Etikettarkiv: Jag är kapten på min båt!

Fredagspeppen yao!

Sista dagen på kostrådgivarutbildningen idag. Jag är fylld till bredden men nya intryck och kunskaper. Myter har slagits hål på. Insikter har landat mjukt och hårt på samma gång. Jag tar med mig så mycket. Så mycket. Från hela året i Bromma. Människorna. Atmosfären. Nivån på utbildningen. Känslan att få leva sitt liv, precis så som det är menat.

Året har också varit en kamp i tillräcklighet för mig. Som den prestationsprinsessa jag är (jag jobbar ständigt med att inte bara vara det men ni vet; en utmaning for life) har det ideligen handlat om att balansera. Balansera viljan och drivet att vara bäst. Balansera känslan av att utvecklas och utmanas tillsammans med att landa här och nu. Att prestera i kombination med att vara nöjd. Att utvecklas och sträva framåt i kombination med att veta att jag kan så mycket. Att jag är en person och inte enbart mina prestationer. Att jag är tillräcklig, precis som jag är. 

Det är lätt att bli blind. Att missa allt som finns precis där en redan befinner sig. Det är lätt att sluta gräva där en står och bara koncentrera sig på mer och mer och mer. Det är alltid min livslånga utmaning; att inte bli spretig och för mycket. Det handlar inte om att jag inte gör saker med kvalitet, för boy! det gör jag. Det handlar snarare en dosfråga; att sänka kraven på kvantitet. Om något ska ha kvalitet behöver det få ta tid. Arbetas igenom och testas. Utvecklas och finjusteras. Då behöver en (jag) vara ödmjuk inför felsteg. För att testa igen och igen och igen. Då behöver en vara ödmjuk inför att misstag inte är misslyckande utan att det snarare handlar om att utvecklas och lära känna sig själv. Det är ett livslångt lärande.

För mig är det viktigt att leva som jag lär. Jag predikar för andra om att vara nöjda med sig själva och inte ta i för mycket; åtminstone inte på en och samma gång. Det har varit en utmaning för mig i år. För det bubblar i mig. Det bubblar i mig av kreativitet och av all ny kunskap jag besitter. Jag vill bara ut och lära alla som kommer i min väg. Jag vill göra avtryck och intryck. Visa att en kan förändra livet till precis det en vill att det ska bli. Välja riktning. Att en litet trångsynt och smått cynisk tjej med låg självkänsla och enormt höga krav på sig själv kan vända tillvaron till något bättre. Att allt är så möjligt som en vill att det ska bli.

När jag ser tillbaka på mitt liv de senaste fem åren ser jag en otroligt målmedveten person i mig själv. 2012 – ett år som vände hela tillvaron upp och ner. Missnöjd. Ledsen. På bristningsgränsen. På väg mot en vägg som var alldeles ogenomtränglig och stenhård. Kraschen som väntade mig hade tagit hårt. Så, så hårt. På något sätt hamnade jag inte där. Jag bromsade något som hade verkat oundvikligt i många, många år. Om jag inte hade insett, där och då, att jag behövde byta riktning i livet och att jag själv var den som behövde göra jobbet hade jag inte suttit här idag. Inte på Centralstationen i Stockholm med fjärilar i magen på väg ut i det stora livet som personlig tränare och kostrådgivare med eget företag. Jag hade varit någon helt annanstans. Det är jag säker på.

Oavsett, tillräcklig. Det häftiga med livet är ju att det inte går att veta vad som hade varit. Med oss på vägen behöver vi påminna oss att vi är tillräcklig bra så som vi är här och nu. Jag gör så gott jag kan. Du gör så gott du kan. Faktiskt hela tiden. Ibland blir det himla bra precis så där direkt och ibland kommer belöningen lite längre fram. Det är häftigt när en tänker på det: att livet liksom ställer allt till rätta med tiden.

Happy fredag kompisar! 

img_0038

Det blir inte lättare för att du väntar

Jag har precis landat i soffan efter en intensiv arbetsdag och ett sjuhelsikes cykelpass. Idag behövde jag rensa ur kroppen och bästa sättet är en riktig svettfest. Att ta i, anstränga mig och göra av med energi är, för mig, det absolut bästa sättet att ladda batterierna. När jag har tränat känner jag mig som ny. Det är en boostande känsla, men fördelarna är givetvis många. Vi stärker kroppen: leder, ligament, skelett och muskler. En starkare kropp är mer hållbar för livet. Bokstavligt talat är en stark kropp hållbar längre; vi begränsas mindre och får mindre ont av att åldras.  Hjärtats kapacitet ökar och vår uthållighet förbättras. Att orka göra saker med kroppen är en fördel  för hela livet: att orka jobba, leka och vara obegränsad ger bättre livskvalitet. Vi blir piggare och gladare. Energi in och energi ut. Det är ett vackert litet kretslopp.

