Knäböja som en queen och träningsböcker från Smart Planering

Igår körde jag köra skiten ur sig en måndag-passet med mitt cykelgäng. Ett pass som erbjöd hög puls ganska precis rakt igenom passet. Några finjusteringar här och där, men annars ett pass jag tar med mig in i den nya terminen. Det var sjukt roligt och känslan efteråt: jag är som ett djur just nu. Det finns liksom inget stopp. Kroppen levererar pass efter pass. Jag är tacksam.

Idag stod det maxstyrka på schemat (5×5) och jag ökade i både marklyft och knäböj samt några av de assisterande övningarna. Det var kanske inte samma umf i kroppen som efter en vilodag, men jag kände mig stark och fräsch. Oförskämt fräsch för att ha kört ett cykelpass kvällen innan.

img_3318

Styrketräning är, egentligen, väldigt enkelt. Att bli starkare, mer uthållig och få större muskler kräver en regelbundenhet. För att vi ska bli bra på något behöver vi göra det om och om och om igen. Det kräver att vi belastar musklerna något mer hela tiden för att kroppen inte ska vänja sig vid den belastning vi utsätter den för. Man nöter på, lite i taget. Man förbättrar och justerar teknik, arbetar för att bli rörligare, ökar eller minskar på repetitioner som belastningen anpassas. Lite i taget och små steg framåt.

För egen del tröttnar jag aldrig. Att periodisera träningen ger variation och motivation, men själva lyftandet är ett livslångt projekt för mig. Något av det roligaste jag vet. Att vara på gymmet är min fristad. Ibland tränar jag på och bryr mig mest om att få träningen genomförd och att det är roligt. Sådana perioder är nödvändiga för att jag ska orka nöta på. Andra perioder noterar jag framsteg och utveckling enligt konstens alla regler, vilket också kan vara otroligt motiverande i sig. Jag har testat flera av träningsböckerna från Smart Planering under de senaste månaderna och tycker att de är fantastiska verktyg. Har du inte testat att ha en träningsdagbok redan rekommenderar jag det varmt. Allra helst om du som jag är en nörd när det kommer till att bokföra, notera och skriva upp saker för att kunna se framsteg och utveckling. Jag lovar, det sporrar!

img_3302

Grym träningsvecka, svettfest och endorfinkick

Checkar av en grym träningsvecka med fem inplanerade och fem genomförda pass. Jag snittar tre till fem pass i veckan, beroende på hur jag kan fördela min tid. Därtill har jag numera ett tämligen rörligt arbete och sitter inte stilla särskilt längre perioder under dagarna. Det gör att jag är mer aktiv under hela dagarna på annat sätt än när jag jobbade som lärare.

Den här veckan har genomsyrats av ett bra träningsflow, en pigg, stark och fräsch kropp. Tung styrka, svettfest med löpintervaller och endorfinkick tillsammans med vänner. Min kropp har levererat och jag känner mig on top of the world. Jag tränar mina tunga styrkepass på egen hand, för att jag gillar att vara i min egen bubbla, men jag tycker också att det är galet roligt att jag och mina kompisar har kommit igång och träna tillsammans. Vi har varit gravida, lagt ner tid på snippbootcamp och återträning av bålen och lagt fokus på att komma tillbaka till eller börja med fysisk aktivitet. Nu är det dags att ta nästa steg och utmana och bygga en ännu starkare kropp. Jag får vägleda och utmana på ett säkert sätt, vilket jag tycker är roligt. Den hösten kommer att bli grym.

img_3295

I morgon är det dags för köra skiten ur sig en måndag-passet. Jag håller ställningarna för Johan på måndagar när han är på semester och tänkte presentera ett gäng nya låtar i morgon. Som cykelinstruktör utvecklas jag hela tiden. Jag läser på, lär mig nya upplägg och sätt att tänka kring periodisering och pulszoner. Det är otroligt roligt att leda just cykelklasser och lucky me som håller två cykelklasser den här terminen. Från och med vecka 37 kan du cykla tisdag eftermiddag och fredag morgon med mig. Det kommer att bli fett.

