Månadsarkiv: februari 2017

Snart är du över på andra sidan. Precis som Britney Spears

Jag tror att många människor bär omkring på känslor som de behöver släppa taget om. Vi tänker och ältar och analyserar. Låter varje liten tanke bli till verklighet och spinner vidare. Att låta hjärnan gå på helvarv och hålla tankar snurrande i huvudet är utmattande. Det blir aldrig lugnt och stilla.

Jag tror på att släppa taget om det vi inte behöver. Att inte vara rädd för att säga vad en känner. Att bli arg, ledsen, upprörd, besviken och faktiskt tillåta alla olika sorters känslor ta plats. När vi håller tillbaka våra känslor och trycker ner vad vi egentligen känner långt ner i halsen exploderar vi slutligen. Och att trycka ner känslor ger den där klumpkänslan i halsen. Ni vet när en nästan får ont i halsen för att det sitter känslor i vägen. En måste bara svälja. Känslor som vill ut, men som vi trycker trycker trycker ner för att vi inte vågar säga som det är. Det är, för mig, en indikation på att något måste få komma ut och kroppen är så smart att den säger till när något är fel. Då är det vår satans skyldighet att lyssna. Signalerna finns ju där.

Att explodera med alla känslor på en och samma gång kan å ena sidan vara förlösande. Den tunga stenen lämnar axlarna. En känsla av lätthet. Men, att inte låta det gå så långt kan många gånger vara precis lika förlösande och frigörande i sig. Att inte samla känslor på hög utan att istället våga stå och ta ansvar för sina känslor ger också en känsla av frid. Att våga visa att en vet sitt värde. Då behöver vi inte bära omkring på känslor som skapar olust.

img_1886-1

Jag brukar ofta tänka på att det finns tusentals och åter tusentals människor som har det värre och svårare och jävligare än vad jag har det. Det innebär inte att jag inte har rätt att gnälla, vara ledsen och arg just i den stunden som jag behöver det, men tanken på att människor som har det svårare och ä n d å utvecklas och tar sig vidare i livet ger någon form av styrka. De gör det ändå. De tar sig igenom vidriga förhållanden, kommentarer från nejsägare, förståsigpåare och gnällspikar omkring dem och tar ansvar för sitt eget liv. De bara tar sig igenom skiten, ändå.

En dipp är en dipp. En dålig dag är en dålig dag. Inte ett dåligt liv. Och jag tror att många behöver bli bättre på att inse det. Att det är okej att ha negativa känslor och att inte må bra; för alla känslor är okej men att vi också behöver låta dem komma ut. För att kunna ladda om och försöka göra nästa stund och nästa dag till något bättre behöver vi släppa taget om det vi inte behöver. Annars kan vi inte må bra. En sekund, minut och dag i taget och snart är du över på andra sidan. Precis som Britney Spears. 

 

Mitt liv som tjock

Under stor del av mitt liv har jag sett mig själv som tjock. Fram till för bara några år sedan var det definitionen av vem jag är. En tjock person; som om det skulle vara något dåligt. I nästan 20 år av mitt liv har jag sett på mig själv på det här sättet.

img_1548

Jag har ett tydligt minne när jag var runt 10 år och vi hade gäster på middag. Barnet som jag brukade leka med när just den här familjen kom på besök sa till mig att det var skönt att få vara sig själv för att jag också hade så stora lår. Att hon inte behövde sitta på ett speciellt sätt på stolen för att se smalare ut. Jag tror inte att jag hade tänkt på att jag hade särskilt stora lår innan dess, men jag förstod ju att jag hade det från den dagen. Helt plötsligt öppnade sig en ny värld för mig. En värld där människor hade kroppar som var olik min. Jag var annorlunda med en kropp som inte var smal. Plötsligt såg jag små flickkroppar omkring mig och min kropp såg inte alls ut på det sättet.

