Etikettarkiv: Träningsfeminism

Träning och mens

Mens alltså. Sannerligen ett ämne som vi pratar alldeles för lite om. Som om det vore något dåligt. But, it’s not. Mens är en signal på att kroppen fungerar som den ska. De år jag inte hade mens var min kropp helt ur balans och jag l ä n g t a d e innerligt över att den skulle komma tillbaka. And so it did, och sedan dess är jag mest bara tacksam trots att det kan vara obekvämt och opraktiskt.

Femtio nyanser av mens

Illustration: Ylva Sandström

Efter min graviditet har jag reflekterat otroligt mycket över hur min kropp fungerar och hur den fungerar i olika perioder av min menscykel. Efter att ha börjat arbeta med kvinnor i synnerhet har det blivit än mer naturligt för mig att reflektera över hur våra kvinnliga hormoner fungerar och hur det påverkar oss. Våra hormoner varierar från dag till dag, varje månad så länge vi är fertila (sen också förstås, men lite annorlunda). Vissa perioder är det mer rörigt än andra och vissa kvinnor märker givetvis av det mer än vad andra gör. Lär vi känna vår kropp kan en ganska snart inse att det är en cykel som hjälper. Detta är något jag pratar om med mina kvinnliga kunder eftersom deras cykel kan påverka träningen. Ibland behöver träningen justeras efter menscykeln men det allra viktigaste är så klart att lyssna på sin egen kropp. Många verkar dessutom uppleva att träning vid PMS eller mens har viss smärteffekt och att då helt undvika att röra på sig för att en har ont behöver inte vara det bästa alternativet. Träning är ofta den bästa medicinen. Individuellt här också, självfallet.

Nå väl. De senaste åren har det blivit alltmer tydligt för mig att mitt humör påverkas av var i min cykel jag befinner mig, och jag misstänker att ni är många som känner igen er. Det tog mig dock närmare 30 år innan jag lärde mig att analysera perioderna och förstå på vilket sätt de påverkade mig. Perioden mellan mens och ägglossning har jag flow; jag har energi och kraft i kroppen (hej östrogenparty!). Jag är kreativ och glad. Forskning av kvinnliga könshormoner visar att vi har bäst muskelutveckling mensens första dag och fram till ägglossning (så kallad follikelfas). Nivåerna av östrogen ökar successivt från mensens början och fram till ägglossning, vilket många upplever som en ökad känsla av energi i kroppen. Dagarna innan mens känner jag mig oftare låg i humöret utan särskild anledning, känner mig svullen i kroppen och kan få otroligt ont i ägglådan. Träningspassen kräver längre återhämtningstid. Framför allt upplever jag att kontroll över bålens muskler blir annorlunda och rentav svårare dagarna innan mens; vilket påverkar så väl funktion som form på magen. Är det någon gång  i månaden som jag börjar skylla på laktosintolerans är det här (hej precis innan mensmage!) Detta är något jag upplever att många av mina kunder känner igen sig i; att det är svårare att aktivera bålens muskler under den här perioden.

Hur kvinnors menscykel och våra könshormoner kan påverka träningen är till stor del ett outforskat område. Den mesta idrottsforskningen som finns är gjord på manliga idrottare, och det innebär att det inte finns särskilt mycket vetenskaplig kunskap om hur kvinnor kan optimera träning efter sin hormoncykel. Den forskning som finns är dessutom gjord på fåtal kvinnor vilket också kan ge ett tvetydigt resultat. Jag kan tycka att det alltid är lämpligt att träna för att det får oss att må bättre på flertal sätt, men viktigt är att lyssna på kroppen. Känner du att det inte känns bra: träna inte eller lägg träningen på en annan nivå. Plocka av vikterna, gör färre repetitioner eller gör någonting annat än det som står i programmet. Att ha flow i sin träning är inte något vi kan förvänta oss vid alla pass, men jag tror att det går att njuta av flow och extra umf i kroppen om en ser att det går i perioder. Att det kommer tillbaka. Ibland kan en olustig eller svag känsla i kroppen lika gärna uppkomma för att du inte har sovit eller ätit som du ska, om du stressar mycket eller inte hinner att återhämta dig mellan dina träningspass. Alla sådana saker ska vi ta hänsyn till när vi tränar. Har du en progression i din träning behöver du inte lägga stor vikt vid om det är ett par dagar i månaden där du känner lite off track. Går träningen totalt sett framåt? Bra, fortsätt med det du gör.