Att träna mig stark är det bästa jag vet

Känslan av flow är stark även idag. Det blir ju så med bra träningspass; de har tendens att sitta kvar ett par dagar och öka motivation och drivkraft. Från det att jag påbörjade min utbildning i mars har jag lagt upp min egen träning litet annorlunda. Dels finns det en tydligare periodisering och progression i mina upplägg, och dels känner jag mig mer genomtränad och stark än på otroligt länge. Jag kan mer nu än för ett halvår sedan och den kunskapen har gjort stor skillnad. För snart tre år sedan när jag blev gravid var jag tämligen vältränad, men det finns inga tvivel om att jag är starkare än någonsin precis just nu.

Som person är jag snabb, explosiv och varm. Jag skrattar när jag är glad och gråter när jag är ledsen. Jag tycker om att ta i som bara tusan och sedan vila. Ta i och vila. Därför passar den här träningszonen som jag befinner mig i just nu riktigt bra. Jag lyfter tungt, få repetitioner och vilar. Jag springer snabba intervaller och cyklar högintensivt. Vilar. Återhämtar och bygger upp. Det är så satans roligt. Jag får bromsa mig själv för att inte träna varje varje varje dag.

img_3275

Förr, innan träning blev min passion så där på riktigt, tränade jag för att jag ville vara smal. Att gå ner i vikt och bli en tunn tjej var det allra viktigaste för mig. Förmodligen för att jag aldrig hade hittat en balanserad livsstil, men det insåg jag ju inte då. Det är inte så att jag ångrar den typ av träning jag då ägnade mig åt då, för all fysisk aktivitet är bra för välmåendet och har fina hälsofördelar. Men, när jag väl hittade styrketräning hände något med mig. Dels fick jag helt andra resultat, men på köpet fick jag också ett annat självförtroende. Jag kände mig stark när jag tränade och den känslan följde med mig även utanför gymmet. Jag blev modigare. Tryggare. Tuffare. Att bygga en stark kropp blev mycket viktigare än att vara smal och ha små storlekar i kläder. Och den insikten har aldrig försvunnit. För mig är det viktigaste att ha en kropp som jag trivs att bo i. En kropp som är stark i både vardag och träning. En kropp utan begränsningar.

Med precis den känslan klev jag ut genom gymmets dörrar idag. Jag maxade kroppen och gick hem. Snabbt och intensivt med ett härligt flow. Jag ska uppskatta den här perioden när allting faller på plats så satans mycket. För jag vet att sådana perioder kommer och går.

Finfredag imorgon kompisar. Det blir najs!

 

När kroppen håller

Att jobba med träning innebär inte alltid att det är enkelt att få till sin egen träning. Jag hänger bland svett och hantlar hela dagarna. Det finns en enkel tillgänglighet till fysisk aktivitet, men det är inte alltid enkelt att få till den. För att min egen träning ska bli av behöver jag planera. Precis som alla andra. Skulle jag bara träna på känsla skulle det blir svårt att få ihop någon större träningsdos. Varje vecka behöver jag sätta mig ner och se över vilka dagar jag kan göra space i schemat för att själva kunna träna. Vissa veckor är det enkelt. Andra veckor är det svårare. Det handlar om att prioritera.

Just nu är jag i ett flow. Träningen blir inte bara av utan den håller kvalitet och jag känner att jag utvecklas. De senaste tiden har jag känt mig stark. Explosiv. Uthållig. Rörlig. Jag har nött på med en del tråkiga men nödvändiga övningar för att stärka upp sådant som inte lirar i kroppen (min rumpa exempelvis) och jag jobbar alltid med bålkontroll och stabilitet eftersom min magmuskeldelning kan besvära om jag inte håller mig stark. Att vara i ett flow är en sådan magisk känsla.

