Kategoriarkiv: Vardagstankar

Hej 2018

Hej 2018.

Jag är laddad för ett nytt år. När jag tänker efter är jag nog alltid laddad för nytt år, oavsett om föregående år har varit ett bra år eller inte. Jag gillar nystartskänslan. Mitt 2017 har varit fantastiskt på många sätt. Jag har gjort utvecklande och roliga saker. Rest och upplevt vackra miljöer. Lärt mig mycket. Samtidigt har det varit ett tufft och utmanande år. Både privat och jobbmässigt. Det fina med utmaningar, hinder och prövningar är att en växer. Och det har jag gjort. Det ska jag fortsätta göra, livet ut.

img_1091.jpg

Jag är inte så mycket för nyårslöften. Förr brukade jag alltid avge några: typ börja träna, bli smal och äta nyttigt. Väldigt onyanserat skulle jag säga. För höga krav och alltid utan en plan. Jag är ju inte så mycket som förr längre, utan någon helt annan. De senaste åren arbetar jag med mål, men samtidigt är det något som sker löpande i mitt liv. Stora mål och mindre mål. Jag gillar att arbeta efter något konkret och jag betar av. En sak i taget.

2018 kommer troligen att vara ett år när jag tillåter mig att landa på annat sätt än 2017. Då kändes allt nytt och hypat för mig. En utbildning och en ny karriär, vilket jag rodde i land med tillfredställande resultat. Med facit i hand känns 2017 som ett speedat år. Mycket fart. I år kommer jag (troligen) snarare att fokusera på att använda mina nya kunskaper, bli en ännu bättre personlig tränare och coach med ny kunskap i ryggen. Utveckla det jag har påbörjat. Mer kvalitet och mycket hjärta. Framför allt ska jag fortsätta göra min grej, på mitt sätt. Rocka livet på mina villkor.

Jag har träningsmål som har växt fram, men ingen riktig plan än. Framför allt vill jag att träningen ska vara rolig, utmanande och spännande. Jag vill öka träningsdosen något. Kroppsligt är jag redo för att träna på nästa nivå. Jag kommer att träna mer tillsammans med andra. Lyfta tyngre. Vara mitt starkaste jag. Ett ytligt mål för året är att vara i mitt livs bästa form. För att det är coolt att vara stark, men också för att en gifter sig bara en gång i livet på en strand på Mallorca och det finns inget fult med att ha ytliga mål med sin träning också.

Ett mål med året är att skriva mer. 2017 var inte ett år där jag fick ihop min kreativa sida och mitt skrivande utanför jobbet. Det ingår på många sätt i mitt dagliga arbete, men tiden till att göra det för skojs skull prioriterades på annat. I år känns det viktigt för mig att dela vardagen med er: för att jag tycker att det är roligt. Vi checkar av den punkten nästa år. Lite kontraproduktivt till den målsättningen är också att läsa mer böcker och ha mindre skärmtid. Då tänker jag framför allt på allt meningslöst scrollande på sociala medier där tiden bara går. Den tiden ska jag lägga på att läsa riktiga böcker. Jag ska sluka allt jag kommer över i år, eller tja men en bok i månaden borde helt rimligt åtminstone. Läsa mer och mindre fördriva tiden med onödigheter. Bra så.

En gemensam uppmaning för oss alla 2018 är att vi lägger energin på det som är viktigt. Att vi lägger mindre tid på energitjuvar och sådant som egentligen inte spelar någon roll; som att bry sig så förbannat mycket om vad andra tycker. Jag tror att vi behöver jobba med det, hela tiden.

Härligt med nytt år!

img_1133

Ska ni inte ha fler barn snart?

Decembers första helg har passerat. Jag har jobbat, tränat och tillbringat tid med min lilla familj. Vi har storstädat hemmet, julpyntat, krattat löv och bara umgåtts väldigt mycket. Siri önskade att vi skulle klä granen och eftersom vi gärna tänjer lite på gränser i den här familjen gjorde vi precis det. Jag får vårkänslor så fort nyårsklockorna har slutat slå och därför njuter jag hellre av gran och pynt och ljusstakar ordentligt i december. Traditionsenligt eller ej.