Många år passerade och jag tänkte ofta på min kropp. Det var en värdering av kroppen som började tidigt. En nedvärdering. Mina tonår och flera år framåt blev en ängslig tid för mig. Bilden av mig själv som annorlunda och fel och inte tillräckligt smal har varit begränsande på många sätt.

Det har alltid varit svårt för mig att klä av mig inför andra människor. Allt från situationen att tvingas duscha tillsammans med andra på idrotten, att vara på stranden till mer intima situationer med andra. Att vara naken har alltid känts så himla naket. Och onaturligt. Det är ju inte så mycket en kan gömma när en är saken.

Att vara naken som i öppen och ärlig i mitt skrivande (som varumärke) har på något sätt känts viktigt just av den anledningen. Att inte censurera och förfina. Att prata om sådant som vi vanligtvis inte pratar om. Att skrapa på ytan och säga som det är. För min kropp är en helt vanlig kropp. En kropp med brister med skavanker som alla andra kroppar. En kropp som har fått utstå mycket hat och elaka ord. En kropp som har burit och fött ett barn. Men också en kropp som är stark; som kan bära tunga saker, springa och cykla. Jag har en kropp och den definierar inte vem jag är. Mitt utseende definierar inte mig som person.

Och jag är en helt vanlig tjej med känslor och tankar och funderingar precis som alla andra. I min ryggsäck finns saker som har påverkat mitt liv – både positivt och negativt. Det är när vi tror att alla andra är på ett visst sätt som inte samstämmer med vilka vi är som vi är ute på farligt vatten. Då skapar vi klyftor mellan varandra och tror att vi bär allt det som vi bär omkring på alldeles ensamma. Jag mot världen. Det är en tung sten att bära.

Att se mig själv som tjock och aldrig tillräckligt smal har givetvis varit en stor begränsning för mig. När jag började träna tog det flera år innan jag exempelvis vågade mig ut i gymmet bland de tyngre vikterna och stora pojkarna. Jag tänkte ju att alla skulle tänka negativa saker om mig. Det var ett e n o r m t stort steg utanför min bekvämlighetszon den dagen när jag med hög musik i lurarna stegade ut från mitt hörn med ett gäng fria vikter för att träna med människorna som vågade träna på riktigt. Och så väldans många år sedan är det faktiskt inte. Jag minns osäkerheten. Hur jag fick intala mig själv att jag hade lika stor rätt att vara där precis som de som redan var vältränade och smala. Jag hade till och med övat in en fras att säga snabbt som bara den om någon skulle kommentera mitt utseende – bara för att förekomma istället för att förekomas.

Jag har aldrig behövt att använda den frasen för det är ju aldrig någon som har ifrågasatt varför jag tränade. Tvärtom. Om jag nu behövde bli mer fysiskt aktivt var gymmet det absolut bästa stället att hänga på. Men jag var så rädd för vad andra tyckte om mig och eftersom jag värdera min kropp utifrån hur den såg ut snarare vad jag skulle ha den till eller vad den kunde göra blev det en begränsning.

Och sex. Det är ett stort och viktigt ämne och det pratas alldeles för lite om sex. Åtminstone på det sättet jag tänker mig att vi ibland behöver prata om det. Det är alldeles jättehärligt med sex men det är faktiskt ingen självklarhet för alla människor att vara sådär härligt avslappnade och frisläppta som det målas upp att en ska vara. Ett annat perspektiv i den diskussionen kan ju faktiskt också vara att det faktum att alla människor inte har mer sex än vad de har (eller inte njuter mer av det än vad de gör) kan handla om att vi (kanske främst kvinnor?!) inte tror att vi duger som vi är och att vi har komplicerade relationer med våra kroppar. Jag vet så klart inte hur det är med er andra och era fantastiska sexliv, men min kroppsuppfattning har begränsat mig mycket i livet – som ni säkerligen förstås, och blir ju sex inte så himla roligt. Har en som kvinna växt upp med att ständigt jämföra sin kropp med andras kroppar kan det ju vara svårt att njuta av sin egen kropp. Och det blir ju en begränsning.