Att bry sig om sin hälsa borde vara en självklarhet för alla. När vi mår bra kan vi också prestera bra. Ofta vänder vi på det: vi fokuserar på att prestera och leverera först och sätter mycket annat i framkant. Låter vårt välmående komma i efterhand. För mig blir det felaktig ordning eftersom allting börjar med hur vi mår. Om jag inte mår bra kommer det att påverka människor i min omgivning och det kommer också att påverka min förmåga att prestera. Om jag har dålig energi, känner mig tung i kroppen, trött i huvudet, har ont och känner mig stel och orörlig kommer jag att prestera sämre. På sikt är det mycket som förbättras genom att kroppen är funktionell.

Att vara fysiskt aktiv är ett hjälpmedel och ett verktyg för att öka sitt välmående. Av så många olika anledningar. Stark och välmående är bra, och vi kan aldrig bli för starka. Svag och ohälsosam är det motsatta. Och jag vet: det kan vara en hög tröskel att komma igång med sin träning. Fast jag vet också att det inte blir lättare för att du väntar. Det kommer att vara utmanande och tungt och jobbigt och obekvämt inledningsvis, men det är just sådan investering en får göra för att öka sitt välmående, få bättre hälsa, självkänsla och livskvalitet. Det är en sådan investering en får göra för att vara frisk och stark. Med tiden kommer det att kännas lättare och roligare och det är framgång i sig: att känna att en orkar mer, vågar ta i och utmana sig själv. Det är att ta sig själv, den kropp en ska bo i hela livet och sitt välmående på allvar.

img_3567

Jag tar vad jag vill ha och jag jobbar hårt för det

Hej kompisar!

I fredags firade jag födelsedag hela dagen och det var himla fint. Mina cykeldeltagare på morgonpasset sjöng för mig och därefter gick dagen som i ett. Jag gillar att fylla år, indeed. Jag fick en ny cykel. Jag fick min gamla cykel i present när jag började högstadiet 1997 och den har liksom gjort sitt. Det är alltså 20 år sedan men själv känner jag mig knappast 20 år (!) äldre. Fast å andra sedan vet jag inte om 13 år var en walk in the park. De där tonårsåren var inte de bästa åren i mitt liv. 30+ passar mig bättre. Den bästa tiden är nu.

img_3500

Jag tänker ofta på det: att jag har blivit så mycket bättre med åren. Kanske är det så att livet fungerar just så; att precis som ett fint vin blir bättre med åren växer vi människor och blir bättre. För att vi utvecklas, tar steg framåt och får mer erfarenhet. Det vore givetvis orättvist mot Cilla 13 år att behöva jämföras med en vuxen trettiotreåring med livserfarenhet och perspektiv och självkänsla men jag upplever så stora skillnader med mig jämfört med bara för några år sedan.

Jag antar att skillnaden känns så stor för att jag är vuxen nu. Självfallet. Jag är ju en stor flicka nu med livserfarenhet och allt det där. Jag har fått hjärtat krossat. Gått igenom kriser. Utbildat mig flertal gånger. Jobbat. Tränat. Blivit mamma. Utvecklats. Allt sådant hör livet till och det gör att en blir rik i sin personlighet. Samtidigt ser jag vuxna människor som inte tycker om sig själva och är tillfreds med livet de lever. Och det innebär ju att ålder inte är den enda pusselbiten. För min del är en stor skillnad att jag tyckte så illa om mig själv under så många år. Idag gör jag inte det. Att ta steget från att vara osäker på mig själv, självkritisk och liten där på insidan gör givetvis att en växer.  Och jag gillar det så himla mycket: att växa och bli bättre. Att tycka mer och mer om mig själv och det liv jag skapar. Troligen är det den allra största skillnaden: att jag skapar ett liv som jag är tillfreds med. Att jag inte ger det ansvaret till någon annan eller tänker ”tänk om”.

Jag bara gör det. För det blir inte lättare om jag väntar. För att jag förtjänar att leva ett liv som jag trivs med och för att jag förtjänar att vara den bästa versionen av mig själv. Sorgligt kan tyckas att det skulle ta många år innan jag kom till insikt om mitt eget värde men det går inte att bli dum igen. Jag kommer aldrig någonsin bli en person som inte värnar om mitt eget värde och bortprioriterar mig själv igen. Jag tar vad jag vill ha och jag jobbar hårt för det. På vägen växer jag. Lite, lite för varje dag. Det kittlar långt ner i magen och det är en av de härligaste känslor.

