Kategoriarkiv: Vardagsglädje

Hej 2018

Hej 2018.

Jag är laddad för ett nytt år. När jag tänker efter är jag nog alltid laddad för nytt år, oavsett om föregående år har varit ett bra år eller inte. Jag gillar nystartskänslan. Mitt 2017 har varit fantastiskt på många sätt. Jag har gjort utvecklande och roliga saker. Rest och upplevt vackra miljöer. Lärt mig mycket. Samtidigt har det varit ett tufft och utmanande år. Både privat och jobbmässigt. Det fina med utmaningar, hinder och prövningar är att en växer. Och det har jag gjort. Det ska jag fortsätta göra, livet ut.

img_1091.jpg

Jag är inte så mycket för nyårslöften. Förr brukade jag alltid avge några: typ börja träna, bli smal och äta nyttigt. Väldigt onyanserat skulle jag säga. För höga krav och alltid utan en plan. Jag är ju inte så mycket som förr längre, utan någon helt annan. De senaste åren arbetar jag med mål, men samtidigt är det något som sker löpande i mitt liv. Stora mål och mindre mål. Jag gillar att arbeta efter något konkret och jag betar av. En sak i taget.

2018 kommer troligen att vara ett år när jag tillåter mig att landa på annat sätt än 2017. Då kändes allt nytt och hypat för mig. En utbildning och en ny karriär, vilket jag rodde i land med tillfredställande resultat. Med facit i hand känns 2017 som ett speedat år. Mycket fart. I år kommer jag (troligen) snarare att fokusera på att använda mina nya kunskaper, bli en ännu bättre personlig tränare och coach med ny kunskap i ryggen. Utveckla det jag har påbörjat. Mer kvalitet och mycket hjärta. Framför allt ska jag fortsätta göra min grej, på mitt sätt. Rocka livet på mina villkor.

Jag har träningsmål som har växt fram, men ingen riktig plan än. Framför allt vill jag att träningen ska vara rolig, utmanande och spännande. Jag vill öka träningsdosen något. Kroppsligt är jag redo för att träna på nästa nivå. Jag kommer att träna mer tillsammans med andra. Lyfta tyngre. Vara mitt starkaste jag. Ett ytligt mål för året är att vara i mitt livs bästa form. För att det är coolt att vara stark, men också för att en gifter sig bara en gång i livet på en strand på Mallorca och det finns inget fult med att ha ytliga mål med sin träning också.

Ett mål med året är att skriva mer. 2017 var inte ett år där jag fick ihop min kreativa sida och mitt skrivande utanför jobbet. Det ingår på många sätt i mitt dagliga arbete, men tiden till att göra det för skojs skull prioriterades på annat. I år känns det viktigt för mig att dela vardagen med er: för att jag tycker att det är roligt. Vi checkar av den punkten nästa år. Lite kontraproduktivt till den målsättningen är också att läsa mer böcker och ha mindre skärmtid. Då tänker jag framför allt på allt meningslöst scrollande på sociala medier där tiden bara går. Den tiden ska jag lägga på att läsa riktiga böcker. Jag ska sluka allt jag kommer över i år, eller tja men en bok i månaden borde helt rimligt åtminstone. Läsa mer och mindre fördriva tiden med onödigheter. Bra så.

En gemensam uppmaning för oss alla 2018 är att vi lägger energin på det som är viktigt. Att vi lägger mindre tid på energitjuvar och sådant som egentligen inte spelar någon roll; som att bry sig så förbannat mycket om vad andra tycker. Jag tror att vi behöver jobba med det, hela tiden.

Härligt med nytt år!

img_1133

En semester som behövdes

Ibland behöver en låta tiden ha sin gång för att perspektiv ska bli mer verkliga och beslut som tas mer genomtänkta. För att saker och ting ska falla på plats. Och då är tid det enda en kan ge sig själv.

När min semester väl stod för dörren kände jag mig som en urvriden disktrasa. En lycklig och tacksam och stolt urvriden disktrasa. Jag var så rackarns trött. Första delen av 2017 var den mest intensiva period på många år, och sviterna av sena pluggnätter, resande fram och tillbaka till Bromma, en högsäsong med kunder och intensiv träning satte sina spår. Jag var bara trött. Lyckligtvis har jag blivit klok med åren och känner mig själv och min kropp väldigt väl. Jag behövde återhämtning, lugn och ro och tid med min familj. Och det var precis vad jag har gett mig själv.

För dig som inte följer mig på Instagram åkte vi till Kreta i juni och latade oss. Det var välbehövligt. Då hade jag energi till ett par jobbveckor till innan den sammanhängande semestern kom. Då kopplade jag ner och stängde av så mycket som möjligt. Vi åkte till Västkusten och hade en avkopplande, återhämtande och stillsam semester som vi alla behövde. Det var en tuff vår. Det kände vi när tempot lugnade ner sig.