Idag ser jag min kropp utifrån vad den kan göra: funktion före form. Det har inte varit ett självklart sett att se på min kropp men jag är otroligt glad över att jag idag inte drunknar i jämförelsen i hur andras kroppar ser ut. Och jag stirrar mig inte längre blind på skavanker och brister. Min kropp är stark. Den har muskler. Den kan springa, cykla, bära tunga saker och leka. Och jag kan njuta av den utan att bry mig om vad andra tycker. 

Träning efter graviditet: nya grupper för våren

Nu har jag satt nya datum för ytterligare två PT Small Groups för våren. Två gruppstarter i mars (tisdag 14 mars och onsdag 15 mars 9.30-10.30) och två gruppstarter i maj (tisdag 9 maj och onsdag 10 maj 9.30-10.30) . Nivå 1 handlar om att hitta tillbaka till muskelarbetet i bäckenbotten och djupa magen, öka rörligheten i kroppen och stärka de muskler i stort som har blivit försvagade under graviditeten. Nivå 2 är progression där vi fortfarande arbetar med att aktivera och stärka bäckenbotten och djupa magen men adderar lite mer belastande träning, i fin takt och lagom nivå givetvis. Varaktigheten är sex veckor och din investering är 1200 kronor. Träningen hålls på BODY Gym & Relax och där tränar du som klient självfallet kostnadsfritt under de tillfällen Mammagruppen hålls.

img_0218img_1767

Gruppträningen är perfekt för dig som vill återträna på ett säkert och effektivt sätt efter graviditet och förlossning och som vill träna med personlig tränare och tillsammans med andra. Det brukar vara ett bra första steg för att komma igång med träning efter graviditet. För mer information kan du läsa mer på min hemsida. Du hittar den här.

Bokning görs via mail till cecilia@levalange.com Anmälan är bindande men det går bra att överlåta sin plats till någon annan om du får förhinder att delta.

Jag har fått önskemål om mammagrupper på helgen. Vid flertal intresseanmälningar kan det komma att bli en sådan grupp. Önska på, det kostar ingenting!

Varmt välkommen!

Fysisk aktivitet som en del av en hållbar livsstil

Som en del av hälso- och träningsbranschen känns det viktigt för mig att hänga med i forskning och rapporter om så väl vår allmänna hälsa som träning. Precis som att vi idag vet att jorden inte är platt finns det mycket information och kunskap om fysisk aktivitet och vår hälsa som förändras med tiden. Vad som var en sanning för bara fem år sedan behöver inte vara en sanning idag. Vi lär oss hela tiden.

img_1821-1

Branschorganisationen ALMEGA/Friskvårdsföretagen har nyligen släppt sin årsrapport, vilken är väldigt intressant. Inte oväntat säger rapporten att ju fler som tränar desto bättre mår svenskarna. Ju fler som tränar desto lägre blir sjukskrivningsantalen och kostnaderna för sjukvården. Ur ett folkhälsopolitiskt perspektiv innebär det att ju fler som är fysiskt aktiva desto friskare blir vi i samhället. En ökning av antalet aktiva svenskar kan kraftigt minska sjukvårdens kostnader, antalet sjukskrivningar och sjukskrivningarnas längd. Och det är ju kanonbra nyheter, eller hur?

Med anledning av att det är ofantligt dyrt att behandla någon som har blivit sjukt (inte sällan relaterat till stress och psykisk ohälsa) blir vinsterna för friskvård för medarbetare i företag otroligt stora. Personal som tränar mår bra och gör ett bättre arbete.

 

Både konditions-  och styrketräning har enligt de senaste årens forskning visat sig ha betydligt större hälsoeffekter än vi tidigare har trott. Träning i förebyggande syfte innebär just en kraftig minskad risk för de stora folksjukdomarna. Fysisk inaktivitet är en stor riskfaktor och globalt sett dör miljontals människor varje år till följd av en ohälsosam livsstil. Det har dessutom visat sig att fysisk aktivitet är mer effektivt mot depression och nedstämdhet än vad antidepressiv medicin är.

