Snart är du över på andra sidan. Precis som Britney Spears

Jag tror att många människor bär omkring på känslor som de behöver släppa taget om. Vi tänker och ältar och analyserar. Låter varje liten tanke bli till verklighet och spinner vidare. Att låta hjärnan gå på helvarv och hålla tankar snurrande i huvudet är utmattande. Det blir aldrig lugnt och stilla.

Jag tror på att släppa taget om det vi inte behöver. Att inte vara rädd för att säga vad en känner. Att bli arg, ledsen, upprörd, besviken och faktiskt tillåta alla olika sorters känslor ta plats. När vi håller tillbaka våra känslor och trycker ner vad vi egentligen känner långt ner i halsen exploderar vi slutligen. Och att trycka ner känslor ger den där klumpkänslan i halsen. Ni vet när en nästan får ont i halsen för att det sitter känslor i vägen. En måste bara svälja. Känslor som vill ut, men som vi trycker trycker trycker ner för att vi inte vågar säga som det är. Det är, för mig, en indikation på att något måste få komma ut och kroppen är så smart att den säger till när något är fel. Då är det vår satans skyldighet att lyssna. Signalerna finns ju där.

Att explodera med alla känslor på en och samma gång kan å ena sidan vara förlösande. Den tunga stenen lämnar axlarna. En känsla av lätthet. Men, att inte låta det gå så långt kan många gånger vara precis lika förlösande och frigörande i sig. Att inte samla känslor på hög utan att istället våga stå och ta ansvar för sina känslor ger också en känsla av frid. Att våga visa att en vet sitt värde. Då behöver vi inte bära omkring på känslor som skapar olust.

Jag brukar ofta tänka på att det finns tusentals och åter tusentals människor som har det värre och svårare och jävligare än vad jag har det. Det innebär inte att jag inte har rätt att gnälla, vara ledsen och arg just i den stunden som jag behöver det, men tanken på att människor som har det svårare och ä n d å utvecklas och tar sig vidare i livet ger någon form av styrka. De gör det ändå. De tar sig igenom vidriga förhållanden, kommentarer från nejsägare, förståsigpåare och gnällspikar omkring dem och tar ansvar för sitt eget liv. De bara tar sig igenom skiten, ändå.

En dipp är en dipp. En dålig dag är en dålig dag. Inte ett dåligt liv. Och jag tror att många behöver bli bättre på att inse det. Att det är okej att ha negativa känslor och att inte må bra; för alla känslor är okej men att vi också behöver låta dem komma ut. För att kunna ladda om och försöka göra nästa stund och nästa dag till något bättre behöver vi släppa taget om det vi inte behöver. Annars kan vi inte må bra. En sekund, minut och dag i taget och snart är du över på andra sidan. Precis som Britney Spears. 

 

Mitt liv som tjock

Under stor del av mitt liv har jag sett mig själv som tjock. Fram till för bara några år sedan var det definitionen av vem jag är. En tjock person; som om det skulle vara något dåligt. I nästan 20 år av mitt liv har jag sett på mig själv på det här sättet.

Jag har ett tydligt minne när jag var runt 10 år och vi hade gäster på middag. Barnet som jag brukade leka med när just den här familjen kom på besök sa till mig att det var skönt att få vara sig själv för att jag också hade så stora lår. Att hon inte behövde sitta på ett speciellt sätt på stolen för att se smalare ut. Jag tror inte att jag hade tänkt på att jag hade särskilt stora lår innan dess, men jag förstod ju att jag hade det från den dagen. Helt plötsligt öppnade sig en ny värld för mig. En värld där människor hade kroppar som var olik min. Jag var annorlunda med en kropp som inte var smal. Plötsligt såg jag små flickkroppar omkring mig och min kropp såg inte alls ut på det sättet.

