Kategoriarkiv: Familjeliv

18 månader som mamma

Igår blev Siribarnet 18 månader. Det är sjukt hur fort tiden har gått samtidigt som det är otroligt mycket som har hänt under de här 18 månaderna. I 18 månader har jag varit mamma och det har sannerligen inte varit en spikrak resa. Det tog tid för mig att hitta min identitet som mamma och bli en mamma. För en del kvinnor ter det sig så himla enkelt men för mig var det en stor sak. Om vi bortser från att alla är ovana vid att bära och amma och byta blöjor den där första tiden som nykläckt mamma var det framför allt svårt att ideligen sätta någon annans behov framför mina egna. Det var en stor utmaning att livet skulle handla om någon annan (hej självcentrerad!) Många gånger har jag önskat att jag kunde gå tillbaka till mitt gamla jag och slå henne i ansiktet med en stol de gånger hon gnällde över att hon inte hade tid. Mitt gamla jag hade inte någon som helst aning om vad jag har inte tid innebar. Trots allt det där, lyckas jag vara mamma och göra stora saker för mig själv. Det är ändå ganska fett när jag tänker på det.

Att få dela livet med den där lilla galenpannan och hennes pappa är by far det bästa som har hänt mig. Det är heller inte alltid lätt att vara mamma och pappa och samtidigt hålla en relation vid liv. Ibland har vi fått kämpa för kärleken och ibland har vi kanske till och med fått trycka på någon liten pausknapp för att inte vilja slita huvudet av varandra mitt i allt det här vad småbarnsår innebär med sömnlösa nätter och bajs och matkladd och gråt. Men vi har gjort det bra. Det har vi verkligen. Vi har blivit starka tillsammans under den här tiden, och jag tror att det har gett oss förutsättning att hålla ihop ett par år till. Jag vet att det inte alltid är så lätt att leva med mig med hett temperament, humörsvängningar och min bossighet. Men han gör det bra barnafadern. Det gör han verkligen. ❤ Och mellan allt det där är jag en riktig klippa till kvinna. Det är jag. Minsann.

img_0789

 

Något som jag och psykologen har pratat mycket om är gränsen mellan arbete och fritid. Hur viktigt det är för mig att avgränsa när jag jobbar och när jag är ledig. Som lärare har det alltid varit en hårfin gräns eftersom jag alltid har tagit med mig arbete hem. Det finns liksom alltid något att rätta och skriva och maila och administrera. Som egenföretagare fungerar det ju lite på samma sätt. Det är många arbetsuppgifter som tillfaller chefen (läs mig) och dygnets timmar räcker inte alltid till. Att jobba när jag jobbar och vara ledig när jag är ledig är något jag verkligen fokuserar på och när jag efter nyår helt lämnar läraryrket är det något jag ska jobba mycket för. Någonstans byter jag ju också jobb för att i längden jobba mindre – inte mer.

Livet med barn skapar ju faktiskt tydliga brytpunkter för det där. När jag hämtar Siri från förskolan och vi ska laga mat och äta och busa och bada på kvällarna kan jag inte hålla på med annat. Särskilt inte när jag är ensam med henne så mycket nu när Mr jobbar borta. En del barn underhåller kanske sig själva tidvis, men vår unge gör inte det. Hon vill ha och kräver full uppmärksamhet från det att hon vaknar på morgonen till det att någon av oss somnar tätt bredvid henne på kvällen. Därefter behöver jag och Mr tid för varandra. Vissa kvällar mer och andra mindre, men det är viktigt att vi tar oss tid att umgås. Lätt att prioritera bort ibland, men lyckligtvis lever jag med en man som är tämligen bra på att hojta till när han känner att han får för lite uppmärksamhet. Och tur är väl det eftersom jag har lätt för att mest tillfredsställa mina egna behov. Lyllos mig som hittade någon som är min raka motsats.

Härliga dagar väntar

Idag vaknade jag med ett lugn i kroppen trots att Siribarnet har sovit sjukt dålig. Ni vet den där härliga känslan av att jag inte måste göra någonting. Det är inget som förväntas av mig. Jag kan bara vara lugn och ta dagar som de kommer. Älskar känslan.

I veckan bestämde jag att föreläsningen i Hultsfred skulle vara det sista uppdraget jag gjorde som föräldraledig och att jag nu kommer att helt fokusera på att vara hemma – med allt vad det innebär. Det har varit viktigt för mig att få möjlighet att göra uppdrag . Dels för att bygga varumärke och hålla det vid liv, men dels för att jag mår bra av att få utlopp för min kreativitet. Det har varit rackarns roligt att få göra sidouppdrag, men nu har jag landat i att jag ska vara ledig fram till det att jag börjar jobba i höst.