I morse sprang jag intervaller. Det var ett sådant pass när allting stämde. Jag hade tryck i kroppen och attityden satt på plats. Spellistan levererade bra låtar och jag fick sån jäkla feeling. Efter ett sådant pass kan jag inte sluta fascineras över hur underbart det är när kroppen håller. Hur coolt det är att en kan bryta ner den med graviditet och skador och inaktivitet men att den vill bli stark, snabb och göra rätt om den bara får bra förutsättningar. Att kunna springa är något jag är otroligt tacksam för. Att dessutom kunna göra det snabbt och explosivt och mer och mer är en ynnest. Jag vill bara ha mer.

Och vad kan vara en bättre start på dagen än en riktig svettfest? Det är inte mycket som slår det faktist. 

Tack kroppen för allt du gör för mig. Du är bäst. ❤

img_3265img_3261

Det är jobbigt att vara en energisk människa

Både som privatperson och som personlig tränare möter jag människor som känner motstånd till fysisk aktivitet. Någon har inte hittat sin grej. En annan gillar inte att bli svettig. En tredje tycker bara att det är tråkigt. För att det är jobbigt. Och självfallet; det är sant. Det är jobbigt att anstränga sig, röra på sig och använda sin kropp. Fast det är också ansträngningen som gör det så alldeles jättehärligt; för känslan efter en ansträngning är oslagbar. Att ta i, tänja på gränserna och göra saker en först trodde var omöjligt ger ny energi, självsäkerhet och styrka. För mig är det ett påslag av känslor som jag inte kan leva utan.

Det är jobbigt att bli och vara en energisk människa. Om en aldrig har varit fysiskt aktiv tidigare eller haft ett längre uppehåll krävs det givetvis en investering i tid innan de där fantastiska känslorna uppstår. Det kan, särskilt i början, mest kännas jobbigt. Många av oss är bekväma av vår natur, och det krävs ett kontinuerligt påslag av må bra-hormoner för att vi faktiskt ska börja tycka om och kanske till och med älska träningen. En av fällorna som många har gått i är att en förväxlar bekvämlighet med välbefinnande. Välbefinnande är obekvämt. Välbefinnande är att ha det jobbigt. Välbefinnande är att vara svettig, ofta.

För mig är träning en kombination av magi och medicin. Att ta hand om sin kropp med rörelse och fysisk aktivitet är lika självklart som att jag borstar tänderna på morgonen. Det är en livsstil. Magi som att träning ger den där kicken av endorfiner, självsäkerhet och ökad drivkraft. Medicin som att jag ökar mitt välmående; att jag blir friskare och gladare. Att ha det bekvämt och softa och alltid äta det som är gott är inte förenligt med att må riktigt, riktigt bra över tid. Det är inte förenligt med god hälsa. Det är inte förenligt med god energi. För den som är fysiskt aktiv vet skillnaden på energi i kroppen när en rör på sig regelbundet som när en inte gör det. Och jag lovar; skillnaden är enorm. För vi är gjorda för att röra på oss.

Inom hälsovärlden pratar vi om energi in och energi ut. Det handlar om energiprocesser i kroppen. Att käka är energi in i kroppen och att utsätta sig för fysisk aktivitet är energi ut (plus toalettbesök förstås). När jag lyfter tunga vikter på gymmet eller cyklar härliga intervaller belastar jag min kropp och utsätter den för ansträngning. För att jag sedan ska kunna bli starkare eller bli snabbare behöver jag vila och återhämta mig. Jag bryter ner kroppen när jag tränar och jag bygger upp och återhämtar mig när jag vilar och äter bra käk i bra mängd. Det behöver finnas en balans däremellan för att jag ska må bra och för att min kropp ska må bra. Det är välbefinnande.

Det handlar om balans om energi in och energi ut, och det handlar om att fördela sin tid i två typer av beteenden. Att bete sig ansträngande. Att ta i. Att engagera sig. Att utsätta sig för belastningar, påfrestningar och utmaningar. Att ta ansvar för sitt eget välmående. Att anstränga sig så väl fysiskt som psykiskt. När vi har gjort det behöver vi växla över till det beteende som debiterar de konton vi krediterar. Vi behöver sätta in, återhämta och återställa förbrukade resurser.