2017-06-10 15.48.35

2017-07-23 13.50.56

2017-07-24 19.47.49-1

Nu har jag jobbat en vecka och Siri har börjat på förskolan. Hej rivstart! Jag känner att jag har en helt annan energi i kroppen och tycker att det har varit en rolig första vecka. Jag har lagt upp en längre planering av min egen träning och känner mig motiverad och peppad att gå ifrån den här jag tränar lite som jag känner för-träningen som semestern har inneburit. Det är ju skönt att leka lite mellan varven, men därefter gillar jag att ha en plan att följa. Min kropp är redo för att ta träningen till ytterligare en nivå. Mitt eget företag fyller snart ett år. Ett år! Bara det känns crazy bananas galet. Tänk att jag har fått arbeta med människors träning, hälsa och välmående ett helt år. Livet!

Det går ju inte att sticka under stol med att hela året har varit lite galet. Att starta eget företag och lämna läraryrket har inneburit en helt ny vardag för mig. På samma sätt som det är det bästa jag har gjort har det givetvis inneburit mycket jobb. Nu har jag återhämtat mig från den första hektiskt omställningen och känner mig peppad att ta nästa steg i min karriär; både när det gäller mitt eget företag men också utveckla verksamheten på Body Gym & Relax. Min kreativa hjärna är i full gång och jag ser verkligen fram emot den här hösten.

Kram!

 

Det snurrar på

Hej kompisar!

Det har varit tyst en tid på den här babbelmajan. Den internationella kvinnodagen tog knäcken på mig av all uppmärksamhet jag fick. Nej då, inte alls. Jag har bara behövt koppla ner och av för att kunna koppla på, på andra områden. För ett par veckor sedan påbörjade jag en utbildning via The Academy för att bättra på mina kunskaper som personlig tränare. Jag vill ju bli riktigt bra på det jag gör och det är dags för nästa steg i utvecklingen. Jag har gjort vad jag kan med det jag har. Tro mig när jag säger att jag är så rackarns nöjd med den här utbildningen. Det är mycket fokus på det där lilla extra och mjuka värden – precis som jag var ute efter.

Att inte skriva något under de här veckorna har varit ett sätt att leva som jag lär. Vi kan inte vara ett hundra procent på livets alla områden på en och samma gång. Jag hamnar lätt där att jag ställer höga krav på mig själv och prestationsångesten träffar som ett hårt slag i magen. Att bara slänga ur mig något för att posta inlägg har aldrig varit min grej. Som språknörd behöver jag ofta smaka på ord och fraser ordentligt innan jag kan skriva, åtminstone i perioder när jag inte har ett flöde i det jag vill förmedla. Och det flödet har nog med handen på hjärtat inte funnits sedan jag blev gravid. Hej omställning att få barn och inte längre enbart kunna planera sin egen tid efter sig själv! Men käre tid tänker du, ditt barn blir väl två år snart? Du borde väl ha vant dig vid den här tiden? Men icke. Det är en ledarskapsutbildning som aldrig når sitt slut att bli morsa.

Nå väl. Vissa dagar har jag tänkt att bloggen nog har gjort sitt. Jag har ju min Instagram där jag får peppa och skriva och ha kontakt med fina och intressanta människor. Det är, för mig, ett enklare och effektivare sätt att förmedla och det kräver inte lika mycket förberedelse eller tid. Den föreställningen ligger självfallet hos mig. Jag hade mycket väl kunnat posta mer spontana inlägg även här, men det faller sig inte lika naturligt för mig. Kanske är det så att Instagram har tagit över de där småinläggen som gjordes förr. Och ja, andra dagar tänker jag så klart att jag ska fortsätta skriva. Jag ska bara… blir färdigt med en väldans massa saker först. Skjuter det framför mig. Det snurrar på i högt tempo just nu och jag försöker att fokusera på det som känns viktigt (viktigast). Jag tror ni fattar.

img_2243

Hej februari och ljusare tider!

God morgon sötnosar!