Det känns som ett kanonbra beslut. Det har varit otroligt roligt att litet smått ha kommit i gång med min egen verksamhet, föreläsa, gå mammamageutbildningen och samtidigt vara hemma med Liten, men nu behöver jag njuta av den tiden som är kvar. Ettårsdagen närmar sig och snart är sommaren här. Innan jag vet ordet av ska jag börja jobba igen. Dessutom ska Mr vara hemma med oss i sju veckor och den tiden vill jag att vi är tillsammans så mycket som möjligt.

Jag får ofta jobba med att inte dra igång för många projekt på en gång. Att inte ha för många bollar i luften. Det är otroligt viktigt med balans för mig. Helheten i livet är så otroligt viktig. Ibland är det litet svårt att hitta den där balansen eftersom jag tenderar att ställa höga krav på mig själv. Min lägstanivå är hög. Livet har lärt mig att det är viktigt att lyssna inåt och sakta ner när det känns för mycket. Allt som är roligt kan också bli för mycket och ingen, absolut, ingen tackar mig för att jag gör för mycket på en och samma gång. Träning, käk, återhämtning och vila, att göra saker jag mår bra av och tycker är roliga i kombination med att utvecklas som människa kräver sin balans. Och då behöver jag sänka kraven mellan varven och tillåta mig att bara vara.

Den där hösten när jag snuddade vid väggen bar jag omkring på en ständig känsla av att inte räcka till och jag badade i konstant dåligt samvete. Jag försökte göra ett bra jobb för alldeles för många fronter och det slutade med att jag egentligen inte gjorde något bra jobb alls. För mig var det utvecklande att bli vidbränd eftersom jag lärde mig otroligt mycket om mig själv. Det ska inte behöva gå så långt som en (nästan)krasch, men det gjorde att jag känner när det blir för mycket. Då drar jag ner på tempot och sänker kraven på mig själv. Utan dåligt samvete. Utan att känna mig otillräcklig.

img_0665

Härliga dagar väntar med de här två sötnosarna. ❤

Gränsö Slott Hotell och Spa

Den här helgen kompisar! Maj gadd!

Mr och jag lämnade barnet hos mormor i lördags förmiddag och styrde bilen mot Västervik. Vi tog en lunchdejt på Guldkant och shoppade. Därefter checkade vi in på Gränsö Slott Hotell och Spa. Rummet var romantiskt ompysslat med rosenblad på sängen och mousserat vin att avnjuta. Vi tillbringade ett par timmar i spaavdelningen, gjorde oss i ordning i lugn och ro och avnjöt en av de mest delikata middagar jag har ätit på mycket länge. Maten, vinet och servicen – en upplevelse!

Vi somnade vid 22 på lördagskvällen (trötta småbarnspäron!) och sov sammanhängande i tio timmar. Alltså fatta hur skönt det var! En finfin hotellfrukost på det och vi var redo att åka och hämta barnet som vi givetvis saknade något enormt efter ett dygn.

För oss var det perfekt att ha möjlighet att lämna bort Siri en dag för att få rå om varandra och sova i kapp lite. Vi sover ju inte särskilt bra fortfarande och så här efter snart ett år tär det ganska mycket. Jag tycker att vi kämpar på så himla bra, men vissa nätter känns det otroligt tungt. Efter den här fina helgen är jag laddad med ny energi och orkar ett tag till. Tack mamma och Hans för att ni alltid ställer upp och tar hand om Siribarnet.

Mot Stockholm!

Jag har varit ensam med Liten sedan i tisdag kväll när Mr åkte på affärsresa till Polen. Nätterna har varit sisådär, men jag tycker att det har gått mycket över förväntan att vara ensam. Jag är riktigt stolt över mig själv för att jag har klarat av de här dagarna utan större psykbryt eller skriksammanbrott.

Idag kommer Mr tillbaka till Sverige och Siribarnet och jag ska ut på roadtrip med mina föräldrar. Vi ska tillbringa helgen i Stockholm och jag ska äntligen på Blogger Boot Camp och testa vingarna på flertal roliga träningspass. Jag är så taggad! Jag kommer sedan att stanna kvar i Stockholm för att gå utbildningen till certifierad mammamagetränare – något jag också har längtat efter länge. Tänk; att bo på hotell och sova två hela nätter kommer att göra underverk för energin.

