F E M I N I S T. Varje dag.

Den internationella kvinnodagen är en viktig dag. Det innebär inte att de andra dagarna är mindre viktiga för varken kvinnor eller män, men det är en dag som behövs så länge vi lever i ett samhälle där kvinnors hälsa, välmående och status prioriteras lägre än vad mäns hälsa, välmående och status gör. Önskvärt är att vi skulle rikta strålkastarna dagligen mot de ojämlikheter vi står inför i samhället och vi är självfallet många som pratar om dessa ämnen hela tiden.

Det händer att människor (för att generalisera; främst män) kan kommentera den internationella kvinnodagen med att kvinnor gärna får ha e n egen dag och att de andra dagarna är männens dag. För mig är det ett crappy argument som har följt oss som en dålig myt genom tiderna. Alla dagar tillhör både snippbärare och snoppbärare – oavsett om en ser sig själv som kvinna eller man. Det finns ju tusentals människor världen över som har ett kön men som inte alls upplever sig tillhöra just det könet. Sett till historien har män aldrig nekats att ta plats, de har tillåtits vara fysiskt aktiva, de har framställts som beslutsfattande och aktiva medan kvinnor under lång tid har tillskrivits andra egenskaper; ofta utseendemässiga egenskaper. Vackra men ointelligenta, passiva och många gånger som någon som ska behaga mannen.

Jag vet att många människor inte alls känner igen sig i det här sättet att dela upp kvinnor och män på, men vi behöver också vara medvetna om att dessa uppdelningar mellan könen pågår hela tiden. Och det påverkar hur vi ser på oss själva och hur vi förväntas se på oss själva och bete oss gentemot andra människor. Normer och strukturer påverkar oss dagligen och jag får ideligen ställa mig frågan om jag beter mig på ett visst sätt på grund av andras förväntningar och strukturer som är djupt rotade inom oss.

För mig är det en ynnest att få arbeta med kvinnors hälsa och det är en hjärtefråga för mig att få skapa forum för att prata öppet om kvinnors kroppar. Det innebär inte att jag inte vill jobba med män, men de flesta människor som söker sig till mig gör det för att jag besitter en kompetens om kvinnokroppen och vad som händer under graviditet och förlossning. Med siffran 40 000 kvinnor som får bestående problem med kroppen efter graviditet och förlossning i minnet känns det dessutom självklart att fler människor behöver jobba med de här frågorna. Jag träffar kvinnor som har problem med bland magmuskeldelning, navelbråck, urininkontinens, framfall, sfinkterruptur och många av dessa kvinnor får söka informationen kring detta helt på egen hand. Många av dessa kvinnor vågar inte ens titta på sitt eget kön i en spegel för att de är så rädda för hur det ska se ut efter förlossningen. Är det rimligt? Nej, jag tycker inte det. Alla kvinnor har rätt till en god relation med sitt kön. Kvinnor ska inte lämnas ensamma med sina kroppar efter att de har fött barn och de ska absolut inte lämnas ensamma med sina besvär. Därmed är det arbete som jag och många andra gör otroligt viktigt. För vi behöver bry oss om våra snippor genom livet.

Jag är otroligt glad för att jag kan erbjuda kvinnor en säker väg tillbaka efter förlossningen och kommer att ägna mitt yrkesverksamma liv åt att utveckla dessa frågor. Det innebär inte att män är dåliga eller att en dag som internationella kvinnodagen handlar om manshat. Långt ifrån. Det handlar om att vi vill leva i ett samhälle där män och kvinnor har likvärdiga rättigheter: hälsomässigt, lönemässigt, omvårdsmässigt osv osv.

Grattis på internationella kvinnodagen. För jämställdhet och likvärdighet. För att vi har kommit långt men för att framtiden ska bli ännu bättre för alla snipp- och snoppbärare. ❤

Nej tack, jag ska inte åka med!

Jag har haft och har fortfarande ibland perioder när jag tänker väldigt mycket. Det snurrar runt, runt i huvudet och jag får svårt att sortera. När jag är för mycket i mitt huvud och för lite i min kropp mår jag inte bra. Att jag tänker tänker tänker påverkar mitt välmående. Inte sällan kommer de här snurret när jag ska sova och det påverkar i allra högsta grad min sömn. Jag tänker tänker tänker på saker jag borde ha gjort, borde ha sagt, borde göra. Jag ältar. Pulsen ökar. Jag blir irriterad. Lättretlig. Inte mitt bästa jag.