Många år passerade och jag tänkte ofta på min kropp. Det var en värdering av kroppen som började tidigt. En nedvärdering. Mina tonår och flera år framåt blev en ängslig tid för mig. Bilden av mig själv som annorlunda och fel och inte tillräckligt smal har varit begränsande på många sätt.

Det har alltid varit svårt för mig att klä av mig inför andra människor. Allt från situationen att tvingas duscha tillsammans med andra på idrotten, att vara på stranden till mer intima situationer med andra. Att vara naken har alltid känts så himla naket. Och onaturligt. Det är ju inte så mycket en kan gömma när en är saken.

Att vara naken som i öppen och ärlig i mitt skrivande (som varumärke) har på något sätt känts viktigt just av den anledningen. Att inte censurera och förfina. Att prata om sådant som vi vanligtvis inte pratar om. Att skrapa på ytan och säga som det är. För min kropp är en helt vanlig kropp. En kropp med brister med skavanker som alla andra kroppar. En kropp som har fått utstå mycket hat och elaka ord. En kropp som har burit och fött ett barn. Men också en kropp som är stark; som kan bära tunga saker, springa och cykla. Jag har en kropp och den definierar inte vem jag är. Mitt utseende definierar inte mig som person.

Och jag är en helt vanlig tjej med känslor och tankar och funderingar precis som alla andra. I min ryggsäck finns saker som har påverkat mitt liv – både positivt och negativt. Det är när vi tror att alla andra är på ett visst sätt som inte samstämmer med vilka vi är som vi är ute på farligt vatten. Då skapar vi klyftor mellan varandra och tror att vi bär allt det som vi bär omkring på alldeles ensamma. Jag mot världen. Det är en tung sten att bära.

Att se mig själv som tjock och aldrig tillräckligt smal har givetvis varit en stor begränsning för mig. När jag började träna tog det flera år innan jag exempelvis vågade mig ut i gymmet bland de tyngre vikterna och stora pojkarna. Jag tänkte ju att alla skulle tänka negativa saker om mig. Det var ett e n o r m t stort steg utanför min bekvämlighetszon den dagen när jag med hög musik i lurarna stegade ut från mitt hörn med ett gäng fria vikter för att träna med människorna som vågade träna på riktigt. Och så väldans många år sedan är det faktiskt inte. Jag minns osäkerheten. Hur jag fick intala mig själv att jag hade lika stor rätt att vara där precis som de som redan var vältränade och smala. Jag hade till och med övat in en fras att säga snabbt som bara den om någon skulle kommentera mitt utseende – bara för att förekomma istället för att förekomas.

Jag har aldrig behövt att använda den frasen för det är ju aldrig någon som har ifrågasatt varför jag tränade. Tvärtom. Om jag nu behövde bli mer fysiskt aktivt var gymmet det absolut bästa stället att hänga på. Men jag var så rädd för vad andra tyckte om mig och eftersom jag värdera min kropp utifrån hur den såg ut snarare vad jag skulle ha den till eller vad den kunde göra blev det en begränsning.

Och sex. Det är ett stort och viktigt ämne och det pratas alldeles för lite om sex. Åtminstone på det sättet jag tänker mig att vi ibland behöver prata om det. Det är alldeles jättehärligt med sex men det är faktiskt ingen självklarhet för alla människor att vara sådär härligt avslappnade och frisläppta som det målas upp att en ska vara. Ett annat perspektiv i den diskussionen kan ju faktiskt också vara att det faktum att alla människor inte har mer sex än vad de har (eller inte njuter mer av det än vad de gör) kan handla om att vi (kanske främst kvinnor?!) inte tror att vi duger som vi är och att vi har komplicerade relationer med våra kroppar. Jag vet så klart inte hur det är med er andra och era fantastiska sexliv, men min kroppsuppfattning har begränsat mig mycket i livet – som ni säkerligen förstås, och blir ju sex inte så himla roligt. Har en som kvinna växt upp med att ständigt jämföra sin kropp med andras kroppar kan det ju vara svårt att njuta av sin egen kropp. Och det blir ju en begränsning.