Det ska bli spännande att se hur det egentligen står till med mina magmuskler. Du som följer mig vet att jag har oroat mig en del för eventuell delning (diastas) och har jobbat, jobbat, jobbat för att aktivera magmusklerna och stärka upp bäckenbotten. Jag är väl egentligen inte lika orolig längre för jag är inte begränsad i vardagen och kan hålla aktiveringen när jag tränar, men det känns skönt att äntligen få ett professionellt utlåtande. Att hitta någon som kunde undersöka mig var sannerligen inte det lättaste. Risken att jag behöver backa banden återigen finns givetvis, men jag hoppas att jag är så pass stark att jag kan gå vidare i min träning. Jag hoppas att jag snart kan börja ta upp löpningen igen för det är något jag verkligen längtar efter. Det vore en ynnest att få upptäcka våren i min finfina löparjacka.

img_2951

Jag önskar er en finfin helg sötnosar! Ni kan väl berätta för mig vad ni ska hitta på?

Kram Cilla

 

Laddat med ny energi igen

God morgon och välkommen måndag!

Den här helgen har verkligen varit härlig och det känns som att jag har samlat fina minnen att plocka fram när det tar emot. Fredagen innehöll träff med bästa vänner och nio (fatta!) timmars sammanhängande sömn. Jag skrattade så mycket under kvällen att jag hade träningsvärk i magen när jag vaknade. I lördags fick jag till ett styrkepass och igår vankades det Vasaloppsspinning på gymmet. Det var så galet roligt att cykla att jag kände mig het hög på livet när jag kom hem. Men jag lovar – jag känner det i kroppen idag. I natt har Siri sovit något bättre och vi lyckades skramla ihop fem timmar sammanhängande sömn plus lite småplock. Det känns verkligen som att jag har samlat kraft och laddat energi för att orka lite till. Rackarns vad skönt det känns!

Den här veckan är Mr iväg på affärsresa i Polen och jag ska vara ensam med Liten fram till fredag. Då åker vi till Stockholm för Blogger Boot Camp och häng med släktingar och jag stannar därefter kvar i Stockholm för att gå utbildning fram till tisdag. Det är, med andra, ord två spännande och välfyllda veckor som väntar. Jag är pepp!

img_2887

 

 

Sömnlösa nätter

God morgon kompisar!

Den här veckan har vi sannerligen sovit minimalt. Efter sjukdom och hosta verkar Siri helt ha kommit ur sina rutiner och verkar helt oförmögen att komma till ro på natten. Natten till igår sov jag tre timmar och natten innan det fyra. Den här sömnlösheten alltså, den förföljer mig. Jag hamnar väldigt snabbt i tankar om att

Jaha, nu är mitt liv så här för alltid! Och jag hinner inte göra något jag tycker är roligt. Jag har offrat hela mig själv för att bli mamma. Och bla bla bla 

Jag har otroligt svårt att ta in att det inte är för alltid – att det är en kort period av livet. Och då tycker jag förbannat synd om mig själv och hamnar i någon form av minidepression där jag behöver ta mig ut på andra sidan. Jag antar att det är sömnbristen som skapar den känslan och jag försöker vara medveten om mitt beteende men vissa dagar är det s v å r t.

Jag la upp ett inlägg på Instagram igår där jag bad om lite pepp. Kanske mest för att jag kände att jag behövde stöd och få känna att andra också har haft eller har det lika jobbigt med sömnen som vi har. Och mina fantastiska följare överöste mig med kramar och pepp och tips och råd. Så tacksam! Även om det rent konkret inte förändrar något är det så skönt att ha någon att hålla i handen när det blåser. Tänk vad sociala medier har för inverkan och vilken kraft, energi och styrka det kan ha när vi använder det rätt.

img_2826

Nå väl. I natt sov vi lite mer även om sömnen är uppstyckad på två uppvak och tidig morgon. Även om jag kämpar på och inte försöker att klaga allt för mycket (men det är svårt att inte tycka synd om sig själv!) känner jag mig ur gängorna. Vi har inte sovit ordentligt på två veckor nu och det tär. Givetvis. Därför ska det bli skönt att Siri ska sova hos mormor i natt. Jag vet, en del tycker inte att det är bra att lämna bort sitt barn när de är små, men för oss är det nödvändigt. Siri älskar min mamma och hennes man och har det kalasbra där. En får göra vad som är bäst för varje familj och för oss är det fint att tanka energi och vara tillsammans på tu man hand. Jag ska träffa mina vänner ikväll på after work och babbel och därefter tänker jag gå hem och sova en hel natt. Jag har inte det minsta dåligt samvete för det.

