Etikettarkiv: Fredagspeppen!

Fredagspeppen yao!

Sista dagen på kostrådgivarutbildningen idag. Jag är fylld till bredden men nya intryck och kunskaper. Myter har slagits hål på. Insikter har landat mjukt och hårt på samma gång. Jag tar med mig så mycket. Så mycket. Från hela året i Bromma. Människorna. Atmosfären. Nivån på utbildningen. Känslan att få leva sitt liv, precis så som det är menat.

Året har också varit en kamp i tillräcklighet för mig. Som den prestationsprinsessa jag är (jag jobbar ständigt med att inte bara vara det men ni vet; en utmaning for life) har det ideligen handlat om att balansera. Balansera viljan och drivet att vara bäst. Balansera känslan av att utvecklas och utmanas tillsammans med att landa här och nu. Att prestera i kombination med att vara nöjd. Att utvecklas och sträva framåt i kombination med att veta att jag kan så mycket. Att jag är en person och inte enbart mina prestationer. Att jag är tillräcklig, precis som jag är. 

Det är lätt att bli blind. Att missa allt som finns precis där en redan befinner sig. Det är lätt att sluta gräva där en står och bara koncentrera sig på mer och mer och mer. Det är alltid min livslånga utmaning; att inte bli spretig och för mycket. Det handlar inte om att jag inte gör saker med kvalitet, för boy! det gör jag. Det handlar snarare en dosfråga; att sänka kraven på kvantitet. Om något ska ha kvalitet behöver det få ta tid. Arbetas igenom och testas. Utvecklas och finjusteras. Då behöver en (jag) vara ödmjuk inför felsteg. För att testa igen och igen och igen. Då behöver en vara ödmjuk inför att misstag inte är misslyckande utan att det snarare handlar om att utvecklas och lära känna sig själv. Det är ett livslångt lärande.

För mig är det viktigt att leva som jag lär. Jag predikar för andra om att vara nöjda med sig själva och inte ta i för mycket; åtminstone inte på en och samma gång. Det har varit en utmaning för mig i år. För det bubblar i mig. Det bubblar i mig av kreativitet och av all ny kunskap jag besitter. Jag vill bara ut och lära alla som kommer i min väg. Jag vill göra avtryck och intryck. Visa att en kan förändra livet till precis det en vill att det ska bli. Välja riktning. Att en litet trångsynt och smått cynisk tjej med låg självkänsla och enormt höga krav på sig själv kan vända tillvaron till något bättre. Att allt är så möjligt som en vill att det ska bli.

När jag ser tillbaka på mitt liv de senaste fem åren ser jag en otroligt målmedveten person i mig själv. 2012 – ett år som vände hela tillvaron upp och ner. Missnöjd. Ledsen. På bristningsgränsen. På väg mot en vägg som var alldeles ogenomtränglig och stenhård. Kraschen som väntade mig hade tagit hårt. Så, så hårt. På något sätt hamnade jag inte där. Jag bromsade något som hade verkat oundvikligt i många, många år. Om jag inte hade insett, där och då, att jag behövde byta riktning i livet och att jag själv var den som behövde göra jobbet hade jag inte suttit här idag. Inte på Centralstationen i Stockholm med fjärilar i magen på väg ut i det stora livet som personlig tränare och kostrådgivare med eget företag. Jag hade varit någon helt annanstans. Det är jag säker på.

Oavsett, tillräcklig. Det häftiga med livet är ju att det inte går att veta vad som hade varit. Med oss på vägen behöver vi påminna oss att vi är tillräcklig bra så som vi är här och nu. Jag gör så gott jag kan. Du gör så gott du kan. Faktiskt hela tiden. Ibland blir det himla bra precis så där direkt och ibland kommer belöningen lite längre fram. Det är häftigt när en tänker på det: att livet liksom ställer allt till rätta med tiden.

Happy fredag kompisar! 

img_0038

Jag vill fånga den potential som människor har stoppat ner i små askar och blåsa liv i deras drömmar

Fredag kompisar!

Jag har självfallet funderat mycket på mitt skrivande under de här månaderna när jag knappt har skrivit en enda rad. Mobilen är fylld med meningar och fraser som ploppat upp i hjärnan men jag har tillåtit mig att prioritera och fokusera på vad som är v i k t i g a s t som ett led i att jag inte kan vara ett hundra procent på en och samma gång. Idag känner jag mig on fire. Som om någon har kastat tändvätska på mig. Jag vaknade med en känsla av att det kommer att bli något riktigt bra av det här. Det bubblar inom mig.