Och vilken glädje att se henne greja och fixa och hjälpa till. Det slår mig så ofta hur stor hon har blivit och hur omtänksam och snäll hon är som person. Hon har alltid varit så lik Mr, men börjar också bli lik mig. Det lockiga håret och humörsvävningarna är väl sådant som jag får ta på mig. Jag fattar liksom inte hur fort de är 2,5 åren faktiskt har gått. Hon kom ju nyss. Nu pratar och pratar och pratar  hon precis hela tiden och är princip helt blöjfri. Galet!

img_0740img_0735

Ibland tänker jag att det är ett stort steg att börja om igen med småbarnslivet när tillvaron äntligen har blivit mer regelbunden och enklare igen efter allt kaos som graviditet och barnafödande, amning och mjölkstockning, sömnlösa nätter, kladdiga blöjbyten, barnvagnsvägran och evigt vaggande innebar. Samtidigt var det en mysigt tid i livet (eller inbillar jag mig bara det för att jag har glömt?! För visst tyckte jag inte att det var så himla mysigt?) och kanske vill jag uppleva den igen. För det mesta känns det som att vi är en bra trio, och vi har det alldeles jättebra som vi har det. För många verkar det så självklart att skaffa syskon men jag känner inte helt på det viset. Många vill ha det gjort och bara kör på, men jag kan i efterhand säga att Mr och jag har behövt att få vara två vuxna med ett barn.

Jag tyckte inte om att vara gravid. Det gjorde jag inte. Det kändes som världens längsta liv. Jag tyckte heller inte särskilt bra om att inte kunna göra vad jag ville göra med min kropp efter graviditeten. Det är en uppoffring för mig att vara gravid och föda barn (och då var det ändå någon som plockade ut barnet ur min mage). Samtidigt har jag idag en helt annan kunskap i bagaget om graviditet, förlossning och återträning som skulle göra stor skillnad. Jag behöver inte lära allt från början igen. Jag kan ta hand om mig själv på bra sätt under graviditeten och jag vet på vilket sätt jag ska träna för att komma tillbaka till en kropp som kan belastas efteråt. Jag tror så klart att vi skulle göra hela småbarnsgrejen bättre. Det var ju världens största omställning att bli föräldrar och ibland skrattar vi idag åt att vi ofta kändes så otrygga, vilsna och förvirrade när Siri var liten. Som att alla andra föräldrar fattade galoppen bra mycket snabbare än vad vi gjorde. Ändå, inte helt självklart för mig att skaffa fler barn.

Det är inte sällan jag får frågan: ska inte ni ha fler barn snart? Då svarar jag för det mesta:

Alltså jag vet inte om mitt förhållande hade pallat ett gap- och skrikbarn på ett barn som fortfarande inte sover på nätterna och jag gillade inte att vara gravid och det var jobbigt att komma tillbaka efter ett kejsarsnitt och det var inte min grej att amma och jag tyckte inte att det var livets liv att vara föräldraledig och jag vill kunna träna och jag jobbar med träning och jag vet inte.

Jag vet inte. Jag tänker att det märks. Ibland längtar jag efter ett barn till och ibland gör jag det inte. Jag älskar, älskar, älskar ihjäl mig på det barn jag har. Hon är en gåva på så många sätt. Jag trodde inte att jag kunde bli gravid och jag fick henne. Min kropp kan nog bli gravid nu för den är friskare och mer välmående och i balans, men jag är också otroligt tacksam för att jag har ett barn. Otroligt tacksam ❤

Söndag och ett paket kaffe

God morgon söndag!

Siribarnet och jag har varit vakna sedan tidig morgon. Natten har inte varit särskilt bra och jag känner att jag ligger efter på sömnkontot. Tidigare i veckan låg jag vaken till halv fyra en natt innan jag kunde somna pga försent kaffedrickande. En sprängfylld hjärna på högvarv efter intensiva utbildningsdagar på det och jag känner mig litet sliten. Uppskattad förbrukning av kaffe idag: ett paket ungefär. 

img_0541

Jag har precis återhämtat mig från den tredje förkylningen den här hösten. Jag verkar dra på mig alla baciller som barnet drar hem från förskolan. Hon har inte varit sjukt särskilt mycket, men jag däremot har angripits av det mesta. Jag fattar ju att det hör de här ljuva småbarnsåren till, men det är ändå frustrerande. Och utmanande. Dels får jag stuva om i ett redan intensivt arbetsschema för att få ihop det med mina åtaganden. Dels påverkar det träningen – vilket ändå landar som den största utmaningen. Det blir mycket ofrivillig vila och en känsla av att börja och börja om med sina satsningar. Det är inte mycket en kan göra åt det, och jag försöker leva som jag lär: känner vi oss slitna tränar vi efter förmåga och dagsform. Är vi sjuka tränar vi inte alls. Punkt.

Nå väl. Idag ska jag köra mitt första styrkepass på närmare två, tre veckor. Jag gjorde en ambitiös och kulkul träningsplanering i början av hösten som jag inte riktigt har kunnat följa (pga sjukdom, inte ovilja). Det fungerar bra för mig att ha en grundplan för hur jag ska få till progression i träningen, men som skomakarens barn har jag ibland svårt att följa något under längre perioder – allra helst om jag får avbrott i planen. Idag börjar jag lugnt och fint och känner på kroppen. Jag ser fram emot endorinpåslag och troligen en del träningsvärk de kommande dagarna (yeey!). Därefter bestämmer jag hur träningen ska se ut den kommande tiden. Jag tänker lekfullt och spontant ett par veckor så justerar jag upplägget framåt. Först och främst behöver jag bestämma mig för vad jag vill med träningen. 2018 har ingen bra plan, än så länge. Något inom mig säger löpsatsning till våren, men det återstår att se. Ambivalenskors på den biten under julledigheten och sen är jag nog hemma.