Idag ser jag min kropp utifrån vad den kan göra: funktion före form. Det har inte varit ett självklart sett att se på min kropp men jag är otroligt glad över att jag idag inte drunknar i jämförelsen i hur andras kroppar ser ut. Och jag stirrar mig inte längre blind på skavanker och brister. Min kropp är stark. Den har muskler. Den kan springa, cykla, bära tunga saker och leka. Och jag kan njuta av den utan att bry mig om vad andra tycker. 

Träning efter graviditet: nya grupper för våren

Nu har jag satt nya datum för ytterligare två PT Small Groups för våren. Två gruppstarter i mars (tisdag 14 mars och onsdag 15 mars 9.30-10.30) och två gruppstarter i maj (tisdag 9 maj och onsdag 10 maj 9.30-10.30) . Nivå 1 handlar om att hitta tillbaka till muskelarbetet i bäckenbotten och djupa magen, öka rörligheten i kroppen och stärka de muskler i stort som har blivit försvagade under graviditeten. Nivå 2 är progression där vi fortfarande arbetar med att aktivera och stärka bäckenbotten och djupa magen men adderar lite mer belastande träning, i fin takt och lagom nivå givetvis. Varaktigheten är sex veckor och din investering är 1200 kronor. Träningen hålls på BODY Gym & Relax och där tränar du som klient självfallet kostnadsfritt under de tillfällen Mammagruppen hålls.

Gruppträningen är perfekt för dig som vill återträna på ett säkert och effektivt sätt efter graviditet och förlossning och som vill träna med personlig tränare och tillsammans med andra. Det brukar vara ett bra första steg för att komma igång med träning efter graviditet. För mer information kan du läsa mer på min hemsida. Du hittar den här.

Bokning görs via mail till cecilia@levalange.com Anmälan är bindande men det går bra att överlåta sin plats till någon annan om du får förhinder att delta.

Jag har fått önskemål om mammagrupper på helgen. Vid flertal intresseanmälningar kan det komma att bli en sådan grupp. Önska på, det kostar ingenting!

Varmt välkommen!

Fysisk aktivitet som en del av en hållbar livsstil

Som en del av hälso- och träningsbranschen känns det viktigt för mig att hänga med i forskning och rapporter om så väl vår allmänna hälsa som träning. Precis som att vi idag vet att jorden inte är platt finns det mycket information och kunskap om fysisk aktivitet och vår hälsa som förändras med tiden. Vad som var en sanning för bara fem år sedan behöver inte vara en sanning idag. Vi lär oss hela tiden.

Branschorganisationen ALMEGA/Friskvårdsföretagen har nyligen släppt sin årsrapport, vilken är väldigt intressant. Inte oväntat säger rapporten att ju fler som tränar desto bättre mår svenskarna. Ju fler som tränar desto lägre blir sjukskrivningsantalen och kostnaderna för sjukvården. Ur ett folkhälsopolitiskt perspektiv innebär det att ju fler som är fysiskt aktiva desto friskare blir vi i samhället. En ökning av antalet aktiva svenskar kan kraftigt minska sjukvårdens kostnader, antalet sjukskrivningar och sjukskrivningarnas längd. Och det är ju kanonbra nyheter, eller hur?

Med anledning av att det är ofantligt dyrt att behandla någon som har blivit sjukt (inte sällan relaterat till stress och psykisk ohälsa) blir vinsterna för friskvård för medarbetare i företag otroligt stora. Personal som tränar mår bra och gör ett bättre arbete.

 

Både konditions-  och styrketräning har enligt de senaste årens forskning visat sig ha betydligt större hälsoeffekter än vi tidigare har trott. Träning i förebyggande syfte innebär just en kraftig minskad risk för de stora folksjukdomarna. Fysisk inaktivitet är en stor riskfaktor och globalt sett dör miljontals människor varje år till följd av en ohälsosam livsstil. Det har dessutom visat sig att fysisk aktivitet är mer effektivt mot depression och nedstämdhet än vad antidepressiv medicin är.