I dagarna är det dags för ännu ett årsbrev. Jag har gjort det ett par år nu och tycker att det är en alldeles jättefin grej. Stay tuned om du är lika nyfiken som jag är på vad Cilla 2017 ska hälsa till Cilla 2018.

Knäböja som en queen och träningsböcker från Smart Planering

Igår körde jag köra skiten ur sig en måndag-passet med mitt cykelgäng. Ett pass som erbjöd hög puls ganska precis rakt igenom passet. Några finjusteringar här och där, men annars ett pass jag tar med mig in i den nya terminen. Det var sjukt roligt och känslan efteråt: jag är som ett djur just nu. Det finns liksom inget stopp. Kroppen levererar pass efter pass. Jag är tacksam.

Idag stod det maxstyrka på schemat (5×5) och jag ökade i både marklyft och knäböj samt några av de assisterande övningarna. Det var kanske inte samma umf i kroppen som efter en vilodag, men jag kände mig stark och fräsch. Oförskämt fräsch för att ha kört ett cykelpass kvällen innan.

img_3318

Styrketräning är, egentligen, väldigt enkelt. Att bli starkare, mer uthållig och få större muskler kräver en regelbundenhet. För att vi ska bli bra på något behöver vi göra det om och om och om igen. Det kräver att vi belastar musklerna något mer hela tiden för att kroppen inte ska vänja sig vid den belastning vi utsätter den för. Man nöter på, lite i taget. Man förbättrar och justerar teknik, arbetar för att bli rörligare, ökar eller minskar på repetitioner som belastningen anpassas. Lite i taget och små steg framåt.

För egen del tröttnar jag aldrig. Att periodisera träningen ger variation och motivation, men själva lyftandet är ett livslångt projekt för mig. Något av det roligaste jag vet. Att vara på gymmet är min fristad. Ibland tränar jag på och bryr mig mest om att få träningen genomförd och att det är roligt. Sådana perioder är nödvändiga för att jag ska orka nöta på. Andra perioder noterar jag framsteg och utveckling enligt konstens alla regler, vilket också kan vara otroligt motiverande i sig. Jag har testat flera av träningsböckerna från Smart Planering under de senaste månaderna och tycker att de är fantastiska verktyg. Har du inte testat att ha en träningsdagbok redan rekommenderar jag det varmt. Allra helst om du som jag är en nörd när det kommer till att bokföra, notera och skriva upp saker för att kunna se framsteg och utveckling. Jag lovar, det sporrar!

img_3302

Grym träningsvecka, svettfest och endorfinkick

Checkar av en grym träningsvecka med fem inplanerade och fem genomförda pass. Jag snittar tre till fem pass i veckan, beroende på hur jag kan fördela min tid. Därtill har jag numera ett tämligen rörligt arbete och sitter inte stilla särskilt längre perioder under dagarna. Det gör att jag är mer aktiv under hela dagarna på annat sätt än när jag jobbade som lärare.

Den här veckan har genomsyrats av ett bra träningsflow, en pigg, stark och fräsch kropp. Tung styrka, svettfest med löpintervaller och endorfinkick tillsammans med vänner. Min kropp har levererat och jag känner mig on top of the world. Jag tränar mina tunga styrkepass på egen hand, för att jag gillar att vara i min egen bubbla, men jag tycker också att det är galet roligt att jag och mina kompisar har kommit igång och träna tillsammans. Vi har varit gravida, lagt ner tid på snippbootcamp och återträning av bålen och lagt fokus på att komma tillbaka till eller börja med fysisk aktivitet. Nu är det dags att ta nästa steg och utmana och bygga en ännu starkare kropp. Jag får vägleda och utmana på ett säkert sätt, vilket jag tycker är roligt. Den hösten kommer att bli grym.

img_3295

I morgon är det dags för köra skiten ur sig en måndag-passet. Jag håller ställningarna för Johan på måndagar när han är på semester och tänkte presentera ett gäng nya låtar i morgon. Som cykelinstruktör utvecklas jag hela tiden. Jag läser på, lär mig nya upplägg och sätt att tänka kring periodisering och pulszoner. Det är otroligt roligt att leda just cykelklasser och lucky me som håller två cykelklasser den här terminen. Från och med vecka 37 kan du cykla tisdag eftermiddag och fredag morgon med mig. Det kommer att bli fett.

