Etikettarkiv: Vardagstankar

Ska ni inte ha fler barn snart?

Decembers första helg har passerat. Jag har jobbat, tränat och tillbringat tid med min lilla familj. Vi har storstädat hemmet, julpyntat, krattat löv och bara umgåtts väldigt mycket. Siri önskade att vi skulle klä granen och eftersom vi gärna tänjer lite på gränser i den här familjen gjorde vi precis det. Jag får vårkänslor så fort nyårsklockorna har slutat slå och därför njuter jag hellre av gran och pynt och ljusstakar ordentligt i december. Traditionsenligt eller ej.

Och vilken glädje att se henne greja och fixa och hjälpa till. Det slår mig så ofta hur stor hon har blivit och hur omtänksam och snäll hon är som person. Hon har alltid varit så lik Mr, men börjar också bli lik mig. Det lockiga håret och humörsvävningarna är väl sådant som jag får ta på mig. Jag fattar liksom inte hur fort de är 2,5 åren faktiskt har gått. Hon kom ju nyss. Nu pratar och pratar och pratar  hon precis hela tiden och är princip helt blöjfri. Galet!

img_0740img_0735

Ibland tänker jag att det är ett stort steg att börja om igen med småbarnslivet när tillvaron äntligen har blivit mer regelbunden och enklare igen efter allt kaos som graviditet och barnafödande, amning och mjölkstockning, sömnlösa nätter, kladdiga blöjbyten, barnvagnsvägran och evigt vaggande innebar. Samtidigt var det en mysigt tid i livet (eller inbillar jag mig bara det för att jag har glömt?! För visst tyckte jag inte att det var så himla mysigt?) och kanske vill jag uppleva den igen. För det mesta känns det som att vi är en bra trio, och vi har det alldeles jättebra som vi har det. För många verkar det så självklart att skaffa syskon men jag känner inte helt på det viset. Många vill ha det gjort och bara kör på, men jag kan i efterhand säga att Mr och jag har behövt att få vara två vuxna med ett barn.

Jag tyckte inte om att vara gravid. Det gjorde jag inte. Det kändes som världens längsta liv. Jag tyckte heller inte särskilt bra om att inte kunna göra vad jag ville göra med min kropp efter graviditeten. Det är en uppoffring för mig att vara gravid och föda barn (och då var det ändå någon som plockade ut barnet ur min mage). Samtidigt har jag idag en helt annan kunskap i bagaget om graviditet, förlossning och återträning som skulle göra stor skillnad. Jag behöver inte lära allt från början igen. Jag kan ta hand om mig själv på bra sätt under graviditeten och jag vet på vilket sätt jag ska träna för att komma tillbaka till en kropp som kan belastas efteråt. Jag tror så klart att vi skulle göra hela småbarnsgrejen bättre. Det var ju världens största omställning att bli föräldrar och ibland skrattar vi idag åt att vi ofta kändes så otrygga, vilsna och förvirrade när Siri var liten. Som att alla andra föräldrar fattade galoppen bra mycket snabbare än vad vi gjorde. Ändå, inte helt självklart för mig att skaffa fler barn.

Det är inte sällan jag får frågan: ska inte ni ha fler barn snart? Då svarar jag för det mesta:

Alltså jag vet inte om mitt förhållande hade pallat ett gap- och skrikbarn på ett barn som fortfarande inte sover på nätterna och jag gillade inte att vara gravid och det var jobbigt att komma tillbaka efter ett kejsarsnitt och det var inte min grej att amma och jag tyckte inte att det var livets liv att vara föräldraledig och jag vill kunna träna och jag jobbar med träning och jag vet inte.

Jag vet inte. Jag tänker att det märks. Ibland längtar jag efter ett barn till och ibland gör jag det inte. Jag älskar, älskar, älskar ihjäl mig på det barn jag har. Hon är en gåva på så många sätt. Jag trodde inte att jag kunde bli gravid och jag fick henne. Min kropp kan nog bli gravid nu för den är friskare och mer välmående och i balans, men jag är också otroligt tacksam för att jag har ett barn. Otroligt tacksam ❤

Söndag och ett paket kaffe

God morgon söndag!