I kroppen handlar det om anabola system; system som bygger upp. Dessa system är reaktiva i sin natur. Det innebär att vi enbart kan dra igång uppbyggnadsprocesser i kroppen om vi först har ansträngt oss. Ingen människa har vilat sig i form. Vi kan inte få större muskler, vi kan inte stärka leder, ligament och skelett eller öka vår hjärnkapacitet om vi först inte anstränger oss. Det gör ju att de uppbyggnadsprocesser som sker i våra kroppar är en direkt konsekvens av huruvida vi har ansträngt oss eller inte. Vi förtvinar om vi avlastar för mycket. Samtidigt som att vi behöver vila och återhämtning. Det är ett kretslopp som går runt runt runt och gör ofantligt stor skillnad för vårt välmående. Anstränga sig och återhämta, ladda batterian och bygga upp. Engagera sig och belasta för att sedan vila.

Så jag tänker: gör det du kan och börja med det du har. Ibland har du bara lite att ge: ge lite. Ibland har du mycket att ge: ge då mycket. Oavsett, ge det du har. Oavsett humör, energinivå eller plats. Ge. Det. Du. Kan. Det är jobbigt att vara en energisk människa men ditt välmående är helt beroende på vad du sätter in och tar du på dina konton.

img_3158

En semester som behövdes

Ibland behöver en låta tiden ha sin gång för att perspektiv ska bli mer verkliga och beslut som tas mer genomtänkta. För att saker och ting ska falla på plats. Och då är tid det enda en kan ge sig själv.

När min semester väl stod för dörren kände jag mig som en urvriden disktrasa. En lycklig och tacksam och stolt urvriden disktrasa. Jag var så rackarns trött. Första delen av 2017 var den mest intensiva period på många år, och sviterna av sena pluggnätter, resande fram och tillbaka till Bromma, en högsäsong med kunder och intensiv träning satte sina spår. Jag var bara trött. Lyckligtvis har jag blivit klok med åren och känner mig själv och min kropp väldigt väl. Jag behövde återhämtning, lugn och ro och tid med min familj. Och det var precis vad jag har gett mig själv.

För dig som inte följer mig på Instagram åkte vi till Kreta i juni och latade oss. Det var välbehövligt. Då hade jag energi till ett par jobbveckor till innan den sammanhängande semestern kom. Då kopplade jag ner och stängde av så mycket som möjligt. Vi åkte till Västkusten och hade en avkopplande, återhämtande och stillsam semester som vi alla behövde. Det var en tuff vår. Det kände vi när tempot lugnade ner sig.

2017-06-10 15.48.35

2017-07-23 13.50.56

2017-07-24 19.47.49-1

Nu har jag jobbat en vecka och Siri har börjat på förskolan. Hej rivstart! Jag känner att jag har en helt annan energi i kroppen och tycker att det har varit en rolig första vecka. Jag har lagt upp en längre planering av min egen träning och känner mig motiverad och peppad att gå ifrån den här jag tränar lite som jag känner för-träningen som semestern har inneburit. Det är ju skönt att leka lite mellan varven, men därefter gillar jag att ha en plan att följa. Min kropp är redo för att ta träningen till ytterligare en nivå. Mitt eget företag fyller snart ett år. Ett år! Bara det känns crazy bananas galet. Tänk att jag har fått arbeta med människors träning, hälsa och välmående ett helt år. Livet!

Det går ju inte att sticka under stol med att hela året har varit lite galet. Att starta eget företag och lämna läraryrket har inneburit en helt ny vardag för mig. På samma sätt som det är det bästa jag har gjort har det givetvis inneburit mycket jobb. Nu har jag återhämtat mig från den första hektiskt omställningen och känner mig peppad att ta nästa steg i min karriär; både när det gäller mitt eget företag men också utveckla verksamheten på Body Gym & Relax. Min kreativa hjärna är i full gång och jag ser verkligen fram emot den här hösten.