Att träna mig stark är det bästa jag vet

Känslan av flow är stark även idag. Det blir ju så med bra träningspass; de har tendens att sitta kvar ett par dagar och öka motivation och drivkraft. Från det att jag påbörjade min utbildning i mars har jag lagt upp min egen träning litet annorlunda. Dels finns det en tydligare periodisering och progression i mina upplägg, och dels känner jag mig mer genomtränad och stark än på otroligt länge. Jag kan mer nu än för ett halvår sedan och den kunskapen har gjort stor skillnad. För snart tre år sedan när jag blev gravid var jag tämligen vältränad, men det finns inga tvivel om att jag är starkare än någonsin precis just nu.

Som person är jag snabb, explosiv och varm. Jag skrattar när jag är glad och gråter när jag är ledsen. Jag tycker om att ta i som bara tusan och sedan vila. Ta i och vila. Därför passar den här träningszonen som jag befinner mig i just nu riktigt bra. Jag lyfter tungt, få repetitioner och vilar. Jag springer snabba intervaller och cyklar högintensivt. Vilar. Återhämtar och bygger upp. Det är så satans roligt. Jag får bromsa mig själv för att inte träna varje varje varje dag.

img_3275

Förr, innan träning blev min passion så där på riktigt, tränade jag för att jag ville vara smal. Att gå ner i vikt och bli en tunn tjej var det allra viktigaste för mig. Förmodligen för att jag aldrig hade hittat en balanserad livsstil, men det insåg jag ju inte då. Det är inte så att jag ångrar den typ av träning jag då ägnade mig åt då, för all fysisk aktivitet är bra för välmåendet och har fina hälsofördelar. Men, när jag väl hittade styrketräning hände något med mig. Dels fick jag helt andra resultat, men på köpet fick jag också ett annat självförtroende. Jag kände mig stark när jag tränade och den känslan följde med mig även utanför gymmet. Jag blev modigare. Tryggare. Tuffare. Att bygga en stark kropp blev mycket viktigare än att vara smal och ha små storlekar i kläder. Och den insikten har aldrig försvunnit. För mig är det viktigaste att ha en kropp som jag trivs att bo i. En kropp som är stark i både vardag och träning. En kropp utan begränsningar.

Med precis den känslan klev jag ut genom gymmets dörrar idag. Jag maxade kroppen och gick hem. Snabbt och intensivt med ett härligt flow. Jag ska uppskatta den här perioden när allting faller på plats så satans mycket. För jag vet att sådana perioder kommer och går.

Finfredag imorgon kompisar. Det blir najs!

 

När kroppen håller

Att jobba med träning innebär inte alltid att det är enkelt att få till sin egen träning. Jag hänger bland svett och hantlar hela dagarna. Det finns en enkel tillgänglighet till fysisk aktivitet, men det är inte alltid enkelt att få till den. För att min egen träning ska bli av behöver jag planera. Precis som alla andra. Skulle jag bara träna på känsla skulle det blir svårt att få ihop någon större träningsdos. Varje vecka behöver jag sätta mig ner och se över vilka dagar jag kan göra space i schemat för att själva kunna träna. Vissa veckor är det enkelt. Andra veckor är det svårare. Det handlar om att prioritera.

Just nu är jag i ett flow. Träningen blir inte bara av utan den håller kvalitet och jag känner att jag utvecklas. De senaste tiden har jag känt mig stark. Explosiv. Uthållig. Rörlig. Jag har nött på med en del tråkiga men nödvändiga övningar för att stärka upp sådant som inte lirar i kroppen (min rumpa exempelvis) och jag jobbar alltid med bålkontroll och stabilitet eftersom min magmuskeldelning kan besvära om jag inte håller mig stark. Att vara i ett flow är en sådan magisk känsla.

I morse sprang jag intervaller. Det var ett sådant pass när allting stämde. Jag hade tryck i kroppen och attityden satt på plats. Spellistan levererade bra låtar och jag fick sån jäkla feeling. Efter ett sådant pass kan jag inte sluta fascineras över hur underbart det är när kroppen håller. Hur coolt det är att en kan bryta ner den med graviditet och skador och inaktivitet men att den vill bli stark, snabb och göra rätt om den bara får bra förutsättningar. Att kunna springa är något jag är otroligt tacksam för. Att dessutom kunna göra det snabbt och explosivt och mer och mer är en ynnest. Jag vill bara ha mer.

Och vad kan vara en bättre start på dagen än en riktig svettfest? Det är inte mycket som slår det faktist. 

Tack kroppen för allt du gör för mig. Du är bäst. ❤

img_3265img_3261