Enligt rapporten vill åtta av tio (!) stillasittande svenskar vill bli aktiva och en stor andel av dessa säger sig behöva stöd för att komma igång med någon form av träning. Ibland är det svårt att ta det första steget och tröskeln för att komma igång kan vara väldigt hög.

Återigen, om fler människor tränar kommer också fler människor att må bättre. När vi mår bra gör vi bra och fysisk aktivitet som en del av en hållbar livsstil gynnar vårt välmående. Som personlig tränare hjälper jag många människor att ta det första steget att komma igång med sin träning. De flesta av mina kunder är människor som inte har så mycket träningsvana, men som behöver hjälp med träningen av olika anledningar. För mig är det otroligt härligt att få vara en del av den satsningen. Vi som jobbar på BODY Gym & Relax är också en stor del av att hjälpa människor till ett friskare liv; så väl fysiskt som psykiskt. Vi arbetar med människor med skilda utgångspunkter och mål. Oavsett om en tränar på egen hand, deltar på våra pass eller tränar med personlig tränare strävar vi efter att våra kunder ska hitta just sin nivå och utvecklas ifrån den.

Jag och mina kollegor finns här för dig! Vi brinner för hållbar hälsa, träningsglädje och ökat välmående.  Vår strävan är att det ska finnas en gemenskap på gymmet och att alla människor som tränar hos oss ska känna sig välkomna – oavsett nivå. Vi vet att människor blir gladare, mer produktiva, sociala och kreativa när man har god hälsa, och årsrapporten från ALMEGA/Friskvårdsföretagen visar just det; ju fler människor som tränar desto bättre mår vi. 

 

Om mustaschen och näshåret

Jag har tidigare skrivit en del om behåring på kroppen som en följd av hormonell obalans och PCOS. Jag vet att det är många kvinnor som har behåring som symtom på hormonell obalans i kroppen och kanske i synnerhet när det kommer till PCOS. För mig har det varit en sådan där grej som jag skämts över och verkligen försökt att gömma. Jag menar, skägg är ju inte så himla fräsigt om en är kvinna.

De gånger någon (vanligtvis en man) har kommenterat att jag har mustasch eller att det börjar bli dags att raka mustaschen har jag liksom velat sjunka genom jorden och hittas i Kina till midnatt. Fast sedan kom jag till en punkt där jag tänkte: fuck it! Varför ska jag skämmas över något som jag inte kan styra över? V a r f ö r ska jag be om ursäkt för något som min kropp producerar som jag inte själv kan kontrollera? Nej tack, jag tänker i n t e skämmas över att min kropp och mina kroppsassessoarer inte är på ett visst sätt. Nu.Räcker.Det.

Jag tar ju bort den ibland. Mustaschen alltså. Det gör jag. Numera går jag till Aina på Hudvårskompaniet och så vaxar hon bort den på två sekunder. När hon ändå är igång brukar jag be henne att vaxa mina näsborrar också eftersom jag har helt sjukligt mycket hårväxt just i näsan. Troligen för att jag började klippa mitt näshår redan som tioåring. Jag minns nämligen att jag såg en farbror i skidbacken vid något tillfälle som hade hysteriskt mycket näshår och jag galopperade raka vägen hem och letade upp en sax i skåpet och liksom rensade rent. Tio år, det är ändå tidigt att börja ansa kroppen på kroppshår. Sedan dess har mitt näshår växt och växt och växt och klipper jag det inte kan det nästan börja växa ihop med den där mustaschen som jag har.