Jag har väntat just på den här känslan. Elden. Insikten av att jag har precis allt jag behöver inom mig och att jag är stark och kunnig och precis mig själv. Känslan har funnits där hela tiden, men jag har hållit den tillbaka med (bort)förklaringen att jag inte har tid. Och visst, i en tid där prioriteringarna är många kan brist på tid var ett gott skäl. Det är ju bara det att vi inte lider av tidsbrist utan snarare tidspress; att vi försöker klämma in mycket att göra på begränsat område. Men givetvis vill jag fortsätta leverera kvalitet för er. Jag är gjord för det här. Jag brinner för det här. Att skriva är en kärleksaffär som jag vägar ge upp. Jag är inte klar på långa vägar.

img_2395

Jag tror på att faktiskt koppla ner för att kunna koppla på och prestera. Som prestationsprinsessa har jag alltid haft höga krav på mig själv och velat vara duktig duktig duktig till varje pris. Det har varit viktigt för mig eftersom jag hade kopplat ihop min person, den jag är, med vad jag presterade. Presterade jag inte tillräckligt bra var jag heller inte en tillräckligt bra människa. Det är sorgligt, men det fanns en tid när duktighetshetsen höll på att ta sönder mig och min enda drivkraft handlade om att duga för andra människor.

Så självfallet; att plocka bort och prioritera är en del av det arbetet. Att inte alltid ha kravet att vara bäst och att säga nej. Precis som många av er andra får jag jobba med det hela tiden. Att ta hand om sig själv och värdesätta sig själv är inte något en gör en tid och sedan är arbetet färdigt. Det är for life. Det är att se sina egna mönster och rutiner och bryta dem för att kunna på bättre. Här och nu. På lång sikt.

Men ändå. Jag jobbar hårt för att jag gillar det. Jag gillar mig själv när jag är fett fokuserad. Jag älskar drivet, engagemanget och viljan. Känner livets liv i mig. För att kunna njuta av det och unna mig att leva min dröm behöver jag ibland sålla. Uppdrag. Människor. Idéer. Jag väljer bort det som inte gör mig stark. Och jag gillar att känna mig stark. Fysiskt och psykiskt. Då får jag modet att göra verklighet av mina drömmar. Då plockar jag russinen ur kakan. Njuter bara av den godaste karamellen. Bygger mig stark. Sjunger med all kraft. Tar i. För mig är satsningar och engagemang utan känsla ingenting. Däremot är engagemang med känsla allting. Avgörande.

Därför vill jag peppa mig själv lika mycket som jag vill peppa dig att göra din grej. Att ta din chans. Att ge dig själv möjligheten att lyckas. För jag står hellre upp och ut med mina egna drömmar än ligger lugnt drömmandes. För mig finns det ingen plan B. Vägen till mina mål kommer att se olika ut. Ibland kommer jag att ta i lite mer, ibland lite mindre. Båda tillvägagångssätten är tillräckligt bra. Men, det är det här jag ska ägna mitt liv åt; att växa som människa och få andra människor att växa. Jag vill fånga den potential som människor har stoppat ner i små askar och blåsa liv i deras drömmar och möjligheter. Det är precis det som jag är gjord för. Fifan vilken feeling.

Happy fredag sötnosar!

 

Vi är inte alltid lyckliga men vi är heller inte alltid ledsna

God morgon kompisar!

Finfredag, igen! Alltså vad är det med veckorna som bara springer förbi. Är det åldern? Eller det faktum att jag har så mycket att göra om dagarna (och har så himla roligt!) att jag inte hinner känna efter. Kanske en kombination av ålder och roligt på jobbet? Jag lever fortfarande på ruset att det känns som ett förlängt jullov där jag jobbar extra på mitt nya jobb. Det är en härlig känsla. Dessutom har Siribarnet sovit riktigt bra den här veckan och det ger utdelning i lite extra bra energi i kroppen. Tack för det!

Nå väl.

Idag jobbar jag från köksbordet med eventplanering och förberedelser inför Inspirationsaftonen nästa vecka. Vi har nått målet med anmälningar (fler än hundra) och jag känner mig laddad och taggad. Som vi ska fira, och som vi ska leverera en magisk afton. Jag känner mig också crazy bananas glad när jag öppnar inkorgen på  mailen och möts av mail från PT-kunder och goa deltagare på våra pass på BODY. Att få börja dagen på det sättet är helt oslagbart.

img_1573

I eftermiddag ska Mr och jag på begravning då hans morfar har gått bort. Sist jag var på begravning var när min farfar gick bort 2010. Begravningen är ett fint minne men också en av de svåraste dagarna i mitt liv. Det var en tung höst av flera anledningar och jag minns egentligen inte så himla mycket. Jag minns att jag sprang långt i skogen, och stickade sockor och mössor och vantar febrilt och att mina kompisar döpte mig till Britt-Marie. Jag minns att jag var arg och ledsen ofta över att mitt liv inte hade blivit som jag hade tänkt mig. Ändå tog det något år ytterligare innan jag hittade kraft och vilja att på riktigt börja jobba med min insida. Idag finns jag med som stöd till Mr, men det är alltid en tryckt känsla i bröstet att vara bland människor i sorg tycker jag. Som att en inte kan säga något som tar bort det som är svårt.