Enligt rapporten vill åtta av tio (!) stillasittande svenskar vill bli aktiva och en stor andel av dessa säger sig behöva stöd för att komma igång med någon form av träning. Ibland är det svårt att ta det första steget och tröskeln för att komma igång kan vara väldigt hög.

Återigen, om fler människor tränar kommer också fler människor att må bättre. När vi mår bra gör vi bra och fysisk aktivitet som en del av en hållbar livsstil gynnar vårt välmående. Som personlig tränare hjälper jag många människor att ta det första steget att komma igång med sin träning. De flesta av mina kunder är människor som inte har så mycket träningsvana, men som behöver hjälp med träningen av olika anledningar. För mig är det otroligt härligt att få vara en del av den satsningen. Vi som jobbar på BODY Gym & Relax är också en stor del av att hjälpa människor till ett friskare liv; så väl fysiskt som psykiskt. Vi arbetar med människor med skilda utgångspunkter och mål. Oavsett om en tränar på egen hand, deltar på våra pass eller tränar med personlig tränare strävar vi efter att våra kunder ska hitta just sin nivå och utvecklas ifrån den.

Jag och mina kollegor finns här för dig! Vi brinner för hållbar hälsa, träningsglädje och ökat välmående.  Vår strävan är att det ska finnas en gemenskap på gymmet och att alla människor som tränar hos oss ska känna sig välkomna – oavsett nivå. Vi vet att människor blir gladare, mer produktiva, sociala och kreativa när man har god hälsa, och årsrapporten från ALMEGA/Friskvårdsföretagen visar just det; ju fler människor som tränar desto bättre mår vi. 

 

Om mustaschen och näshåret

Jag har tidigare skrivit en del om behåring på kroppen som en följd av hormonell obalans och PCOS. Jag vet att det är många kvinnor som har behåring som symtom på hormonell obalans i kroppen och kanske i synnerhet när det kommer till PCOS. För mig har det varit en sådan där grej som jag skämts över och verkligen försökt att gömma. Jag menar, skägg är ju inte så himla fräsigt om en är kvinna.

De gånger någon (vanligtvis en man) har kommenterat att jag har mustasch eller att det börjar bli dags att raka mustaschen har jag liksom velat sjunka genom jorden och hittas i Kina till midnatt. Fast sedan kom jag till en punkt där jag tänkte: fuck it! Varför ska jag skämmas över något som jag inte kan styra över? V a r f ö r ska jag be om ursäkt för något som min kropp producerar som jag inte själv kan kontrollera? Nej tack, jag tänker i n t e skämmas över att min kropp och mina kroppsassessoarer inte är på ett visst sätt. Nu.Räcker.Det.

Jag tar ju bort den ibland. Mustaschen alltså. Det gör jag. Numera går jag till Aina på Hudvårskompaniet och så vaxar hon bort den på två sekunder. När hon ändå är igång brukar jag be henne att vaxa mina näsborrar också eftersom jag har helt sjukligt mycket hårväxt just i näsan. Troligen för att jag började klippa mitt näshår redan som tioåring. Jag minns nämligen att jag såg en farbror i skidbacken vid något tillfälle som hade hysteriskt mycket näshår och jag galopperade raka vägen hem och letade upp en sax i skåpet och liksom rensade rent. Tio år, det är ändå tidigt att börja ansa kroppen på kroppshår. Sedan dess har mitt näshår växt och växt och växt och klipper jag det inte kan det nästan börja växa ihop med den där mustaschen som jag har.