Men vet ni? Kan vi inte bara, snälla en gång för alla, komma överens om att inte skämmas för hur vi ser ut? Kan vi inte bara acceptera att vi är olika och att olika kroppar kommer med olika former och färger och olika mycket hår? Och kan vi inte bara, på riktigt, låta bli att kommentera varandras kroppar så förbaskat mycket? Det vore så himla mycket enklare att acceptera sig själv om vi inte ideligen möts av bilder på hur vi förväntas se ut. Bra så.

Röda läppar och randig skjorta är min nya signaturklädsel

Den här morgonen har jag blivit ompysslad hos frisören. Är en sin egen chef, åtminstone halva arbetsveckan, kan en ju lägga sin tid så att det passar för att göra annat också. Något jag uppskattar otroligt mycket. Hej frihetskänsla! Nästan varje gång jag går till min frisör bollar vi idéer till bröllopsfrisyr och hur jag vill att håret ska se ut till vi gifter oss nästa sommar. Den här gången blev håret ännu någon nyans ljusare och vi börjar närma oss ett läge jag gillar riktigt mycket. Nu ska bara mitt hår växa en sisådär 30 cm på ett år och saken är biff.

I övrigt har jag gått all in vad gäller livet som Noora. Röda läppar och randig skjorta börjar kännas som en signaturklädsel för mig (jag vet att livet som Noora börjar gå lite för långt!). Eftersom jag inte har människokläder på mig mer än max ett par gånger i veckan känner jag mig alltid så himla fräsig. Och uppklädd på något sätt. Fredagskänslan är maxad.

Den här helgen kommer jag att kurera mig så gott det går. Jag hostar en del nattetid, och har lite ont i halsen fortfarande. Siri har också hostat en del om nätterna den här veckan. I natt har hon till exempel bökat runt i sängen mellan halv 2 och halv 4,  nypt mig i varenda kroppsdel hon kommer åt, skallat mig, sparkat mig i ansiktet, sagt ”sluta mamma!” när jag försökt att få henne att sluta och bara varit allmänt missnöjd. Varken barnet eller jag vaknade när klockan ringde vid 06 och fick stressa järnet till förskolan för att vi sov för länge. Tänk vad en tog sin sömn för givet innan en fick barn (läs jag!). Jag vet att det finns barn som sover förbaskat bra i sin egen säng klippt hela nätterna, men min onge gör det då rakt inte. Jag älskar barnet på alla sätt, men om hon bara kunde sova om natten.

Jag hoppas att din helg blir fin och härlig! Att du gör saker du tycker om, umgås med människor som ger dig energi och äter något riktigt gott. Träna ett pass, ta en promenad för frisk luft och ladda batterierna för ännu en stundande vecka. Jag ska se till att få frisk luft i helgen trots att jag inte kan träna. Nästa vecka vankas det sportlov i vår del av landet och det är det första sportlovet på å t t a år som jag inte har lov (förutom under min föräldraledighet förstås). Det känns ändå inte märkligt på något sätt. Jag är ju precis där jag ska vara och I’m loving it. 

Kram C

 

Workshop: träning efter graviditet

Många har efterfrågat en workshop/föreläsning om träning efter graviditet. Nu har jag bokat in en sådan och hoppas att ni vill komma. Under workshopen kommer du att få lära dig vad som händer med kroppen under en graviditet, hur du kommer igång med träning på ett säkert och effektivt sätt och varför det är viktigt att träna rätt från början; gärna redan under graviditeten. Under den praktiska delen av workshopen har vi en genomgång av hur du aktiverar rätt muskler och testar övningar som är lämpliga att börja med för att stärka kroppen inifrån och ut. Övningarna som testas får du även med dig hem att följa och komma igång med din återträning direkt. Du kan också få din mage och eventuella magmuskeldelning kontrollerad, i mån av tid.

 

Workshopen hålls på Hotell Ronja i Vimmerby den 13/3 kl 18-20. Din investring är 450 kronor. Anmälan görs till cecilia@levalange.com Anmälan är bindande, men det går bra att överlåta din plats till någon annan om du får förhinder. Sista dagen för anmälan är onsdag 9/3.