Det innebär att den här dagen bjuder på både lätta känslor att bära men också sådant som är litet svårt. Precis som livet är. Vi är inte alltid lyckliga men vi är heller inte alltid ledsna. Vi mår inte alltid bra men vi mår inte heller alltid dåligt. Livet bjuder på alldeles jättemånga känslor och jag tycker att det är häftigt. Det är ett kretslopp som går runt och när vi kan landa i att det är okej att det är precis på det sättet blir det mycket lättare att vara människa.

Kram C

Vad ska andra tycka?

Att arbeta som personlig tränare och hälsocoach handlar väldigt mycket om att vägleda, finnas vid sidan av, stötta, peppa och hålla handen. Vara en axel att luta sig mot. Att mana på ibland och säga ”bra jobbat” och att bromsa och hålla tillbaka andra stunder. Vissa dagar behöver jag finnas där mycket och andra dagar lite mindre. I varje möte med människor som jag arbetar med behöver jag avläsa var de befinner sig och peppa dem igenom det. Utveckling för mig handlar mycket om att tänja gränser och ta sig förbi det där som känns svårt. Den här veckan har handlat tycket om det: att tänja gränser och bryta igenom för att kunna komma vidare till det som finns på andra sidan. Att fortsätta framåt även när det tar emot. Att inte ge upp.

När det kommer till att tänja gränser och bryta igenom har andra människors åsikter om mig varit en stor och viktig del. En begränsning. Något som alltid höll mig tillbaka. Jag brydde mig om vad andra tyckte. Jag var rädd för att göra fel. Jag var rädd för att inte vara till lags. Jag var rädd för att misslyckas och för att behöva stå för det inför andra. Det var min stora akilleshäl och det gjorde mig otroligt liten. Jag intalade mig att andra människor hade förväntningar på mig och att de tyckte saker om mig som jag var tvungen att motbevisa. Det var så himla viktigt för mig att vara omtyckt.

Jag kan fortfarande hamna där. Jag kan fortfarande få ont i magen när andra människor visar att de inte tycker om mig. Lilla Fröken Perfekt och Fullkomlig sparkar bakut och vill ruska om människan och prata vett och sans. Jag kan bli påverkad av andra människors negativa energi och börja ifrågasätta mig själv. Ska jag ändå inte bara vara tyst nu och vara lite tam och snäll och till lags? Så att det blir lugnt och fint och jag slipper stå upp för mig själv.

Nej. Det vore ju att begå övergrepp mot mig själv och jag har gjort det så många gånger i livet. Idag vet jag bättre än att låta andra människors negativa energi äta upp min positiva energi. Jag vet att det där surmulna sättet att se på livet inte handlar om mig. Det handlar ju om andra människors sätt att se på livet – i n t e om mig som person. Och det är väl det som är grejen:

VI KAN INTE FÖRÄNDRA ANDRA MÄNNISKOR. VI KAN BARA FÖRÄNDRA OSS SJÄLVA.

Och jag vill leva ett riktigt jädra bra liv som mitt allra bästa jag. Då har jag inte tid med surmulna människor med negativ energi.

Vad ska andra tycka?

Ja, vad ska de tycka? Massor kanske men vad gör det för skillnad i ditt liv, i din utveckling, i din framgång? Förmodligen väldigt lite skillnad om du vågar sträcka på ryggen efter att du har ramlat för tionde gången och liksom ba:

Äsch. Jag provar igen. Och igen. Och igen och igen och igen för att bli stark.

Dom andra  kanske inte ens vågar ramla en enda gång utan står fortfarande kvar vid branten och tittar ner. Hoppa! Hoppla! När du bryter igenom rädslan växer du som människa. 

img_1064

Tänk att det kan vara så enkelt att bara vara sig själv

 

Finfredag kompisar! Jag har sovit en sammanhängande natt och känner mig på kick ass-bra humör efter gårdagens urladdning på spinningcykeln. En rolig arbetsdag väntar. Dessutom hann jag dricka kaffe och äta frukost i lugn och ro den här morgonen. Det är inte varje morgon som börjar så lugnt och härligt som småbarnsförälder.

img_0748

 

Veckan började i motvind med en dator som sett sina sista dagar efter kaffebad och en tämligen tryckt stämning på mitt människojobb. Lärarlönelyftet har sannerligen skapat ett missnöje bland kollegiet och arbetsmiljön är väl sisådär för tillfället. Själv fick jag lärarlönelyftet med 2500 kronor extra i lönekuvertet, men byter ju jobb snart. Jag tycker s j ä l v f a l l e t att jag är värd varenda krona och känner mig uppåt och glad och bekräftad men jag förstår också besvikelsen i att vara den som inte får. Det är en krånglig situation för både anställda och arbetsgivare. Punkt.