Ögonen är redan lite bättre. Vilken tur att jag tog mig i kragen och ringde läkaren direkt istället för att gå och dra på det. Har jag tur har det röda lagt sig ganska bra till i morgon så det åtminstone inte behöver se ut som att jag har gråtit i flera dagar. Jag kanske gråter ändå i morgon av nervositet, det vet jag inte, men det är helt okej. När jag blir stressad har jag lätt till tårar och får handsvett, men numera är det inte något som skrämmer mig. Förr fick jag ångest av den typ av stressreaktion och kunde inte riktigt hantera den. Idag är jag medveten om att ångest bara är ångest och något som min kropp reagerar med för att jag upplever en stressreaktion och då kan jag uppleva och hantera det på annat sätt. Något jag kommer att prata vidare om i morgon. Tänk, när jag gick på gymnasiet skolkade jag från muntliga framställningar för att jag blev så sjukt nervös och fick sådan prestationsångest, och i morgon ska jag föreläsa för ett hundratal människor om precis just det. Jag puffar också för att Dagens Vimmerby har skrivit en fin artikel om inspirationsaftonen i morgon. Du kan läsa den här.

img_1633

Jag jobbar alltså hemifrån idag med att sätta de sista detaljerna inför i morgon. Även om jag har mycket arbete framför mig är det också en skön känsla att få glida omkring hemma med mjukiskläder, dricka kaffe och jobba fram morgondagen på bästa sätt. Jag får liksom nypa mig i armen ibland för att jag får göra det jag gör. Det är så många års arbete som ligger bakom och det känns förbaskat viktigt att uppmärksamma den känslan; att jag är precis där jag vill vara. En ska inte ta sin framgång för given utan den ska njutas av. Då tror jag att vi stärker oss själva.

Men hörrni, det är februari nu. Januari kan ju kännas som en lång månad men nu är vi äntligen över på andra sidan. Jag upplever att det redan har blivit ljusare. Jag märker det främst när jag lämnar Siribarnet på förskolan, men också att det inte är alls lika mörkt när jag kommer hem från jobbet. Härliga tider. Snart är våren här och det ser jag himla mycket fram emot. Jag är ingen vintermänniska. Inte så mycket för mörkrets skull utan för att livet alltid känns lättare när en inte behöver frysa och ta på sig flera lager med kläder. Det är något visst med att hänga in vinterjackan i garderoben och börja använda tunnare kläder. Och ljuset, det ska jag inte sticka under stol med. Ljuset gör skillnad.

Låt oss rocka den här första dagen i februari kompisar! 

En lugn och fin helg

Den här helgen har varit så himla fin. Och lugn. Vi har inte haft något särskilt planerat utan har umgåtts med varandra, tränat och gjort i ordning hemma. Mr fick rycket igår att vi nog skulle ta och möblera om på nedervåningen och jag gick igång på idén. Vi har pratat om det ett tag, men liksom inte kommit till skott. Nu hade vi tid och energi och hela kvällen igår flyttade vi möbler och städade och det blev alldeles jättefint. Vi fick mer ljus och mer ytan av att bara flytta möblerna på annat sätt. En salong att njuta av. Så himla bra!

img_1600

img_1603img_1601img_1602

Den här veckan har Siribarnet sovit i princip hela nätterna för första gången i sitt liv. Vi har varit trötta på att gå mellan sängar och bestämde oss för att börja ta in henne i vår säng. Vi har gjort det ibland, men hon har liksom bara bökat runt och ingen har fått sova. Av någon anledning har det fungerat den här gången och nu bär vi in henne till oss när vi ska sova och de flesta kvällarna har hon inte ens hunnit vakna. Så bra och så mycket som jag har sovit den här veckan har jag inte gjort sedan innan jag blev gravid. En sov ju inte sitt bästa när en var gravid med den där stora magen och därefter ammade jag i 10 månader och tja, vi har direkt inte välsignats med god sömn i det här huset.

När jag höll på att bryta ihop som mest pga sömnbristen som rådde i huset och jag försökte läsa in mig på metoder hit och dit sa någon till mig att den enda metod som fungerar är härda ut-metoden. Efter snart två år med ett barn som inte sover är jag helt benägen att hålla med. Vi har funnits där, trots att det har varit riktigt döjobbigt i perioder, men jag har försökt landa i att hon någon gång kommer att bli trygg och lita på att vi finns där. Jag förstår ju så klart att det kommer att komma perioder när Siri inte sover särskilt bra (och vi kliver fortfarande upp tidigt) men just nu är jag otroligt tacksam över att få sova igen. Trots att jag de flesta nätterna inte har mer än ett par centimeter att sova på och att barnet sover i min armhåla är sammanhängande sömn en välsignelse. Och energin som kommer på köpet leder till att vi orkar göra roliga saker tillsammans och tar tag i idéer som vi inte orkade innan. Mer sömn åt småbarnsföräldrarna alltså! Vem vet hur skilsmässostatistiken skulle se ut om föräldrar fick sova.

Ikväll checkar jag av veckans fjärde pass och känner mig rackarns nöjd med träningsveckan. Den kommande veckan handlar helt och fullt om inspirationsaftonen på Mässhallarna på torsdag och jag laddar, laddar, laddar. Vi kommer att leverera en magisk kväll med syftet att få människorna i Vimmerby att må bättre. Det är en ynnest att ha sådana arbetsuppgifter och ansvar på mitt bord.