Siribarnet och jag har varit vakna sedan tidig morgon. Natten har inte varit särskilt bra och jag känner att jag ligger efter på sömnkontot. Tidigare i veckan låg jag vaken till halv fyra en natt innan jag kunde somna pga försent kaffedrickande. En sprängfylld hjärna på högvarv efter intensiva utbildningsdagar på det och jag känner mig litet sliten. Uppskattad förbrukning av kaffe idag: ett paket ungefär. 

img_0541

Jag har precis återhämtat mig från den tredje förkylningen den här hösten. Jag verkar dra på mig alla baciller som barnet drar hem från förskolan. Hon har inte varit sjukt särskilt mycket, men jag däremot har angripits av det mesta. Jag fattar ju att det hör de här ljuva småbarnsåren till, men det är ändå frustrerande. Och utmanande. Dels får jag stuva om i ett redan intensivt arbetsschema för att få ihop det med mina åtaganden. Dels påverkar det träningen – vilket ändå landar som den största utmaningen. Det blir mycket ofrivillig vila och en känsla av att börja och börja om med sina satsningar. Det är inte mycket en kan göra åt det, och jag försöker leva som jag lär: känner vi oss slitna tränar vi efter förmåga och dagsform. Är vi sjuka tränar vi inte alls. Punkt.

Nå väl. Idag ska jag köra mitt första styrkepass på närmare två, tre veckor. Jag gjorde en ambitiös och kulkul träningsplanering i början av hösten som jag inte riktigt har kunnat följa (pga sjukdom, inte ovilja). Det fungerar bra för mig att ha en grundplan för hur jag ska få till progression i träningen, men som skomakarens barn har jag ibland svårt att följa något under längre perioder – allra helst om jag får avbrott i planen. Idag börjar jag lugnt och fint och känner på kroppen. Jag ser fram emot endorinpåslag och troligen en del träningsvärk de kommande dagarna (yeey!). Därefter bestämmer jag hur träningen ska se ut den kommande tiden. Jag tänker lekfullt och spontant ett par veckor så justerar jag upplägget framåt. Först och främst behöver jag bestämma mig för vad jag vill med träningen. 2018 har ingen bra plan, än så länge. Något inom mig säger löpsatsning till våren, men det återstår att se. Ambivalenskors på den biten under julledigheten och sen är jag nog hemma.

 

Rocking your world since 1984

Den här hösten är helt galen. Galen som i utmanande, rolig och alldeles underbar. Fast som ni vet; det är inte alltid bara bra på samma sätt som att det inte alltid är dåligt. Jag har haft ett par dagar där jag har fått knyta näven i fickan och bara get shit done. Kreativiteten och inspirationen är det inget fel på utan det är andra området i livet som har känts lite mer motiga. Precis så som livet är. När jag analyserar mina sämre perioder kan jag nästan alltid sammankoppla dem till PMS och mens, och det märker jag också på hur min träning fungerar. Ett träning och mens-inlägg vore på sin plats. Stay tuned.

Idag vaknade jag med en härlig känsla i kroppen. Jag var hos frisören igår och piffade till mig och som på ett magiskt sätt kände jag mig fräsigare när jag vaknade. Ni vet; here and rocking your world since 1984. Ibland får en bara låta sig själv att vara lite skör där på insidan och sedan ladda om och leverera. Och gissa vem som har bemärkelsedag på fredag? Jag! Bara det gör att den här veckan känns pirrig och rolig. 33 år och älskar att fylla år.

img_3481

I helgen gjorde jag något otroligt utmanade och häftigt och roligt på samma gång. Tillsammans med Jacob Meijer från Meijer Creative Imaging spelade jag in det som ska bli min företagsfilm. Det blev många timmars arbete men det kommer att bli grymt. Jag är galet spänd på resultatet.

img_3460-1

 

Hej September!

Hej höst och hej september!

Första september idag kompisar. Jag gillar hösten och tycker alltid att det är härligt när september äntligen dyker upp. Dels för att det är en fin och färggrann månad, men också för att det är månaden när jag fyller år. Och alla som känner mig vet att; boy, jag älskar att fylla år!

På ett sätt känns det som att augusti har rusat förbi. På ett annat sätt känns det som en lång månad. Augusti innebar dels återhämtning och semester för min del men också den där härliga nystartskänslan som hösten alltid ger. Jag var alldeles jätteskör och litet bräcklig innan semestern, men känner att jag kom tillbaka med en helt annan energi och attityd. Återhämtning är ej att underskatta. Vi behöver den för att landa och ladda om. Jag vet ganska exakt var min gräns går, men ibland har jag tendens att tänja på gränserna. Det är nog lite så jag är som person eftersom jag aldrig bangar en utmaning men jag har också lärt mig med åren att en behöver vara rädd om sig själv. Vi har ju bara en kropp och ett liv, och det gäller att ta hand om det en har.