Lyckligtvis är det något som har blivit bättre. Det kan fortfarande snurra runt i huvudet men jag har blivit bättre på att städa upp, sortera och koppla ner. Dels handlar det om att jag har fått verktyg genom att träffa en psykolog och dels handlar det om att jag har förstått hur vi fungerar som människor på ett annat sätt. Jag är medveten om vad som händer i mig när det snurrar runt. Jag kan bromsa in och lyssna inåt. Jag kan vara mer närvarande i det som händer i min kropp.

Vi kan aldrig få tankar och känslor att sluta komma och gå. Det är så vi fungerar som människor. Däremot kan vi välja vilka tankar vi hakar fast vid och fortsätter att tänka vidare. Vi kan där och då välja att inte ta de tankar som dyker upp på så stort allvar.

Ett sätt att hantera det på är att se tankar som amerikanska gula taxibilar som cirkulerar runt och tacka nej. Nej tack, jag ska inte åka med. Nej, tack. Nej. Då rensar vi upp. Städar bort dimman som hindrar oss från att tänka mer klara tankar. Och jag tror att när vi lär oss att tacka nej till allt som finns i huvudet kan vi rensa upp och inse att det är ju vi själva som skapar snurret. Det innebär inte att det är lätt, men det innebär att vi inser att vi aldrig aldrig aldrig kan sluta tänka. För tankar kommer att komma och gå, men genom att sortera det vi tänker och faktiskt inte ta fasta på alla svåra (eller roliga!) tankar som kommer och går kan vi också må bättre. Skillnaden blir vad vi gör med tankarna som kommer. Nej, tack.

Och märker du att du ändå åker med för många taxibilar så hoppar du av. Nej tack, jag ska inte åka längre än så här. Välj. Ta inte allt du tänker på för stort allvar. Sortera. Då kommer du att må bättre. ❤

Egen erfarenhet om magmuskeldelning gör det lättare att inspirera och motivera andra

Den här veckan har bara rusat förbi och vips är vi inne i mars. Igår firade jag och mina cykelkompisar fössta tossdan i mass. Snacka om uppladdning inför Vasaloppsspinningen på söndag. Jag får alltid så mycket energi av att instruera spinningklasser. Efter den senaste förkylningsperioden känner jag mig tillbaka på banan igen. Förra veckan tränade jag fyra pass och kroppen svarade fint. Den här veckan tränar jag fem pass inkl fyra timmar cykel på söndag. Jag är riktigt laddad.

Jag märker att kroppen har blivit mycket starkare den senaste tiden och att jag nu som först efter graviditeten kan trycka på lite extra. Jag vill påstå att jag är starkare i kroppen nu än vad jag någonsin har varit och att jag har bättre kroppskontroll än vad jag någonsin har haft. Det är ganska fränt faktiskt. Rätt kunskap och rätt träning gör så mycket.

Jag har ju fått jobba mycket för att kunna kontrollera mina delade magmuskler och det har begränsat mig. Dels för att jag faktiskt har varit rädd för att göra mig illa, men också för att jag har känt att förmågan att hålla delningen under kontroll har varit just begränsad. När jag blir trött påverkar det hur jag kan arbeta med kroppen. Vissa dagar drömmer jag om en diastasoperation medan jag andra dagar känner att det fungerar helt bra. Med rätt träning går det bevisligen framåt och jag tränar ju för funktion och för livet – inte för snabba resultat eller enbart för att se ut på ett visst sätt. Det är just det jag pratar mycket om under mina Mamma Baby-pass; att funktion går före form och att genom att investera i tiden det tar att träna kroppen på rätt sätt kan vi längre fram belasta kroppen och faktiskt göra mycket av det vi vill. Att jag själv har erfarenhet av magmuskeldelning och att ta en sak i taget gör det lättare att inspirera och motivera andra kvinnor till att jobba med kroppen på rätt sätt. 

Idag jobbar jag hemifrån. Jag har mycket att checka av på listan så det blir produktivt. Siribarnet sov hela natten och jag känner mig riktigt utvilad. Numera sover hon hos oss varje natt och den senaste tiden har det varit fler bra nätter än dåliga nätter. Sömn gör otroligt mycket för välmåendet och energin. Jag minns knappt hur överjävligt trög jag var när hon sov som allra sämst (vilket var en l å n g period!) samtidigt som jag minns hur dränerande och jobbigt det var. Att jag inte började knarka är ett under.

Happy fredag!