Varmt välkommen!

Happy alla hjärtans dag sötnosar

Happy alla hjärtans dag sötnosar!

Jag gillar alla hjärtans dag! Inte för att det nödvändigtvis måste innehålla dyra presenter (men jag gillar att få!) och blommor (gillar också!) utan för att kärlek är härligt. Idag är en dag när kärleksförklaringar trängs i våra sociala medier och en kan givetvis störa sig på det. Det beror på hur en väljer att se på det; irritation eller inspiration. Jag blir inspirerad av att människor ger kärlek (och jag vet ju att den där kärleken inte ser precis så där himlastormande ut dagligen). Det kan vi leva med.

Mr till exempel. Jag älskar, älskar, älskar honom av hela mitt hjärta men han kan också driva mig till vansinne. Han är den gnälligaste av gnällspikar och vi är fullständigt olika på den punkten. Jag säger ja och han säger nej. Men han är också den som har stått stadigt vid min sida sedan den dagen vi träffades. Han bromsar och jag gasar. Ibland kan jag undra hur tusan vi ska leva ett liv tillsammans men i nästa stund vet jag, från djupet av mitt hjärta, att det inte blir lättare med någon annan. För jag vill leva med honom; idag och alla andra dagar. För att vi är ett team. 

Bästa sättet att fira kärleken är ju ändå att älska sig själv och ta hand om sig själv på bästa sätt. Att må bra inifrån och ut. Det behöver vi göra året om; inte bara då och då. Det gäller givetvis alla våra relationer och kärlekar i livet. En får vattna dagligen för att hålla det vid liv. Att må bra i sig själv kan ju att vara att se över faktorer i livet som får oss att må bra; schysst käk, regelbunden träning, återhämtning i tillvaron och mindre stress, nära och goda relationer. Faktorer som vi faktiskt alla kan påverka.

Jag har haft en sådant där dag som går i ett. Givande möten, mammagrupp, livsstilsgrupp och ett avslutande HIIT-pass med ett grymt gäng. Själv har jag inte fått träna mer än att lyfta och bära vikter fram och tillbaka utan får snällt vänta ytterligare någon dag innan jag tränar för att vara snäll mot halsen. Jag går ändå och lägger mig med en känsla av tacksamhet. Att få leva en tillvaro som jag själv påverkar och tycker om. Mitt liv är så satans roligt (inte varje dag but still!) Det är också att älska sig själv, ge sig själv utrymme i livet och tillåta sig att få vara precis som en är. ❤

Tänk vad mycket fint vi tänker om varandra som vi aldrig berättar

God morgon!

Den här helgen har vi varit lite krassliga i familjen. Siribarnet har haft feber och jag har haft ont i halsen. Ingen träning sedan i tisdags! Men jag lever som jag lär och tränar inte med halsont. Idag känns det något bättre, men jag får troligen vänta ett par dagar innan jag kickar igång med fysisk aktivitet. Fokus för mig; bra mat i bra mängd och ge kroppen schyssta förutsättningar för att friskna till.

Mina veckor är tämligen fullbokade just nu och det är jätteroligt. Det var nog den största grejen för mig när jag bestämde mig för att starta eget företag; tänk om jag inte får några kunder? Hur många kunder behöver jag varje vecka för att det över huvud taget ska gå ihop sig? Jag har fått en fin start och även om det hela tiden är en berg- och dalbana att vara sin egen chef är jag otroligt glad att jag vågade ta steget. I veckan tänkte jag återkomma med nya tider för Mammagrupper och en Workshop om träning efter graviditet som kommer inom kort. Håll utkik om du är nyfiken och intresserad.