Nå väl. Nu var det inte en utläggning om stämningen på min skola jag skulle göra. Det är sju veckor från nästa vecka räknat till jullovet och därefter väntar en ny tid i mitt liv. En tid utan lov (som jag ändå alltid har jobbat på) och möjligheten att få växa och utvecklas inom min nya tjänst och min egen verksamhet. Jag har mycket att lära men känner mig ofantligt ödmjuk inför att få ta det här steget. Jag har ju drömt om det så länge och idéerna liksom kommer som en kontinuerlig impulssignal till mig. Fatta peppen!

För mig är det en ynnest att få driva mitt eget företag. Det ligger otroligt mycket arbete bakom, men jag har också märkt att ju mer jag vågar göra det där jag drömmer om desto bättre går det för mig. Ju bättre jag tycker om mig själv och accepterar det som är jag desto lättare blir det. Jag tror att det egentligen är ganska enkelt att vara sig själv. Det är när jag försöker vara något annat som det blir så förbannat svårt. Att få göra min grej och att få arbeta med det som ligger mig varmt om hjärtat ger så otroligt mycket energi och glädje. Vad som har slagit mig allra mest under de här första månaderna som entreprenör är hur enkelt och självklart allting känns när jag får vara mig själv och göra det som jag verkligen brinner för och som jag är bra på. (En känsla av välbefinnande har givetvis ingenting med pengar att göra. Huruvida en kan leva på sin dröm och det där som är en själv är inte samma sak som att uppleva att det är roligt, bra och givande).

Jag är en bra (kanske till och med jättebra!) lärare, men mitt hjärta finns inte där just nu. Jag får sådan tillfredsställelse och en kick i kombination av en känsla av lugn i kroppen när jag får hjälpa människor till ett mer hälsosamt liv, att få dem att pressa utanför sin trygghetszon, att stärka inifrån och ut och få coacha till utveckling och framgång. Det är häftigt och jag är glad och stolt för att jag vågade ta steget att bara vara precis mig själv. Tänk att det kan vara så enkelt! Det innebär inte på något sätt att jag inte hamnar i skolans värld igen. Jag har ju alla möjligheter. Det skulle inte vara ett misslyckande för mig utan ett sätt att få nya erfarenheter och lärdomar och att växa som människa.

Låt oss rocka den här fredagen. Sträva lite extra idag mot det som verkligen är du. Du.

Kram Cilla

Vad ger dig energi?

Vad ger dig energi? Det är dina styrkor och superkrafter.

Vad dränerar dig på energi? Det är dina svagheter.

Använd dina superkrafter så ofta du kan. Det ger dig rätt geist, det inspirerar människor i din omgivning och det utvecklar dig som människa. När du använder dina superkrafter nyttjar du din fulla potential och då kan du uträtta fantastiska saker. Då tar du steg i den riktning du vill att ditt liv ska röra sig. Glöm inte det. ❤

img_0358

Finfredagspuss! 

Om att göra drömmar till verklighet

Hej kompisar!

Finfredag och stundande helg. Min morgon började med ett pass på gymmet och därefter träffar jag klienter och har möten hela dagen. Variation, jajamän.

Jag har ju varit förkyld i flera veckor och inte tränat överhuvudtaget (förutom mina dagliga aktiveringsövningar för bålen) men den här veckan har jag känt mig redo. Min hals har inte varit öm och då kändes det okej att börja jobba med kroppen igen. I tisdags gav jag benen en omgång, igår sprang jag intervaller och idag körde jag basövningar och assisterande övningar. Jag är tillbaka på banan och det känns härligt.

img_0241

Jag känner stor tacksamhet att jag får möjlighet att jobba med det jag brinner för. Det är en dröm och en önskan som har gått i uppfyllelse. Min stora önskan har blivit verklighet för att jag har tänkt och trott på den och för att jag har jobbat hårt för det. Det känns på ett sätt som magi. Lärdomen i det är att

allt du kan tänka kan du göra. 

För det är inte magi. Det är ingen som har kastat den här möjligheten på mig utan jag har själv skapat den. Det kan tyckas självgott i någons ögon, men för mig är det bara beviset på att hårt arbete lönar sig och framför allt är det bevis på att allt du kan tänka kan du göra. Livet börjar med dina tankar. Jag påminner mig om att det här är mitt liv och det inspirerar mig till att brinna vidare och arbeta hårt för det jag tycker är viktigt.

Vad drömmer du om och vad behöver du göra för att få vad du vill ha?