 

img_3348

Jag har hunnit att driva LEVA LÄNGE Vimmerby i ett år. Vid den här tiden förra året har jag ingen aning om hur min dröm skulle rulla på. Det var en blandning av förtjusning och ångest. Vad jag minns främst är dock frihetskänslan. Att få gå till ett jobb som jag själv har skapat och utformat kändes rätt i magen från början. Jag insåg framför allt vilken frihetsjunkie jag är. Att jag uppskattar, tycker om och mår ofantligt bra av att få planera och bestämma över min egen tid. Så här ett år senare känns det som det mest självklara i världen; jag är på helt rätt plats. Inget snack om saken.

Den här hösten gömmer mycket roligt i sitt skägg. På Body Gym & Relax kavlar vi upp ärmarna för ett nytt höstschema från och med nästa vecka. Jag lovar att er att det kommer att bli en sjuhelsikes rolig höst. Vi jobbar också hårt för vårt kommande hälsoevent den 21 oktober som jag hoppas att ni alla kommer på. Det kommer att bli så rackarns bra! För egen del har jag en genomtänkt och strukturerad plan vad gäller min egen träning och ser otroligt mycket fram emot kostutbildningen i november. Däremellan gömmer sig mycket annat roligt. Jag är redo för höst, helt enkelt.

Happy fredag kompisar!

Röda läppar och randig skjorta är min nya signaturklädsel

Den här morgonen har jag blivit ompysslad hos frisören. Är en sin egen chef, åtminstone halva arbetsveckan, kan en ju lägga sin tid så att det passar för att göra annat också. Något jag uppskattar otroligt mycket. Hej frihetskänsla! Nästan varje gång jag går till min frisör bollar vi idéer till bröllopsfrisyr och hur jag vill att håret ska se ut till vi gifter oss nästa sommar. Den här gången blev håret ännu någon nyans ljusare och vi börjar närma oss ett läge jag gillar riktigt mycket. Nu ska bara mitt hår växa en sisådär 30 cm på ett år och saken är biff.

I övrigt har jag gått all in vad gäller livet som Noora. Röda läppar och randig skjorta börjar kännas som en signaturklädsel för mig (jag vet att livet som Noora börjar gå lite för långt!). Eftersom jag inte har människokläder på mig mer än max ett par gånger i veckan känner jag mig alltid så himla fräsig. Och uppklädd på något sätt. Fredagskänslan är maxad.

img_1776

Den här helgen kommer jag att kurera mig så gott det går. Jag hostar en del nattetid, och har lite ont i halsen fortfarande. Siri har också hostat en del om nätterna den här veckan. I natt har hon till exempel bökat runt i sängen mellan halv 2 och halv 4,  nypt mig i varenda kroppsdel hon kommer åt, skallat mig, sparkat mig i ansiktet, sagt ”sluta mamma!” när jag försökt att få henne att sluta och bara varit allmänt missnöjd. Varken barnet eller jag vaknade när klockan ringde vid 06 och fick stressa järnet till förskolan för att vi sov för länge. Tänk vad en tog sin sömn för givet innan en fick barn (läs jag!). Jag vet att det finns barn som sover förbaskat bra i sin egen säng klippt hela nätterna, men min onge gör det då rakt inte. Jag älskar barnet på alla sätt, men om hon bara kunde sova om natten.

Jag hoppas att din helg blir fin och härlig! Att du gör saker du tycker om, umgås med människor som ger dig energi och äter något riktigt gott. Träna ett pass, ta en promenad för frisk luft och ladda batterierna för ännu en stundande vecka. Jag ska se till att få frisk luft i helgen trots att jag inte kan träna. Nästa vecka vankas det sportlov i vår del av landet och det är det första sportlovet på å t t a år som jag inte har lov (förutom under min föräldraledighet förstås). Det känns ändå inte märkligt på något sätt. Jag är ju precis där jag ska vara och I’m loving it. 

Kram C

 

Happy alla hjärtans dag sötnosar

Happy alla hjärtans dag sötnosar!

Jag gillar alla hjärtans dag! Inte för att det nödvändigtvis måste innehålla dyra presenter (men jag gillar att få!) och blommor (gillar också!) utan för att kärlek är härligt. Idag är en dag när kärleksförklaringar trängs i våra sociala medier och en kan givetvis störa sig på det. Det beror på hur en väljer att se på det; irritation eller inspiration. Jag blir inspirerad av att människor ger kärlek (och jag vet ju att den där kärleken inte ser precis så där himlastormande ut dagligen). Det kan vi leva med.