En skön söndag önskar jag er sötnosar!

Kram C

Det är alltid lite mer galet på torsdagar

Hej kompisar!

Det är alltid lite mer galet på torsdagar och idag har inte varit någon undantag. Jag trodde att det var torsdag redan igår så jag fick liksom en extra Crazy Thursday på köpet. Jag har haft en intervju med en reporter från Vimmerby Tidning, en mammagrupp, en konsultation med en ny klient, personalmöte och väntar på eftermiddagens spinningpass. Ni hör ju, den här dagen har liksom gått precis i ett. Och jag har sådan sjuklig träningsvärk i benen efter cykelpasset med vår nya instruktör Johan som jag var på igår. Det blir en utmaning för benen att jobba på ikväll, det lovar jag! Fast jag gillar utmaningar så jag ska med glädje sätta tänderna i den. img_1503

På ett sätt känns det som att jag fortfarande har jullov och extrajobbar på gymmet och hotellet. Det känns så satans lyxigt att jobba med något som är ren och skär passion. Det ligger mycket arbete i att få göra det, men det är också en ynnest att ha fått den här möjligheten. Det är aldrig svårt att kliva upp på morgonen och även om dagarna går fort får jag på många sätt planera min egen tid. Det är verkligen skönt. Jag visste inte hur mycket jag skulle kunna släppa skolan så här i början, men helt ärligt känns det ofantligt långt borta. Som om jag släppte allt så fort jag verkligen var färdig med allt pappersarbete. Jag antar att det blir så när en är på rätt plats.

Jag tänkte också att jag skulle puffa för att jag och Thomas Borg kommer att livesända, alternativt filma och lägga upp i efterhand, på Facebook i morgon gällande inspirationsaftonen på Mässhallarna den andre februari. Då tänkte vi berätta lite mer om vad vi kommer att prata om under kvällen och så får ni lära känna oss litet bättre. Vi är så himla tokladdare och ser otroligt mycket fram emot kvällen. För ni kommer väl? Sista anmälningsdag är satt till den 26 januari, men det går bra att anmäla och betala senast 30 januari. Vi är laddade och förbereder en riktigt härlig afton som vi tror och hoppas ska ge er den där extra energikicken som behövs för att göra de här vintermånaderna lite lättare. Du som har tillgång till Facebook kan intressemarkera eventet (som du hittar här) och hålla utkik efter livesändning/film under morgondagen.

Jag hoppas att ni har rockat den här torsdagen och att ni laddar på med lite extra geist inför den stundande helgen.

Kram C

Vilken crazy vecka!

God morgon kompisar!

Vilken vecka det här har varit. Jag vet inte om en vecka någonsin har gått så fort. Den första veckan på mitt nya jobb har varit produktiv, rolig och utmanande. Det är mycket att sätta sig in i och mycket nytt att lära men det har också varit ofantligt härligt. Jag är på helt rätt plats. Jag har jobbat järnet på dagarna och på kvällarna har jag och Mr hängt i soffan och tittat på Skam. Jag kan inte minnas när jag blev så uppslukad av en teveserie senast (kanske främst för att jag inte tittar så mycket på teve annars).

Jag vet inte hur det är med er andra som också slukar Skamavsnitt som om det inte fanns en morgondag men jag tänker på norska och pratar norska och vill bli norsk just nu. Allt er norsk! Det känns långt borta till fjärde säsongen men som jag längtar.

img_1466

img_1484img_1454-1

Jag har kommit igång med träningen lite smått efter den förkylning som slog till med all sin kraft dagarna innan nyårsafton. I tisdags tränade jag alltså mitt första pass för året. Det var ett lättare styrkepass för att känna på kroppen men i torsdags kunde jag trycka på bra på spinningpasset och nu hoppas jag att jag ska vara igång igen. Jag har en regelbunden träningsrutin som fungerar i min vardag och för mig spelar det inte så stor roll att bli sjuk. Jag slutar inte träna. Tröskeln att komma igång igen är sällan hög och jag nojar inte så mycket när jag inte kan träna. Jag går tillbaka till träning när kroppen säger att det är okej igen och det känns väldigt bra.

Idag planerar jag att få till ytterligare ett pass på gymmet och jobbar med att förbereda en föreläsning som jag ska hålla för Rotary på Stadshotellet imorgon. Jag är inbjuden på lunch för att prata om mitt företag och det ska bli jättespännande. Jag har en del roliga uppdrag inbokade den kommande tiden och jag känner mig otroligt tacksam för att jag får möjlighet att skapa nya kontakter och berätta om vad jag arbetar med på olika sätt.