Etikettarkiv: Sömnbrist

Om att inte sova på natten

Det här med att barn inte sover på natten. Vad är det om?

För oss har den osammanhängande sömnen sannerligen varit en stor omställning. Siri är snart ett och ett halv år och det är inte många nätter på den tiden som hon har sovit en hel natt. Kanske tre?  Hon sov bra på nätterna fram till fem månader, och därefter har det varit riktigt kämpigt. I perioder har det varit bättre, men hon sover inte sammanhängande nätter utan uppvak.

Att hon ska sova i egen säng har vi för länge sedan tagit bort. Spjälsängen är inte särskilt använd i vårt hem. Jag hade en period där jag kämpade mig tokig för att hon skulle kunna sova själv på natten, men la ner det ganska omgående eftersom varken hon eller jag mådde bra av det. Jag antar att jag blev påverkad av hur det ska och inte ska vara. Vi samsover antingen alla tre i vår säng eller så sover någon av oss tillsammans med henne i en stor säng utan ben på golvet i ett annat rum. Hon vill ligga nära och jag har vant mig vid det, även om jag innan barn absolut var en sådan som ville ha mitt eget space just på natten.

Hon kan vakna allt från en till ett par gånger per natt, och ibland somnar hon om bara hon känner att någon av oss är där. Då är det inget problem. Sover hon sover vi. Mycket av omstoppandet och kramandet gör jag i sömnen. Andra nätter är det meckigare. Dels för att hon kan vakna många gånger och dels för att hon kan vara vaken längre stunder. Det innebär att jag inte får sammanhängande sömn och det är by far det jobbigaste jag har varit med om. Att inte få sova är tortyr. Tortyr! Numera handlar det oftast inte om 1,5 timmar vakentid men en ledsen Liten, men att vara vaken med någon som bökar runt, sparkar, nyper, slår och leker titt ut är en utmaning. Det är sjukt provocerande och frustrerande. Vad är det som gör att barnet inte sover? Varför blir hon så arg på oss? Varför blir hon så arg på sig själv? Är hon otrygg? Har hon bara svårt att somna om på egen hand? Har vi gjort något som får henne att tro att vi inte finns där för henne på natten – fastän att vi har gjort allt vi kan gör att ge henne den kärlek och närhet som hon behöver? Eller är det bara så enkelt att vissa barn sover gott om natten och andra gör det inte?

Det tär att inte få sova. I morse var jag så trött att jag inte visste hur jag skulle klara av en arbetsdag. Ögonen står i kors men barnet är pigg och glad. Jag vet att en klarar mycket mer än vad en tror – titta bara på hur bra vi ändå har klarat ett år av sömnbrist. Ändå är det jobbigt. Jag älskar ihjäl mig på den där lilla galenpannan, men jag blir också tokig för att hon inte sover. Jag blir tokig. Tokig! Vi har absolut kommit till den punkten där vi härdar ut och drömmer om sammanhängande och lugn sömn. Metoder dit och metoder hit – ingenting har fungerat för oss och jag antar att allt vi kan göra är att finnas där. Men ändå, håll med om att det är sjukt frustrerande!

img_0346

Sömnlösa nätter

God morgon kompisar!

Den här veckan har vi sannerligen sovit minimalt. Efter sjukdom och hosta verkar Siri helt ha kommit ur sina rutiner och verkar helt oförmögen att komma till ro på natten. Natten till igår sov jag tre timmar och natten innan det fyra. Den här sömnlösheten alltså, den förföljer mig. Jag hamnar väldigt snabbt i tankar om att

Jaha, nu är mitt liv så här för alltid! Och jag hinner inte göra något jag tycker är roligt. Jag har offrat hela mig själv för att bli mamma. Och bla bla bla 

Jag har otroligt svårt att ta in att det inte är för alltid – att det är en kort period av livet. Och då tycker jag förbannat synd om mig själv och hamnar i någon form av minidepression där jag behöver ta mig ut på andra sidan. Jag antar att det är sömnbristen som skapar den känslan och jag försöker vara medveten om mitt beteende men vissa dagar är det s v å r t.

Jag la upp ett inlägg på Instagram igår där jag bad om lite pepp. Kanske mest för att jag kände att jag behövde stöd och få känna att andra också har haft eller har det lika jobbigt med sömnen som vi har. Och mina fantastiska följare överöste mig med kramar och pepp och tips och råd. Så tacksam! Även om det rent konkret inte förändrar något är det så skönt att ha någon att hålla i handen när det blåser. Tänk vad sociala medier har för inverkan och vilken kraft, energi och styrka det kan ha när vi använder det rätt.

img_2826

Nå väl. I natt sov vi lite mer även om sömnen är uppstyckad på två uppvak och tidig morgon. Även om jag kämpar på och inte försöker att klaga allt för mycket (men det är svårt att inte tycka synd om sig själv!) känner jag mig ur gängorna. Vi har inte sovit ordentligt på två veckor nu och det tär. Givetvis. Därför ska det bli skönt att Siri ska sova hos mormor i natt. Jag vet, en del tycker inte att det är bra att lämna bort sitt barn när de är små, men för oss är det nödvändigt. Siri älskar min mamma och hennes man och har det kalasbra där. En får göra vad som är bäst för varje familj och för oss är det fint att tanka energi och vara tillsammans på tu man hand. Jag ska träffa mina vänner ikväll på after work och babbel och därefter tänker jag gå hem och sova en hel natt. Jag har inte det minsta dåligt samvete för det.