 

Om feminism och träning: det ena behöver inte utesluta det andra

På sista tiden har jag lagt märkte till ett tämligen oschysst klimat kvinnor emellan på Instagram och så även på en del bloggar.  Jag tycker att det är märkligt att människor är så småsinta och enkelriktade i sitt synsätt att vi fortfarande 2016 förlöjligar varandra genom att säga att det är antifeministiskt att vilja gå ner i vikt, trivas med sin kropp och vara en sån som tränar. Det behöver förstås inte handla om träning. Camilla Läckberg är ett exempel som otroligt ofta verkar få kommentarer om att hon borde vara på ett eller annat sätt. Varför ger sig kvinnor på kvinnor? Det klingar så fel i mina öron. Vi ska vara medsystrar. Vi ska sporra varandra, peppar varandra och ge varandra det utrymme vi behöver för att växa och vara den person vi vill vara – inte tvärtom.

Mirjiam har skrivit ett superklokt inlägg om sin resa från att inte trivas i sin kropp till att faktiskt göra det. Efter två täta graviditeter har hon gått ner i vikt, kommit igång med träningen, käkat bättre, blivit gladare osv för att hon v i l l och upplever ett behov av det. Inte för att duga för någon annan. På vägen har hon fått pikar och kommentarer om att hon vikthetsar. Om att hon är en dålig feminist för att hon är glad över att gå ner i vikt. Om hur dåligt det är att lägga upp före- och efterbilder eftersom det är tjockmobbing och att gå patriarkatets vägar. Om att det är dubbelmoral att hävda att en gillar sig själv men ändå vill förändra sitt utseende.

Och jag tänker: varför stänga in sig i ett hörn? Varför måste det ena utesluta det andra? Det känns enkelspårigt och litet tråkigt. Vet ni vad jag går igång på? Starka kvinnor. Kvinnor som visar att feminism kan vara så mycket mer än orakade armhålor och osminkad hy. Kvinnor som lyfter fram andra, boostar och peppar andra kvinnor. Kvinnor som vågar ta och vågar ge plats. För mig handlar inte feminism om att jag behöver sluta raka mig eller att jag inte kan använda smink. Det innebär inte att jag inte kan vara smart och snygg och sexig och stark på samma gång som jag också är feminist. Jag tycker snarare att det är fett ofeministiskt att klanka ner på andra kvinnor – oavsett anledning.

Att ta hand om sin kropp är inte fult. Att vilja se bra ut är i n t e ofeministiskt. Att vara feminist innebär inte att jag behöver välja bort att vara attraktiv utan jag kan vara både och. Det ena behöver inte utesluta det andra. Det handlar väl snarare om för vems skull jag gör det. Att vara feminist handlar om att värna om och sträva efter jämställdhet. Det är människan som ska värderas – inte våra kön. Det innebär att jag som kvinna aldrig ska behöva känna mig nedtonad eller nertystad för att jag råkar ha en snippa och inte en snopp. Det innebär att jag som kvinna har rätt att få den lön som min kompetens berättigar mig till. Det innebär också att jag som kvinna inte ska behöva tänka på att vara något för någon annan för att hålla mig till de normer som samhället har tilldelat mig som kvinna. Det handlar om att få bestämma över sin egen kropp oavsett vad samhällets normer säger. Den som vill träna och känna sig bekväm i sin kropp får göra det. Den som hellre låter kroppshåret växa fritt och förespråkar naturlighet får göra det. Det ena behöver inte utesluta det andra. Det blir otroligt färglöst och onyanserat.

Jag köper inte att att träning och att vara mån om sitt utseende är att gå patriarkatets vägar. Jag köper heller inte att det är tjockmobbing att själv vilja gå ner i vikt för att trivas med sig själv. Det måste få ligga hos varje människa och varje människa har rätt till sin egen kropp. Du behöver inte vara smal för att duga som människa men du behöver heller inte vara motsatsen för att få vara feminist. Det är väl det som är grejen: vi behöver inte vara någonting för att duga för andra. Det handlar om egenvärde, att trivas i sin egen kropp och att älska sig själv för den en är. Varje människa har rätt till sin egen kropp. Varken kvinna eller man bestämmer hur jag ska se ut.

Det har blivit mycket laddat att vilja vara snygg idag. Förstå mig rätt: jag förespråkar att vi ska lägga fokus på vad vi kan göra med våra kroppar snarare än att stirra oss blinda på utsidan. Fast det innebär inte att jag inte vill se bra ut och bo i en kropp som jag trivs i. För det vill jag. Och jag vill det för min egen skull. Inte för att duga för någon annan. När skälen till att träna och äta enbart handlar om att vilja se ut på ett särskilt sätt för att passa in, för att tillfredsställa andra och när självkänslan och egenvärdet sviktar kan det bli problematiskt. Att äta och träna och värna om sin hälsa för att se bra ut, trivas i sin kropp o c h kunna använda sin kropp till fysiska utmaningar är inget fult. Det ena behöver inte utesluta det andra.

Piffig mamma som bryr sig om hur hon ser ut = en bra feminist. En osminkad och nytränad mamma = en bra feminist. Det ena behöver inte utesluta det andra. Lev och låt leva.