Kram!

 

Jag vill fånga den potential som människor har stoppat ner i små askar och blåsa liv i deras drömmar

Fredag kompisar!

Jag har självfallet funderat mycket på mitt skrivande under de här månaderna när jag knappt har skrivit en enda rad. Mobilen är fylld med meningar och fraser som ploppat upp i hjärnan men jag har tillåtit mig att prioritera och fokusera på vad som är v i k t i g a s t som ett led i att jag inte kan vara ett hundra procent på en och samma gång. Idag känner jag mig on fire. Som om någon har kastat tändvätska på mig. Jag vaknade med en känsla av att det kommer att bli något riktigt bra av det här. Det bubblar inom mig.

Jag har väntat just på den här känslan. Elden. Insikten av att jag har precis allt jag behöver inom mig och att jag är stark och kunnig och precis mig själv. Känslan har funnits där hela tiden, men jag har hållit den tillbaka med (bort)förklaringen att jag inte har tid. Och visst, i en tid där prioriteringarna är många kan brist på tid var ett gott skäl. Det är ju bara det att vi inte lider av tidsbrist utan snarare tidspress; att vi försöker klämma in mycket att göra på begränsat område. Men givetvis vill jag fortsätta leverera kvalitet för er. Jag är gjord för det här. Jag brinner för det här. Att skriva är en kärleksaffär som jag vägar ge upp. Jag är inte klar på långa vägar.

img_2395

Jag tror på att faktiskt koppla ner för att kunna koppla på och prestera. Som prestationsprinsessa har jag alltid haft höga krav på mig själv och velat vara duktig duktig duktig till varje pris. Det har varit viktigt för mig eftersom jag hade kopplat ihop min person, den jag är, med vad jag presterade. Presterade jag inte tillräckligt bra var jag heller inte en tillräckligt bra människa. Det är sorgligt, men det fanns en tid när duktighetshetsen höll på att ta sönder mig och min enda drivkraft handlade om att duga för andra människor.

Så självfallet; att plocka bort och prioritera är en del av det arbetet. Att inte alltid ha kravet att vara bäst och att säga nej. Precis som många av er andra får jag jobba med det hela tiden. Att ta hand om sig själv och värdesätta sig själv är inte något en gör en tid och sedan är arbetet färdigt. Det är for life. Det är att se sina egna mönster och rutiner och bryta dem för att kunna på bättre. Här och nu. På lång sikt.

Men ändå. Jag jobbar hårt för att jag gillar det. Jag gillar mig själv när jag är fett fokuserad. Jag älskar drivet, engagemanget och viljan. Känner livets liv i mig. För att kunna njuta av det och unna mig att leva min dröm behöver jag ibland sålla. Uppdrag. Människor. Idéer. Jag väljer bort det som inte gör mig stark. Och jag gillar att känna mig stark. Fysiskt och psykiskt. Då får jag modet att göra verklighet av mina drömmar. Då plockar jag russinen ur kakan. Njuter bara av den godaste karamellen. Bygger mig stark. Sjunger med all kraft. Tar i. För mig är satsningar och engagemang utan känsla ingenting. Däremot är engagemang med känsla allting. Avgörande.

Därför vill jag peppa mig själv lika mycket som jag vill peppa dig att göra din grej. Att ta din chans. Att ge dig själv möjligheten att lyckas. För jag står hellre upp och ut med mina egna drömmar än ligger lugnt drömmandes. För mig finns det ingen plan B. Vägen till mina mål kommer att se olika ut. Ibland kommer jag att ta i lite mer, ibland lite mindre. Båda tillvägagångssätten är tillräckligt bra. Men, det är det här jag ska ägna mitt liv åt; att växa som människa och få andra människor att växa. Jag vill fånga den potential som människor har stoppat ner i små askar och blåsa liv i deras drömmar och möjligheter. Det är precis det som jag är gjord för. Fifan vilken feeling.

Happy fredag sötnosar!