 

Rocking your world since 1984

Den här hösten är helt galen. Galen som i utmanande, rolig och alldeles underbar. Fast som ni vet; det är inte alltid bara bra på samma sätt som att det inte alltid är dåligt. Jag har haft ett par dagar där jag har fått knyta näven i fickan och bara get shit done. Kreativiteten och inspirationen är det inget fel på utan det är andra området i livet som har känts lite mer motiga. Precis så som livet är. När jag analyserar mina sämre perioder kan jag nästan alltid sammankoppla dem till PMS och mens, och det märker jag också på hur min träning fungerar. Ett träning och mens-inlägg vore på sin plats. Stay tuned.

Idag vaknade jag med en härlig känsla i kroppen. Jag var hos frisören igår och piffade till mig och som på ett magiskt sätt kände jag mig fräsigare när jag vaknade. Ni vet; here and rocking your world since 1984. Ibland får en bara låta sig själv att vara lite skör där på insidan och sedan ladda om och leverera. Och gissa vem som har bemärkelsedag på fredag? Jag! Bara det gör att den här veckan känns pirrig och rolig. 33 år och älskar att fylla år.

img_3481

I helgen gjorde jag något otroligt utmanade och häftigt och roligt på samma gång. Tillsammans med Jacob Meijer från Meijer Creative Imaging spelade jag in det som ska bli min företagsfilm. Det blev många timmars arbete men det kommer att bli grymt. Jag är galet spänd på resultatet.

img_3460-1

 

Hej September!

Hej höst och hej september!

Första september idag kompisar. Jag gillar hösten och tycker alltid att det är härligt när september äntligen dyker upp. Dels för att det är en fin och färggrann månad, men också för att det är månaden när jag fyller år. Och alla som känner mig vet att; boy, jag älskar att fylla år!

På ett sätt känns det som att augusti har rusat förbi. På ett annat sätt känns det som en lång månad. Augusti innebar dels återhämtning och semester för min del men också den där härliga nystartskänslan som hösten alltid ger. Jag var alldeles jätteskör och litet bräcklig innan semestern, men känner att jag kom tillbaka med en helt annan energi och attityd. Återhämtning är ej att underskatta. Vi behöver den för att landa och ladda om. Jag vet ganska exakt var min gräns går, men ibland har jag tendens att tänja på gränserna. Det är nog lite så jag är som person eftersom jag aldrig bangar en utmaning men jag har också lärt mig med åren att en behöver vara rädd om sig själv. Vi har ju bara en kropp och ett liv, och det gäller att ta hand om det en har.

 

img_3348

Jag har hunnit att driva LEVA LÄNGE Vimmerby i ett år. Vid den här tiden förra året har jag ingen aning om hur min dröm skulle rulla på. Det var en blandning av förtjusning och ångest. Vad jag minns främst är dock frihetskänslan. Att få gå till ett jobb som jag själv har skapat och utformat kändes rätt i magen från början. Jag insåg framför allt vilken frihetsjunkie jag är. Att jag uppskattar, tycker om och mår ofantligt bra av att få planera och bestämma över min egen tid. Så här ett år senare känns det som det mest självklara i världen; jag är på helt rätt plats. Inget snack om saken.

Den här hösten gömmer mycket roligt i sitt skägg. På Body Gym & Relax kavlar vi upp ärmarna för ett nytt höstschema från och med nästa vecka. Jag lovar att er att det kommer att bli en sjuhelsikes rolig höst. Vi jobbar också hårt för vårt kommande hälsoevent den 21 oktober som jag hoppas att ni alla kommer på. Det kommer att bli så rackarns bra! För egen del har jag en genomtänkt och strukturerad plan vad gäller min egen träning och ser otroligt mycket fram emot kostutbildningen i november. Däremellan gömmer sig mycket annat roligt. Jag är redo för höst, helt enkelt.

Happy fredag kompisar!

En semester som behövdes

Ibland behöver en låta tiden ha sin gång för att perspektiv ska bli mer verkliga och beslut som tas mer genomtänkta. För att saker och ting ska falla på plats. Och då är tid det enda en kan ge sig själv.