 

Lite allt möjligt på en söndag

Hej kompisar!

Long time no see. Eller typ så. Jag kom ju överens med mig själv att jag kunde ta och tagga ner en smula. Vi har inte sovit särskilt mycket under en längre tid nu, och även om jag trodde att det skulle ha vänt vid det här laget fick jag helt enkelt tänka om. Sömnbrist är inte charmigt och det gör en till en sämre människa på alla plan. Det kan jag skriva under på.

Jag bestämde mig för att försöka följa barnet istället för att försöka erövra världen varje vaken stund. Och tja, det visade sig tämligen njutbart. Att ta dagen lite som den blir, att sova när barnet sover och att läsa skönlitteratur på kvällarna medan jag killar Mr på ryggen har varit fint. Det var vad vi behövde just nu.

img_4012

De senaste veckorna har varit stormiga i Litens liv. Hon verkar gå igenom en separationsfas och värst är det om nätterna. Vi har varit vakna mycket nattetid och jag har varit på vippen till nervsammanbrott både en och tjugofem gånger. Det är när jag börjar skrika mer än jag talar i samtalston som jag inser att tålamodet börjar ta slut. Då får en göra vad en behöver göra för att ta sig över ytan igen och för min del var det att sänka kraven på att leva ett ”vanligt” liv. Lyckligtvis har de senaste dagarna erbjudit något mer sömn. Jag vågar inte hoppas på en vändning för vips är det någon annan fas som ska gås igenom och så börjar vi om från början. Den dagen jag vaknar och har sovit en hel natt ska jag köpa en trisslott.

En kan säga att det tog mig ganska exakt åtta månader innan jag insåg att jag behöver anordna mitt liv efter barnets liv och inte tvärtom. Åtta månader! Det är lång tid. När jag nu har landat lite i den här lite mer stillsamma tillvaron känns det ganska njutbart och liksom självklart. Eller tja. Stillsamt är väl att ta i eftersom det går i ett hela dagarna med ett barn som kryper fort och som reser sig upp mot allt som går att resa sig upp mot. Jag ligger inte på latsidan om någon trodde det.

img_3984

Annars då?

Jag saknar att skriva när jag inte skriver. På något sätt har skrivandet alltid varit kanalen till mina känslor. Jag tycker om att skriva. Om allt som är viktigt och allt det där som inte är särskilt viktigt men som ändå blir det på något sätt. Jag tycker om när ni kommenterar och finns med på vägen även om jag under det senaste året har varit extremt dålig på att svara på kommentarer. Men jag gillar när ni lämnar spår efter, det gör jag verkligen. Och jag tänker att jag kan skriva lite när det passar så där som tanken var från början när jag började blogga efter att Siri kom till världen. Jag behöver inte göra allt på en och samma gång. Det har jag lärt mig den hårda vägen den där hösten när jag kraschade in i nästan-väggen. Kanske skriver jag lite fler inlägg som kan klassas i kategorin Vardagsglädje och Vardagstankar  som kanske inte handlar så mycket om träning och hälsa. Vi får se.

Just nu tränar jag på och kroppen svarar fint. Jag börjar känna mig starkare i kroppen och jag oroar mig inte längre särskilt över delning av magmuskler. Om jag fortfarande har en delning (vilket många kvinnor har) kan jag kontrollera magmuskulaturen på bra sätt både i vardagen och när jag tränar. För säkerhets skull har jag lagt in stabiliserande och stärkande övningar för säte och bål under den här styrkeperioden och nöter på. Jag ser himla mycket fram emot utbildningen till certifierad mammamagetränare och det ska bli roligt att få använda all den kunskap jag får med mig på mig själv och mammisar i min omgivning.

Och mer då?

Jag älskar att instruera. Alltså jag älskar älskar älskar att köra mitt spinningpass. Det är som att jag har blivit pånyttfödd på något sätt. Om jag kunde gå tillbaka i tiden önskar jag att jag kunde krama den där Cecilian som inte vågade tacka ja till erbjudandet om att bli instruktör för att hon var rädd för vad andra skulle tycka om henne och säga:

Ba kör! Gör din grej. Du kommer att älska det. ÄLSKA DET!

img_3980

Hur mår ni då?