Idag tänkte jag påminna om värdet i att ge andra människor komplimanger. Vi tänker ju bra och fina och härliga saker om människor i vår omgivning som vi aldrig säger. För att vi inte vågar, för att vi får för oss att det inte passar sig, för att det kan kännas pinsamt. Många har svårt att ta komplimanger och därmed kan vi ibland låta bli att ge sådana. Men strunta inte i att ge en komplimang för att du inte vet hur den ska mottas! Hur någon annan reagerar är inte ditt ansvar; ditt ansvar är att sprida härlig energi till människor i din omgivning och ett sätt att göra det är att bekräfta och ge uppmuntran. Det är härligt att vara en sån som ger tycker jag men det är också supermegahärligt att få kärlek.

En enda snäll kommentar kan förändra en hel dag. Du vet ju själv hur glad du blir när någon uppmärksammar dig, eller hur? Så säg något fint du tänker om andra idag och sprida kärlek. Det kommer att göra skillnad – för dig för att du vågar och för den som får motta dina tankar. Jag l o v a r. Säg vad du tänker till någon som ger dig energi, kärlek och positiv uppmärksamhet. Berätta för din kollega hur duktig hen är på sitt jobb, berätta för en förälder som kämpar hur bra hen är, hur nöjd du är med pedagogens insats på förskolan eller skolan, hur mycket energi träningsinstruktören ger eller precis vad som helst. Ge kärlek till människorna i din omgivning.

PMS soon to be mensmage coming up

Ägglossningsmage, PMS-mage, mensmage och några dagar efter mensmage. Därefter återstår ett par dagar med den ”vanliga” magen. Jag har ju avskytt min mage under många år av livet och magens utseende var det som definierade hur bra, smal eller snygg jag var. En akilleshäl. Det har alltid varit den kroppsdel som jag stirrat mig blint på. Bara några kilo till, sen är jag nöjd. Sen kommer också magen att bli precis så där som jag vill ha den. Magens utseende har liksom varit det som avgjort hur bra jag duger som människa.

För det första; vi har alla otroligt olika magar. Precis som att vi har olika kroppar och kroppstyper. Någon stirrar på sin mage och ser förbättringspotential medan någon annan klämmer och känner på vad en kan tycka är en för stor rumpa eller för bulliga lår. Vi är olika. Låt oss bara komma överens om det. Magens utseende förändras mycket under en kvinnas cykel. Det är som ovan nämnt ägglossning, PMS och mens som alla påverkar hur kroppen ser ut och känns. Andra dagar är en bara svullen av oförklarliga anledningar och det är en obehaglig känsla, men det är inte alltid att vi kan göra så mycket åt det.

Livet (och kroppen!) har sina perioder och när vi lär oss att acceptera det blir det mycket lättare att respektera kroppen tycker jag. Det måste vi embrejsa och inte stirra oss blinda på att vi skulle duga bättre för att vi skulle se ut på ett visst sätt. Min PMS soon to be mensmage är helt okej även om det är ofantligt lätt att fastna i känslan att jag inte trivs i mitt skinn.

När jag la ut den här bilden på Instagram igår kommenterade min kompis Tove att livmodern blir dubbelt så stor (!!) under mens och att insikten av det gör det lättare att acceptera en extra svullen mage. Mens är ju liksom det mest naturliga som finns och att då avsky sin kropp för att den sväller och beter sig på ett visst sätt blir oschysst. Vi kan inte göra så mycket åt det. Det ä r döjobbigt att vara kvinna ibland men det blir mycket värre att vara det och ha ägglossning och PMS och mens och dagar när en känner sig svullen om en också ska tycka illa om sig själv. Det kommer ju att fortsätta att vara så under många år av livet (och jag tänker mig att övergångsåldern inte alls är så himla mycket mer fandy!) och om vi bara kan inse att allas kroppar genomgår den här förändringen behöver vi inte jämföra oss så satans mycket med varandras magar. Min mage är min mage och din mage är din mage. Jag är jag och du är du och våra magars utseende definierar inte vilka vi är som personer. 

Happy söndag kompisar!