När min semester väl stod för dörren kände jag mig som en urvriden disktrasa. En lycklig och tacksam och stolt urvriden disktrasa. Jag var så rackarns trött. Första delen av 2017 var den mest intensiva period på många år, och sviterna av sena pluggnätter, resande fram och tillbaka till Bromma, en högsäsong med kunder och intensiv träning satte sina spår. Jag var bara trött. Lyckligtvis har jag blivit klok med åren och känner mig själv och min kropp väldigt väl. Jag behövde återhämtning, lugn och ro och tid med min familj. Och det var precis vad jag har gett mig själv.

För dig som inte följer mig på Instagram åkte vi till Kreta i juni och latade oss. Det var välbehövligt. Då hade jag energi till ett par jobbveckor till innan den sammanhängande semestern kom. Då kopplade jag ner och stängde av så mycket som möjligt. Vi åkte till Västkusten och hade en avkopplande, återhämtande och stillsam semester som vi alla behövde. Det var en tuff vår. Det kände vi när tempot lugnade ner sig.

2017-06-10 15.48.35

2017-07-23 13.50.56

2017-07-24 19.47.49-1

Nu har jag jobbat en vecka och Siri har börjat på förskolan. Hej rivstart! Jag känner att jag har en helt annan energi i kroppen och tycker att det har varit en rolig första vecka. Jag har lagt upp en längre planering av min egen träning och känner mig motiverad och peppad att gå ifrån den här jag tränar lite som jag känner för-träningen som semestern har inneburit. Det är ju skönt att leka lite mellan varven, men därefter gillar jag att ha en plan att följa. Min kropp är redo för att ta träningen till ytterligare en nivå. Mitt eget företag fyller snart ett år. Ett år! Bara det känns crazy bananas galet. Tänk att jag har fått arbeta med människors träning, hälsa och välmående ett helt år. Livet!

Det går ju inte att sticka under stol med att hela året har varit lite galet. Att starta eget företag och lämna läraryrket har inneburit en helt ny vardag för mig. På samma sätt som det är det bästa jag har gjort har det givetvis inneburit mycket jobb. Nu har jag återhämtat mig från den första hektiskt omställningen och känner mig peppad att ta nästa steg i min karriär; både när det gäller mitt eget företag men också utveckla verksamheten på Body Gym & Relax. Min kreativa hjärna är i full gång och jag ser verkligen fram emot den här hösten.

Kram!

 

Det snurrar på

Hej kompisar!

Det har varit tyst en tid på den här babbelmajan. Den internationella kvinnodagen tog knäcken på mig av all uppmärksamhet jag fick. Nej då, inte alls. Jag har bara behövt koppla ner och av för att kunna koppla på, på andra områden. För ett par veckor sedan påbörjade jag en utbildning via The Academy för att bättra på mina kunskaper som personlig tränare. Jag vill ju bli riktigt bra på det jag gör och det är dags för nästa steg i utvecklingen. Jag har gjort vad jag kan med det jag har. Tro mig när jag säger att jag är så rackarns nöjd med den här utbildningen. Det är mycket fokus på det där lilla extra och mjuka värden – precis som jag var ute efter.

Att inte skriva något under de här veckorna har varit ett sätt att leva som jag lär. Vi kan inte vara ett hundra procent på livets alla områden på en och samma gång. Jag hamnar lätt där att jag ställer höga krav på mig själv och prestationsångesten träffar som ett hårt slag i magen. Att bara slänga ur mig något för att posta inlägg har aldrig varit min grej. Som språknörd behöver jag ofta smaka på ord och fraser ordentligt innan jag kan skriva, åtminstone i perioder när jag inte har ett flöde i det jag vill förmedla. Och det flödet har nog med handen på hjärtat inte funnits sedan jag blev gravid. Hej omställning att få barn och inte längre enbart kunna planera sin egen tid efter sig själv! Men käre tid tänker du, ditt barn blir väl två år snart? Du borde väl ha vant dig vid den här tiden? Men icke. Det är en ledarskapsutbildning som aldrig når sitt slut att bli morsa.

Nå väl. Vissa dagar har jag tänkt att bloggen nog har gjort sitt. Jag har ju min Instagram där jag får peppa och skriva och ha kontakt med fina och intressanta människor. Det är, för mig, ett enklare och effektivare sätt att förmedla och det kräver inte lika mycket förberedelse eller tid. Den föreställningen ligger självfallet hos mig. Jag hade mycket väl kunnat posta mer spontana inlägg även här, men det faller sig inte lika naturligt för mig. Kanske är det så att Instagram har tagit över de där småinläggen som gjordes förr. Och ja, andra dagar tänker jag så klart att jag ska fortsätta skriva. Jag ska bara… blir färdigt med en väldans massa saker först. Skjuter det framför mig. Det snurrar på i högt tempo just nu och jag försöker att fokusera på det som känns viktigt (viktigast). Jag tror ni fattar.

img_2243