullen i kroppen och kan få otroligt ont i ägglådan. Träningspassen kräver längre återhämtningstid. Framför allt upplever jag att kontroll över bålens muskler blir annorlunda och rentav svårare dagarna innan mens; vilket påverkar så väl funktion som form på magen. Är det någon gång  i månaden som jag börjar skylla på laktosintolerans är det här (hej precis innan mensmage!) Detta är något jag upplever att många av mina kunder känner igen sig i; att det är svårare att aktivera bålens muskler under den här perioden.

Hur kvinnors menscykel och våra könshormoner kan påverka träningen är till stor del ett outforskat område. Den mesta idrottsforskningen som finns är gjord på manliga idrottare, och det innebär att det inte finns särskilt mycket vetenskaplig kunskap om hur kvinnor kan optimera träning efter sin hormoncykel. Den forskning som finns är dessutom gjord på fåtal kvinnor vilket också kan ge ett tvetydigt resultat. Jag kan tycka att det alltid är lämpligt att träna för att det får oss att må bättre på flertal sätt, men viktigt är att lyssna på kroppen. Känner du att det inte känns bra: träna inte eller lägg träningen på en annan nivå. Plocka av vikterna, gör färre repetitioner eller gör någonting annat än det som står i programmet. Att ha flow i sin träning är inte något vi kan förvänta oss vid alla pass, men jag tror att det går att njuta av flow och extra umf i kroppen om en ser att det går i perioder. Att det kommer tillbaka. Ibland kan en olustig eller svag känsla i kroppen lika gärna uppkomma för att du inte har sovit eller ätit som du ska, om du stressar mycket eller inte hinner att återhämta dig mellan dina träningspass. Alla sådana saker ska vi ta hänsyn till när vi tränar. Har du en progression i din träning behöver du inte lägga stor vikt vid om det är ett par dagar i månaden där du känner lite off track. Går träningen totalt sett framåt? Bra, fortsätt med det du gör.

 

Rocking your world since 1984

Den här hösten är helt galen. Galen som i utmanande, rolig och alldeles underbar. Fast som ni vet; det är inte alltid bara bra på samma sätt som att det inte alltid är dåligt. Jag har haft ett par dagar där jag har fått knyta näven i fickan och bara get shit done. Kreativiteten och inspirationen är det inget fel på utan det är andra området i livet som har känts lite mer motiga. Precis så som livet är. När jag analyserar mina sämre perioder kan jag nästan alltid sammankoppla dem till PMS och mens, och det märker jag också på hur min träning fungerar. Ett träning och mens-inlägg vore på sin plats. Stay tuned.

Idag vaknade jag med en härlig känsla i kroppen. Jag var hos frisören igår och piffade till mig och som på ett magiskt sätt kände jag mig fräsigare när jag vaknade. Ni vet; here and rocking your world since 1984. Ibland får en bara låta sig själv att vara lite skör där på insidan och sedan ladda om och leverera. Och gissa vem som har bemärkelsedag på fredag? Jag! Bara det gör att den här veckan känns pirrig och rolig. 33 år och älskar att fylla år.

img_3481

I helgen gjorde jag något otroligt utmanade och häftigt och roligt på samma gång. Tillsammans med Jacob Meijer från Meijer Creative Imaging spelade jag in det som ska bli min företagsfilm. Det blev många timmars arbete men det kommer att bli grymt. Jag är galet spänd på resultatet.

img_3460-1

 

Små, små steg framåt ger stora resultat

Jag kan checka av en riktigt bra träningsvecka. Det flyter på och jag njuter av framstegen. Att en riktigt bra period avlöses av något annat är helt i sin ordning. Det kan inte alltid vara bra och uppåt, precis som att det inte alltid är dåligt. Just nu uppskattar jag att känna mig så här fräsch och stark. Under våren var tre träningspass rimligt för mig att få till. Det var en hektisk period och om jag hade ställt höga krav på livets alla områden på en och samma gång hade jag gått sönder. Då var fokus att genomföra och klara av utbildningen på bra sätt, utan att göra för stort avkall på min egen träning.

Nu har jag kunnat öka min träningsdos till fyra-fem pass i veckan, och hoppas att det ska fungera ett tag till. Tre pass är basen för mig, men fem-fyra är perfekt. Sätter jag ett högre krav än så i nuläget vet jag att det blir svårt att få till i den vardag jag lever och då kommer känslan att misslyckas att ta över. Därmed är det otroligt relevant att sätta mål som är realistiska och hållbara.  Att träna tre-fyra-fem pass i veckan fungerar för mig, men att klämma in ytterligare pass skulle inte vara lika hållbart.

Om det är något jag har lärt mig på vägen är det att ha förväntningar på sig själv (och andra!) som är realistiska och rimliga. När vi ställer för höga krav och går ut för hårt är det svårt att hålla kvar det vi börjar med och det är oftast då vi börjar och börjar om och börjar om. Lägg till känslan av att aldrig lyckas. Det blir inget vidare bra och det blir sällan positivt för drivkraften. Att ha en regelbundenhet i det vi gör är oftast det som leder till framgång. Att sätta mål, ta lite i taget, reflektera och utvärdera gör att vi kan ta steg framåt, men kontinuiteten är nyckelordet. Att vi håller i och håller ut. Då får vi också resultat. Att lära sig om sig själv och få erfarenhet tar tid och kommer aldrig på köpet. Det får vi jobba oss till – oavsett om det handlar om träning, jobb eller relationer. Små, små steg framåt ger stora resultat. 

img_3401

img_3402

Dagens tips är en supergod och supersmidig smoothie som ger bra energi inför eller efter träning. Keep it simple är också en väg till framgång.

Mixa 1 banan, 1 dl blåbär, 100 g kvarg och 2 dl havremjölk i mixer. Vill du ha den extra kall mixar du med ett gäng isbitar. Gott!

Happy söndag kompisar!