Men vet ni? Kan vi inte bara, snälla en gång för alla, komma överens om att inte skämmas för hur vi ser ut? Kan vi inte bara acceptera att vi är olika och att olika kroppar kommer med olika former och färger och olika mycket hår? Och kan vi inte bara, på riktigt, låta bli att kommentera varandras kroppar så förbaskat mycket? Det vore så himla mycket enklare att acceptera sig själv om vi inte ideligen möts av bilder på hur vi förväntas se ut. Bra så.

img_1800

Röda läppar och randig skjorta är min nya signaturklädsel

Den här morgonen har jag blivit ompysslad hos frisören. Är en sin egen chef, åtminstone halva arbetsveckan, kan en ju lägga sin tid så att det passar för att göra annat också. Något jag uppskattar otroligt mycket. Hej frihetskänsla! Nästan varje gång jag går till min frisör bollar vi idéer till bröllopsfrisyr och hur jag vill att håret ska se ut till vi gifter oss nästa sommar. Den här gången blev håret ännu någon nyans ljusare och vi börjar närma oss ett läge jag gillar riktigt mycket. Nu ska bara mitt hår växa en sisådär 30 cm på ett år och saken är biff.

I övrigt har jag gått all in vad gäller livet som Noora. Röda läppar och randig skjorta börjar kännas som en signaturklädsel för mig (jag vet att livet som Noora börjar gå lite för långt!). Eftersom jag inte har människokläder på mig mer än max ett par gånger i veckan känner jag mig alltid så himla fräsig. Och uppklädd på något sätt. Fredagskänslan är maxad.

img_1776

Den här helgen kommer jag att kurera mig så gott det går. Jag hostar en del nattetid, och har lite ont i halsen fortfarande. Siri har också hostat en del om nätterna den här veckan. I natt har hon till exempel bökat runt i sängen mellan halv 2 och halv 4,  nypt mig i varenda kroppsdel hon kommer åt, skallat mig, sparkat mig i ansiktet, sagt ”sluta mamma!” när jag försökt att få henne att sluta och bara varit allmänt missnöjd. Varken barnet eller jag vaknade när klockan ringde vid 06 och fick stressa järnet till förskolan för att vi sov för länge. Tänk vad en tog sin sömn för givet innan en fick barn (läs jag!). Jag vet att det finns barn som sover förbaskat bra i sin egen säng klippt hela nätterna, men min onge gör det då rakt inte. Jag älskar barnet på alla sätt, men om hon bara kunde sova om natten.

Jag hoppas att din helg blir fin och härlig! Att du gör saker du tycker om, umgås med människor som ger dig energi och äter något riktigt gott. Träna ett pass, ta en promenad för frisk luft och ladda batterierna för ännu en stundande vecka. Jag ska se till att få frisk luft i helgen trots att jag inte kan träna. Nästa vecka vankas det sportlov i vår del av landet och det är det första sportlovet på å t t a år som jag inte har lov (förutom under min föräldraledighet förstås). Det känns ändå inte märkligt på något sätt. Jag är ju precis där jag ska vara och I’m loving it. 

Kram C

 

Workshop: träning efter graviditet

Många har efterfrågat en workshop/föreläsning om träning efter graviditet. Nu har jag bokat in en sådan och hoppas att ni vill komma. Under workshopen kommer du att få lära dig vad som händer med kroppen under en graviditet, hur du kommer igång med träning på ett säkert och effektivt sätt och varför det är viktigt att träna rätt från början; gärna redan under graviditeten. Under den praktiska delen av workshopen har vi en genomgång av hur du aktiverar rätt muskler och testar övningar som är lämpliga att börja med för att stärka kroppen inifrån och ut. Övningarna som testas får du även med dig hem att följa och komma igång med din återträning direkt. Du kan också få din mage och eventuella magmuskeldelning kontrollerad, i mån av tid.

img_0218

 

Workshopen hålls på Hotell Ronja i Vimmerby den 13/3 kl 18-20. Din investring är 450 kronor. Anmälan görs till cecilia@levalange.com Anmälan är bindande, men det går bra att överlåta din plats till någon annan om du får förhinder. Sista dagen för anmälan är onsdag 9/3.

Varmt välkommen!