Mr till exempel. Jag älskar, älskar, älskar honom av hela mitt hjärta men han kan också driva mig till vansinne. Han är den gnälligaste av gnällspikar och vi är fullständigt olika på den punkten. Jag säger ja och han säger nej. Men han är också den som har stått stadigt vid min sida sedan den dagen vi träffades. Han bromsar och jag gasar. Ibland kan jag undra hur tusan vi ska leva ett liv tillsammans men i nästa stund vet jag, från djupet av mitt hjärta, att det inte blir lättare med någon annan. För jag vill leva med honom; idag och alla andra dagar. För att vi är ett team. 

img_1371-1

Bästa sättet att fira kärleken är ju ändå att älska sig själv och ta hand om sig själv på bästa sätt. Att må bra inifrån och ut. Det behöver vi göra året om; inte bara då och då. Det gäller givetvis alla våra relationer och kärlekar i livet. En får vattna dagligen för att hålla det vid liv. Att må bra i sig själv kan ju att vara att se över faktorer i livet som får oss att må bra; schysst käk, regelbunden träning, återhämtning i tillvaron och mindre stress, nära och goda relationer. Faktorer som vi faktiskt alla kan påverka.

Jag har haft en sådant där dag som går i ett. Givande möten, mammagrupp, livsstilsgrupp och ett avslutande HIIT-pass med ett grymt gäng. Själv har jag inte fått träna mer än att lyfta och bära vikter fram och tillbaka utan får snällt vänta ytterligare någon dag innan jag tränar för att vara snäll mot halsen. Jag går ändå och lägger mig med en känsla av tacksamhet. Att få leva en tillvaro som jag själv påverkar och tycker om. Mitt liv är så satans roligt (inte varje dag but still!) Det är också att älska sig själv, ge sig själv utrymme i livet och tillåta sig att få vara precis som en är. ❤

Typ lika bra som parterapi

På onsdagar, varannan vecka, kör vi plockracet hemma hos oss. Ser ni hur himla fint och iordningplockat det är?

 

img_1409

Vet ni hur ovanligt det är att vi har det så fint och iordningplockat? Alltså mycket ovanligt. Jag vet inte hur det är med er, men vi har dagarna fyllda med så mycket annat än städning. Städning är en sådan sak som jag prioriterar bort. Jag har liksom inte tid att spilla min kraft på att hålla på att slipa på ytan. Det är inte det att jag inte vill ha det fint och städat. Det är bara det att med jobb och barn och fritid blir det inte särskilt mycket tid kvar och jag vill hellre umgås med mitt barn och Mr när jag är hemma. Jag är ju trots allt borta en del kvällstid och jag kan inte och vill inte försöka vara ett hundra procent överallt. Städning är något jag väljer att inte lägga så mycket tid och energi på.

Lösningen för oss är städhjälp. Verkligen en lyx  i vardagen, men något vi kom överens om att vi hellre unnar oss än massa onödiga prylar som vi egentligen inte behöver. Vi får mer tid att umgås med varandra och vara närvarande föräldrar. Vi behöver inte bråka om vem som städar och inte städar (läs jag). Alla är nöjda och glada och ibland hinner vi istället hångla i soffan på kvällarna.

Alla småbarnsföräldrar vet vilket kaos det blir med leksaker och böcker och djur och kritor och allt annat som dras fram. V a r j e dag. Jag kan plocka ihjäl mig. Fast jag gör det inte. Det ser ut som en knarkarkvart hemma hos oss (utan knarket förstås) för det mesta men jag är helt fine med det. Det är en period av livet och vi blir inte lyckligare för att vi har ett välpolerat hem. Däremot är det superskönt och vardagslyxigt att vi faktiskt har möjlighet att låta någon annan städa vårt hem varannan vecka. Det underlättar så himla mycket. Däremellan är det givetvis kaos, men det är åtminstone inte fullt så skitigt som det skulle vara annars. Vi valde ett nystartat företag, SA Städservice, som använder ekologiska produkter (viktigt för mig) och är verkligen nöjda. Typ lika bra som parterapi.

Nu ska jag njuta av mitt fina vardagsrum plus hela dagen i morgon innan kaoset infinner sig i morgon igen. Prima ballerina.